Svenska tronföljden

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Silvertronen, använd av den svenske monarken sedan 1650

Den svenska tronföljden regleras i successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Tronföljden avgör inte bara vem som skall ta över tronen om regenten avlider eller abdikerar, utan också vem som tar vid som vikarierande statschef (tillfällig riksföreståndare) om ordinarie statschef är sjuk, utomlands eller på annat sätt förhindrad att utföra sina uppgifter.

Sverige har sedan 1980 full kognatisk tronföljd, alltså att den äldsta bröstarvingen ärver tronen oberoende av kön.

Successionsordningen reglerar att därefter ärver monarkens äldre syskon och äldre syskons barn före yngre syskon och yngre syskons barn. Vad som skall gälla om en svensk kung eller regerande drottning dör eller abdikerar och det inte finns någon tronföljare, regleras i regeringsformen, som är en annan av Sveriges grundlagar.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Successionsordningens första paragraf stadgar att:

” § 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande. „
– Lag (1979:935)

En grundlagsändring som började gälla 1 januari 1980 införde kvinnlig tronföljd - tidigare kunde enkom manliga efterkommande ärva. Detta innebar att dåvarande kronprins Carl Philip blev nummer två i successionsordningen, efter nya kronprinsessan Victoria.

Att monarkens äldre syskon och äldre syskons barn ärver före yngre syskon och yngre syskons barn innebär exempelvis att prinsessan Estelle ärver tronen före prins Carl Philip även om kronprinsessan Victoria skulle omkomma.[1]

I och med att lagen skrevs om 1980 gäller den Carl XVI Gustafs efterkommande, varför hans äldre systrar, Margaretha, Birgitta, Désirée och Christina, inte blev aktuella som tronföljare.[2][3]

Om tronföljare saknas[redigera | redigera wikitext]

Om regerande monark och samtliga tronföljare enligt gällande successionsordning dör eller avgår, skall riksdagen utse en riksföreståndare som skall fullgöra statschefens uppgifter tills vidare. Detta stadgas i 5 kap. 4 § 1 st. regeringsformen.

I 1809 års regeringsform, som var i kraft från 1809 till utgången av 1974, var det stadgat att riksdagen skulle utse ett nytt kungahus, om det befintliga kungahuset utslocknade. Någon sådan grundlagsfäst bestämmelse finns emellertid inte längre, utan det förutsätts att man får ta ställning till det framtida statsskicket om och när den situationen skulle uppstå.

Aktuell tronföljd[redigera | redigera wikitext]

  1. Kronprinsessan Victoria, hertiginna av Västergötland, Konungens äldsta dotter
  2. Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland, Konungens äldsta dotters dotter
  3. Prins Oscar, hertig av Skåne, Konungens äldsta dotters son
  4. Prins Carl Philip, hertig av Värmland, Konungens son
  5. Prins Alexander, hertig av Södermanland, Konungens sons äldste son
  6. Prins Gabriel, hertig av Dalarna, Konungens sons yngre son
  7. Prinsessan Madeleine, hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, Konungens yngre dotter
  8. Prinsessan Leonore, hertiginna av Gotland, Konungens yngre dotters äldsta dotter
  9. Prins Nicolas, hertig av Ångermanland, Konungens yngre dotters son
  10. Prinsessan Adrienne, hertiginna av Blekinge, Konungens yngre dotters yngre dotter

Historiska tronföljdsordningar[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden utsågs de svenska konungarna genom val av menigheter med olika sammansättning. Först under Gustav Vasas regeringstid infördes regler om arvsrätt till tronen. Genom Västerås arvförening 1544 fastslogs en tronföljdsordning som räknade med arvsrätt endast för män och genom män. På riksdagen 1590 beslöts en ny arvförening, 1590 års arvförening, vilken innebar att arvsrätt på kvinnolinjen kunde komma i fråga om alla manslinjer dog ut. Enligt de arvföreningar som gällde under de följande hundra åren var arvsrätten tidvis begränsad till män. Under andra delar av samma tidsperiod tillerkändes kvinnor en subsidiär arvsrätt. Från år 1719, då Ulrika Eleonora valdes till drottning, blev kvinnlig tronföljd utesluten. Genom 1810 års successionsordning bekräftades en agnatisk, strikt manlig, tronföljdsordning för efterkommande till sedermera Karl XIV Johan och som gällde till 1980.[4]

Tidigare tronföljder[redigera | redigera wikitext]

Under Gustav Vasa, 1523–1560[redigera | redigera wikitext]

Under Erik XIV, 1560–1569[redigera | redigera wikitext]

Under Johan III, 1569–1592[redigera | redigera wikitext]

Under Sigismund, 1592–1599[redigera | redigera wikitext]

Under Karl IX, 1599/1603–1611[redigera | redigera wikitext]

Under Gustav II Adolf, 1611–1632[redigera | redigera wikitext]

Under Kristina, 1632–1654[redigera | redigera wikitext]

Under Karl X Gustav, 1654–1660[redigera | redigera wikitext]

Under Karl XI, 1660–1697[redigera | redigera wikitext]

Under Karl XII, 1697–1718[redigera | redigera wikitext]

Under Ulrika Eleonora, 1719–1720[redigera | redigera wikitext]

Under Fredrik I, 1720–1751[redigera | redigera wikitext]

Under Adolf Fredrik, 1751–1771[redigera | redigera wikitext]

Under Gustav III, 1771–1792[redigera | redigera wikitext]

Under Gustaf IV Adolf, 1792–1809[redigera | redigera wikitext]

Under Karl XIII, 1809–1818[redigera | redigera wikitext]

Under Karl XIV Johan, 1818–1844[redigera | redigera wikitext]

Under Oscar I, 1844–1859[redigera | redigera wikitext]

Under Karl XV, 1859–1872[redigera | redigera wikitext]

Under Oscar II, 1872–1907[redigera | redigera wikitext]

Under Gustaf V, 1907–1950[redigera | redigera wikitext]

Under Gustaf VI Adolf, 1950–1973[redigera | redigera wikitext]

Under Carl XVI Gustaf, 1973–[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  • a Strikt legalt miste Karl Filip sin arvsrätt till tronen i det att han gifte sig, men äktenskapet och hans därmed sammanhörande förlust av successionsrätt blev bekant först efter hans död.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.svd.se/tronfoljden-sa-funkar-den
  2. ^ Petter Forslund (23 februari 2012). ”Tronföljden - så funkar den”. SvD. http://www.svd.se/tronfoljden-sa-funkar-den/om/sverige. Läst 15 juli 2016. 
  3. ^ ”Successionsordningen, Svensk författningssamling 1810:0926”. Sveriges Riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/successionsordning-18100926_sfs-1810-0926. Läst 15 juli 2016. 
  4. ^ Regeringens proposition 1977/1978:71 om kvinnlig tronföljd, sida 6
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_tronföljden&oldid=46457023"