Theodor Weissman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Theodor Weissman
Theodor Weissman.jpg
Theodor Weissman 1936.
FödelsenamnTheodor Mauritz Jacob Weissmann
SmeknamnTettu, Teddy
Pseudonym(er)Th. Weissman, Teddy Weissman
Födelsedatum1 januari 1891
FödelseortFinland Tavastehus, Egentliga Tavastland
Dödsdatum29 mars 1966
DödsortFinland Helsingfors, Nyland
Känd förLinnunrata (1929)
GenrerKuplett, schlager
RollBaryton, bas
År som aktiv1913–1940-talet
SkivbolagHomocord, His Master's Voice
ArtistsamarbetenMatti Jurva, Aino-Siviä Calonius, Aapo Similä

Theodor "Tettu" Mauritz Jacob Weissman, ursprungligen Weissmann, född 1 januari 1891 i Tavastehus[1], död 29 mars 1966 i Helsingfors, var en finländsk kuplett- och schlagersångare, sångtextförfattare och operettskådespelare. Weissman skrev sig även som Teddy Weissman, Theo Weissman och Th. Weissman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Weissman var son till Karl Mauritz Weissmann och Maria Adelaine Weissmann, född Idestam. I familjen föddes fem barn.[1] Fadern var tillverkare av brännvin och började 1895 att utveckla egna gummigaloscher. Efter några år sålde han verksamheten till C. Lampén, som sålde den vidare till Suomen Gummitehdas.[2]

Enligt Reino Palmroth var Weissman kuplettsångare och underhållare redan från början.[3] Karriären började med anställning vid biografen Helikon i Helsingfors 1913[4] och Weissman turnerade sedan som kabarésångare med bland andra Aapo Similä.[3] Från hösten 1917 till våren 1918 arbetade Weissman vid teatern i Viborg och noterades bland annat för sin roll som hussarlöjtnant i pjäsen Husaarikuume (Hussarfeber).[5] Efter finska inbördeskriget gjorde han revyer på svenska och danska och uppträdde på restauranger tillsammans med Rafael Ramstedt.[6] 1919-1920 sjöng Weissman på Ravintola de Paris[7], uppträdde hösten 1921 varje kväll på Hamburger Börs i Åbo[8] och uppträdde 1924 återkommande på Kafé Tivoli.[9]

1915 medverkade Weissman tillsammans med bland andra Rafael Ramstedt, Iivari Kainulainen, Aapo Similä, Dagmar Parmas och Elli Suokas i den operett som sattes upp av Karl Emil StåhlbergApolloteatern.[10] Efter en tid av stor popularitet lät Ståhlberg upplösa operetten på grund av konflikter mellan skådespelarna.[11] Weissman var en av operettens bärande skådespelare tack vare sin humor och scenvana.[4] Efter Apolloteaterns stängning medverkade Weissman i Pasi Jääskeläinens turnerande Suomalainen Operetti och vid operetten i Brunnshuset i Brunnsparken.[5] Den 3 september 1923 firades Weissmans tioårsjubileum som skådespelare med pjäsen Madame Flirt av Park-operetten vid Brunnshuset.[12]

Bland Theodor Weissmans mest uppskattade teaterroller hör Don Alvarengo i Madame Flirt, fursten i Greven av Luxemburg, Lorriot i Lilla helgonet, Hilarius i Dockan, Njegus i Glada änkan, mr Cawder i Dollarprinsessan, greve Lothar i Valsdrömmen, Schupan i Zigenarbaronen och Popiel i Polskt blod.[4]

Skivinspelningar[redigera | redigera wikitext]

1913 gjorde Weissman sina första skivinspelningar med kupletterna Tätini kitara och Ystäväni Tanner ja ma. Därefter framförde han flera sånger av sin vän J. Alfred Tanner, dock hade Weissman, enligt Reino Palmroth, ett särskilt ömt förhållande till Tatu Pekkarinens sånger, vilka han ofta framförde.[3]

Weissman återkom med nya skivinspelningar 1927. Genom direktör O. Rokkanen vid Nordiska Elektriska AB inbjöds Weissman sommaren 1929 till Berlin för att göra 38 skivinspelningar för det tyska bolaget Homocord. Med till Tyskland följde Aapo Similä, som ansvarade för orkestereringen av ackompanjemanget. I samband med Weissmans inspelningar gjorde Homocord-orkestern ett antal inspelningar med finska melodier av bland andra Armas Järnefelt. Efter inspelningsresan gjorde Åbo Underrättelser en intervju med Weissman, som berättade om hur inspelningarna gick till och tillkännagav att Homocord ämnade göra en större inspelning av finsk musik hösten 1930.[13]

Inspelningarna som gjordes i Tyskland bestod bland annat av Jules Sylvains Linnunrata (översättning av Vintergatan), Viime mies kannella (översättning av Sista man på skansen) och Oolannin sota.[14] 1930 återkom Weissman till Berlin och gjorde nya inspelningar med Homocord-orkestern under ledning av Hans Doll. Sammanlagt gjorde han 63 inspelningar mellan 1913 och 1931.[15] De flesta skivinspelningarna gjordes med orkestern Homocord. Normalt sjöng Weissman ensam under sina skivinspelningar, men kunde ibland ha sällskap av en eller flera sjungande orkestermedlemmar. Hiljaisten humalaisten nuhtelu gjordes tillsammans med bland andra Matti Jurva 1931. Sam Sihvos Jääkärin morsian framförde Weissman 1929 tillsammans med Aapo Similä och Aino-Siviä Calonius.[16]

Mot slutet av 1920-talet hade kuplettgenren blivit omodern i Finland och Weissman försökte anpassa sig till schlagern genom att framföra så kallade schlagerkupletter. Hans mest kända schlagerkuplett är troligen Olen tehnyt voitavani ma med musik av Irving Berlin och text av Weissman själv, men huvuddelen av hans repertoar bestod fortsatt av kupletter.[3] Han hörde också till den skara av artister som aktivt propagerade mot förbudslagen och Weissman gjorde flera skivinspelningar med förbudssånger författade av Tatu Pekkarinen.[17]

Utöver sina skivinspelningar sjöng Weissman vid upprepade tillfällen i finska rundradion.[18]

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

1946 hölls en minneskonsert för J. Alfred Tanner och under denna framförde Weissman en mängd av Tanners sånger, däribland Tattari, Posetiivari och Vosikan renkinä. Reino Palmroth, som var god vän till Theodor Weissman, menade att han var en person "född till gentleman"[3] med herremanshumor, som bar frack, cylinderhatt och en vit nejlika i knapphålet samt att han hade en "touch av en gammal officer".[6] Efter sångarkarriären arbetade Weissman med affärsverksamhet, men fortsatte att medverka i filmer.[3] Han var gift två gånger och hade ett barn.[1] Theodor Weissman är begravd på Ahvenisto begravningsplats i Tavastehus.[19]

Skivinspelningar[15][redigera | redigera wikitext]

28.1.1913[redigera | redigera wikitext]

  • Ystäväni Tanner ja ma (text: J. Alfred Tanner)
  • Tätini kitara

Ackompanjemang: piano

21.9.1927[redigera | redigera wikitext]

  • Himpun verran vielä vaan
  • Mun eukkoni on maalla (text: J. Alfred Tanner)
  • Shampanja poika

Ackompanjemang: piano

22.9.1927[redigera | redigera wikitext]

  • Hän on vaan mennyt Jaanssonskan luokse
  • Juomalaulu
  • Luonto se tikanpojan puuhun vetää
  • Änkytysjuttuja 1 och 2
  • Tarten laulu (text: Rafael Ramstedt)

Ackompanjemang: piano

?.?.1929[redigera | redigera wikitext]

  • Himpun verran vielä vaan
  • Bellona ja Rodrigo (text: Hjalmar Nordling)
  • Boublitshki (text: R.R. Ryynänen)
  • Ilkikurinen kuu
  • Juhlan päättäjäislaulu (text: Hjalmar Nordling)
  • Jääkärin morsian 1 och 2
  • Kieltolakilaulu (text: Tatu Pekkarinen)
  • Koetappas lörpötellä joillekin muille
  • Lentäjän valssi (text: R.R. Ryynänen)
  • Linnunrata (text: R.R. Ryynänen)
  • Luonto se tikanpojan puuhun vetää
  • Melperin Miina (text: Martti Nisonen)
  • Merimiesvalssi
  • Mulla on priki
  • Nihdin poikain laulu
  • Oi kallis kotimaa
  • Vosikan viimeinen virsi (text: Tatu Pekkarinen)
  • Voi totta tosiaan
  • Olen tehnyt voitavani (text: Theodor Weissman)
  • Ottaisinko vaiko en
  • Reisusällin syyslaulu (text: Iivari Kainulainen)
  • Onko se kulti
  • Sepän sälli (text: Tatu Pekkarinen)
  • Siinäkö kaikki
  • Tytöt meijän kylästä (text: Tatu Pekkarinen)
  • Onnellinen Aukusti (text: Tatu Pekkarinen)
  • Paksulan polkka (text: Tatu Pekkarinen)
  • Viime mies kannella (text: R.R. Ryynänen)
  • Sunnuntaipurjehtija
  • Tanssit kirkonkylässä (text: Tatu Pekkarinen)
  • Tään kylän poijat (text: Tatu Pekkarinen)
  • Pois sormet (text: Martti Nisonen)
  • Onko nähnyt ken Mariaa (text: R.R. Ryynänen)
  • Vanha juomalaulu (text: Tatu Pekkarinen)
  • Viinalaulu (text: Yrjö Sjöblom)

Ackompanjemang: Homocord-orkesteri

?.?.1930[redigera | redigera wikitext]

  • Amerikan ihmemaa (text: Tatu Pekkarinen)
  • Helsinki on hauska (text: Tatu Pekkarinen)
  • Iivanan jenkka (text: Tatu Pekkarinen)
  • Helsinki paras (text: Theodor Weissman)
  • Iloinen vahtimestari (text: Tatu Pekkarinen)
  • Jaska reisulla (text: R.R. Ryynänen)
  • Kaupparatsun laulu (text: Tatu Pekkarinen)
  • Kesäleski 1 och 2 (text: Tatu Pekkarinen)
  • Neitoisten neito (text: R.R. Ryynänen)
  • Oi Mari (text: R.R. Ryynänen)
  • Uusi gramofonineula (text: Martti Nisonen)
  • Backfisch (text: V. Korpela)
  • Tildu ja Aukusti (text: Tatu Pekkarinen)

Ackompanjemang: Homocord-orkesteri

?.?.1931[redigera | redigera wikitext]

  • Hiljaisen humalaisen nuhtelu 1 och 2 (text: Matti Jurva/Tatu Pekkarinen)

Ackompanjemang: okänd orkester

Filmografi[20][redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Myheritage.fi”. https://www.myheritage.fi/person-2004339_209968551_209968551/theodor-mauritz-jacob-weissman. Läst 6 juli 2016. 
  2. ^ ”Käsityö, kauppa ja teollisuus”. https://lydia.hameenlinna.fi/exhibits/show/elinkeinot/kasityo-kauppa-ja-teollisuu. Läst 26 december 2018. 
  3. ^ [a b c d e f] Palmroth, Reino (1969). Hupilaulun taitajia 
  4. ^ [a b c] ”Theodor Weissmann 10 år i konstens tjänst”. Svenska Pressen. 
  5. ^ [a b] Kotimaisia näyttämötaiteilijoita sanoin ja kuvin. 1930 
  6. ^ [a b] ”Theodor Weissman”. http://pomus.net/001744. Läst 4 oktober 2015. 
  7. ^ ”Ravintola de Paris”. Kauppalehti. 24 oktober 1919. 
  8. ^ ”Skådespelaren Th. Weissmann”. Åbo Underrättelser. 23 oktober 1921. 
  9. ^ ”Kafé Tivoli”. Åbo Underrättelser. 20 januari 1924. 
  10. ^ Fyren, volym 18. Öflund & Petterson. 1915. sid. 14 
  11. ^ ”Biografiskt Lexikon för Finland: Karl Emil Ståhlberg”. http://www.blf.fi/artikel.php?id=3288. Läst 6 september 2018. 
  12. ^ ”Th. Weissmanns tio-årsjubileum”. Hufvudstadsbladet. 2 augusti 1923. 
  13. ^ ”Där man hällre sjunger inför 100 kritiker”. Åbo Underrättelser. 1 juni 1929. 
  14. ^ ”Suomalaista laulu-musiikkia gramofooniin”. Uusi Aura. 1 juni 1929. 
  15. ^ [a b] ”Äänitearkisto.fi”. http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/nimi.php?Id=Weissman+Theo. Läst 11 februari 2018. 
  16. ^ ”Fono.fi”. http://www.fono.fi/TekijaHakutulos.aspx?esittaja=Weissman+Theodor&Page=1. Läst 3 juli 2016. 
  17. ^ ”Kieltolain laulut”. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2007/01/05/kieltolain-laulut. Läst 26 december 2018. 
  18. ^ ”Radio-ohjelma”. Säynätsalo. 25 maj 1929. 
  19. ^ ”Findagrave.com”. http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GSln=Weissmann&GSfn=Theodor&GSbyrel=all&GSdyrel=all&GSob=n&GRid=46420965&df=all&. Läst 8 juli 2016. 
  20. ^ ”IMDb”. http://www.imdb.com/name/nm0919315/?ref_=fn_al_nm_1. Läst 3 juli 2016. 
  21. ^ Peltonen, Matti (1996). Rillumarei ja valistus: kulttuurikahakoita 1950-luvun Suomessa. sid. 8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]