Självavläggare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Självavläggare med fyra räfsvingar spänd bakom en traktor. Den avklippta säden samlas upp på avläggarbordet och räfsorna portionerar ut den i högar av lämplig storlek. Högarnas storlek kan regleras genom inställningar av räfsapparaten, vilken drivs av en utväxlingsanordning förbunden med körhjulet. Räfsornas funktion är också att föra in säden mot saxarna i avläggarbordets framkant.
Notera den skeva ringen runt den vertikala axeln som gör att räfsorna, som är fästa med en led mot axeln, lyfts och sänks.

Självavläggare[1] är en enkel och tidig variant av slåttermaskin. Till skillnad från den något senare utvecklade självbindaren lägger självavläggaren stråna löst på marken (utan att binda ihop dem till kärvar, vilket alltså fick göras manuellt efteråt). Självavläggaren samlar dock med en räfsapparat ihop säden till en liten hög avpassad till kärvens önskade storlek.[2]

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Självavläggaren utvecklades från tidigare enklare slåttermaskiner från 1849 och framåt, med det kanske viktigaste patentet 1856 då Owen Dorsey[3] introducerade systemet med roterande räfsor som höjdes och sänktes och som sedan kom att bli dominerande.[4] Dorseys lösning var dock med en lutande axel, vilken senare ersattes av en vertikal axel med ledade räfsor och en skev ring som lyfte dessa (vilket patenterades av Samuel Johnston 1865.[5]).

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Självavläggare i Nationalencyklopedin.
  2. ^ Herman Juhlin-Dannfelt, 1923, Lantmannens uppslagsbok, sid. 1004—1005.
  3. ^ Patent US15174 A.
  4. ^ Ardrey sid. 50.
  5. ^ Patent USRE2951 E.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]