Konstnärsklubben

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Möte på konstnärsklubben 1906, med bland annat Carl Larsson i mitten. Från tidningen Idun.

Konstnärsklubben är en social förening för manliga konstnärer, arkitekter och konsthistoriker, vars lokaler ligger i Konstnärshuset i Stockholm. Klubbens kvinnliga motsvarigheter är föreningarna Nya Idun och Föreningen Svenska Konstnärinnor.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Föreningen grundades 1856 av Johan Christoffer Boklund. Arkitekturprofessorn Fredrik Wilhelm Scholander blev från begynnelsen en ledande gestalt och inspiratör i klubben. Konstnärsklubben hade ingen fast mötesplats under de första 43 åren, utan man sammanträdde på olika källare och värdshus i Stockholm, men sedan 1899 har Konstnärshuset varit klubbens fasta hemvist.

År 1857 bildades klubbens lånekassa, och år 1888 kom idén att skapa en sjuk- och understödskassa. Klubben började för att samla in medel ge ut tidskriften Jul, som i många år gav bidrag till behövande konstnärer.[1] 1936 togs initiativet till det som skulle bli Konstnärernas hjälpfond, och fonden förvaltar idag omkring 100 miljoner kronor.

Redan från Konstnärsklubbens start har ledamöterna haft för vana att teckna av varandra på bordsduken under sammankomsterna. Dessa "bordsteckningar" har sparats och är idag ett unikt porträttgalleri som finns i Konstnärsklubbens arkiv.[2]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Kritik mot Konstnärsklubben och dess enkönade sammansättning har framförts av bland annat Vanja Hermele i boken Konsten - så funkar den (inte).[3] Konstfackseleven Fia-Stina Sandlund skapade 2003 en ljudinstallation kallad Konstnärsklubben – som en enda stor familj som blev mycket uppmärksammad. Installationen, som väckte mycket debatt, bestod av bland annat av inspelade samtal med medlemmar i klubben och en ung konstnär som berättade hur hon buats ut av flera medlemmar när hon som första kvinnliga Konstfackselev fått stipendium.[4]

Performativ kritik mot Konstnärsklubbens försvårande av Konstnärshusets konstnärliga uppdrag har även genomförts genom en rad konstnärliga event och utställningar kurerade av konstnären Åsa Elieson genom projektet Power Distortion. Power Distortion startade 2011 med stöd av bl a Svenska Konstnärernas Förening (SKF).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jul. Stockholm: Konstnärsklubben. 1888-1912. Libris 2814654 
  2. ^ "Historia" på konstnärsklubben.se
  3. ^ Hermele, Vanja (2009). Konsten - så funkar det (inte). ISBN 978-91-973314-0-1 
  4. ^ "Konstnärsklubben – som en enda stor familj" Arkiverad 24 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine. från Sveriges Radio P1 (2004)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ohlsson, Martin A.; Holmér Folke (1956). Konstnärsklubben hundra år: en kavalkad i bild och text. Stockholm: Norstedts. Libris 550563 
  • Scholander Fredrik Wilhelm, Ergon Mats, red (1996). Konstnärsklubbens bordsteckningar: teckningar, affischer, annonser, glasplåtar, artiklar, föredragsprotokoll 1856-1996. Stockholm: Klubben. Libris 7451180. ISBN 91-630-4206-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]