Stig H:son Ericson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig H:son Ericson
Admiral Stig Hson Ericson.jpg
Marinchefen Stig H:son Ericson.
Information
Född12 juli 1897
Stockholm, Sverige
Död8 januari 1985 (87 år)
BegravningsplatsGalärvarvskyrkogården, Stockholm
FörsvarsgrenMarinen
LandSverige Sverige
Tjänstetid1918-1961
GradAmiral
BefälChef för Kustflottan 1950-1953
Chef för Marinen 1953-1961
UtmärkelserSe avsnitt nedan

Stig (Hansson) H:son Ericson född 12 juli 1897 i Stockholm, död 8 januari 1985, var en svensk sjöofficer (amiral) och marinchef 1953-1961 och riksmarskalk.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Ericson är son till konteramiral Håkan Hans Kristian Ericson och Elin Emilia Gadelius. Han tog sjöofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1918 och blev då utnämnd till fänrik. Löjtnant 1920, kapten 1931, kommendörkapten av andra graden 1938 och första graden 1941, konteramiral 1945, viceamiral 1953, amiral vid pensioneringen 1961.

Ericson var bland annat fartygscheftorpedbåt 1924 och jagare 1937–1938, stabsofficer i marinstaben 1926–1932 och 1936–1939, souschef vid marinförvaltningen, chef för kustflottan 1950–1953 samt chef för marinen 1953-1961. Efter pensioneringen utnämndes han till förste hovmarskalk 1962. Ericson var riksmarskalk 1966–1976.

Marinchef[redigera | redigera wikitext]

Ericson var chef för marinen 1953–1961 under en påtaglig brytningsperiod. Mitten av 1950-talet präglades av omställningen efter andra världskrigets neutralitetsvakt och de nya förutsättningar som kalla kriget gav. Försvarsgrenarna var indragna i en ständig kamp om fördelningen av de militära statsanslagen.

Med anledning av 1958 års försvarsbeslut lade Ericson fram Marinplan 60. Den gick ut på att flottan skulle ställas om mot fler men mindre fartyg. Marinplan 60 har haft stor betydelse för utvecklingen av sjöförsvaret från 1960-talet och framåt.

Riksmarskalk[redigera | redigera wikitext]

Det var Ericson som 1973 tillkännagav inför pressen vid Helsingborgs lasarett att kung Gustaf VI Adolf hade avlidit "lugnt och stilla".

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Stig H:son Ericssons gravvård på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Order of the Vasa - Ribbon bar.svg Sverige Kommendör med stora korset av Vasaorden, senast 1973.

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • (1934) Trupptransporter till sjöss
  • (1935) Försvarskommissionen och flottan
  • (1939) Försvarsproblem kring Ålandsöarna
  • (1941) Det nutida sjökrigets karaktär
  • (1966) Knopar på logglinan (memoarbok)
  • (1968) Kuling längs kusten (memoarbok)
  • (1976) Vita havet (memoarbok)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Kungliga Sjökrigsskolan 1867-1942, del II, Redaktör Kommendörkapten Georg Hafström, Eskilstuna 1942

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Helge Strömbäck
Sveriges marinchef
1953-1961
Efterträdare:
Åke Lindemalm
Företrädare:
Nils Vult von Steyern
Sveriges riksmarskalk
1966–1976
Efterträdare:
Gunnar Lagergren