Streck (diakritiskt tecken)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Streck
Ōō
Fler diakritiska tecken
Accenter Akut accent (´– ó)
Grav accent (`– ò)
Dubbel akut accent (˝– ő)
Överliggande diakriter Trema (¨– ö)
Streck (¯– ō)
Cirkumflex (^– ô)
Tilde (˜– õ)
Hake (ˇ– ǒ)
Brevis (˘– ŏ)
Ring (˚– ů)
Krok (ˀ– ỏ)
Punkt (˙– ȯ)
Underliggande diakriter Cedilj (¸– ç)
Svans (˛– ǫ)
Punkt (.– ọ)
Komma (,– ș)
Andra placeringar Hake vid sidan (ď)
Horn (ʼ– ơ)
Genomstrykning (-– ɉ)

Streck eller makron (från grekiska μακρόν 'lång') är ett diakritiskt tecken som placeras ovanför en vokal, och mer sällan under en konsonant. Det användes ursprungligen för att markera långa stavelser i grekisk-romerskt versmått men markerar numera att vokalen är lång; motsatsen är brevis, som ursprungligen markerade kort stavelse och nu kort vokal. Skillnaden mellan lång och kort vokal är ofta fonematisk.

Vokallängd[redigera | redigera wikitext]

  • Transkription av arabiska använder som regel makron för att markera långa vokaler. I arabiska skrivs dessa med bokstäverna ا (ʾalif), و (wāw) och ي (yāʾ) som också kan representera konsonanter.
  • Vissa moderna ordböcker för klassisk grekiska och latin använder makron och breve
  • I Hepburn-transkribering av japanska skrivs långt o och u som ō och ū. Långt e och i skrivs däremot som ei och ii. Andra transkriptionssystem kan använda cirkumflex ( ^ ) eller dubblering av vokalen.
  • I lettiska betraktas ā, ē, ī och ū som separata bokstäver som i bokstavsordning följer direkt efter a, e, i respektive u.
  • Litauiska har ū. Andra långa vokaler skrivs med ogonek: ą, ę, į och ų. O är alltid lång i litauiska utom i några sentida lånord.
  • I nahuatl skrivs långa vokaler med makron och korta med grav accent ( ` ). De används dock sällan då många personer föredrar att skriva helt utan diakriter.
  • Modern transkription av fornengelska.
  • Transkription av pali och sanskrit samt många nutida indiska språk.
  • Polynesiska språk: hawaiiska, māori och tonganska.

Ordton[redigera | redigera wikitext]

  • I det Internationella fonetiska alfabetet representerar makron en medelhög ton; tecknet för lång vokal är att modifierat, triangelformat kolon.
  • I pinyin används makron ovanför a, e, i , o, u och ü för att markera den första ordtonen i mandarinkinesiska (hög platt). Ett alternativ till makron är att skriva siffran 1 efter stavelsen: tā = ta1.
  • I yale-transkription av kantonesiska markerar makron en hög platt ton. Tonen kan också markeras med siffran 1.

Annan användning[redigera | redigera wikitext]

  • I tysk handstil kan makron användas för att skilja u från n eller som ett alternativ till umlaut.
  • I svensk och finsk handstil kan ā och ō användas istället för ä och ö.
  • I estnisk handstil, och även på en del skyltar, används ō istället för õ (dock inte för ö).
  • I portugisisk handstil kan makron användas istället för tilde ( ~ ).
  • Modern Hepburn-transkription av japanska använder för att representera ett syllabiskt n.
  • I den äldre tyska handstilen kurrentschrift stod ett makron ovanför en vokal för ett n och ovanför m eller n för att bokstaven skulle dubbleras.
  • I rysk handstil är vissa bokstäver väldigt lika. Bokstäverna м, т och ш samt ibland ж liknar alla ett latinskt m. För att skilja dem åt skrivs ett makron ovanför т och under ш.
  • Transkriptionssystemet ISO 233 använder , och för att representera de arabiska bokstäverna ث (ṯāʾ), خ (ẖāʾ) och ذ (ḏāl).
  • I den syriska skriften kan tecknen för klusiler också uttalas som frikativor. Vid transkription till latinska bokstäver används ibland ett makron för att markera när det frikativa uttalet används: , , , , , .

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]