Religion i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Religionsfrihet är en rättighet i Sverige och är inskriven i grundlagen.

Sverige har traditionellt räknats som ett kristet land, tillhörande den evangelisk-lutherska traditionen, men är idag snarare att betrakta som ett sekulärt land, där mindre än hälften är religiöst engagerade eller utövar en religion privat. Från år 1593 till 2000 var Svenska kyrkan officiellt statskyrka i Sverige.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Från 800-talet till 1000-talet, vid begynnelsen av Sveriges kristnande, var asatro den dominerande religionen, därefter kom den romersk-katolska kyrkan att dominera och vara statsreligion. Från reformationen under 1530-talet fram till 2000 var landet officiellt lutherskt, där Svenska kyrkan var statskyrkan.

Fornnordisk religion[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Fornnordisk religion
Gamla Uppsala var centrum för tillbedjan tills templet förstördes i slutet av 1000-talet.

Religiös tro kan skönjas på hällristningar från bronsåldern, där solen, djur och fruktbarhet verkar ha haft betydelse i kulten, men entydig dokumentation om den antika religionen saknas. Under järnåldern hade befolkningen haft utländska kontakter och under seklerna före 1000-talet höll svenskarna, likt andra nordbor, fast vid nordisk mytologi och dyrkade asagudar, vilket har vissa paralleller med grekisk/romersk mytologi. Centralhelgedomen var Uppsala tempel. Hur templet såg ut och var det låg beskrivs knapphändigt i Sagalitteraturen och Saxo Grammaticus' Gesta Danorum, samt av Adam av Bremen. Det förstördes troligen av kung Inge den äldre omkring år 1087 i den sista kända striden mellan asatroende och kristna.

Medan nordisk mytologi som religion officiellt övergavs under Nordens kristnande, levde länge tron på många av dess mytiska och mytologiska väsen, som tomtar, troll och dvärgar kvar i folkliga traditioner i Skandinavien.

Idag finns det åter ett antal personer som utövar modern asatro, bland annat inom Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare kallat Sveriges Asatrosamfund).

Katolska tiden[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Sveriges kristnande.

Kristna missionärer började verka i det blivande Sverige under vikingatiden, varav den förste som blev bekant var Ansgar, som kom till Birka 829. Olof Skötkonung som var den förste kungen över svear och götar, var den förste som man vet lät döpa sig, enligt traditionen år 1008 i Husaby källa, men årtalet är omtvistat. Kristnandet av Sverige var dock en gradvis process, med riksblot och en asatroende kung (Blot-Sven) så sent som på 1080-talet.

Sverige inordnades under medeltiden i den katolska kyrkans organisation, med biskopsdömen och från mitten av 1100-talet en ärkebiskop i Gamla Uppsala, och ett antal kloster byggdes i riket. Under denna tid verkade Heliga Birgitta som kanoniserades 1391. Förhållandet mellan den kyrkliga och den världsliga makten var tidvis omstritt. Under 11–1200-talet erövrades Finland som blev en svensk provins och kristnades med tvång och fick domkyrka i Åbo år 1300.

Reformationen[redigera | redigera wikitext]

Kung Gustav Vasas tjänsteman Olaus Petri hämtade influens från Martin Luther och påbörjade reformationsarbetet i Sverige, med översättning av Bibeln från 1520-talet. Även Mikael Agricola gjorde en Bibelöversättning till finska 1548. Vasa hade själv politiska skäl till att 1527 ta kontrollen över kyrkan och dess egendomar i det nyligen självständiga Sverige.

Uppsala möte och statskyrkan[redigera | redigera wikitext]

Genom Uppsala möte 1593 beslutades att alla svenskar skulle vara medlemmar i Svenska kyrkan. Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdomkalvinism, katolicism och zwinglism förbjöds och den augsburgska bekännelsen antogs. Samhället hölls samman av en förståelse som byggde på tanken om "ett land, ett folk, en religion", och kyrkan hade som uppgift att "utrota och bekämpa alla former av kätteri och villfarelser som hotade Sverige".[1] Vissa friheter gavs senare till utländska trosbekännare att utöva sin religion i avskildhet. Skälen till lättnaden var inte att åstadkomma ökad religionsfrihet, utan att tillåta invandring av utländska experter. Den utländska arbetskraften gynnade Sveriges ekonomiska utveckling. Judar fick utöva sin tro i Sverige från 1600-talet.

Frikyrkorörelsen[redigera | redigera wikitext]

Samtidigt ville svenskar i den pietistiska rörelsen ha frihet att utöva sin fromhet och somliga ställde krav på kyrkans företrädare att de skulle vara "fromma kristna". Någon religionsfrihet för svenskar förelåg inte, utan 1726 infördes tvärtom konventikelplakatet för att stoppa pietismen. På många håll i Sverige fortsatte människor att samlas i hem och utomhus till kristna sammankomster, läsarmöten. En del av dessa läsare blev dömda till fängelse, men trots motståndet kom nya rörelser såsom baptismen. Inte förrän mitten av 1858 avskaffades konventikelplakatet, och andra samfund fick lov att verka. Då växte den svenska frikyrkorörelsen med stor kraft, såsom Svenska Missionskyrkan och även internationella kristna rörelser fick svenska motsvarigheter, såsom Frälsningsarmén. I denna våg av kristen väckelse kom Pingströrelsen som en blandning av nordiska inslag och inspiration från en sådan rörelse som 1907 brutit fram i USA. Även Jehovas Vittnen började verka i Sverige strax efter år 1900.

Religionsfrihet[redigera | redigera wikitext]

1 januari 1952 trädde 1951 års religionsfrihetslag i kraft och gav svenska medborgare rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan, och rätten att helt avstå från att tillhöra ett samfund.[2] Det tidigare kravet att man måste gå med i ett annat godkänt samfund togs bort.[3] Lagstiftningen gav individen dels rätten att fritt utöva sin religion, dels friheten att slippa bli påtvingad en specifik religiös övertygelse eller ett medlemskap i ett samfund. Religionsfrihetslagen blev upphävd då Lag om trossamfund trädde i kraft den 1 januari 2000. Den nya lagen innebar bland annat att barn som har fyllt 12 år inte kan inträda i eller utträda ur trossamfund utan eget samtycke.[4]

I Sveriges regeringsform kapitel 2 är inskrivet beträffande grundläggande fri- och rättigheter att var och en är tillförsäkrad religionsfrihet, det vill säga frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Religion i Sverige idag[redigera | redigera wikitext]

Sveriges religiösa landskap kan idag sammanfattas i två delvis motstridiga trender, dels en minskning av antalet medlemmar i Svenska kyrkan och äldre frikyrkor och dels en ökning av mångfalden och trossamfund där en stor andel av medlemmarna har migrationsbakgrund. Närmare 50 procent av den svenska befolkningen har i undersökningar uppgett att de tror på någon form av gudomlig makt eller kraft samtidigt som allt färre, omkring 15 procent, tror på en personlig Gud. Omkring 20 procent uppger att de inte tror på något.[5] År 2019 var 56,4 procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna evangelisk-lutherska Svenska kyrkan med en vikande trend.[6] Ytterligare omkring 8 procent av befolkningen är medlemmar i något annat trossamfund, ibland förekommer dubbla medlemskap. Frikyrkliga samfund har exempelvis drygt 300 000 medlemmar, vilket motsvarar omkring 2,9 procent av befolkningen. De största frikyrkosamfunden år 2018 var Equmeniakyrkan, Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan.

Framför allt religionssociologi har perspektivet att förstå och förklara religion i dagens samhälle. Religionssociologi kan studeras vid flera universitet och högskolor i Sverige och vid Uppsala universitet finns en professur inom ämnet. Det finns också en Religionssociologisk förening i Sverige som bland annat verkar för religionssociologisk forskning, utbildning och debatt.[7]

Svenska kyrkan idag[redigera | redigera wikitext]

Svenska kyrkans medlemsantal[6]
År Befolkning Medlemmar %
1972 8 146 000 7 754 784 95,2 %
1980 8 278 000 7 690 636 92,9 %
1990 8 573 000 7 630 350 89,0 %
2000 8 880 000 7 360 825 82,9 %
2005 9 048 000 6 967 498 77,0 %
2006 9 119 000 6 893 901 75,6 %
2007 9 179 000 6 820 161 74,3 %
2008 9 262 000 6 751 952 72,9 %
2009 9 340 000 6 664 064 71,3 %
2010 9 415 570 6 589 769 70,0 %
2011 9 482 855 6 519 889 68,8 %
2012 9 555 893 6 446 729 67,5 %
2013 9 644 864 6 357 508 65,9 %
2014 9 747 355 6 292 264 64,6 %
2015 9 850 452 6 225 091 63,2 %
2016 9 995 153 6 109 546 61,2 %
2017 10 120 242 5 993 368 59,3 %
2018 10 230 185 5 899 242 57,7 %
2019 10 327 579 5 817 634 56,4 %

Svenska kyrkans villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan från 1998. Lagen trädde i kraft år 2000, då relationen mellan kyrka och stat ändrades och kyrkan skildes från staten, dock är statschefen fortfarande förpliktigad att tillhöra Svenska kyrkan. Trots Svenska kyrkans förhållandevis höga medlemssiffror, drygt varannan svensk år 2019, deltar omkring fem procent regelbundet i gudstjänster och andakter, en frekvens som varit ungefär densamma sedan gudstjänstbesök började mätas för över hundra år sedan. Totalt 40 procent av de som föds i Sverige döps inom Svenska kyrkan idag mot omkring 80 procent år 1970. Nästan var tredje par eller 29,7 procent av de som gifter sig i Sverige väljer att göra det i Svenska kyrkan medan nästan tre fjärdedelar eller 70 procent av de som dör i Sverige har en svenskkyrklig begravning mot 95,5 procent år 1970. Drygt en procent av Svenska kyrkans medlemmar utträder varje år.[6]

Frikyrkor i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Antal medlemmar och registrerade deltagare över tid i bidragsberättigade trossamfund i Sverige (Svenska kyrkan ingår således inte). Datakälla: SST.[8]

I Sverige har frikyrkliga rörelser uppstått genom pietismen och influenser från utlandet. Beteckningen ”frikyrka” har en historisk förklaring i betydelsen frivillig anslutning till ett kristet trossamfund i motsats till den dåvarande statskyrkan. Antalet etablerade församlingar och medlemmar i äldre frikyrkor i Sverige minskar idag samtidigt som nya frikyrkliga gemenskaper med rötter från hela världen växer fram. Totalt engagerade frikyrkorna år 2018 2,9 procent av befolkningen eller 301 644 personer. Störst år 2018 var Equmeniakyrkan som betjänade 116 043 personer eller 1,12 procent av befolkningen.[9] Equmeniakyrkan bildades år 2012 och är en sammanslagning av Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS som uppkom som rörelse inom Svenska kyrkan har 38 251 betjänade. De kristna samfunden såsom lutheranska kyrkor, frikyrkor, Katolska kyrkan och ortodoxa och österländska kyrkor har genom Sveriges Kristna Råd ekumeniskt samarbete av olika slag, exempelvis en gemensam ekumenisk del i samfundens olika psalmböcker sedan år 1986.

Siffror för 2018: [9]

Equmeniakyrkan 116 043
Pingströrelsen 103 198
Evangeliska Frikyrkan (EFK) 49 861
Svenska Alliansmissionen 18 750
Frälsningsarmén 7 700
Sjundedags Adventistsamfundet 3 584
Bibeltrogna Vänner (ELM) 2 508
Summa 301 644

Förutom dessa finns andra kristna samfund som exempelvis Trosrörelsen, Vineyardrörelsen, Maranata, Jehovas Vittnen, mormonerna och flera oberoende församlingar.

Kristna immigrantsamfund och andra religioner[redigera | redigera wikitext]

Flera andra religiösa organisationer finns representerade i det svenska samhället och erhåller statligt stöd till trossamfund. Till statistiken räknas både medlemmar och icke-medlemmar som regelbundet registreras som deltagare och som tillsammans kallas betjänade. Personer som identifierar sig som exempelvis judar eller muslimer men som inte är medlemmar eller deltar regelbundet i någon religiös verksamhet ingår således inte i statistiken. Judarnas historia i Sverige som utövande religion kan spåras tillbaka till 1700-talet och år 2018 betjänade judiska församlingar 7 979 personer medan omkring 20 000 personer i Sverige identifierar sig som judar.

Till följd av immigration ökar idag trossamfund inom vilka flertalet medlemmar och besökare har migrationsbakgrund. Antalet muslimer i Sverige som självidentifierade sig som muslimer var omkring 500 000 personer år 2016.[10] Islam är Sveriges nästa största organiserade religion och den främsta orsaken till islams tillväxt i Sverige är invandring.[11] Islamiska samarbetsrådet ISR bestående av sju medlemsförbund har år 2018 190 447 betjänade. Irak domineras av islam, men irakier som har flytt till Sverige (åtminstone fram till 2015) tillhör till stor del familjer som varit kristna sedan flera generationer tillbaka.[12]

Ortodoxa och österländska kyrkors ekonomiska råd OÖKER med 18 olika grenar har år 2018 totalt 170 273 betjänade. Invandring, mestadels från Polen och forna Jugoslavien, är några anledningen till den snabba tillväxten av katolska kyrkan i Sverige som år 2018 har 121 274 betjänade. Vidare har protestantiska kyrkor av utländskt ursprung 13 250 betjänade.

Sveriges buddhistiska samarbetsråd som från och med år 2020 heter Sveriges buddhistiska gemenskap SBG har 11 492 betjänade, vilket är mer än en fördubbling sedan år 2010. Det finns vidare omkring 25 000 hinduer i Sverige[13] som vanligtvis tillhör en av de tre huvudinriktningarna inom hinduismen, vishnuism, shivaism eller shaktism, samt mindre grupper av zoroastrier, yezidier, aleviter och bahá'íer. Bland övriga religiösa och så kallade nyreligiösa rörelser finns de som praktiserar exempelvis modern asatro, traditionell samisk schamanism och andra så kallade naturreligioner.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Klingenberg, Maria & Lövheim, Mia (red.) (2019). Unga och religion: Troende, ointresserade eller neutrala? Malmö: Gleerups.
  • Lövheim, Mia & Nordin, Magdalena (red.) (2015). Sociologiska perspektiv på religion i Sverige. Malmö: Gleerups.
  • Myndigheten för stöd till trossamfund, SST.
  • Nielsen, Jørgen & Otterbeck, Jonas (2016). Muslims in Western Europe, 4 upplagan. Edinburgh: Edinburgh University Press.
  • Svenska kyrkan.
  • Willander, Erika (2019). Sveriges religiösa landskap - samhörighet, tillhörighet och mångfald under 2000-talet. Stockholm: Myndigheten för stöd till trossamfund.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erik Amnå, Pia Brundin, Göran Larsson. ”Staten och imamerna. Religion, integration, autonomi”. SOU 2009:52. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131002100314/http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/73/17/851006b1.pdf. 
  2. ^ 1951 års religionsfrihetslag
  3. ^ Alwall, Jonas (2003). ”Muslimerna och religionsfriheten”. i Ingvar Svanberg & David Westerlund. Blågul islam? Muslimer i Sverige. ISBN 91-578-0308-0 
  4. ^ https://web.archive.org/web/20050509062244/http://62.95.69.3/sfsdoc/98/981593.pdf
  5. ^ Willander, Erika. Sveriges religiösa landskap - samhörighet, tillhörighet och mångfald under 2000-talet. 
  6. ^ [a b c] ”Statistik”. www.svenskakyrkan.se. https://www.svenskakyrkan.se/statistik. Läst 23 juni 2020. 
  7. ^ ”Religionssociologiska föreningen i Sverige”. http://www.religionssociologi.se/. Läst 23 juni 2020. 
  8. ^ ”Bidragsgrundande statistik - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. Arkiverad från originalet den 17 april 2019. https://web.archive.org/web/20190417162725/https://www.myndighetensst.se/bidrag/organisationsbidrag/bidragsgrundande-statistik.html. Läst 17 juli 2019. 
  9. ^ [a b] ”Statistik SST”. Myndigheten för stöd till trossamfund. https://www.myndighetensst.se/kunskap/statistik-om-trossamfund.html. Läst 23 juni 2020. 
  10. ^ Nielsen, Jørgen & Otterbeck, Jonas. Muslims in Western Europe. 
  11. ^ Larsson, Göran, 1970- (2014). Islam och muslimer i Sverige : en kunskapsöversikt. Nämnden för statligt stöd till trossamfund. sid. 17, 37. ISBN 9789198061161. OCLC 941538793. https://www.worldcat.org/oclc/941538793. Läst 13 september 2019 
  12. ^ Religionstillhörighet - Migrationsinfo.se, med hänvisning till källa från 2015.
  13. ^ ”Angelica Sharma om att vara hindu: ”Tron har växt mer ju äldre jag har blivit””. Dagens Nyheter. 17 april 2019. https://www.dn.se/insidan/angelica-sharma-om-att-vara-hindu-tron-har-vaxt-ju-aldre-jag-har-blivit/. Läst 13 september 2020.