Snärjmåra

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Snärjmåra
Galium aparine 10288.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningGentianaordningen
Gentianales
FamiljMåreväxter
Rubiaceae
SläkteMåror
Galium
ArtSnärjmåra
G. aparine
Vetenskapligt namn
§ Galium aparine
AuktorL., 1753

Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Hitta fler artiklar om växter med

Snärjmåra (Galium aparine L.) är en ört tillhörande familjen måreväxter. Namnet kan förtydligas som vitblommig snärjmåra för att skilja den från förväxlingsarten (grönblommig) småsnärjmåra.

Växten är ett-årig och dör efter frösättningen. Frön kan emellertid gro redan samma år och övervintra.

Ordet snärjmåra finns i skrift belagt i svenska språket sedan 1792.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Plantan blir mellan 30 och 120 cm lång, i enstaka fall ända till 300 cm.. Både stjälken och bladen är försedda med små krokborst, som gör att plantan mycket lätt fastnar i både djurs päls och på människors kläder. Detta är ett sätt för växten att sprida sig.

Den fyrkantiga stjälken är oftast nedliggande. Den är grenad på ett fåtal ställen. Stjälken bryts lätt vid belastning, vilket bidrar till växtens stora spridningsförmåga.

Roten är en pålrot, som kan tränga ner ända till 35 cm. På roten kan finnas svampar i symbios, men saknas ofta.

Bladen sitter i kransar i flera plan utefter stjälken. Varje krans innehåller 6 à 8 blad, 12 – 60 mm långa och 3 – 8 mm breda. På bladens ovansida sitter uppåtriktade borst; borsten på bladkanten är riktade bakåt.

Snärjmåra blommar från juni till september. Blommorna är vita, 1,5 till 3 mm i diameter och sitter i knippen om 2 till 5. Blomman har 4 kronblad, 1 pistill och 4 ståndare. Pistillen har 2 märken, vilket styr den kommande fruktsättningen i 2 rum.

Varje planta kan ge upphov till mellan 300 och 400 frukter.

Frukten är två-rummig med en skiljevägg emellan. Till det yttre ser det ut som två hopklistrade kulor. Vardera rummet innehåller 1 frö. En mogen frukt väger 7 – 9 mg, det kulformade fröet ca 3,7 mg.

Snärjmåra är idag ett av de vanligaste förekommande ogräsen inom jordbruksproduktionen.[1] 2003 fanns det snärjmåra på 12 % av all åkerareal i Sverige enligt en undersökning.[2] Snärjmåra är både höst- och vårgroende. Det är framförallt ett problem på åkermark med en hög lerhalt, och vid reducerad jordbearbetning, så kallat plöjningsfri odling.[1]

Snärjmårans långa rot kan suga ut de näringsämnen, som annars kommit den önskade grödan till del.

Snärjmåra är ganska motståndskraftig mot kemisk bekämpning. Starka plantor kan repa sig och fortsätta fröa av sig. Medel som prövats är

Snärjmåra innehåller mycket askorbinsyra (C-vitamin).

Kromosomtal 2n = 42, 44, 66 och 88. Orsaker till att flera värden förekommer för formellt samma art kan diskuteras. Därvid är att notera att 44, 66 och 88 är multiplar av 11, däremot icke 42, vad nu det kan ha för betydelse vid genetisk klassifikation av varieteter.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Skuggtålig, gynnad av nitrater och fosfater.

pH bör ligga mellan 5,5 och 8.

På hösten grodda frön klarar vinterkyla ned till —17 °C.

Snärjmåra har följt människan sen yngre stenåldern, och finns därför intill bebyggelse och där människor präglat marktypen, t ex ruderatmark.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Snärjmåra är mycket vanlig i större delen av Europa och ett stycke österut i tempererade delar av Asien.

I nordväst-Afrika finns den i Atlasbergen.

I bergområden når snärjmåra 1 200 m ö h, undantagsvis upp till 1 400 m ö h.

I Norge når den latitud 70°, men i övriga Norden saknas snärjmåra norr on polcirkeln.

Efter introduktion i Nordamerika numera spridd i många delstater i USA samt på sina håll i Kanada.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Relation till människan[redigera | redigera wikitext]

Filter, folkmedicin, livsmedel[redigera | redigera wikitext]

Snärjmåra har förr använts för att sila mjölk.[3] I senare tid ersatt av ulaxfilter.

Plinius den äldre använde snärjmåra mot bett av ormar och spindlar samt mot ont i öronen och för att stoppa blödningar.

I nutida folkmedicin används snärjmåra, färsk eller torkad, som diuretikum, för att dämpa inflammationer i muskler, mot sömnlöshet, söndermalet till en gröt vid behandling av hudproblem.

Färska blad kan användas i grönsaksoppor. En dekokt på torkade blad kan ge dryck (ofta felaktigt kallat te).

Färska frukter kan ätas som de är, och kan läggas i en grönsallad. Torkade frukter kan användas som surrogat för kaffe, ty de innehåller en smula koffein.

Inom homeopati används blommande kvistar av snärjmåra, där kallat Gali, för behandling av någon åkomma.

Mat åt andra[redigera | redigera wikitext]

En "användning" är som mat åt minst 40 insektarter (larver), t ex:

För somliga av dessa passar inga andra växter som mat än just snärjmåra.

En del svampar angriper snärjmårans överjordiska delar och betraktas som sjukdomar för snärjmåra (men svampar i symbios på roten är nyttiga för växten):

Klängväxt[redigera | redigera wikitext]

Snärjmåra har av äldre botaniker skämtsamt kallats Aparine philantropos (Latin philantrops = människovän, p g a att växten klänger sig fast i kläderna).[4] Aparine philantropos ska dock inte uppfattas som en erkänd synonym till Galum aparine.

Varianter och namn[redigera | redigera wikitext]

Varieteter[redigera | redigera wikitext]

Två ekologiska skillnader har identifierats: Den ena typen håller till på öppna fält, t ex åkermark; den andra föredrar mer skuggiga platser, såsom intill häckar o d.

I Sverige förekommer två varieteter av snärjmåra:

  • Galium aparine var. aparine – Vanlig snärjmåra
  • Galium aparine var. marinum Fr. – Strandsnärjmåra

Hybrider[redigera | redigera wikitext]

Inga hybrider är kända.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Dialektala namn[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Referens  Kommentar

Knappa-skörr [5]
Lové Sydöstra Blekinge
Skörv Skåne [6]
Snärj(e)gräs [4] I Småland används denna benämning även om Galium infaustum och Galium spurium, Lille-snärjegräs = Småsnärjmåra
Snärpegräs Bohuslän [7]
Tina [8] Brukas mest i pluralis (tinor)
Vatten-binda Roslagen [9]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Ogräskontroll på åkermark”. Anneli Lundkvist. https://www2.jordbruksverket.se/download/18.3b9afa9e14ff69c6f6174608/1443007152050/ovr28.pdf. Läst 19 december 2019. 
  2. ^ ”Problemogräs i ekologisk vårstråsäd”. Lars Andersson. Arkiverad från originalet den 19 december 2019. https://web.archive.org/web/20191219150901/http://www.jordbruksverket.se/download/18.584a812513a8740bea180001968/1370040937268/Problemarter,%2520Lars%2520Andersson.pdf. Läst 19 december 2019. 
  3. ^ ”Ogräsrådgivaren”. ograsradgivaren.slu.se. https://ograsradgivaren.slu.se/arter/index.cfm?showOgras=162&p=bi&sprak_id=8. Läst 19 december 2019. 
  4. ^ [a b] Snärje-gräs (Sida 639)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  5. ^ (Sida 595, spalt 2)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  6. ^ (Sida 595, Skörv 3)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  7. ^ (Sida 650)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  8. ^ (Sida 734, Tina 3)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  9. ^ (Sida 800)  i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]