Thage G. Peterson

Thage G. Peterson
Thage G. Peterson talar på Sergels torg i Stockholm den 9 oktober 2010, mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget.
Sveriges samordningsminister
Tid i befattningen 1 november 1975–8 oktober 1976
Statsminister	Olof Palme
Företrädare	Carl Lidbom (statsråd i statsrådsberedningen)
Efterträdare	Carl Tham (samordnings- och energiminister)
Tid i befattningen 1 februari 1997–7 oktober 1998
Statsminister	Göran Persson
Företrädare	Leif Pagrotsky (vapenexportminister)
Efterträdare	Lena Hjelm Wallén (vice statsminister)
Sveriges industriminister
Tid i befattningen 8 oktober 1982–30 september 1988
Statsminister	Olof Palme Ingvar Carlsson
Företrädare	Nils G. Åsling
Efterträdare	Ivar Nordberg
Sveriges justitieminister
Tid i befattningen 7 juni–30 september 1988
Statsminister	Ingvar Carlsson
Företrädare	Anna-Greta Leijon
Efterträdare	Laila Freivalds
Sveriges riksdags talman
Tid i befattningen 3 oktober 1988–30 september 1991
Statsminister	Ingvar Carlsson
Företrädare	Ingemund Bengtsson
Efterträdare	Ingegerd Troedsson
Sveriges försvarsminister
Tid i befattningen 7 oktober 1994–1 februari 1997
Statsminister	Ingvar Carlsson Göran Persson
Företrädare	Anders Björck
Efterträdare	Björn von Sydow
Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod 1971–1998
Valkrets	Stockholms län
Född	Thage Edvin Gerhard Peterson 24 september 1933 Berg, Kronobergs län
Politiskt parti	Socialdemokratiska arbetarepartiet
Maka	Marion Karlsson (g. 1962–)

Thage Edvin Gerhard Peterson, folkbokförd Tage Petersson, född 24 september 1933 i Berg i Kronobergs län, är en svensk politiker (socialdemokrat). Under flera decennier hörde Peterson till de tunga namnen inom Socialdemokraterna och innehade bland annat poster som industriminister, försvarsminister och riksdagens talman.

Biografi

Peterson är son till kyrkovaktmästaren Edvin Peterson och Martina, född Jonasson. Peterson var jordbruksarbetare 1947–1951, gick i folkhögskola 1951–1953, blev socionom i Lund (Sydsvenska socialinstitutet) 1957, var kommunalkamrer i Ärla 1958–1959, var anställd vid Folkets husföreningarnas riksorganisation 1959 och dess verkställande direktör 1967–1971. Han var statssekreterare i statsrådsberedningen 1971–1975, styrelseledamot i RESO:s förvaltningsråd 1965–1971, ARE-bolagen 1967–1971, Sveriges Biografägarförbund 1967–1971, styrelseleordförande Folkets husrörelsens affärsbolag 1968–1971 och styrelseledamot i Apoteksbolaget 1970–1972.

Thage G. Peterson var ledamot av radionämnden 1964–1971, styrelseledamot av Svenska Filminstitutet 1967–1971, vice ordförande i Riksteatern 1967–1974, ordförande i företagsdemokratirådet 1982–1983, regionalpolitiska rådet från 1982, industriella och tekniska rådet från 1982, näringspolitiska rådet från 1982, läkemedelsindustrirådet från 1984 och småföretagaredelegationen från 1982 samt ledamot av forskningsberedningens arbetsutskott från 1983. Han var ledamot av filmcensurutredningen 1965–1969 och 1968 års filmutredning 1968–1972, ordförande i ungdomsbostadsutredningen 1969–1971 och delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1973–1974, expert i 1962 års polisutbildningskommitté 1962–1966, expert och sedermera ordförande i Samlingslokalutredningen 1968–1972 och expert i energirådet 1974–1976. Peterson var vice ordförande i Nacka arbetarekommun 1959–1964 och dess ordförande 1967–1974, ledamot av verkställande utskottet i SSU 1961–1967, 2:e förbundsordförande och förbundssekreterare 1964–1967, ordförande i Socialdemokraternas Nackakrets 1967–1970 och i Socialdemokraternas distrikt för Stockholms län från 1974, ledamot av partistyrelsen och dess verkställande utskott från 1975. Han var stads- och kommunfullmäktig i Nacka 1967–1974 samt ledamot av skolstyrelsen 1959–1968.

Befattningar från 1971

• Riksdagsledamot 1971–1998
• Styrelseledamot i Riksdagsgruppen 1977–1982
• Konsultativt statsråd i statsrådsberedningen (samordningsminister) 27 oktober 1975–1976 och 1997–1998
• Industriminister 1982–1988
• Justitieminister 1988
• Riksdagens talman 1988–1991
• Försvarsminister 1994–1997

2000-talet

Under 2000-talet var Peterson engagerad i att skapa opinion för tillbakadragandet av svensk trupp från Afghanistan, bland annat genom arbete i föreningen Afghanistansolidaritet. Peterson var en av initiativtagarna till ett upprop, "Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan", som publicerades i Aftonbladet februari 2007.

Peterson har som pensionär läst in en kandidatexamen i kyrkovetenskap vid Ersta Sköndal högskola där han skrev en kandidatuppsats som behandlar relationen mellan Gud, människa och djur i Bibeln och hur den kan förstås.[1] Samt en magisterexamen i kyrko- och missionsstudier vid Uppsala universitet med en magisteruppsats om kyrkan som subjekt i KG Hammars syn på arbetet för fred.[2]

Peterson är sedan 1962 gift med Marion, född Karlsson 1935.

Ordnar och utmärkelser

• Medaljen Illis Quorum i guld av 18:e storleken (1998)

Bibliografi

• Resan mot Mars - anteckningar och minnen. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. 1999. Libris 8345216. ISBN 91-0-057020-6 (inb.) 
• Resan till Berg : ska hela Sverige leva? : en tidsresa. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. 2000. Libris 7150494. ISBN 91-0-057410-4 (inb.) 
• Olof Palme som jag minns honom. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. 2002. Libris 8560550. ISBN 91-0-058042-2 (inb.) 
• En bok om Rönneberga. Lidingö: Rönneberga kursgård. 2006. Libris 10374228. ISBN 9163169029 
• Elin i mitt liv: om Elin Wägner och mitt unga jag : ett axplock ur våra möten. Stockholm: Carlssons. 2021. Libris m0jzsmsjkvkchsbb. ISBN 9789189063761 

Referenser

Tryckta källor

• Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988. Stockholm: Riksdagens förvaltningskontor. 1986. sid. 226-227 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Thage G. Peterson.
  Bilder & media
• Thage G. Peterson på Sveriges riksdags webbplats
• Varför talar vi så lite om freden? Om Sveriges krig i Afghanistan - Tal vid fredskonferens i Degerfors 2012

Företrädare: Carl Lidbom statsråd i statsrådsberedningen	Sveriges samordningsminister 1975–1976	Efterträdare: –
Företrädare: Nils G. Åsling	Sveriges industriminister 1982–1988	Efterträdare: Ivar Nordberg
Företrädare: Anna-Greta Leijon	Sveriges justitieminister 1988	Efterträdare: Laila Freivalds
Företrädare: Ingemund Bengtsson	Talman i Sveriges riksdag 1988–1991	Efterträdare: Ingegerd Troedsson
Företrädare: Olle Svensson	Konstitutionsutskottets ordförande 1991–1994	Efterträdare: Birgit Friggebo
Företrädare: Anders Björck	Sveriges försvarsminister 1994–1997	Efterträdare: Björn von Sydow
Företrädare: Leif Pagrotsky	Statsråd i statsrådsberedningen 1997–1998	Efterträdare: Lena Hjelm-Wallén