Sven & Erik Nordström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sven & Erik Nordström var ett svenskt orgelbyggeri under 1800-talet.

Sven Nordström[redigera | redigera wikitext]

Sven Nordström, född 4 februari 1801 på trumslagarbostället Kransås i Bälaryds socken, död 16 februari 1887 i Eksjö.

Sedermera flyttade familjen till Nordsjö 16 km väster om Aneby. Redan som 15-åring tog han värvning vid Jönköpings regemente, där han i rullorna står upptagen som fältmusikant. Han avancerade snabbt till sergeant och blev så småningom rustmästare. År 1831 gifte han sig med Helena Lidén, född den 19 augusti 1810 i Flisby socken. Paret bosatte sig på Elmeshult i Norra Solberga. De hade två fosterdöttrar, Anna Lotta Isaksdotter, född 1828 i Flisby och Katarina Sofia Löwstrand, född 1844 i Hult.

I början av 1830-talet drabbades Sven av en ”svår bröstsjukdom” och måste därför lämna sin tjänst vid regementet. Hans stora orgelintresse drev honom - trots sjukdomen - ut på lärovandring. Väl återkommen till Elmeshult byggde han ett mindre orgelverk, vilket 1834 såldes till Frimurarlogen i Jönköping, sedan det av sakkunskapen befunnits vara av ganska god beskaffenhet. Dock vet man inte så mycket om hur Sven Nordström förvärvade sin yrkesskicklighet. Bland annat har han efterlämnat en stor ”arbetsbok” innehållande konstruktioner av mensurer, m.m., vilket visar att han tillämpade fackmässiga metoder i orgelbyggeriet. Hans instrument utmärker sig för ett utomordentligt högklassigt hantverk och stor klangskönhet. Han byggde sina orglar efter klassiska förebilder, både när det gäller mensurer och dispositioner.

Den 14 mars 1854 flyttade familjen till Åkersberg i Flisby. Nordström hade fått i uppdrag att bygga såväl orgel som andra viktiga delar av inredningen i Flisby kyrka. Orgeln fick 19 stämmor fördelade på två manualer och bihangspedal.

Erik Nordström[redigera | redigera wikitext]

Erik Nordström, född 28 september 1818 i Nordsjö, Bälaryds socken, död 26 januari 1907 i Eksjö.

Erik Nordström blev sannolikt elev till sin 17 år äldre bror Sven Nordström. Han var borderns medhjälpare på 1850-talet. Antagligen på grund av vacklande hälsa hos Sven Nordström, synes brodern Erik omkring 1860 ha inriktat sig på att överta ledningen för verksamheten. Nu märks även en viss modernisering i orglarnas tekniska utförande, säkerligen inspirerat av de nya strömningar från kontinenten som införts till Sverige av Per Larsson Åkerman i Stockholm. Hans orgelverk har en god teknisk kvalité, orgeln klang kan inte jämföras med hans broders orglar.

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Orglar tillverkade av Erik Nordström.

Eksjö[redigera | redigera wikitext]

Den 4 november 1879 överflyttades verksamheten till Nygatan i Eksjö. Den nordströmska gården finns fortfarande kvar med åtminstone exteriören välbevarad. Trots sin, som vi kan ana, tidvis vacklande hälsa, stod den då 81-årige Sven Nordström som huvudansvarig för den berömda orgeln i Kuddby kyrka 1882, liksom för så många tidigare. Verket blev emellertid hans sista och sannolikt hade intonationen utförts av Erik.

Efter Sven Nordströms död fortsatte brodern verksamheten några år på egen hand, mest i form av reparationsarbeten. Hans arbeten utmärker sig för ett tekniskt gott utförande, men kan klangligt inte jämföras med broderns orglar.

Bevarade orglar[redigera | redigera wikitext]

Sankt Laurentii kyrka
Sjögestads kyrka

De båda framstående orgelbyggarbröderna fick först långt efter sin död det erkännande i vida kretsar, som de förtjänar. Av mer än 50 instrument har omkring hälften bevarats i tjänst till våra dagar, de flesta i nästan ursprungligt skick. Detta är unikt för svenska orgelbyggare.

Anm. (E.N.) = Erik Nordströms produktion

Bevarade fasader[redigera | redigera wikitext]

Förutom fasaden finns oftast också pipmaterial bevarat i bland andra kyrkor:

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Erici, Einar (1965). Inventarium över bevarade äldre kyrkorglar i Sverige: tillkomna före mitten av 1800-talet några ock mellan åren 1850 och 1865 och ett par ännu senare, men dock stilistiskt sammanhörande med de äldre. Stockholm: Kyrkomusikernas riksförbund. Libris 305331 
  • Åstrand Hans, red (1975-1979). Sohlmans musiklexikon. (2., revid. och utvidgade uppl. /[huvudred.: Hans Åstrand]). Stockholm: Sohlman. Libris 8372037. ISBN 91-7198-020-2 (inb.) 
  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
  • Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7 
  • Ehrensvärd, Ulla (1989). Målilla-Gårdveda kyrka. Linköpings stifts kyrkor, 99-0468418-9 (3., omarb. uppl. /[smärre tillägg av Nils Bergström]). Linköping: Linköpings stifts kyrkobeskrivningskomm. Libris 7677088. ISBN 91-7962-027-2 
  • Carl-Gustaf Lewenhaupt: Orgelbyggarna Sven & Erik Nordström, Eksjöbygdens orgelgrupp (1993)
  • Frisk Anna, Jullander Sverker, McCrea Andrew, red (2003) (på mul). The Nordic-Baltic organ book: history and culture. GOArt publications, 1404-8825 ; 11. Göteborg: Göteborg Organ Art Center, Univ. Libris 9152932. ISBN 91-973916-9-7 (inb.)