Wilhelm Reich

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wilhelm Reich.
Wilhelm Reichs hem, laboratorium och skola. Nu museum i Rangeley i Maine, USA.

Wilhelm Reich, född 24 mars 1897 i Dobzau, Galizien, Österrike-Ungern[1], död 3 november 1957 i Rangeley, Maine, USA, var en österrikisk-amerikansk psykiater, psykoanalytiker, sexolog och sociolog.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Reich var lärjunge till Sigmund Freud, och pionjär inom kroppspsykoanalys.[2] Reich skrev brett om samhället och samtiden. Ett verk handlar till exempel om fascismens psykologiska orsaker. Men främst känd är Reich för sina studier av förhållandet mellan sexualitet och personlighet eller karaktär. Som psykoanalytisk teoretiker bidrog Reich tidigt bland annat med sin karaktärsanalys. 1927 blev han medlem av Österrikes kommunistiska parti men uteslöts 1934.

1933 flydde Reich tillsammans med sin fru undan nazisterna från Berlin till Wien. Därifrån emigrerade han till Danmark. Hans böcker om "orgasmens funktion" och "fascismens masspsykologi" brändes under de landsomfattande bokbålen i Nazityskland samma år. 1934 förlorade han sitt uppehållstillstånd i Danmark och fortsatte sin flykt till Norge. I augusti 1939, strax före krigsutbrottet, flyttade Reich över sitt forskningslaboratorium till New York.

Senare i livet sägs Reich ha drabbats av paranoid schizofreni.[3] Under denna period utvecklade han en egen teori kring något han kallade orgonenergi och orgoner. Dessa tänktes vara universella förlängningar av sexualdriften och utgjorde en grundläggande princip i universum. Reich påstås ha hävdat att dessa orgoner rentav var drivkraften hos UFOn. För behandling mot impotens konstruerade han även speciella orgonlådor, i vilka en person i vila kunde reflektera tillbaka de orgoner som annars strömmade ut ur kroppen. Försäljningen av orgonlådor ledde till att han dömdes upprepade gånger för kvacksalveri i USA.

Reichiansk terapi är en alternativmedicinsk behandlingsform även i Sverige.[4]

Bokbål[redigera | redigera wikitext]

Som en följd av en fällande dom för kvacksalveri 1956 brändes vid två tillfällen Wilhelm Reichs böcker om sexologi, bland annat böckerna Den sexuella revolutionen och Fascismens masspsykologi, under överinseende av Food and Drug Administration i New York. De brände sammanlagt upp till 6 ton böcker.[5]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Tyska[redigera | redigera wikitext]

  • Die Funktion des Orgasmus (1927)
  • Der Einbruch der Sexualmoral (1932)
  • Die Massenpsychologie des Faschismus (1933)
  • Charakteranalyse (1933)

Engelska[redigera | redigera wikitext]

  • The Function of the Orgasm (1942) (Helt olik den tyska utgåvan från 1927)

Svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Den sexuella revolutionen: till människans självstyrande karaktärsstruktur (översättning Richard Matz, PAN/Norstedt, 1971) (Die Sexualität im Kulturkampf – zur sozialistischen Umstrukturierung des Menschen; översatt från den engelska utgåvan The sexual revolution)
  • De ungas sexuella kamp (översättning B. Andersson, Partisanförlaget, 1972) (La lutte sexuelle des jeunes)
  • Psykoanalys och marxism: en introduktion till socialpsykologin (översättning Tomas Böhm, bearbetning Helene Holm, Röda bokförlaget, 1973)
  • Lyssna, lille man!: tal till den lille mannen (illustrationer av Villiam Steig, översättning Barry Karlsson, Röda rummet, 1984)

Film[redigera | redigera wikitext]

[förtydliga]

Pjäs[redigera | redigera wikitext]

  • Robert Anton Wilson: Wilhelm Reich in Hell (Urpremiär 20 augusti 1985 på Edmund Burke Theatre i Dublin; första tryckta utgåvan i Phoenix, Arizona: New Falcon Publications, 1987)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Sten Andersson: Orgasmens sociologi : [om Sigmund Freud och Wilhelm Reich]. Serie: Forskningsrapport / Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, 1974
  • Sten Andersson: Freud, Reich och den förtryckta sexualiteten (Prisma, 1975) ISBN 91-518-0915-X
  • Colin Wilson: The Quest for Wilhelm Reich (1981) ISBN 0246110937

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Psykoanalys och marxism. 2 : en introduktion till socialpsykologin (3. uppl). Röda bokförl. 1977. ISBN 91-85258-02-4. OCLC 1016175075. https://www.worldcat.org/oclc/1016175075. Läst 9 juli 2020 
  2. ^ Homayoun Shahri (2015-08-29). Language of the body. https://www.slideshare.net/homayounshahri/language-of-the-body. Läst 5 december 2018. 
  3. ^ Psykoanalys och marxism. 2 : en introduktion till socialpsykologin (3. uppl). Röda bokförl. 1977. sid. 14. ISBN 91-85258-02-4. OCLC 1016175075. https://www.worldcat.org/oclc/1016175075. Läst 9 juli 2020 
  4. ^ En mer ingående presentation av Reichianska terapiformer. alternativmedicin.se
  5. ^ ”The books have been burning”. The books have been burning. CBCNews. http://www.cbc.ca/news/world/story/2010/09/10/f-book-burning-timeline.html. Läst 9 juni 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]