Projekt 956 Sarytj

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of the Soviet Union (1950-1991).svg Projekt 956 Sarytj
Jagaren Okryljonnyj 1989
Jagaren Okryljonnyj 1989
Allmänt
TypJagare
VarvSevernaja Verf
FöreProjekt 61 Komsomolets Ukrainy
Fartyg tillhörande klassen21
Tekniska data
Deplacement7940 ton
Längd i vattenlinjen145 meter
Längd överallt156,5 meter
Bredd i vattenlinjen16,8 meter
Bredd överallt17,3 meter
Djupgående8,2 meter
Framdrift
FramdriftÅnga
Kraftkälla4 × KVN-98/64 eller KVG-3 ångpannor
Huvudmaskin2 × GTZA-674 ångturbiner
Maskinstyrka100 000 hk
Prestanda
Maxfart32 knop
Marschfart18 knop
Bunkerkapacitet1740 ton
Räckvidd4000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning350 man
Beväpning
Huvudartilleri2×2 AK-130 130 mm allmålskanoner
Luftvärnsartilleri4 × AK-630 30 mm gatlingkanoner
Torpeder4 × 553 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen2 × RBU-1000 antiubåtsraketer
Robotar8 × P-270 Moskit
2 × 3K90 Uragan
Helikoptrar1 × Ka-27

Projekt 956 Sarytj (ryska: Сарыч, NATO-rapporteringsnamn Sovremennyj-klass) är en rysk/sovjetisk jagarklass. De är tungt bestyckade med diverse robotar, bland annat ingår robotsystemet P-270 Moskit (NATO-beteckning SS-N-22 Sunburn) som är tillräckligt slagkraftigt för att sänka hangarfartyg.

Första enheten kom i tjänst i den sovjetiska flottan 1980 och fram till Sovjetunionens sammanbrott 1991 konstruerades 14 fartyg. Dessa övergick sedan i rysk ägo och produktionen fortsatte med ytterligare fyra fartyg till 1994 då produktionen upphörde på grund av kapitalbrist. Detta har även lett till att flera jagare i klassen har tagits ur bruk i förtid. Idag finns endast fem fartyg i bruk i den Ryska marinen varav två är baserade i den ryska Östersjöflottan.

1996 köpte Kina två stycken halvklara Sovremennyj-jagare av Ryssland och ytterligare två under början av 2000-talet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]