Hoppa till innehållet

Smriti

Från Wikipedia

Smriti ("vad som förtjänar hågkommas") är en kategori av heliga skrifter inom hinduismen, och utgörs av de skrifter som inte anses som shruti.[1] En synonym för smriti som används av vissa är dharmashastra.

Det saknas en auktoriserad uppställning av vad som utgör smriti. Enligt en indelning består smriti av följande:

Det anses i allmänhet finnas 18 huvudsmritis.

Smriti är en helig lagbok som behandlar det förhållningssätt man ska ha till Sanatana-Varnasrama-Dharma. Boken förklarar de olika riter som kallas Vidhis i Vedan. Smriti är grundad på Sruti och är baserad på läran i Vedan och förklarar mer ingående om Dharma. Den utgör grunden till lagarna och plikterna för det hinduiska folket både nationellt, socialt, i familjen och individuellt. Smritis innehåller exempelvis detaljerade förhållningsregler för hur det dagliga livet skall levas för varje klass i varje åldersgrupp i samhället, samt hur hela livet skall levas utifrån dessa texter enligt den hinduiska läran. De olika delarna, eller åldrarna, som beskrivs är uppdelade i fyra olika tidsperioder och kallas Varnasramas. Varnasramas beskriver olika handlingar som är viktiga och andra som är förbjudna beroende på var man befinner sig i livet och vilken klass i samhället man har. Smritis är till för att rena hjärtat så att man ska kunna uppnå perfektion och därigenom ett evigt liv i frihet. Dessa skrifter ändras genom tiden av ”lag-givare” som, allt eftersom omgivningen och världen förändras, ändrar i skrifterna så att de skall kunna appliceras på ett modernt samhälle. De mest kända lag-givarna är Manu, Yajnavalkya och Parasara, som också fått ge namn åt vissa av texterna (Yajnavalkya Smriti, Parsara Smriti och Manu Smriti eller Manava Dharma-Sastra). Den äldsta[förtydliga] och den som anses vara den största är Manu. Det finns femton andra huvud-Smritis (Dharma Sastras), Vishnu, Daksha, Samvarta, Vyasa, Harita, Satatapa, Vasishtha, Yama, Apastamba, Gautama, Devala, Sankha-Likhita, Usana, Atri och Saunaka. Dessa efterlevs och följs till viss del än idag av den Indiska regeringen.

  1. Rocher, Ludo. “Hindu Conceptions of Law.” ‘‘Hastings Law Journal’’ 29.6 (1978): 1284–1305.