Projekt 667B Murena

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 667B Murena
En Murena-klass ubåt fotograferad av amerikanska flygvapnet 1977
En Murena-klass ubåt fotograferad av amerikanska flygvapnet 1977
Allmänt
Typ Strategisk robotubåt
Varv Severodvinsk och Komsomolsk
Före Projekt 667A Navaga
Efter Projekt 667BD Murena-M
Fartyg tillhörande klassen K-279, K-447, K-450, K-385, K-457, K-465, K-460, K-472, K-475, K-171, K-366, K-417, K-477, K-497, K-500, K-512, K-523, K-530
Tekniska data
Deplacement 10 000 ton
Deplacement i u-läge 13 700 ton
Längd 139 meter
Bredd 11,7 meter
Djupgående 8,4 meter
Framdrift
Framdrift Atomdriven
Kraftkälla 2 × VM-4B tryckvattenreaktorer
Huvudmaskin 2 × ångturbiner
Maskinstyrka 52 000 hk
Propellrar 2
Prestanda
Hastighet 15 Knop
Fart i u-läge 26 knop
Dykdjup 450 meter
Aktionstid 70 dygn
Lastförmåga
Besättning 120
Beväpning
Torpeder 4 × 533 mm torpedtuber
2 × 400 mm torpedtuber
Robotar 12 × R-29

Projekt 667B Murena eller Delta I-klass är en sovjetisk robotubåt som började utvecklas 1965 då Sovjet sökte en ny generations ubåt som kunde avfyra sina robotar mot USA utan att behöva passera Natos SOSUS (SOund SUrveillance System) barriär i mitten av Nordatlanten.

1972 kom den första ubåten ur Murena-klassen i tjänst hos Sovjetunionens norra flotta. Den bar på ett nytt utvecklad navigationssystem kallat Topol-B och även ett avancerat satellitnavigationssystem med namnet Cyclone-B. Klassen var bestyckad med 12 ballistiska robotar av modellen R-29 (NATO-beteckning SS-N-8 Sawfly) som hade en maximal räckvidd på 7800 km.

Totalt konstruerades 18 ubåtar i Murena-klassen. Dessa fortsatte att tjänstgöra ända fram till Sovjets sammanbrott för att sedan fortsätta i tjänst hos den ryska flottan fram till mitten av 1990-talet. 1998 togs den sista ubåten av Murena-klassen ur bruk för att sedan skrotas.