Torah

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Torahn i synagogan i Köln. Foto: Zeughaus.

Torah eller Tora, hebr. תּוֹרָה, är en skrift som ingår i Tanach, vilket är den hebreiska bibeln och grunden för judisk, messiansk och hebreisk tro.

Torah är de skrifter som den kristna världen benämner ”Moseböckerna” eller ”Pentateuken” och består av fem delar: Bereshit ("I begynnelsen"), Shemot ("Namnen"), Vajikra ("Och Herren kallade"), Bamidbar ("I öknen") och Devarim ("Ord").[1]

Torah är ett hebreiskt ord och betyder ”att undervisa” och "Läran" är en lämplig översättning, eftersom det inte bara handlar om lagar utan även om israeliternas äldsta historia.[1]

Enligt judisk tradition mottog Mose en uppenbarelse på berget Sinai, som han förde vidare till det judiska folket och det är från denna som Torah har kommit. Torah är ett vittnesbörd om hur Gud har gripit in för att straffa eller hjälpa judarna genom historien och handlar alltså i grund och botten om förhållandet mellan Gud och det judiska folket. Höjdpunkten i Torah finns i Andra Moseboken, där det beskrivs hur Mose tar emot de tio budorden från Gud på berget Sinai.[2]

Enligt rabbinsk tradition består Torah bara av den skriftliga läran, Torah she-bi-khetav. Det är den ena delen av det som kallas den tudelade Torahn. Den andra delen är den muntliga läran, Torah she-be-al peh, som fungerar som en förklaring till den skriftliga delen. Alla delar av läran är lika viktiga enligt den rabbinska traditionen, eftersom man inte enbart kan gå till den skriftliga Torahn för att tolka lagarna i praktiken. Då behöver man den muntliga, förklarande delen också.[2]

I synagogan finns Torahn i form av pergament som är upprullad på två träkäppar, ofta med kronor av silver, och är synagogans heligaste föremål. Den är placerad i ett skåp, aron ha-kodesh, vars vägg vetter mot Jerusalem.[3]

En pojke läser ur Torahn enligt sefardisk rit. Foto: Reading.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Bente Groth (2002). Judendomen. Kultur, historia, tradition. Stockholm: Natur och kultur. ISBN 91-27-07389-0 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Groth (2002), s. 35
  2. ^ [a b] Groth (2002), s. 36
  3. ^ Groth (2002), s. 134