Projekt 956 Sarytj

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of the Soviet Union.svg Projekt 956 Sarytj
Jagaren Okryljonnyj 1989
Jagaren Okryljonnyj 1989
Allmänt
TypJagare
VarvSevernaja Verf
FöreProjekt 61 Komsomolets Ukrainy
Fartyg tillhörande klassen21
Tekniska data
Deplacement7940 ton
Längd i vattenlinjen145 meter
Längd överallt156,5 meter
Bredd i vattenlinjen16,8 meter
Bredd överallt17,3 meter
Djupgående8,2 meter
Framdrift
FramdriftÅnga
Kraftkälla4 × KVN-98/64 eller KVG-3 ångpannor
Huvudmaskin2 × GTZA-674 ångturbiner
Maskinstyrka100 000 hk
Prestanda
Maxfart32 knop
Marschfart18 knop
Bunkerkapacitet1740 ton
Räckvidd4000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning350 man
Beväpning
Huvudartilleri2×2 AK-130 130 mm allmålskanoner
Luftvärnsartilleri4 × AK-630 30 mm gatlingkanoner
Torpeder4 × 553 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen2 × RBU-1000 antiubåtsraketer
Robotar8 × P-270 Moskit
2 × 3K90 Uragan
Helikoptrar1 × Ka-27

Projekt 956 Sarytj (ryska: Сарыч, NATO-rapporteringsnamn Sovremennyj-klass) är en rysk/sovjetisk jagarklass. De är tungt bestyckade med diverse robotar, bland annat ingår robotsystemet P-270 Moskit (NATO-beteckning SS-N-22 Sunburn) som är tillräckligt slagkraftigt för att sänka hangarfartyg.

Första enheten kom i tjänst i den sovjetiska flottan 1980 och fram till Sovjetunionens sammanbrott 1991 konstruerades 14 fartyg. Dessa övergick sedan i rysk ägo och produktionen fortsatte med ytterligare fyra fartyg till 1994 då produktionen upphörde på grund av kapitalbrist. Detta har även lett till att flera jagare i klassen har tagits ur bruk i förtid. Idag finns endast fem fartyg i bruk i den Ryska marinen varav två är baserade i den ryska Östersjöflottan.

1996 köpte Kina två stycken halvklara Sovremennyj-jagare av Ryssland och ytterligare två under början av 2000-talet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]