13. jaktflygdivisionen
| 13. jaktflygdivisionen (Adam Gul) | |
 Divisionens emblem | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | 13. jaktflygdivisionen |
| Datum | 1936–1982 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Flygvapnet |
| Typ | Jaktflygdivision |
| Roll | Jaktflyg [a] |
| Del av | Västmanlands flygflottilj |
| Storlek | Flygdivision |
| Högkvarter | Tullinge flygplats [b] |
| Smeknamn | Adam Gul |
| Tjänstetecken | |
| Sköldemärken |  |
| Flygplan | |
| Bombflygplan | B 3, B 4, B 18A/B |
| Jaktflygplan | J 30, J 33, J 32B, J 35 D-2/F-2 |
13. jaktflygdivisionen även känd som Adam Gul var en jaktflygdivision inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1936–1982. Divisionen var baserad på Västerås flygplats öster om Västerås.[1]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Adam Gul var 3. divisionen vid Västmanlands flygflottilj (F 1), eller 13. jaktflygdivisionen inom Flygvapnet, och bildades 1936. Divisionen bildades som en "lätt bombflygdivision", men kom 1949 att omorganiseras och ombeväpnades till en jaktflygdivision.
Efter att Adam Röd upplöstes den 30 juni 1976,[2] var Adam Blå tillsammans med Adam Gul de två kvarvarande divisionerna vid F 1. I samband med att riksdagen beslutade att F 1 skulle avvecklas, väcktes en kampanj vid Adam Gul om att bibehålla divisionen, och istället förlägga den till Tullinge flygbas, som tillsammans med Malmby flygbas var divisionens krigsbaser. Efter en massiv kampanj där divisionen under åren 1980–1981 spred ett olika upprop, som till exempel "Visste du...att det fanns 12 jaktdivisioner i Mellansverige 1971? att om inget görs finns bara tre kvar 1983". Divisionens kampanj fick stöd inom försvarsstaben, Östra och Södra milostaben och hos ÖB. Detta resulterade senare i att divisionen och tredje kompaniet lämnade Hässlö den 31 augusti 1981 för att från den 1 september 1981 verka divisionen från Tullinge. Där antog divisionen det inofficiella tilläggsnamnet Kungliga Hufvudstadsjakten. Fenorna på flygplanen pryddes med Södermanlands landskapsvapen.[3]
Åren 1981–1982 lydde divisionen formellt under F 1. Den 1 januari 1983 överfördes divisionen organisatoriskt till Upplands flygflottilj (F 16), och blev där 161. jaktflygdivisionen, Petter Röd. Divisionen bibehöll sin basering i Tullinge, och verkade därifrån till att divisionen avvecklades den 30 juni 1985. Detta efter att den 1982 års nytillträdda regeringen väckte frågan i samband med sin budgetpreposition om en snabb avveckling. Under avslutningsceremonin den 27 juni 1985 gjordes en formationsflygning som avsked med flygrutten Tullinge – Stockholms slott – Ärna – Stockholm – Tullinge.[3]
Materiel vid förbandet[redigera | redigera wikitext]
|
Bombflygplan
|
Jaktflygplan
|
Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]
Divisionschefer vid 13. jaktflygdivisionen (Adam Gul) åren 1936–1982.
- 1936–1975: ???
- 1975–1977: Kapten Christer Eklund
- 1979–1981: Kapten Frank Fredriksson
- 1981–1982: ???
Anropssignal, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]
|
|
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Åren 1936–1948 var flygdivisionen organiserad som en bombflygdivision, åren 1949–1982 som en jaktflygdivision.
- ^ Åren 1936–1981 var flygdivisionen baserad på Västerås flygplats, åren 1981–1982 på Tullinge flygplats.
Noter[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8
- Odqvist, Gösta (1985). Kungl. Västmanlands flygflottiljs historia-Del 2, 1979-1983. Västmanlands regementes och flygflottiljs kamratfören. Libris 604902
- Åshage Jarl, red (2011). Sjunde jaktflottiljen: F 18 - en nedlagd flygflottilj. [Tullinge]: Norlén & Slottner. Libris 12306331
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Västmanlands flygflottilj.
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
