Sveriges demografi
- Uppslagsordet ”Sveriges befolkning” leder hit. För de demografiska registren med samma namn, se Sveriges befolkning (databaser).
Sverige hade 9,4 miljoner invånare i december 2010 och en befolkningstäthet på 21,9 invånare per kvadratkilometer. Det är därmed det land som har den 84:e största folkmängden, men bara den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är betydligt högre i södra än i norra Sverige; kring Mälardalen och i Öresundsregionen är befolkningen särskilt koncentrerad. Omkring 84 procent av befolkningen bor i tätorter.[1]
Innehåll
Grunddata[redigera | redigera wikitext]
Sverige hade 9 644 864 invånare den 31 december 2013 enligt Statistiska centralbyrån. Befolkningen översteg nio miljoner den 12 augusti 2004, och förväntas (enligt beräkningar 2012) uppnå tio miljoner år 2018, vilket är nio år tidigare än enligt prognosen från 2010. Ökningen består till största delen på ökad invandring.[2][3]
- Befolkningstillväxt: 0,93%
- Fruktsamhet: 11,78 födda per 1 000 invånare
- Dödlighet: 9,37 döda per 1 000 invånare
- Migrationstakt: 1,65 migranter per 1000 invånare
- Summerat fruktsamhetstal: 1,94 barn per kvinna (2011)
- Spädbarnsdödlighet: 2,75 dödsfall per 1 000 levande födda
- Förväntad livslängd vid födsel: 81,18 år
- Män: 78,86 år
- Kvinnor: 83,63 år
Medellivslängden i Sverige har mellan 1988 och 2008 ökat med 4,95 år för män och med 3,19 år för kvinnor. Därmed har skillnaden mellan könen minskat med 1,76 år.[4]
Åldersstruktur[redigera | redigera wikitext]
- 0–14 år: 18,19 %
- 15–64 år: 64,53 %
- 65 år och äldre: 17,28 % (varav män: 649 296; kvinnor: 884 417) [5]
Könsfördelning[redigera | redigera wikitext]
- Vid födseln: 1,06 män per kvinna
- Under 15 år: 1,05 män per kvinna
- 15–64 år: 0,93 män per kvinna
- 65 år och äldre: 0,73 män per kvinna
- Hela befolkningen: 0,98 män per kvinna[5]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Folkmängden i Sverige år 1805 uppskattas till 3 465 000, inklusive Pommern (145 000) och de finska länen (895 000). Egentliga Sverige (inom dagens gränser) hade 2 425 000 invånare. Som en jämförelse hade Danmark och Norge sammantaget 2 500 000 invånare och Storbritannien 17 325 000 invånare. Befolkningstätheten i Sverige var 4,3 invånare per kvadratkilometer. I övriga Europa var den i medeltal 17,4 invånare per kvadratkilometer. Den årliga befolkningstillväxten uppgick till cirka 30 000 personer.
Inom Sveriges nuvarande gränser har den historiska folkmängden uppskattats till följande värden (inaktuell källa):[6]
| Vid utgången av år | Folkmängd | Årlig tillväxt | |
|---|---|---|---|
| Totalt | Promille | ||
| 1570 | 900 000 | — | — |
| 1650 | 1 225 000 | 4 063 | 3,86 |
| 1700 | 1 485 000 | 5 200 | 3,86 |
| 1720 | 1 350 000 | −6 750 | −4,75 |
| 1755 | 1 878 000 | 15 086 | 9,48 |
| 1815 | 2 465 000 | 9 783 | 4,54 |
| 1865 | 4 099 000 | 32 680 | 10,22 |
| 1900 | 5 140 000 | 29 743 | 6,48 |
Totalsiffror 1749–2005[redigera | redigera wikitext]
- Födda: 26 221 906
- Döda: 18 736 287
- Invandrade: 2 951 853
- Utvandrade: 2 887 193
- Gifta: 8 095 507
- Skilda: 1 035 309
Etniciteter[redigera | redigera wikitext]
Förutom svenskar (cirka 85 procent)[8] lever i landet finländare (5 procent), samer i den nordliga delen av landet samt andra skandinaver[källa behövs]. De senaste årtiondena har många från Danmark, Norge, Tyskland, det tidigare Jugoslavien, Iran, Kurdistan, Libanon, Vietnam, Chile, Irak, Eritrea, Somalia samt assyrier/syrianer, palestinier med flera immigrerat till Sverige.
De första grupper som bosatte sig i Sverige var de grupper av jägare-samlare som följde inlandsisen norrut in i Sverige för mellan tolv- och trettontusen år sedan. Invandringen av olika folkgrupper till Sverige fortsatte sedan fram till bronsåldern för sextusen år sedan då de folkgrupper som senare kom att bli svenskar bildades. Samerna är en etnisk grupp som invandrade som tidigast för cirka åttatusen år sedan till norra Sverige. I norr invandrade tidigt även andra finsktalande folk ifrån öster, vilka blev tornedalsfinnar. Bland de senare invandrargrupperna märks sverigefinnar (i till exempel Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen. Även en liten grupp valloner invandrade under tidigt 1600-tal, men de 900 individer som bosatte sig permanent assimilerades snabbt in i den svenska folkgruppen.[9] Fram till 1960-talet hade Sverige en av världens mest homogena befolkningar. Efter andra världskriget har invandringen till Sverige ökat mycket kraftigt med växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, kroater, albaner, serber, bosnier, libaneser, turkar, irakier, iranier, assyrier/syrianer, chilenare, greker och somalier.
Mot bakgrund av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter erkände Sveriges riksdag 1999 samer, tornedalsfinnar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter, på grund av dessa folkgruppers långvariga historiska förankring i Sverige.
Språk[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
I Sverige är svenska lagstadgat huvudspråk sedan 2009, och har haft denna status de facto sedan urminnes tid; däremot är det inte fastställt som officiellt språk vilket är vanligt med huvudspråken i många andra länder. Nationella minoritetsspråk är finska, samiska, meänkieli, romani och jiddisch. Det svenska teckenspråket har också ett särskilt skydd i Språklagen. Därutöver talas bland annat albanska, bosniska, kroatiska, makedoniska, serbiska, arabiska, assyriska/syrianska, persiska, spanska, engelska, somaliska, tyska, nederländska, polska, portugisiska, ungerska, kurdiska, grekiska, franska, thai och turkiska i Sverige.
99 procent av invånarna uppskattas ha varit läs- och skrivkunniga år 1979.
Religion[redigera | redigera wikitext]
Flertalet svenskar (cirka 70 procent) tillhör Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i bland annat Lag om Svenska kyrkan, som började gälla år 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst till följd av immigration från andra delar av världen. Några större grupper är romerska katoliker, diverse ortodoxkristna riktningar och muslimer.
Sverige är ett av världens mest sekulära länder. 23 procent av befolkningen uppger att de inte tror på en gud.[10] Det gäller framför allt den ursprungliga svenska folkgruppen. Trots Svenska kyrkans många medlemmar är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biografbesökare per år. De flesta svenskar döps och större delen av alla vigslar och begravningar sker i kyrkornas regi, men det är ovisst hur stor religiös betydelse riterna har för gemene man.
Trostillhörigheter[redigera | redigera wikitext]
Eurobarometern Poll 2005[10]:
- Protestanter 41 %
- Andra kristna 9 %
- Katoliker 2 %
- Ortodoxa 1 %
- Buddhism 1 %
- muslimer 3 %
- Ateism 13 %
- Agnosticism 30 %
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2007, SCB
- ^ http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Behallare-for-Press/370353/
- ^ Ny prognos för befolkningen: 10 miljoner i Sverige 2018
- ^ ”Återstående medellivslängd för åren 1751- 2008” (på engelska). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____25830.aspx. Läst 20 mars 2009.
- ^ [a b] SCB, uppskattning 2001.
- ^ Gustav Sundbärg, Sveriges land och folk (1901), sid. 90.
- ^ http://www.historia.se/htmldata6/index.html
- ^ http://www.scb.se/Pages/Product____25785.aspx?produktkod=BE0101&displaypressrelease=true&pressreleaseid=257212
- ^ Nationalencyklopedin: Valloner
- ^ [a b] ”Eurobarometer on Social Values, Science and technology 2005 - page 11”. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_225_report_en.pdf. Läst 5 maj 2007.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
