Laila Freivalds
| Laila Freivalds | |
 Laila Freivalds den 3 november 2004
| |
| Tid i befattningen 10 oktober 2003–21 mars 2006 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
|---|---|
| Statsminister | Göran Persson |
| Företrädare | Anna Lindh |
| Efterträdare | Jan Eliasson |
| Tid i befattningen 4 oktober 1988–4 oktober 1991 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
| Statsminister | Ingvar Carlsson |
| Företrädare | Thage G. Peterson |
| Efterträdare | Gun Hellsvik |
| Tid i befattningen 7 oktober 1994–21 september 2000 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
| Statsminister | Ingvar Carlsson Göran Persson |
| Företrädare | Gun Hellsvik |
| Efterträdare | Thomas Bodström |
| Född | Laila Ligita Freivalds 22 juni 1942 Riga, Lettland |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Alma mater | Uppsala universitet |
| Yrke | Jurist |
Laila Ligita Freivalds, född 22 juni 1942 i Riga i dåvarande Rikskommissariatet Ostland (Lettland under tysk ockupation),[1] är en svensk socialdemokratisk politiker och jurist. Hon var Sveriges justitieminister 1988–1991 och 1994–2000 samt utrikesminister 2003–2006.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Bakgrund och utbildning[redigera | redigera wikitext]
Freivalds familj flydde från hemlandet Lettland under andra världskriget och hamnade i tyskt flyktingläger. År 1947[2] kom hon med sin mor och sina syskon till Landskrona i Sverige.[3]
Laila Freivalds är gift och har en politiskt aktiv dotter, Letti Freivalds.
Freivalds avlade juris kandidatexamen vid Uppsala universitet 1969.
Arbetsliv[redigera | redigera wikitext]
Efter tingstjänstgöring 1970–1972 tjänstgjorde hon som domare; hon blev hovrättsfiskal i Svea hovrätt 1974 och var tillförordnat hyresråd i Västerås 1974–1975. Hon arbetade också vid riksdagens upplysningstjänst 1975–1976. Under tolv år arbetade Freivalds vid Konsumentverket där hon blev byrådirektör 1976, utnämndes till byråchef 1979 samt var generaldirektör och konsumentombudsman 1983[4]–1988.[5]
Justitieminister 1988–1991[redigera | redigera wikitext]
Hösten 1988 utsågs Freivalds till justitieminister i Ingvar Carlssons regering.[6]
Under den borgerliga regeringstiden 1991–1994 arbetade hon vid advokatbyrån Baker & McKenzie.
Justitieminister 1994–2000[redigera | redigera wikitext]
År 1994 blev hon åter justitieminister i den nya socialdemokratiska regeringen och förblev så i sex år.[6]
Freivalds avgick som justitieminister i vredesmod den 21 september 2000 efter sammanlagt nio år på posten. Orsaken var hennes uppmärksammade köp av en allmännyttig hyreslägenhet på Kungsholmen som rönte stor uppmärksamhet i pressen och kritiserades hårt – bland annat eftersom partikamrater till Freivalds varit med och röstat fram regler som motverkade hyresgästers möjligheter att köpa sina lägenheter och uttalat sig mot ombildning av hyresrätter.[7]
Efter avhoppet utsågs hon till förbundsdirektör i Svensk Scenkonst, arbetsgivareföreningen för musik, dans och teater.
Utrikesminister 2003–2006[redigera | redigera wikitext]
Den 3 oktober 2003 utsågs Freivalds till ny utrikesminister i Göran Perssons regering, efter mordet på utrikesminister Anna Lindh.[6]
Efter tsunamikatastrofen i Indiska oceanen julen 2004 fick Freivalds kritik av konstitutionsutskottet för att Utrikesdepartementet inte hade kapacitet för att hantera en katastrof av den omfattningen. Utskottet menade att Freivalds var ansvarig för att krishanteringen kom igång långsamt och att samordningen med andra departement fungerade dåligt.[8]
Freivalds meddelade den 21 mars 2006 sin avsikt att avgå[9] från posten som utrikesminister, efter mer än ett års kraftig kritik rörande hanteringen av tsunamikatastrofen och senare kritik rörande hennes roll i stängningen av Sverigedemokraternas webbsidor.[10] Hon gav själv följande kommentar till sitt beslut: "Det har blivit omöjligt för mig att bedriva ett seriöst arbete".[11] Freivalds är den första minister i Sverige som två gånger har avgått under skandalartade omständigheter.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Regeringskansliets årsbok år 2003, s. 46[död länk]
- ^ ”Laila Freivalds.”. Svenska Dagbladet. 10 februari 2002. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/586f35a1-2de6-35d0-9e8a-29322f6cb733/laila-freivalds. Läst 19 juni 2023.
- ^ ”Laila Freivalds - Munzinger Biographie”. www.munzinger.de. https://www.munzinger.de/search/portrait/Laila+Freivalds/0/24675.html. Läst 19 juni 2023.
- ^ Sidenbladh, Erik (21 mars 2006). ”Lång politisk karriär fick abrupt slut”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/d670c657-3899-349d-bf86-e7c32f92c570/lang-politisk-karriar-fick-abrupt-slut. Läst 19 juni 2023.
- ^ Freivalds, Laila i Vem är det 1997
- ^ [a b c] ”Laila Freivalds”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/laila-freivalds. Läst 19 juni 2023.
- ^ Statsråden och dreven. Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000, Lars Nord, Stiftelsen Institutet för mediestudier, 2001 E-resurs på Libris
- ^ Konstitutionsutskottets betänkande 2005/06:KU8, Regeringens krisberedskap och krishantering i samband med flodvågskatastrofen 2004
- ^ ”Laila Freivalds avgår”. Svenska dagbladet. 21 mars 2006. http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12161598.asp.
- ^ Isaksson, Håkan (21 mars 2006). ”Därför avgick Laila Freivalds”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10785584.ab.
- ^ ”Laila Freivalds åter på allas läppar”. Svenska Dagbladet. 30 augusti 2012. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/laila-freivalds-ater-pa-allas-lappar_6754071.svd. Läst 29 december 2012.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Laila Freivalds avgår som justitieminister, Aftonbladet, 22 september 2000.
- Statsråden och dreven. Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000, Lars Nord, Stiftelsen Institutet för Mediestudier, 2001 E-resurs på Libris
- Laila Freivalds gör politisk comeback, Aftonbladet, 3 oktober 2003.
| Företrädare: Sven Heurgren |
Konsumentombudsman 1983–1988 |
Efterträdare: Axel Edling |
| Företrädare: Thage G. Peterson |
Sveriges justitieminister 1988–1991 |
Efterträdare: Gun Hellsvik |
| Företrädare: Gun Hellsvik |
Sveriges justitieminister 1994–2000 |
Efterträdare: Thomas Bodström |
| Företrädare: Jan O. Karlsson (tillförordnad) |
Sveriges utrikesminister 2003–2006 |
Efterträdare: Bosse Ringholm (tillförordnad) |
|