Projekt 1134 Berkut

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Naval Ensign of the Soviet Union (1950-1991).svg Projekt 1134 Berkut
Kryssaren Vitse-admiral Drozd
Kryssaren Vitse-admiral Drozd
Allmänt
TypRobotkryssare
FöreProjekt 58
EfterProjekt 1164 Atlant
Fartyg tillhörande klassenAdmiral Zozulja,
Vitse-admiral Drozd,
Vladivostok, Sevastopol
Tekniska data
Deplacement7125 ton
Längd i vattenlinjen148 meter
Längd överallt156,2 meter
Bredd i vattenlinjen16,2 meter
Bredd överallt16,8 meter
Djupgående6,3 meter
Framdrift
FramdriftÅnga
Kraftkälla4 × KVN 98/64 ångpannor
Huvudmaskin2 × TV-12 ångturbiner
Maskinstyrka90 000 hk
Propellrar2 fyrbladiga bronspropellrar
Prestanda
Maxfart33 knop
Marschfart18 knop
Räckvidd5000 NM vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning312
Beväpning
Huvudartilleri2×2 57 mm AK-725 luftvärnskanoner
Luftvärnsartilleri4 × AK-630 30 mm närluftvärn
Torpeder10 × 533 mm torpedtuber
Ubåtsjaktvapen2 × RBU-6000
2 × RBU-1000
Robotar4 × P-35 Progress
2 × M-1 Volna med 64 robotar
Helikoptrar1 × Ka-25Ts
SensorerRadar: MR-500 Kliver och MR-310U Angara-M spaningsradar
4R44 Binom, MR-103 Bars och MR-123 Vympel eldledningsradar
Sonar: MG-311 Vytjegda

Projekt 1134 Berkut (ryska: Беркут (kungsörn), NATO-rapporteringsnamn Kresta I-klass) är en kryssarklass byggd i Sovjetunionen under 1960-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

39 december 1961 beslutade Sovjetunionens ministerråd att en ny klass kryssare skulle byggas för att ersätta kryssarna i klassen Projekt 58 som egentligen var för små för den beväpning de bar. Berkut-klassen var större, mer sjövärdiga och hade längre räckvidd, men bara fyra fartyg hann byggas innan produktionen 1966 ställdes om till den reviderade designen Projekt 1134A Berkut-A som var optimerad för ubåtsjakt snarare än ytstrid.

Det berodde på två saker; För det första hade Berkut-klassens vapensystem redan börjat bli omoderna. P-35 Progress var på väg att ersättas av P-500 Bazalt, M-1 Volna med M-11 Sjtorm och 57 mm-pjäserna var för klena för att kunna användas som allmålskanoner. Dessa brister skulle komma att åtgärdas med den redan planerade Projekt 1164 Atlant. För det andra så ledde hotet från amerikanska Polaris-bestyckade ubåtar till att behovet av kvalificerade ubåtsjaktfartyg var större än av renodlade ytstridsfartyg.

De fyra fartyg som redan påbörjats färdigställdes enligt den ursprungliga designen och tjänstgjorde i norra flottan (Admiral Zozulja och Vitse-admiral Drozd) och stillahavsflottan (Vladivostok och Sevastopol) fram till att de avrustades och skrotades i samband med Sovjetunionens fall. Vitse-admiral Drozd blev dock aldrig skrotad utan sjönk i mars 1992 på väg till skrotningen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, Крейсера проекта 1134