Islam i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Huvudartikel: Islam i Europa
Stockholms moské, en del av de islamiska organisationerna i FIOE-IFiS nätverket.[1]

Islam är den näst största religionen i Sverige efter kristendomen. 1953 fanns uppskattningsvis 500 muslimer i Sverige.[2] År 2014 hade cirka 5 procent av alla svenskar sina rötter i muslimska länder och en tredjedel av den halv miljon människor (2016) som kommit från länder och miljöer med stora muslimska inslag beräknas som i någon mån utövande muslimer.[3] År 2016 fanns det uppskattningsvis 8,1 procent (810 000 personer) med uppehållstillstånd i Sverige som identifierar sig som muslimer.[4] Av dessa bedöms omkring en tredjedel vara praktiserande muslimer.[5] Den främsta drivkraften av islams tillväxt i Sverige är invandring.[6]

I Sverige finns sex islamiska riksorganisationer som mottar stöd ifrån Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST): Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), Sveriges muslimska förbund (SMF), Islamiska kulturcenterunionen i Sverige (IKUS), Svenska islamiska församlingarna (SIF), Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) och Bosniakiska islamiska samfundet (BIS). Alla ingår i Islamiska samarbetsrådet. De beräknades organisera 170 915 regelbundna besökare och medlemmar år 2017.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska fynd och skriftliga dokument från andra länder visar att folket i nuvarande Sverige hade kontakt med islam i Mellanöstern redan under vikingatiden.[8]

Kontakter mellan Sverige och muslimska majoritetskulturer etablerades under 1500-talet.

Kung Karl XII bodde sex år i Osmanska riket, åren 1709 till 1714, där han och sultanen Ahmed III inledningsvis kom bra överens då de hade en gemensam fiende i Ryssland. Kungen sände flera vetenskapliga expeditioner till det Ottomanska riket för att rapportera om muslimsk kultur, religion, språk, musik, arkitektur, byggnadskonst, kost och läkekonst.[9][10] Vid hemresan till Sverige eskorterades kungen av en grupp turkiska soldater, som sedan blev kvar i landet och beviljades religionsfrihet. De kan möjligen betraktas som den första permanenta muslimska församlingen i Sverige.[11]

År 1897 bosatte sig Ibrahim Umerkajeff i Stockholm som en av landets första muslimer. Han följdes på 1920-talet av Akif Arhan och senare under 1940-talet av en grupp sunnimuslimska tatarer som ursprungligen kommit från Sovjetunionen och Finland. Samtidigt kom också Osman Soukkan från Turkiet, som blev verksam som landets första imam. Tillsammans grundade de landets första muslimska församling och förening, Turk-Islam Föreningen i Sverige för Religion och Kultur.[12]

En tidig svensk muslim var konstnären Ivan Aguéli. Han levde periodvis i Egypten mellan 1892 och 1916 och konverterade 1898 till islam. Han studerade vid Al-Azharuniversitetet och blev 1902 även medlem i sufiorden Shadhiliyya.

År 1917 utkom Karl Vilhelm Zetterstéens översättning till svenska av Koranen, som blev den ledande korantexten i Sverige fram till slutet av 1900-talet.[13]

Sveriges första muslimska kulturförening, "Turk-Islam Föreningen i Sverige för Religion och Kultur", grundades i Stockholm år 1949 av Ali Zakerov (1911–1975) från Estland, Osman Soukkan (1903–1975) och Akif Arhan från Turkiet samt Ebrahim Umerkajeff (1877–1954) från Ryssland.[14] Föreningen kom senare att byta namn till Islam Församlingen i Sverige[15], och gjorde då islam till den första icke-kristna religion som etablerats i Sverige sedan man tillåtit judiska församlingar. På 1950-talet köptes de första begravningsplatserna för muslimer vid Skogskyrkogården i Stockholm. Riksorganisationen Förenade Islamiska Föreningar i Sverige bildades 1973 och blev statsbidragsberättigad 1975. Den första moskén i Sverige byggdes 1976 i Göteborg och följdes av Malmö moské 1983.

En grupp shiamuslimer med indiskt ursprung som kom till Sverige 1973 som en följd av Idi Amins politik att utvisa alla asiater från Uganda. De indiska shiamuslimerna slog sig ned i Trollhättan, där de 1976 bildade en församling och 1985 uppförde Trollhättans moské.[16]

1980-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1980-talet var det de etniskt turkiska muslimerna som var flest till antal i Sverige, troligen även fler än samtliga andra muslimska grupper tillsammans. Detta förändrades när många irakiska och kurdiska muslimer började komma till Sverige i slutet av 1970-talet till följd av såväl Iran–Irak-kriget som Saddam Husseins politik. Under 1980-talet var denna grupp tillsammans med den iranska den snabbast växande muslimska gruppen i Sverige. Sedan dess har det kommit till Sverige många muslimer från bland annat Bosnien-Hercegovina, Etiopien och Iran.

År 1998 utkom en ny svensk översättning av Koranen, under titeln Koranens budskap, genomförd av den från kristendomen konverterade, före detta diplomaten Muhammed Knut Bernström. Denna tolkning särskiljer sig genom att ha erhållit officiellt godkännande från det anrika Al-Azharuniversitetets islamiska institution för forskning, författarskap och översättningar. Bernström har vid sidan av tolkningen den arabiska originalskriften, varje suras förhistoria, samt omfattande kommentarer av Muhammad Asad (1900–1992) och Bernström själv.

I en studie av islamologen Leif Stenberg uppskattades år 2000 de största grupperna invandrade muslimer i Sverige vara från Bosnien (60 000), Iran (65 000), Irak (183 000) och Turkiet (78 000), men dessa siffror torde främst bygga på familjebakgrund snarare än trosuppfattning. Andra större grupper var enligt samma studie muslimer från Libanon (27 000), Somalia (42.000) och Kosovo/Albanien (18 500).[17]

Uppskattningar av antal muslimer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Uppskattning av andelen självidentifierade eller kulturella muslimer (varav majoriteten är icke utövande) i Sverige från 1930 till 2016.
Antal medlemmar och registrerade regelbundna deltagare över tid i bidragsberättigade samfund i Sverige (bl.a. Svenska kyrkan saknas) staplade på varandra. Islamiska församlingar visas i grönt, med approximativa siffror innan år 2015. Datakälla: SST.[18]
År Antal deltagare i Islamiska
församlingar med statsbidrag[7][19]
Antal själv-
identifierade muslimer
Uppskattat antal med kulturell muslimsk bakgrund Uppskattad andel självidentifierade
/kulturella muslimer i befolkningen
1930 15[20] &&&&&&&&&&&&&&00.&&&2400,00024 %[20]
1950 700[21] &&&&&&&&&&&&&&00.&100000,010 %[21]
1960 750[21] &&&&&&&&&&&&&&00.&100000,010 %[21]
1970 1 000,[22] 16 000[21] &&&&&&&&&&&&&&00.&100000,01 %[22]
1976 12 000
1978 22 000 eller 37 000[23] &&&&&&&&&&&&&&00.2700000,27 % eller &&&&&&&&&&&&&&00.4500000,45 %[23]
1980 30 000,[22] 25 000 [21] &&&&&&&&&&&&&&00.3600000,36 %[22]
1988 100 000[23] 1,2 %[23]
1990 120 000,[22] 100 000[21] &&&&&&&&&&&&&&01.4000001,4 %[22]
1991 Cirka 50 000
1995 Cirka 68 000
1996 Cirka 85 000 200 000[23] 2,3 %[23]
1998 Cirka 90 000 250 000[22]
1999 300 000[23] 3,4 %[23]
2000 Cirka 100 000 Cirka 250 000 bekännare.[24] 300 000,[21] 325 000,[22] 350 000[25] &&&&&&&&&&&&&&02.8000002,8 %[24]
2005 375 000,[22]400 000 [23] 4,4 %[23]
2007 106 327
2010 Cirka 110 000 Cirka 430 000[4] 500 000[21] &&&&&&&&&&&&&&04.6000004,6 %[4]
2015 139 759 500 000[23] 5,1 %[23]
2016 154 140 Cirka 810 000[4] 1 000 000[26] &&&&&&&&&&&&&&08.1000008,1 %[4]
2017 170 915
2018 190 447

Den sista folkräkningen i Sverige där medborgarna ombads uppge trosuppfattning genomfördes 1930. Då uppgav 15 personer att de var muslimer.[20] Sedan dess har fullständig religionsfrihet införts i och med 1951 års religionsfrihetslag.[27] Sedan 1960-talet har det skett en omfattande invandring från muslimskt dominerade länder och idag uppskattas islam som Sveriges näst största religion.[28] På grund av att många andra trosuppfattningar förekommer i dessa länder och många flyktingar är sekulära muslimer eller har avfallit från islam, och att andra generationens invandrare i många fall blir sekulariserade, samt att ingen religionsstatistik förs i Sverige sedan 1930-talet, vet man inte riktigt hur många muslimer som är folkbokförda i Sverige.[29]

Problematiken med att uppskatta antalet muslimer i Sverige är densamma som för att uppskatta antalet kristna i landet. Aktivitetsgraden varierar mellan individer och under livets gång och majoriteten är icke-religiöst utövande. Man måste bestämma sig för om man ska enbart ska räkna regelbundet religiöst praktiserande eller antal medlemmar, eller inkludera de som deltar sporadiskt i församlingens verksamhet eller passiva trosutövare. Passiva muslimer kan vara människor som faller under luddiga rubriker som t.ex. "identifierar sig som muslim", "muslim till namnet", "muslimsk världsbild", "sekulära/liberala/progressiva muslimer", något som är svårare att mäta statistiskt. De inkluderar vanligen inte andra med "muslimsk bakgrund" såsom "kulturella muslimer(en) (som identifierar sig med muslimsk kultur men inte religion).[30][ej i angiven källa]

Andra kolumnen i ovanstående tabell visar antal betjänade personer per år, det vill säga antal registrerade deltagare i moskéverksamhet eller som har varit medlemmar i muslimska församlingar som ingår i Islamiska samarbetsrådet. Detta är antalet bidragsgrundande personer och inkluderar inte organisationer/föreningar som inte mottar statsbidrag via Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST).[7][31]

Tredje kolumnen visar uppskattningar av antal som självidentifierar sig som muslimer, bland annat enligt Pew Research Center.[4] Pew baserar sina beräkningar bland annat på antagandet att 10 procent av de med muslimsk kulturell bakgrund brukar byta livsåskådning under livet, med hänvisning till statistik från Frankrike, och har även tagit hänsyn till antal i befolkningen som brukar övergå till islam.[4]

Fjärde kolumnen visar varierande uppskattningar av antal med kulturell muslimsk bakgrund, gjorda av en rad olika forskare. Religionssociologen Åke Sander kallar dem etniska muslimer. Han uppskattade att år 2000 var 150 000 personer religiösa muslimer, eller 40–50 procent av alla personer med muslimsk bakgrund, medan motsvarande siffra för den andra generationen, det vill säga Sverigefödda, var 15 procent.[32] Religionsvetaren Jonas Otterbeck skrev 2006 att det finns skäl att tro att ganska många av de med kulturell muslimsk bakgrund har åtminstone en grundläggande tro, om än inte en aktiv praktik.[25] Forskaren Tobias Hübinette menade år 2018 att omkring en tredjedel av kulturella muslimer är utövande muslimer.[5]

Olika inriktningar bland muslimer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Muslimska församlingar i Sverige kan kategoriseras enligt följande:

Därtill finns även internationella politiska, teologiska och ideologiska strömningar som exempelvis Muslimska brödraskapet, turkiska rörelser som Süleymanci och Millî Görüş (egentligen "Millî Görüş", på engelska "National Vision"), samt salafitiska strömningar representerade i Sverige.[33]

Bland personer i Sverige som enligt Pew Research Center tros bekänna sig till Islam (ungefär samma antal som har bakgrund i muslimska regioner) var andelen som är medlemmar i eller regelbundna registrerade besökare i en muslimsk församling 19 procent (154 400[7] av cirka 810 000[4]) år 2016. Majoriteten av västvärldens muslimer är moderata muslimer, i bemärkelsen att de är motståndare till radikal fundamentalistisk, extremistisk eller våldsbejakande politisk islam. Ett litet antal muslimska debattörer och författare i Sverige argumenterar dessutom för progressiv eller liberal islam, det vill säga emot politisk islam. Flera svenskar med muslimsk bakgrund har övergett islam, och uttrycker kritik mot islam.

Islamiska trossamfund i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Följande sju rikstäckande samfund är medlemmar i Islamiska samarbetsrådet (ISR) och får därmed svenskt statsbidrag genom Myndigheten för statligt stöd till trossamfund (SST). Samfunden hade följande antal medlemmar och övriga registrerade regelbundna deltagare år 2016:[7][34]

Sunniislam: (122 810)
Sveriges muslimska förbund (35 742)
Förenade Islamiska Föreningar i Sverige [35] (30 747)
Svenska islamiska församlingarna (20 431)
Islamiska kulturcenterunionen i Sverige (17 311)
Bosniakiska islamiska samfundet [36] (11 202)
Islamiska fatwabyrån i Sverige [37] (7 378)
Shiaislam: (31 379)
Islamiska shiasamfunden i Sverige[38] (31 379)
Summa: 154 189

Sammanlagt var uppskattningsvis 115 församlingar år 2002 anslutna till någon av tre[vilka?] rikstäckande organisationer:[39][uppdatering behövs]

Sunni[redigera | redigera wikitext]

Något mer än två tredjedelar av muslimerna i Sverige är sunnimuslimer. I en statistiskt representativ studie av muslimska lokalorganisationer uppgav 80 procent att deras organisation var sunnimuslimsk.[40] Bland sunnimuslimerna finns interna variationer, i form av bland annat olika teologiska, rättsliga, geografiska och politiska riktningar.

Början på rikstäckande sunniislamiska samfund i Sverige går tillbaka till inrättandet av Förenade islamiska föreningar i Sverige år 1974.[34] Organisationen är det trossamfund som moskéerna inom Islamiska förbundet i Sverige (grundat 1987) är anslutet till. Organisationen har huvudkontor i Stockholms moské och har kommit att få en dominerande ställning bland muslimska organisationer i politisk opinionsbildning. Enligt sina stadgar är den medlem i den till muslimska brödraskapet associerade paraplyorganisationen Federation of Islamic Organisations in Europe, vars riktlinjer den följer.[41]

Under tidigt 1980-tal inträffade två splittringar av de Förenade islamiska föreningarna. Detta ledde till bildandet av Sveriges muslimska förbund 1981–1982, som idag är det största samfundet, och till bildandet av Islamiska kulturcenterunionen i Sverige 1984..

Svenska islamiska församlingarna bröt sig ur Islamiska kulturcenterunionen 1991.[34] Ordförande för SIF är imamen Abd al Haqq Kielan.

Därutöver finns ytterligare två rikstäckande organisationer: Bosniakiska islamiska samfundet, som grundades 1995 av bosniska flyktingar, och var en del av Sveriges muslimska förbund fram till 2010.[34] Islamiska fatwabyrån i Sverige bildades 2011.[34]

Samtliga ovanstående 6 sunnimuslimska samfund får statsbidrag genom myndigheten Myndigheten för stöd till trossamfund.[7]

Shia[redigera | redigera wikitext]

Shiamuslimer i Sverige kommer ifrån en rad olika länder och kan delas in i fyra grupper, grupper inbördes skiljer sig åt språkligt och etniskt. Den största gruppen är arabisktalande med övervägande ursprung i Irak och till viss del Libanon. Merparten av de muslimska irakier som kom till Sverige innan Saddam Husseins pro-sunni regim föll år 2003 var shiamuslimer som flydde ifrån regimens förföljelser. Näst största gruppen är persisktalande och består av personer från Iran och afghaner som talar dari (en afghansk variant av persiska). Många iranier har tagit avstånd ifrån sin kulturella bakgrund som shiamuslimer mot bakgrund av erfarenheterna från Irans islamiska styrelseskick. Den tredje gruppen talar urdu och har sitt ursprung i Indien och Pakistan. En del kom ifrån Uganda efter att Idi Amin fördrivit sydasiater ifrån landet. Den fjärde gruppen är svenskar som oftast konverterat för att kunna ingå äktenskap med en shiamuslim.[42]

Samfundet Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) bildades 1991,[38] och hade cirka 31 000 medlemmar och deltagare år 2016.[7]

Ahmadiyya[redigera | redigera wikitext]

Ahmadiyya-rörelsen har funnits i Sverige sedan 1956, då Kamal Yousuf kom till Sverige från Pakistan. Aktiv mission bedrivs sedan mitten av 1970-talet och de har fått en del svenska konvertiter. Medlemsantalet ökade under 1970-talet då åtskilliga Ahmadiyya-muslimer flydde förföljelser i Pakistan.[43] Fem församlingar finns i Sverige och de driver två moskéer: Nasirmoskén i Göteborg och Mahmoodmoskén i Malmö. Antalet anhängare varierar från 500 till 1100.[43][44]

Moskéer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Nasirmoskén, Sveriges första moské

I Sverige är det endast undantagsvis som moskéer är byggda för att vara religiösa helgedomar. "Källarmoské" har kommit att bli benämningen på en lokal som används som moské trots att den inte är ändamålsenligt byggd. Lokalen kan till exempel vara en källare i ett miljonprogramsområde, en föreningslokal, en lägenhet eller ett kontorsutrymme.[45]

Enligt Sveriges Radios ekoredaktion fanns det år 2005 ungefär 120 källarmoskéer i Sverige.[46] I Malmö finns det minst femton källarmoskéer, varav de flesta är belägna i stadsdelen Rosengård.[47]

Nasirmoskén i Göteborg, tillhörande ahmadiyya-församlingen Ahmadiyya Muslimska Samfundet, är Sveriges första särskilt uppförda moskébyggnad och stod klar 1976.

Fittja moské, oktober 2012.

Mer än var fjärde moské i Sverige är helt eller delvis finansierad av Saudiarabien, vars statsreligion är wahabism.[48]

Nio svenska moskeer samarbetar med turkiska Diyanet som även arbetar med att kartlägga regimkritiker i utlandet och sprida turkisk nationalism.[49] Bellevuemoskén i Göteborg av Saudiarabien[50] och som drivs av det likaledes salafistiska Islamska sunnicentret (ISC)[51].

Det finns tre moskéer i Sverige som har fått tillstånd från polisen att ha högtalarutsända böneutrop varje fredag i 3 till 5 minuter: moskén i Fittja i Botkyrka, moskén i Kungsmarken i Karlskrona och moskén i Araby i Växjö.[52][53][54][55][56] Tillståndet för samtliga moskéer gäller i 12 månader, därefter måste de ansöka om förnyat tillstånd hos polisen.[57][58][59]

Namn Kommun / Plats År Organisation & finansiering Gren Imam Gudstjänstspråk
Stockholmsområdet
Stockholms moské Sthlm 2000 Islamiska Förbundet i Stockholm, sponsrad av Förenade Arabemiraten[48] Sunni Mahmoud Khalfi, Khaled Adeeb Arabiska, Svenska
Fittja moské Fittja 2007 Botkyrka Turkiska Islamiska Förening, finansierad av Turkiet via Diyanet.[60][48] Sunni Hanafi   Arabiska, Turkiska
Handen moské[61] Haninge En av turkiska myndigheten Diyanets moskéer i Sverige. Sunni Bayram Dağdelen Arabiska, Turkiska
Brandbergens Moské Haninge   Haninge Islamiskt Kultur Center se även Brandbergen Mosque(en) Wahhabi /Salafi Karim Laallam Arabiska
Imam Ali-moskén Järfälla   Imam Ali Islamic Center, finansierad av Iran[48] Shia   Arabiska, Persiska, Svenska
Turkiska islamiska kulturföreningen i Rinkeby Rinkeby En av turkiska myndigheten Diyanets moskéer i Sverige.[48][62] Sunni Arabiska, Turkiska
Bosanska Islamska Zajednica Stockholm Spånga [källa behövs] Sunni Arabiska, Bosniska
Mellersta Sverige
Gävle moské Gävle Drivs av stiftelsen Al-Rashideen Moskén i Gästrikland och finansierades av en stiftelse i Qatar. När den grundades satt imam Riyad Al-Duhan i styrelsen, som är mer känd som Abo Raad. Den qatariska stiftelsen grundades av Abd al-Rahman bin Umayr al-Nuaymi, som var en betydande finansiär av Al-Qaida enligt akademiker vid Uppsala Universitet.[63] Salafist[64] Riyad Al-Duhan aka Abo Raad
Örebro moské Vivalla,

Örebro

2008 Finansierad av qatariska stiftelsen Eid Charity som har skänkt åtta miljoner till organisationen.[48]

Stora delar av moskén förstördes och skadades i en brand år 2017.[65]

I moskéns styrelse sitter personer ur qatariska Eyd Charity, som även sitter i styrelsen för Gävle moské. År 2015 försökte moskén ta över en moské i Eskilstuna men utan att lyckas.[66]

 Sunni    
Uppsala moské Uppsala, Kvarngärdet 1995   Sunni    
Jönköping Diyanet Kultur Föreningen En av turkiska myndigheten Diyanets moskéer i Sverige.[67]
Stor-Göteborg och Västsverige
Göteborgs moské Finansierad av Saudiarabien.[48] Moskén delar adress med Islamiska förbundet i Göteborg[68] och är en del av organisationerna i FIOE-IFiS nätverket.[1] Sunni
Bellevuemoskén Göteborg   Drivs av Islamic Sunni Centre (ISC) och finansieras av Saudiarabien.[48] Wahhabi Salafi    
Halmstad moské Halmstad Tillhör Sveriges muslimska förbund (SMF) och får därigenom statsbidrag av Myndigheten för stöd till trossamfund.[69][70]
Nasirmoskén Göteborg,

Högsbo

1976 Sveriges första moské. Tillhör Islams Ahmadiyya församling och byggdes av Mirza Nasir Ahmad från Pakistan. Finansierades av Ahmad och andra församlingsmedlemmar från Pakistan.[48] Ahmadiyya Yahya Khan
Trollhättans moské Trollhättan,

Lextorp

1985 Drivs av Islamiska Kulturföreningen i Trollhättan. Finansierad av Förenade arabemiraten, Kuwait och Oman.[48][71] Shia    
Borås moské Borås, Norrby Islamiska kulturföreningen i Borås, finansierades av Saudiarabien.[48] Sunni
Södra Sverige
Malmö moské Malmö 1984  Moskén drivs av Islamic Center.      
Umm Al-Mu’minin Khadijah-moskén Malmö Moskén har bekostats av Qatar och drivs av wahhabitsalafistiska Det skandinaviska trossamfundet i Sverige (WAKF).[72] Sunni
Mahmoodmoskén Malmö 2016 Drivs av Ahmadiyya Muslimska Samfundet.[73] Ahmadiyya Rizwan Ahmad Afzal

2016-[74]

Masjid Lund Lund 2013 Församlingen har omkring 140 medlemmar.[75] Salafism /

Sunni

Muslimska församlingen i Malmö Malmö 1972 Muslimska församlingen i Malmö är en turkisk församling som styrs av turkiska myndigheten Diyanet. Den har enligt egen uppgift 2200 medlemmar. Enligt myndigheten SST har moskén goda relationer till Millî Görüş Malmöavdelning.[76] År 2011, efter decennier av insamling, köpte församlingen en lokal att anvnda som moské för 8 miljoner. År 2017, skänktes lokalen till Svenska Islam stiftelsen (turkiska: Isveç Diyanet Vakfı) som är en del av Diyanet.[75]

Islamiska organisationer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

De islamiska organisationerna i FIOE-IFiS nätverket.[1]

Islamiska organisationers opinionsbildning[redigera | redigera wikitext]

År 2013 finansierade flera av organisationerna tillsammans en alternativ rapport till FN, bland dessa organisationer fanns bland annat SMR, SMF, FIFS, SUM, SMFR, Sveriges Imamråd, IFiS och studieförbundet Ibn Rushd med Kitimbwa Sabuni (Muslimska mänskliga rättighetskommittén som redaktör för rapporten.[85][86]

I rapporten beskriver de sina politiska mål:

Välgörenhetsorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Islamic Relief Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islamic Relief Sverige

Islamic Relief Sverige grundades 1992 som en del av Islamic Relief Worldwide[91][92] och är medlemsorganisation i Islamiska förbundet i Sverige.[93] Islamic Relief Sverige får miljonbelopp av biståndsmyndigheten Sida varje år, men är inte en av Sidas officiellt prioriterade biståndsorganisationer.[91]

En av styrelsens medlemmar är Omar Mustafa som även är förbundschef i studieförbundet Ibn Rushd.[94]

Muslim Aid Sweden[redigera | redigera wikitext]

Muslim Aid Sweden är en välgörenhetsorganisation med 90-konto som grundades år 2014 av den muslimska Kista Folkhögskola tillsammans med Muslim Aid(en) UK. År 2015 uppmärksammades organisationen för att ha bjudit in Kamal el-Mekki som föreläsare under ett evenemang inför Ramadan, men Folkets Hus stoppade arrangemanget efter att el-Mekkis åsikter om att människor som lämnar Islam skall dödas blivit offentligt kända.[95]

Enligt Svensk insamlingskontroll gick 32 procent av de insamlade 6 miljonerna till föreningens interna kostnader, vilket ej lever upp till de krav som gäller för ett tilldelat 90-konto.[96]

En av personerna som samlar in medel till Muslim Aid Sweden är Bilal Borchali, som predikar i Falkenberg tillsammans med Abu Muadh från Halmstad moské.[96]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Imamutbildning[redigera | redigera wikitext]

Det krävs ingen formell utbildning för den som vill bli imam i många samfund, och många imamer i Sverige är inte skriftlärda, och saknar traditionell muslimsk skolning i koranen och rättstolkning, utan är självutnämnda som har tagit del av material på Internet. I turkiska församlingar är imamen utbildad och utsänd av hemlandet för att ytterligare stärka bandet dit.[97]

Ibn Rushd studieförbund[redigera | redigera wikitext]

Ibn Rushd Studieförbund är ett muslimskt studieförbund sedan 2008 och erhåller statsbidrag ifrån Folkbildningsrådet.[98]

Kista folkhögskola[redigera | redigera wikitext]

Kista folkhögskola har en muslimsk profil.[99]

Den första imamutbildningen i Sverige startades hösten 2016 vid Kista folkhögskola. Redan år 2008 tillsattes en statlig utredning för en undersökning om att huruvida staten skulle finansiera en imamutbildning. Dåvarande högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg (Fp) drev på denna fråga, för att motverka att fundamentalistiska grupper skulle sätta sin prägel på Sveriges islam. Leijonborg menade att om staten bidrar kan den också ställa krav på hur utbildningen ska utformas, såsom ur ett jämställdhetsperspektiv. Slutsatsen blev då att staten inte skulle finansiera en sådan utbildning. Men imamutbildningen, som initierades av Kista folkhögskola och rektor Abdulkader Habib, finansieras idag genom folkhögskolebidraget.[100][101][102]

Friskolor[redigera | redigera wikitext]

Ett antal verksamheter för skola, gymnasium och förskola har startats med islamisk profil eller huvudman, sedan friskolor kunde börja få statsbidrag. De står under Skolverkets tillsyn och skall följa ordinarie läroplan (Lgr 11). Sex av de muslimska friskolorna är organiserade i paraplyorganisationen Sveriges Islamiska Skolor (SIS) där fd riksdagsledamot Abdirizak Waberi var ordförande 2006–2011.

Islam i svenska medier[redigera | redigera wikitext]

Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) har getts en roll som representanter för muslimer av svenska medier då IFiS representanter står för 38 procent av de gånger företrädare för islam uttalar sig för alla muslimers räkning, enligt statistik ur Mediearkivet mellan mars 2012 till 2013 sammanställd av Sveriges Radio.[104], då IFiS syster- och dotterorganisationer ej är medräknade. När de anknutna organisationernas representation i medier adderades till IFiS egen var andelen 69 procent.[104]

Ramadan[redigera | redigera wikitext]

Fastemånaden ramadan är idag ett alltmer synligt inslag i det svenska samhället. Enligt Svensk Handel ökar omsättningen med cirka en miljard kronor i matvaruhandeln under månaden och allt fler affärer uppmärksammar ramadan med speciell reklam och specialbeställda varor. På många skolor och arbetsplatser ordnas fester vid eid al-fitr när fastan är slut, och i Sveriges riksdag bjuder man sedan några år på iftar, måltiden som under ramadan bryter fastan när solen går ner.[105]

Politik[redigera | redigera wikitext]

År 1999 hade broderskapsrörelsen (idag Socialdemokrater för tro och solidaritet) ett samarbete med Sveriges muslimska råd med målet att öka antalet muslimer på valbar plats i partiet.[106][107][108]

Enligt SST:s rapport från 2013 skedde alla politiska samarbeten dittills mellan muslimska organisationer och politiska partier med sunnimuslimska organisationer och inga med shiamuslimska.[42]

Partiet Nyans[redigera | redigera wikitext]

År 2019 bildades partiet Nyans i Göteborg av den tidigare centerpartisten Mikail Yüksel, själv muslim och etnisk turk.[109] Grundaren menar att det inte är ett parti speciellt för muslimer och att man värnar det mångkulturella samhället.[109] Partiet Nyans inriktades på att bekämpa vad partiet betecknade som islamofobi och att representera det mångkulturella samhället och människor som bor i förorter.[110][111] Partiet arbetar för att muslimer skall få en speciell minoritetsställning i Sverige på samma vis som judar eller samer och att islamofobi ska få en egen brottslighetsklass. Partiet ogillar debatten om att förbjuda slöjor i skolan.[112]

Radikalisering och salafism[redigera | redigera wikitext]

Salafistiskt inflytande har brett ut sig i Sverige sedan 1990-talet.[113] Det är i huvudsak inriktat mot andra muslimer, i synnerhet ungdomar, kvinnor och nyanlända flyktingar som saknar kunskaper om sina demokratiska rättigheter i Sverige.[113][96] Salafister återfanns år 2014 i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Malmö och Gävle.[6]

Hederskultur med religiösa förtecken[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Hederskultur

En religiöst motiverad hederskultur med rötter i salafistiska idéer innebär att ett antal män inskränker kvinnor och flickors vardag med avseende på klädsel och begränsar deras möjligheter att umgås med människor som har en västerländsk livsstil eller deltaga i offentliga sammanhang.[113] Enligt TV4:s granskning från 2017 är privata islamiska moralpoliser aktiva i Stockholms norra förorter bland annat Rinkeby, Tensta och Hjulsta som begränsar kvinnors och flickors liv och trakasserar dem. Det kan röra sig om klädsel som sommarklännig, att äga hund eller att som kvinna leva i ensamhushåll. Kvinnor som polisanmält trakasserierna får sina anmälningar nedlagda och även medborgarkontor och socialtjänst ger kvinnorna rådet att ligga lågt.[114]

Våldsbejakande extremism[redigera | redigera wikitext]

Den salafist-jihadistiska rörelsen etablerade sig i Sverige under tidigt 1990-tal genom en källarmoské i Stockholmsregionen där ledarskapet hade kopplingar till Armed Islamic Group of Algeria(en) och Al-Qaida.[113] Enligt Säkerhetspolisen har de salafist-jihadistiska nätverken i Sverige mångdubblats i antal under åren 2011- 2018.[115] Enligt Magnus RanstorpFörsvarshögskolan har spridandet av salafistisk ideologi lett till att flera rest ifrån Sverige för att ansluta sig till jihaidstiska rörelser i Syrien.[96] Våldsbejakande extremism har etablerat sig bland unga muslimer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro. I juni 2014 inrättade regeringen en Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.[116] I april 2016 fanns i Borås enligt en kartläggning av polisen mellan 80 och 100 individer som sympatiserade med Islamiska staten. Av dessa hade tio rest till Syrien för att strida med IS varav tre dödats.[117]

Enligt Säpos senaste bedömning finns det i dag (2019) tvåtusen våldsbejakande salafister i Sverige som är beredda att använda våld för att störta demokratin och införa sharia.[118] Enligt Säpo är islamistisk terrorism det största hotet mot Sverige.[119]

Diskriminering och islamofobi[redigera | redigera wikitext]

År 2012 uppgavs 6 procent av alla polisanmälda hatbrott i Sverige (310 anmälningar) ha islamofobiska motiv. Gränsdragningen är ofta oklar mot hatbrott med främlingsfientliga motiv, som är avsevärt fler.[120] Av de brott som specifikt klassades som islamofobiska utgjorde 44 procent olaga hot/ofredande och 24 procent hets mot folkgrupp. De vanligaste platserna där brotten begicks var allmän plats och Internet, och den absoluta merparten begicks av människor som inte kände den drabbade personligen. 8 procent av de anmälda brotten begicks i skolan.[120] Flera moskéer har utsatts för attentat och attacker. Tidningen Expo identifierade år 2014 elva sådana attacker, med bland annat klottrade hakkors, krossade rutor och anlagda bränder.[121]

Det finns konservativa muslimer som inte handhälsar på främmande personer av motsatt kön. Detta har uppfattats som respektlöst av icke-muslimer och misstolkats (i de fall det är en muslimsk man som vägrar handhälsa) som nedlåtande kvinnosyn eller som att kvinnor skulle betraktas som orena av muslimska män.[122] Bakgrunden är att muslimer inte får beröra icke-släktingar av motsatt kön, inte se dem länge i ögonen, och inte befinna sig i samma rum på tu man hand med dem, enligt en sträng tolkning av bland annat Koranen 4:43 och 24:30-31. Detta för att undvika orena tankar, och inte frestas till utomäktenskaplig sinnlighet och intimitet.[123][124] En alternativ och relativt vanlig tolkning av islam är att handhälsning inte är synd om inga erotiska tankar förekommer, och ytterligare en tolkning att förbudet avser annan slags beröring än handhälsning.[125] Vägran att handhälsa har bland annat gett upphov till nekad anställning, och i några fall diskrimineringsärenden och skadestånd till muslimer. Även strikt följande av islams klädkod har föranlett nekad anställning och skadestånd.

Enligt Mångfaldsbarometern, som kartlagt attityder hos 1065 slumpvis utvalda svenskar, instämde 2007 nästan hälften (49,8 procent) helt eller delvis i att slöjan borde förbjudas på arbetsplatser och i skolan, vilket utgjorde en del av en ökande trend.[126][uppdatering behövs]

Enligt en rapport av Integrationsverket från år 2000 uppgav flera muslimska flickor i intervjuer att deras religion och vanor skapade konflikter i skolverksamheter. Specialönskemål om mat, bönerum eller könsuppdelad undervisning vid simlektioner eller pardans hade skolledningar ej åtlytt.[127]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext : ideologisk kontinuitet eller förändring? (PDF)”. www.msb.se. Myndigheten för Samhällsberedskap och Malmö Universitet. sid. 28. https://www.msb.se/sv/publikationer/islamisk-aktivism-i-en-mangkulturell-kontext--ideologisk-kontinuitet-eller-forandring/. Läst 27 januari 2020. 
  2. ^ Svenska kyrkan, Möten med islam
  3. ^ Utrikespolitiska institutet, uppdaterad 19 maj 2016
  4. ^ [a b c d e f g h] ”Europe’s Growing Muslim Population, Appendix A: Methodology”. Pew Research Center. 29 november 2017. http://www.pewforum.org/2017/11/29/appendix-a-methodology-europes-muslim-population/. ”Individuals who self-identify as Muslim are classified as such, regardless of their level of adherence to what might be considered orthodox belief and practice.” 
  5. ^ [a b] ”Experter: Trovärdig rapport om islams framtid i Sverige - dagen.se”. web.archive.org. 7 januari 2018. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20180107233420/https://www.dagen.se/nyheter/experter-trovardig-rapport-om-islams-framtid-i-sverige-1.1066078. Läst 14 september 2020. 
  6. ^ [a b] Larsson, Göran, 1970- (2014). Islam och muslimer i Sverige : en kunskapsöversikt. Nämnden för statligt stöd till trossamfund. sid. 17, 37. ISBN 9789198061161. OCLC 941538793. https://www.worldcat.org/oclc/941538793. Läst 13 september 2019 
  7. ^ [a b c d e f g] ”Bidragsgrundande statistik - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. https://www.myndighetensst.se/bidrag/organisationsbidrag/bidragsgrundande-statistik.html. Läst 17 april 2019. 
  8. ^ ”Läste vikingarna koranen?”. http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.com/2017/10/laste-vikingarna-koranen.html. Läst 28 oktober 2018. 
  9. ^ ”Smittkoppor”. landberga.se. https://landberga.se/medicinhistoria/smittkoppor.html. Läst 7 oktober 2019. 
  10. ^ ”Karl XII var vår förste multikulturella kung”. Aftonbladet. 28 november 2010. https://www.aftonbladet.se/a/wERwno. 
  11. ^ Nyheter, SVT (23 september 2015). ”Redan Karl XII godkände muslimska gudstjänster”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/redan-karl-xii-godkande-muslimska-gudstjanster-i-karlskrona. Läst 7 maj 2018. 
  12. ^ Sorgenfrei, Simon. Islam i Sverige. De första 1300 åren. 
  13. ^ http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Svenska_Koran%c3%b6vers%c3%a4ttningar
  14. ^ ”The Tatars in Sweden [Татары в Швеции”]. www.academia.edu. https://www.academia.edu/11764562/The_Tatars_in_Sweden_%25D0%25A2%25D0%25B0%25D1%2582%25D0%25B0%25D1%2580%25D1%258B_%25D0%25B2_%25D0%25A8%25D0%25B2%25D0%25B5%25D1%2586%25D0%25B8%25D0%25B8_. Läst 20 december 2015. 
  15. ^ Hjärpe, Jan. ”Islam, Sverige och svensk islam”. i Karin Ådahl. Sverige och den islamiska världen: ett svenskt kulturarv. Suzanne Unge Sörling, Viveca Wessel. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 39. ISBN 91-46-20095-9 
  16. ^ Stenberg, Leif (2002). ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 122. ISBN 0-275-97608-4 
  17. ^ Stenberg, Leif (2002). ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 123. ISBN 0-275-97608-4 
  18. ^ ”Bidragsgrundande statistik - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. https://www.myndighetensst.se/bidrag/organisationsbidrag/bidragsgrundande-statistik.html. Läst 27 januari 2020. 
  19. ^ Willander, Erika (2019). Sveriges religiösa landskap – samhörighet, tillhörighet och mångfald under 2000-talet. https://www.myndighetensst.se/download/18.3907b1d0169055cec1fa7a49/1554715170878/sverigesreligiosalandskap_utskrift.pdf 
  20. ^ [a b c] Karlsson, Pia; Ingvar Svanberg. Moskéer i Sverige: en religionsetnologisk studie av intolerans och administrativ vanmakt. Tro & tanke 1995:7; Religionshistoriska forskningsrapporter från Uppsala 8. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. sid. 14 
  21. ^ [a b c d e f g h i] H. Kettani, "Muslim Population in Europe: 1950 – 2020," International Journal of Environmental Science and Development, Vol. 1, No. 2, June 2010 ISSN 2010-0264
  22. ^ [a b c d e f g h i] G. Larsson, Åke Sander (2007), Islam and Muslims in Sweden. Integration or Fragmentation? A contextual study, Berlin
  23. ^ [a b c d e f g h i j k l] Otterbeck, Jonas (2015-12-31) (på engelska). Muslims in Western Europe. Edinburgh University Press. ISBN 978-1-4744-0935-3. https://books.google.se/books?id=w0QkDQAAQBAJ&printsec=frontcover&dq=Nielsen,+J%C3%B8rgen+&+Otterbeck,+Jonas.+Muslims+in+Western+Europe.&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjjipmDu_zrAhVMpYsKHbPnCHoQ6AEwAHoECAQQAg#v=snippet&q=sweden%202016&f=false. Läst 22 september 2020 
  24. ^ [a b] Stenberg, Leif (2002). ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 121. ISBN 0-275-97608-4 
  25. ^ [a b] Otterbeck, Jonas (2006). Islamofobi : en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet. Forum för levande historia. ISBN 91-976073-6-3. OCLC 185477413. https://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/islamofobi.pdf 
  26. ^ Fokus, Aktuellt. ”Hur många muslimer finns det i Sverige?”. Aktuellt FokusE. https://aktuelltfokus.se/hur-manga-muslimer-finns-det-i-sverige/. Läst 22 september 2020. 
  27. ^ Religionfrihetslagen
  28. ^ Fores Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  29. ^ ”Landguiden”. www.landguiden.se. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305165931/http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Sverige/Religion. Läst 31 januari 2016. 
  30. ^ ”Arkiverade kopian”. 5 november 2006. Arkiverad från originalet den 13 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120113112554/http://www.sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece.  Andel praktiserande muslimer
  31. ^ Staten och imamerna Arkiverad 2 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., Betänkande av Imamutbildningsutredningen, Stockholm 2009 (sid. 25). SOU 2009:52
  32. ^ Sander, Åke (2004), "Muslims in Sweden", by Muhammad Anwar, Jochen Blaschke and Åke Sander, State Policies Towards Muslim Minorities: Sweden, Great Britain and Germany Arkiverad 28 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Berlin : Parabolis
  33. ^ Staten och imamerna Arkiverad 2 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Betänkande av Imamutbildningsutredningen, Stockholm 2009 (sid. 26). SOU 2009:52
  34. ^ [a b c d e] ”Islamiska riksorganisationer”. Myndigheten SST. https://www.myndighetensst.se/download/18.5df76d615c45cc567c62de4/1496217526621/Islam_s19-24.pdf. Läst 24 mars 2020. 
  35. ^ ”Historia”. FiFS - Förenade Islamiska Föreningar i Sverige. https://fifs.se/historia/. Läst 24 mars 2020. 
  36. ^ ”Islamska zajednica Bošnjaka u Švedskoj” (på bs-BA). https://izb.se/. Läst 24 mars 2020. 
  37. ^ ”IFBS”. Islamiska Fatwabyrån i Sverige. http://www.ifbs.se/. Läst 24 mars 2020. 
  38. ^ [a b] ”Historia – shiasamfund” (på amerikansk engelska). https://shiasamfund.se/om-oss/historia/. Läst 24 mars 2020. 
  39. ^ Stenberg, Leif. ”Islam in Scandinavia”. i Shireen T. Hunter. Islam, Europe's second religion: the new social, cultural, and political landscape. Westport, Conn.: Praeger. sid. 129. ISBN 0-275-97608-4 
  40. ^ Borell, K. & Gerdner, A. 2013. Cooperaton or Isolation? Muslim Congregations in a Scandinavian Welfare State: A Nationally Representative Survey from Sweden. Review og Religious Research DOI 10.1007/s13644-013-0108-3
  41. ^ De får representera Sveriges muslimer i medier”. Sveriges Radio. 1 mars 2014. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5796656. 
  42. ^ [a b] Larsson, Göran (2013). Shiamuslimer i Sverige en kortfattad översikt. Nämnden för statligt stöd till trossamfund. sid. 18, 46. ISBN 9789198061130. OCLC 951385852. https://www.worldcat.org/oclc/951385852. Läst 23 oktober 2019 
  43. ^ [a b] Blågul islam? Muslimer i Sverige
  44. ^ Anna Bubenko (12 maj 2016). ”Ahmadiyyarörelsen inviger sin andra moské i Sverige”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6431108. Läst 13 juni 2018. 
  45. ^ ”"Islam i Sverige", Fokus 10 mars, 2006”. http://www.fokus.se/2006/03/islam-i-sverige/. Läst 2 september 2008. 
  46. ^ ”"Islam influerar Europas vardagliga liv", Sverige Radio – Ekot 14 juli 2005”. Arkiverad från originalet den 24 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090224095245/http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=657780. Läst 2 september 2008. 
  47. ^ ”"Djup splittring bland Malmös muslimer", Sydsvenskan 8, 9 februari 2006”. Arkiverad från originalet den 13 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120113112554/http://www.sydsvenskan.se/sverige/article140868.ece. Läst 2 september 2008. 
  48. ^ [a b c d e f g h i j k] Ankersen, Dag (8 november 2017). ”Saudiarabien finansierar var fjärde svensk moské”. ETC. Arkiverad från originalet den 15 november 2017. https://web.archive.org/web/20171115011131/https://www.etc.se/inrikes/saudiarabien-finansierar-var-fjarde-svensk-moske. Läst 26 december 2019. 
  49. ^ Ankersen, Dag (8 november 2017). ”Så bedriver länderna missionsarbete över Europa”. ETC. https://www.etc.se/inrikes/sa-bedriver-landerna-missionsarbete-over-europa. 
  50. ^ Sydsvenskan 5 april 2016
  51. ^ Nämnden för statligt stöd till trossamfund sid.81
  52. ^ Klartecken för böneutrop i Växjö - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. 8 maj 2018. https://www.dn.se/nyheter/sverige/klartecken-for-boneutrop-i-vaxjo/. Läst 8 maj 2018. 
  53. ^ ,, Yamile Lindgren, (17 november 2017). ”Hör premiären för böneutrop i Blekinge - Blekinge Läns Tidning”. Blekinge Läns Tidning. http://www.blt.se/karlskrona/hor-premiaren-for-boneutrop-i-karlskrona/. Läst 8 maj 2018. 
  54. ^ ”Moskén i Fittja först i landet med böneutrop”. SO-rummet. https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/mosken-i-fittja-forst-i-landet-med-boneutrop. Läst 8 maj 2018. 
  55. ^ Nyheter, SVT (30 oktober 2017). ”Blekinge har fått sin första minaret”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/blekinge-har-fatt-sin-forsta-minaret. Läst 8 maj 2018. 
  56. ^ ”Karlskrona får böneutrop”. www.varldenidag.se. http://www.varldenidag.se/nyheter/karlskrona-far-boneutrop/repqkj!Ng1KEhNoXRfR5ihKrCZSw/. Läst 8 maj 2018. 
  57. ^ Nyheter, SVT (8 maj 2018). ”Polisen håller presskonferens om böneutropet i Växjö”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/polisen-haller-presskonferens-om-boneutropet-i-vaxjo. Läst 8 maj 2018. 
  58. ^ Ljudkablar dras för första böneutropet - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. 24 april 2013. https://www.dn.se/sthlm/ljudkablar-dras-for-forsta-boneutropet/. Läst 8 maj 2018. 
  59. ^ Inga klagomål på böneutrop från Fittja moské - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. 15 mars 2018. https://www.dn.se/sthlm/inga-klagomal-pa-boneutrop-fran-fittja-moske/. Läst 8 maj 2018. 
  60. ^ ”Erdogans kampanj sprider rädsla bland turksvenskar”. DN.SE. Dagens Nyheter. 2017-04-01. https://www.dn.se/nyheter/sverige/erdogans-kampanj-sprider-radsla-bland-turksvenskar/. ”Genom statsanställda imamer har Turkiet inflytande i nio svenska moskéer. Många turksvenskar i Stockholm, Göteborg och Malmö har slutat gå till moskén av rädsla. Den alltmer auktoritära turkiska regimen skrämmer och kartlägger meningsmotståndare i Sverige.” 
  61. ^ Handen Camii
  62. ^ www.isvecdiyanetvakfi.org. ”Camilerimiz” (på engelska). www.diyanet.se. http://www.diyanet.se/inc.php?p=camiiler&id=169. Läst 28 december 2019. 
  63. ^ ”Terroristfinansiär kopplas till grundandet av Gävle moské”. dt.se. 4 december 2015. https://www.dt.se/artikel/terroristfinansiar-kopplas-till-grundandet-av-gavle-moske. Läst 26 december 2019. 
  64. ^ Abo Raad pekas ut som militanta islamismens ledare i Sverige”. gd.se. 10 september 2015. https://www.gd.se/artikel/gastrikland/gavle/abo-raad-pekas-ut-som-militanta-islamismens-ledare-i-sverige. Läst 19 september 2018. 
  65. ^ ”Svensk politi anholder en efter brand i moské” (på da-DK). DR. https://www.dr.dk/nyheder/udland/svensk-politi-anholder-en-efter-brand-i-moske. Läst 26 december 2019. 
  66. ^ P4, Nyheter. ”Bokstavstrogna har köpt inflytande i moskéerna i Örebro och Gävle”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6317875. Läst 26 december 2019. 
  67. ^ www.isvecdiyanetvakfi.org. ”Camilerimiz” (på engelska). www.diyanet.se. http://www.diyanet.se/inc.php?p=camiiler&id=172. Läst 28 december 2019. 
  68. ^ ”Islamiska Förbundet i Göteborg”. 23 april 2017. Arkiverad från originalet den 23 april 2017. https://web.archive.org/web/20170423132300/http://www.ifig.se/. Läst 23 april 2017. 
  69. ^ Radio, Sveriges. ”Planer på moskébygge i Halmstad stoppas - P4 Halland”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6968167. Läst 29 december 2019. 
  70. ^ Magnusson, Fredrik (19 oktober 2015). ”Moskén förlorar statsbidrag”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/forsamling-riskerar-uteslutning. Läst 29 december 2019. 
  71. ^ Lodin, Oskar; 0522-67 00 (31 mars 2015). ”FP i Trollhättan: Bör Saudiarabien betala för nya moskén?”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6130576. Läst 26 december 2019. 
  72. ^ Sydsvenskan 17 maj 2014
  73. ^ ”Ahmadiyyas nya moské invigd”. P4 Malmöhus. 13 maj 2016. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6431944. 
  74. ^ Inviger med fullsatt fredagsbön”. Skånska Dagbladet. 11 maj 2016. Arkiverad från originalet den 16 september 2017. https://web.archive.org/web/20170916052913/http://www.skd.se/2016/05/11/inviger-med-fullsatt-fredagsbon/. Läst 15 september 2017. 
  75. ^ [a b c] ”Muslimska församlingar och föreningar i Malmö och Lund – en ögonblicksbild (pdf)”. Myndigheten SST / CENTRUM FÖR MELLANÖSTERNSTUDIER vid LUNDS UNIVERSITET. sid. 15-16, 32, 34-35. Arkiverad från originalet den 17 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190217030155/https://www.myndighetensst.se/download/18.3db44c2e1556f5611c3a4256/1466687300493/Malmo__rapporten_20160415.pdf. Läst 16 juli 2019. 
  76. ^ Rickard Lagervall & Leif Stenberg. ”Muslimska församlingar och föreningar i Malmö och Lund – en ögonblicksbild” (PDF). Lunds Universitet / Center for Middle Eastern Studies (CMES). Arkiverad från originalet den 16 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190216083632/https://www.myndighetensst.se/download/18.3db44c2e1556f5611c3a4256/1466687300493/Malmo__rapporten_20160415.pdf. Läst 16 februari 2019. 
  77. ^ Islamiska Förbundet i Sveriges Kongress (5 november 2012). ”Förbundsstadgar 2012-06-10 (sid 1)”. Arkiverad från originalet den 14 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130514060024/http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/F%C3%B6rbundsstadgar_20120610.pdf. Läst 15 april 2017. 
  78. ^ PROFF[död länk]
  79. ^ ”Erdogans kampanj sprider rädsla bland turksvenskar”. DN.SE. 1 april 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/erdogans-kampanj-sprider-radsla-bland-turksvenskar/. Läst 16 juli 2019. 
  80. ^ ”Gävles moské vill sprida extrem tolkning av islam”. Gefle Dagblad. http://www.gd.se/gastrikland/gavle/gavles-moske-vill-sprida-extrem-tolkning-av-islam. Läst 9 september 2015. 
  81. ^ ”Kontroversiell muslimsk predikant stoppas”. Sveriges Television. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=6080821. Läst 9 september 2015. 
  82. ^ Sveriges Halalråd
  83. ^ Gustafsson, Daniel (5 mars 2018). ”Homosexuella inte välkomna i moskén”. ttela.se. http://www.ttela.se/1.5252511. Läst 23 december 2019. 
  84. ^ Jasarovic, Dino; 0522-67 00; Silfverstolpe, Anna. ”Muslimsk förening hotas i anonymt brev – "era barn ska dö"”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=7373555. Läst 23 december 2019. 
  85. ^ Kitimbwa Sabuni, red (2013). Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report. sid. 2. http://www.sverigesmuslimskarad.org/images/public/nyheter/cerd_report.pdf. Läst 25 maj 2017  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  86. ^ Nyheter, SVT. ”SVT får skarp kritik för ”slöjförbud” i rutan”. svt.se. https://www.svt.se/kultur/svt-far-kritik-for-forbud-mot-huvudduk?cmpid=del:pd:ny:20170506:svt-far-kritik-for-forbud-mot-huvudduk:nyh. Läst 25 maj 2017. 
  87. ^ [a b c] Kitimbwa Sabuni, red (2013). Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report. sid. 6-7. http://www.sverigesmuslimskarad.org/images/public/nyheter/cerd_report.pdf. Läst 25 maj 2017  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  88. ^ Kitimbwa Sabuni, red (2013). Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report, punkt 15. http://www.sverigesmuslimskarad.org/images/public/nyheter/cerd_report.pdf. Läst 25 maj 2017  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  89. ^ Kitimbwa Sabuni, red (2013). Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report, punkt 33. http://www.sverigesmuslimskarad.org/images/public/nyheter/cerd_report.pdf. Läst 25 maj 2017  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  90. ^ Kitimbwa Sabuni, red (2013). Swedish Muslims in Cooperation Network Alternative Report, punkt 34,35, 37-39. http://www.sverigesmuslimskarad.org/images/public/nyheter/cerd_report.pdf. Läst 25 maj 2017  Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  91. ^ [a b] Westerholm, Johan.. Islamismen i Sverige : Muslimska brödraskapet. sid. 216-218. ISBN 978-91-984888-4-5. OCLC 1134480630. https://www.worldcat.org/oclc/1134480630. Läst 4 juli 2020 
  92. ^ ”Om oss – Islamic Relief Sverige”. https://islamic-relief.se/om-oss/. Läst 29 juni 2020. 
  93. ^ ”Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext : ideologisk kontinuitet eller förändring? (PDF)”. www.msb.se. Myndigheten för Samhällsberedskap och Malmö Universitet. sid. 28. https://www.msb.se/sv/publikationer/islamisk-aktivism-i-en-mangkulturell-kontext--ideologisk-kontinuitet-eller-forandring/. Läst 13 november 2019. 
  94. ^ Westerholm, Johan.. Islamismen i Sverige : Muslimska brödraskapet. sid. 216-218. ISBN 978-91-984888-4-5. OCLC 1134480630. https://www.worldcat.org/oclc/1134480630. Läst 4 juli 2020 
  95. ^ Randhawa Bergmark, Rebecca (15 juni 2015). ”Kontroversiell predikant stoppas från att föreläsa”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/predikant-stoppas-fran-att-forelasa. Läst 20 juli 2020. 
  96. ^ [a b c d] ”Mellan salafism och salafistisk jihadism – påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället”. www.fhs.se. https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2018-06-28-mellan-salafism-och-salafistisk-jihadism---paverkan-mot-och-utmaningar-for-det-svenska-samhallet.html. Läst 2 september 2019. 
  97. ^ ”Hamid Zafar: Muslimer måste ta strid mot identitetspolitik och salafism”. Timbro. 3 oktober 2018. https://timbro.se/smedjan/hamid-zafar-muslimer-maste-ta-strid-mot-identitetspolitik-och-salafism/. Läst 27 juni 2019. 
  98. ^ Folkbildningsradet Årsredovisning med verksamhetsberättelse 2015. Folkbildningsrådet. 2015. sid. 118. http://www.folkbildningsradet.se//globalassets/ar-vp-bu/2016/fbr_styrdokument2016_ar_klar_webb.pdf?epieditmode=true. Läst 18 april 2017  Arkiverad 19 april 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  99. ^ admin. ”Om oss”. Kista folkhögskola. https://kistafolkhogskola.se/om-oss/. Läst 2 september 2019. 
  100. ^ SVT om Kista folkhögskolas imamutbildning
  101. ^ [Sveriges Radio om Kista folkhögskolas imamutbildning]
  102. ^ Fria Tidingen om Kista folkhögskolas imamutbildning
  103. ^ Nyheter, SVT. ”Kunskapsljuset och Söderporten – två skilda världar”. svt.se. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/soderporten. Läst 24 maj 2017. 
  104. ^ [a b] ”De får representera Sveriges muslimer i medier”. P1 Medierna - 1 Mars 2014. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5796656. Läst 26 februari 2017. 
  105. ^ Ramadan, en svensk tradition (2009) red. Berglund, Jenny & Simon Sorgenfrei. Lund: Arcus.
  106. ^ ”S lovar att samarbeta med Sveriges muslimska råd | Nyheter | Expressen”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/s-lovar-att-samarbeta-med-sveriges-muslimska-rad/. Läst 13 september 2019. 
  107. ^ ”Tro och solidaritet måste lägga alla kort på bordet”. gp.se. http://www.gp.se/1.435289. Läst 25 juli 2019. 
  108. ^ Socialdemokraternas oheliga röstfiske, Islam och integration, SVT 2006
  109. ^ [a b] Dagen 23 augusti 2019
  110. ^ ”Partiet som värnar muslimer: "Övertygad om att vi kan ta oss in i fullmäktige"”. www.lokaltidningen.se. Arkiverad från originalet den 11 september 2019. https://web.archive.org/web/20190911031607/http://www.lokaltidningen.se/nyheter/2019-09-09/-Partiet-som-v%C3%A4rnar-muslimer-%C3%96vertygad-om-att-vi-kan-ta-oss-in-i-fullm%C3%A4ktige-5726907.html. Läst 13 september 2019. 
  111. ^ ”Swedish elections begin in Turkey’s Kulu district - Turkey News” (på engelska). Hürriyet Daily News. http://www.hurriyetdailynews.com/swedish-elections-begin-in-turkeys-kulu-district-135898. Läst 8 oktober 2019. 
  112. ^ Mattsson, Pontus (21 januari 2020). ”Nytt parti med muslimer i fokus”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nytt-parti-med-muslimer-i-fokus?cmpid=del:tw:20200121:nytt-parti-med-muslimer-i-fokus:nyh:lp. Läst 13 april 2020. 
  113. ^ [a b c d] ”Lokalsamhällen pressas av antagonistiska hot (PDF)”. FHS.se. sid. 48, 50-51. https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2019-10-21-lokalsamhallen-pressas-av-antagonistiska-hot.html. Läst 21 oktober 2019. 
  114. ^ ”Hon kan inte gå ut med hunden utan att bli hotad av män”. www.tv4play.se. https://www.tv4play.se/program/nyheterna/3882892. Läst 23 december 2019. 
  115. ^ Mellan salafism och salafistisk jihadism - Påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället. FHS. 2018. sid. 15, 57. ISBN 9789186137748. http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:1231645/FULLTEXT02.pdf. Läst 2 september 2019 
  116. ^ ”"Terrordebatten i Sverige blundar för verkligheten"”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2015-03-07/terrordebatten-i-sverige-blundar-for-verkligheten. Läst 3 september 2019. 
  117. ^ Nyström, Rebecca (12 april 2016). ”Polisen varnar: 100 IS-anhängare i Borås”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/100-is-anhangare-i-boras. Läst 22 september 2019. 
  118. ^ Sydsvenskan 13 september 2019, Imam utgör risk – utvisning dröjer
  119. ^ ”Lokalsamhällen pressas av antagonistiska hot (PDF)”. FHS.se. sid. 10. https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2019-10-21-lokalsamhallen-pressas-av-antagonistiska-hot.html. Läst 21 oktober 2019. 
  120. ^ [a b] Aspeling, Fredrik och Djärv, Carina (2013): Hatbrott 2012: Statistik över självrapporterad utsatthet för hatbrott och polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Rapport 2013:16. Brottsförebyggande rådet: Stockholm.
  121. ^ ”En svårt skadad i misstänkt attentat mot moské”. expo.se. 25 december 2014. https://expo.se/2014/12/en-sv%C3%A5rt-skadad-i-misst%C3%A4nkt-attentat-mot-mosk%C3%A9. Läst 7 januari 2020. 
  122. ^ Verdicchio, Michael (21 april 2016). ”Därför skakar vissa muslimer inte hand”. gp.se. http://www.gp.se/1.197302. 
  123. ^ http://www.islamguiden.com/skakahand.shtml#.VKNM_yvF-So
  124. ^ Ahle, Cecilia (9 juni 2016). ”Islamolog: Det handlar inte om jämställdhet”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/islamolog-det-har-blivit-en-symbolfraga. 
  125. ^ ”Does Touching Women Break the Wudu’?” (på engelska). archive.islamonline.net. https://archive.islamonline.net/?p=818. Läst 7 januari 2020. 
  126. ^ ”Motståndet mot slöjan ökar”. forskning.se. 9 oktober 2007. https://www.forskning.se/2007/10/09/motstandet-mot-slojan-okar/. Läst 15 november 2019. 
  127. ^ Låt oss tala om flickor… Integrationsverkets rapportserie 2000:6. Integrationsverket. 2000. sid. 26 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]