Stig H:son Ericson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stig H:son Ericson
Chiefs of Swedish and Danish navies in 1955.jpg
Marinchefen Stig H:son Ericson (t.v.) i samspråk med sin danske motsvarighet Hans Alfred Nyholm ombord på HMS Aldebaran 1955.
Information
Född 12 juli 1897
Stockholm, Sverige
Död 8 januari 1985 (87 år)
Begravningsplats Galärvarvskyrkogården, Stockholm
Försvarsgren Marinen
Land Sverige Sverige
Tjänstetid 1918-1961
Grad Amiral
Befäl Chef för Kustflottan 1950-1953
Chef för Marinen 1953-1961
Utmärkelser Se avsnitt nedan

Stig (Hansson) H:son Ericson född 12 juli 1897 i Stockholm, död 8 januari 1985, var en svensk sjöofficer (amiral) och marinchef 1953-1961 och riksmarskalk.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Ericson är son till konteramiral Håkan Hans Kristian Ericson och Elin Emilia Gadelius. Han tog sjöofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1918 och blev då utnämnd till fänrik. Löjtnant 1920, kapten 1931, kommendörkapten av andra graden 1938 och första graden 1941, konteramiral 1945, viceamiral 1953, amiral vid pensioneringen 1961.

Ericson var bland annat fartygscheftorpedbåt 1924 och jagare 1937–1938, stabsofficer i marinstaben 1926–1932 och 1936–1939, souschef vid marinförvaltningen, chef för kustflottan 1950–1953 samt chef för marinen 1953-1961. Efter pensioneringen utnämndes han till förste hovmarskalk 1962. Ericson var Riksmarskalk 1966–1976.

Marinchef[redigera | redigera wikitext]

Ericson var chef för marinen (1953–1961)under en påtaglig brytningsperiod. Mitten av 1950-talet präglades av omställningen efter andra världskrigets neutralitetsvakt och de nya förutsättningar som kalla kriget gav. Försvarsgrenarna var indragna i en ständig kamp om fördelningen av de militära statsanslagen.

Med anledning av 1958 års försvarsbeslut lade Ericson fram Marinplan 60. Den gick ut på att flottan skulle ställas om mot fler men mindre fartyg. Marinplan 60 har haft stor betydelse för utvecklingen av sjöförsvaret från 1960-talet och framåt.

Riksmarskalk[redigera | redigera wikitext]

Det var Ericson som tillkännagav inför den samlade pressen vid Helsingborgs lasarett den 15 september 1973 att Kung Gustaf VI Adolf avlidit "lugnt och stilla".

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Stig H:son Ericssons gravvård på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.

Han var serafimerriddare och kommendör av Svärdsorden samt vidare ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och hedersledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • (1934) Trupptransporter till sjöss
  • (1935) Försvarskommissionen och flottan
  • (1939) Försvarsproblem kring Ålandsöarna
  • (1941) Det nutida sjökrigets karaktär
  • (1966) Knopar på logglinan (memoarbok)
  • (1968) Kuling längs kusten (memoarbok)
  • (1976) Vita havet (memoarbok)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Kungliga Sjökrigsskolan 1867-1942, del II, Redaktör Kommendörkapten Georg Hafström, Eskilstuna 1942


Företrädare:
Helge Strömbäck
Sveriges marinchef
1953-1961
Efterträdare:
Åke Lindemalm
Företrädare:
Nils Vult von Steyern
Sveriges riksmarskalk
1966–1976
Efterträdare:
Gunnar Lagergren