Rim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rim innebär upprepning av ett eller flera ljud i flera ord, som ligger nära varandra eller som textrytmen skapar ett sammanhang mellan. Det kan tjäna välljud eller ljudmålning, accentuera nyckelord i texten eller göra det som sägs lättare att komma ihåg och är ett stilmedel framför allt i verskonsten, men även i prosa — som i äldre lagformler, till exempel i de svenska landskapslagarna — och i slagord, reklamfraser och annat.

Den form av rim man numera brukar avse i dagligt tal är slutrimmet, där sista ordet i två versrader i följd eller nära varandra slutar likadant från en accentuerad vokal och bakåt. Exempel: balpedal, sorgGöteborg, elefantkonsonant. Fiskare rimmar dock inte på slaktare, eftersom ljudgruppen som upprepas är obetonad.

Motsatsen stavrimmet innebär att man radar upp ord som börjar likadant, exempelvis "Sju sjösjuka sjömän", är idag mer känt som alitteration. Det dominerade bland annat i fornnordisk, fornengelsk, fornhögtysk, och fornirisk vers, men är även känt från sanskrit.

Dock är det fler av rimmens egenskaper som man kan dela in dem efter. Några exempel:

Gemensamt för dem alla är att ljudlikheten har en sammanbindande effekt, i synnerhet vid recitation; rimmet för versraderna samman till en högre enhet genom ett musikaliskt välljud.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om rim.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Rimlexikon som finns på nätet (svenska):