Sauli Niinistö
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Sauli Niinistö | |
.jpg) Niinistö in 2022
| |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 1 mars 2012 | |
| Statsminister | |
|---|---|
| Företrädare | Tarja Halonen |
| Tid i befattningen 2 februari 1996–16 april 2003 | |
| Statsminister | Paavo Lipponen |
| Företrädare | Iiro Viinanen |
| Efterträdare | Antti Kalliomäki |
| Tid i befattningen 13 april 1995–30 augusti 2001 | |
| Statsminister | Paavo Lipponen |
| Företrädare | Pertti Salolainen |
| Efterträdare | Ville Itälä |
| Tid i befattningen 13 april 1995–1 februari 1996 | |
| Statsminister | Paavo Lipponen |
| Företrädare | Anneli Jäätteenmäki |
| Efterträdare | Kari Häkämies |
| Tid i befattningen 1994–2001 | |
| Företrädare | Pertti Salolainen |
| Efterträdare | Ville Itälä |
| Tid i befattningen 24 april 2007–27 april 2011 | |
| Företrädare | Timo Kalli |
| Efterträdare | Ben Zyskowicz (tf.) |
| Född | 24 augusti 1948 Salo,  Finland
|
| Politiskt parti | Samlingspartiet |
| Alma mater | Åbo universitet |
| Yrke | Jurist |
| Residens | Talludden |
| Maka | Marja-Leena Niinistö, född Alanko (1974–hennes död 1995) Jenni Haukio (sedan 2009) |
| Barn | 3 |
| Namnteckning | 
|
| Webbplats | President.fi |
| Militärtjänst | |
| Grad | Kapten |
Sauli Väinämö Niinistö, född 24 augusti 1948 i Salo, Egentliga Finland, är en finländsk jurist, bankdirektör och politiker (Samlingspartiet) samt Finlands president sedan 1 mars 2012 då han efterträdde Tarja Halonen.
Karriär[redigera | redigera wikitext]
Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]
Niinistö utbildade sig till jurist och fick en tjänst vid Åbo hovrätt; parallellt drev han en egen juridisk byrå i Salo. Han engagerade sig i kommunpolitiken och blev sedan invald i riksdagen 1987, tredje gången han kandiderade. 1994 efterträdde han Pertti Salolainen som partiordförande. 1995 blev han justitieminister, året efter i stället finansminister. 1999 önskade många inom partiet att han skulle bli presidentkandidat i valet 2000, men den gången tackade han nej. 2001 efterträddes han som partiordförande av Ville Itälä.
Niinistö motsatte sig hårt reformationen från mark till euro och startade år 2002 föreningen "Markan säästäjät"
Niinistö valde att inte kandidera till en ny period i riksdagen 2003. Senare samma år utnämndes han i stället till vicepresident i Europeiska Investeringsbanken (EIB) i Luxemburg.
- Ledamot i stadsfullmäktige i Salo 1977–1992
- Riksdagsman 1987–2003, 2007–2011
- Samlingspartiets ordförande 1994–2001
- Justitieminister 1995–1996
- Finansminister 1996–2003
- Ordförande för de europeiska konservativa partiernas förbund EDU 1998–2002
- Samlingspartiets presidentkandidat 2006
- Finska riksdagens talman 2007–2011
- Samlingspartiets presidentkandidat 2012
- Finlands president 2012–
Presidentvalet 2006[redigera | redigera wikitext]
Efter att ha avböjt en kandidatur år 2000 var Niinistö först ut med att meddela sin kandidatur i det finländska presidentvalet 2006. I första omgången av valet, den 15 januari 2006, fick han 725 213 röster vilket var 24,06 %. Eftersom han blev tvåa i valet och ettan, Tarja Halonen, inte fick 50 % av rösterna, hölls en andra valomgång mellan dem den 29 januari. Niinistö förlorade knappt, han fick 1 517 947 röster, 48,2 %. Han blev åter invald i riksdagen 2007 och valdes till talman, men ställde inte upp i riksdagsvalet 2011.[1]
Presidentvalet 2012[redigera | redigera wikitext]
Niinistö meddelade i juni 2011 att han planerade att ställa upp i presidentvalet 2012.[2] Efter första valomgången stod det klart att Niinistö med 37 % av rösterna hade gått vidare till en andra valomgång som hölls den 5 februari 2012.[3] Niinistö vann valet över De Grönas Pekka Haavisto och blev därmed Finlands 12:e president den 1 mars 2012.
Presidentvalet 2018[redigera | redigera wikitext]
Niinistö vann med 62,7 procent före De Grönas Pekka Haavisto med 12,4 procent. Detta betyder att Niinistö fortsätter att leda Finland i 6 år till.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Storkors av Frihetskorsets orden
- Storkors av Finlands Vita Ros orden
- Storkors av Finlands Lejons orden
- Riddare av Serafimerorden – mottog orden vid statsbesök i Sverige den 17 april 2012. Han tilldelades ordens kedja vid kung Carl XVI Gustafs statsbesök i Finland den 3 mars 2015.[4]
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Niinistö har två vuxna söner från sitt första äktenskap med Marja-Leena Niinistö (född Alanko). Hon omkom i en bilolycka 1995.
2009 gifte Niinistö sig med Jenni Haukio i Räfsö kyrka i Björneborg. Sonen Aaro föddes 2018. Niinistö är farbror till Ville Niinistö, politiker för Gröna Förbundet som varit gift med den svenska politikern Maria Wetterstrand.
Sauli Niinistö var en av kandidaterna till posten som ordförande för Finlands Bollförbund,[5] och valdes till det i november 2009. Han lämnade posten 2012.
Han klarade sig i Khao Lak med livet i behåll från den ödesdigra tsunamin 2004 genom att enligt sina egna ord ta sig upp i en stolpe med sin son Matias.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Niinistö lämnar riksdagen”. Hufvudstadsbladet. 1 maj 2010. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.today/20120525093107/http://hbl.fi/nyheter/2010-05-01/niinisto-lamnar-riksdagen.
- ^ ”Niinistö announces presidential candidacy”. YLE. 28 juni 2011. http://yle.fi/uutiset/news/2011/06/niinisto_announces_presidential_candidacy_2689016.html. (engelska)
- ^ ”Presidential elections: Niinistö, Haavisto headed for second round”. YLE. 22 januari 2012. http://yle.fi/uutiset/news/2012/01/presidential_elections_niinisto_haavisto_headed_for_second_round_3195175.html. (engelska)
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180126185150/http://gamla.hbl.fi/sites/default/files/styles/full_600/public/2015/03/skarmavbild_2015-03-04_kl._10.10.41.png?itok=xQo4Gw-G&stmp=1425474319. Läst 26 januari 2018.
- ^ ”Niinistö vill bli ordförande för Bollförbundet”. Vasabladet. 24 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525093058/http://www.vasabladet.fi/story.aspx?linkID=81970&storyID=47033.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sauli Niinistö.
| Politiska ämbeten | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Pertti Salolainen |
Finlands vicestatsminister 1995–2001 |
Efterträddes av Ville Itälä |
| Företräddes av Iiro Viinanen |
Finlands finansminister 1996–2003 |
Efterträddes av Antti Kalliomäki |
| Företräddes av Timo Kalli |
Talman i Finlands riksdag 2007–2011 |
Efterträddes av Ben Zyskowicz |
| Företräddes av Tarja Halonen |
Finlands president 2012– |
Efterträddes av Innehar fortfarande posten |
| Partipolitiska uppdrag | ||
| Företräddes av Pertti Salolainen |
Samlingspartiets partiledare 1994–2001 |
Efterträddes av Ville Itälä |
| |||||||
| ||||||||||||||||||||||
|
- Samlingspartiets partiledare
- Finlands presidenter
- Ledamöter av Finlands riksdag för Samlingspartiet
- Talmän i Finlands riksdag
- Finlands finansministrar
- Finlands justitieministrar
- Födda 1948
- Män
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Storkorset av särskilda klassen av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
- Levande personer
- Personer från Salo
- Finländska politiker under 1900-talet
- Finländska politiker under 2000-talet
- Mottagare av Serafimerorden
- Sommarvärdar 2023