Älvsborgs amfibieregemente

För föregångaren KA 4, se Älvsborgs kustartilleriregemente.

Älvsborgs amfibieregemente
(Amf 4)
Vapen för Älvsborgs amfibieregemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnÄlvsborgs amfibieregemente
Datum2000–2005
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypAmfibiekåren
RollUtbildningsförband
Del avOperativa insatsledningen
FöregångareÄlvsborgs kustartilleriregemente
Ingående delar5. amfibiebataljon
StorlekRegemente
HögkvarterGöteborgs garnison
FörläggningsortGöteborg
Valspråk"Västkustens styrka och stolthet"
FärgerBlått, gult och rött
              
Marsch"I beredskap" (Rydberg)[1]
DekorationerÄlvsbamfregGM (2000)
ÄlvsbamfregSM (2000)
ÄlvsbamfregMM (2005)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken
Tilläggstecken

Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4), var ett amfibieförband inom svenska marinen som verkade åren 2000–2005. Förbandet var förlagt i Göteborgs garnison i Göteborg.[2][3]

Historia

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida utbildning av kustartilleriförband. En enhet var avseende att utgöra huvudenhet för vapenslaget. Inför försvarsbeslutet fanns fyra kustartilleriregementen, Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm, Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg. Regeringen ansåg att kustartilleriregementet i Vaxholm skulle utgöra huvudenhet i Försvarsmaktens grundorganisation. Med bakgrund att Vaxholm hade en befintlig infrastruktur med en god närhet till Stockholms skärgård med övnings- och skjutfält, vilket ansågs väl dimensionerande för de terrängtyper förbandet förväntas uppträdda i. Ytterligare argument till att behålla Vaxholm var för att behålla samordning med övriga marinförband i Stockholmsområdet. Vidare konstaterades av regeringen att de andra kustartilleriregementena saknade förutsättningar till att utgöra huvudenhet för kustartilleriet.[4]

I frågan om vilken det andra förbandet som skulle kvarstå att utgöra stödenhet till Vaxholm, stod mellan kustartilleriregementena i Karlskrona och i Göteborg. I den samlade bedömningen ansågs att det skulle krävas större investeringar i både Göteborg och Karlskrona, då de båda saknade den typen av övningsfält som Vaxholm hade. Däremot så ansågs båda lämpliga till att utgöra stödenhet till Vaxholm. Men regeringens val föll på Göteborg. Bland annat med argumentet att Göteborg som Sveriges andra stad behövde en militär närvaro. Men även det centrala läget i väst Sverige sett ur värnpliktsresesynpunkt bidrog till fördel för kustartilleriregementet i Göteborg. Kustartilleriregementet på Gotland var aldrig aktuellt att till varken huvudenhet eller stödenhet. Därmed kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg kvarstå i grundorganisationen. Medan Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland upplöstes och avvecklades.[4]

Med försvarsbeslutet kom det fasta kustartilleriet att avvecklas, och de kvarvarande förbanden kom istället att utgöra amfibieförband. Där de två kustartilleriregementet omorganiserades till amfibieregementen, vilka organiserade en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner.[4] Den 30 juni upplöstes och avvecklades kustartilleriet, och den 1 juli 2000 bildades amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS).[4]

Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Där regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) skulle bibehållas. Bland annat då man hänvisade till regeringens proposition 1999/2000:30, där regeringen lyft fram Vaxholm som huvudplattform på grund av de goda övningsbetingelserna i Stockholms skärgård, samt att den värdering som då gjordes fortfarande gällde. Där man då konstaterade att regementet i Göteborg hade begränsade övningsförutsättningar.[5]

Därav så kom regeringen föreslå för riksdagen att regementet skulle upplösas och avvecklas. Dock så ansågs det att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Vilket medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente.[5]

Den 1 januari 2005 övergick regementet till en avvecklingsorganisation. Den 5 september 2005 överlämnade chefen för Älvsborgs Amfibieregemente, dess fana till chefen för Vaxholms amfibieregemente. Kvar i Göteborg kvarstod avvecklingsorganisationen vilken verkade fram till den 30 juni 2006.[6] Efter att regementets grundutbildning upphört, bildades ett detachement med 17. bevakningsbåtkompani och Säkerhetskompani Sjö ur Amfibieregementet, samt samt ett Sjöinformationskompani ur Marinbasen i Karlskrona.

Verksamhet

Regementet organiserade och utbildade 5. amfibiebataljonen, vilken bildades åren 1994–1995 vid dåvarande Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Efter att kustartilleribataljonerna avvecklades 2000, och endast amfibiebataljonerna kvarstod i Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation, kom 5. amfibiebataljonen från 2000 ingå i Amfibiebrigaden. Amfibiebrigaden var ett krigsförband som bestod av en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner, där brigadledningen och två av bataljonerna utbildades i Vaxholm.

Den 8–14 juni 2005 genomförde regementet och 5. amfibiebataljonen sin sista slutövning, då Försvarsmakten genomförde en marin slutövning i Lyskilsområdet på Västkusten.[7] Efter att marinens slutövning var slut, fortsatte bataljonen övas i Göteborgsområdet,[8] vilken senare övergick till en förevisningsövning. I övningen förevisades den 22 juni 2005 bland annat en landstigning av en ryska marininfanteripluton ur 336. gardesmarininfanteribrigaden. Det ryska marininfanteriet förevisade en landstigning från landstigningsfartyget BDK-58 Kaliningrad, med bland annat landstigning av BTR-80.[9]

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Regementet övertog det kasernområde i Västra Frölunda som uppfördes 1942 för Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Etablissementet uppfördes efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar och omfattade ett 80-tal byggnader.[10] På 1980-talet tillkom Västkustens marinkommando (MKV) på området. År 2000 övertogs området av Älvsborgs amfibieregemente, samtidigt som marinkommandot upplöstes och avvecklades marinkommandot, och i dess ställe flyttade staben för Södra militärdistriktet (MD ) in på området. Sedan den 1 september 2005 är Försvarsmedicincentrum förvaltande förband på stället.

Övningsplatser

Regementet övades bland annat vid Känsö skjutfält samt Sisjöns skjutfält.

Heraldik och traditioner

Älvsborgs amfibieregemente övertog färger och traditioner från Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Den 5 september 2005 överlämnade chefen för Älvsborgs Amfibieregemente, dess fana till chefen för Amfibieregementet.[6] Efter att Älvsborgs amfibieregemente avvecklades, kom dess fana och traditioner att föras vidare av 17. bevakningsbåtkompaniet vid Amfibieregementet (Amf 1).

År 2000 instiftades Älvsborgs amfibieregementes förtjänstmedalj i guld och i silver (ÄlvsbamfregGM/ÄlvsbamfregSM).[11][12] År 2005 instiftades Älvsborgs Amfibieregementes minnesmedalj i guld (ÄlvsbamfregMM).[13] Under 2006 restes en minnessten framför byggnad 82 (nya kanslihuset) till minne av KA 4/Amf 4. Stenen är huggen i bohuslänsk granit från Lysekilsområdet.[14]

Förbandschefer

  • 2000-2003: Överste Bo Andersson
  • 2003-2005: Överste Stefan Gustafsson
  • 2005–2006: Överstelöjtnant Hans-Richard Wijkmark (Chef Ao Amf 4)

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Älvsborgs amfibieregemente 2000-07-01 2004-12-31
Ao Älvsborgs amfibieregementet 2005-01-01 2006-06-30
Beteckningar
Amf 4 2000-07-01 2004-12-31
Ao Amf 4 2005-01-01 2006-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Göteborgs garnison (F) 2000-07-01 2006-06-30
Känsö skjutfält (Ö) 2000-07-01 2006-06-30


Galleri

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 211
  2. ^ Braunstein (2011), s. 131-133
  3. ^ Kjellander (2007), s. 205
  4. ^ [a b c d] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 10 maj 2017. 
  5. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 10 maj 2017. 
  6. ^ [a b] ”Slut - med fanan i topp!”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051018163346/http://www.amf4.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29417. Läst 11 maj 2017. 
  7. ^ ”Årets slutövning har startat”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051027165655/http://www.amf4.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28465. Läst 11 maj 2017. 
  8. ^ ”Slutövningsfinal på Amf 4”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051027165857/http://www.amf4.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28712. Läst 11 maj 2017. 
  9. ^ ”Ryska BTR 80 landsteg på Amf 4”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051027165945/http://www.amf4.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28784. Läst 11 maj 2017. 
  10. ^ Berg (2004), s. 397
  11. ^ ”ÄlvsbamfregGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={FEE2B180-53A9-438D-AE82-DF9C1F298C75}. Läst 11 maj 2017. 
  12. ^ ”ÄlvsbamfregSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={694EDE0B-0830-47D8-9BFF-891021643259}. Läst 11 maj 2017. 
  13. ^ ”ÄlvsbamfregMM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={18F75F29-0E00-43D5-BEC2-96C8052E8AA8}. Läst 11 maj 2017. 
  14. ^ ”Välkommen till Göteborgs Garnisons Kamratförening”. Göteborgs Garnisons Kamratförening. Arkiverad från originalet den 9 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120109104818/http://medlem.spray.se/kamratforeningen_gbg/. Läst 24 november 2009. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023;13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska Marinens högre chefer 1700-2000. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader: illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2004). Svenska Försvarsmaktens fälttecken efter millennieskiftet. Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 7 [dvs 8]. Östervåla: Statens försvarshistoriska museer. sid. 66. ISBN 91-971584-7-X 
  • Hammarstrand, Lennart (redaktionssekreterare) (2005). Från kustartilleri till amfibie på västkusten. Göteborgs garnisons kamratförening. sid. 164-165. ISBN 91-631-8168-1 

Vidare läsning

  • Hammarstrand, Lennart (redaktionssekreterare) (2005). Från kustartilleri till amfibie på västkusten. Västra Frölunda: Göteborgs garnisons kamratförening. Libris 10080691. ISBN 91-631-8168-1 (inb.) 

Externa länkar