Hawker Hart

Hawker Hart
Flygvapenmuseums B 4
Beskrivning
Typ	Lätt bombflygplan
Besättning	2
Första flygning	juni 1928
I aktiv tjänst	1930
Versioner	Hawker Hind, Hawker Hector
Tillverkare	Hawker Aircraft Limited
Data
Längd	8,56 meter
Spännvidd	11,35 meter
Höjd	3,15 meer
Vingyta	32,5 m²
Tomvikt	1400 kg
Max. startvikt	2300 kg
Motor(er)	1 × Rolls-Royce Kestrel IB V 12
Dragkraft	510 hk
Prestanda
Max. hastighet	298 km/h
Räckvidd med max. bränsle	692 km
Max. flyghöjd	6950 meter
Beväpning
Beväpning	1 fast .303 Vickers 1 rörlig Lewis
Bomber	227 kg under vingarna Svenska Flygvapnet: 4×50 kg minbomber eller 12×12 kg sprängbomber
Övrigt	konstruerad av Sidney Camm

Hawker Hart var en landbaserad dubbeldäckad störtbombare.

Konstruktören Sydney Camm konstruerade flygplanet efter specifikationskrav från brittiska flygvapnet som önskade ett lätt bombflygplan. Prototypen flög redan i juni 1928. Flygplanskroppen bestod av en skelettkonstruktion i stål- och aluminiumrör som sedan dukbekläddes. Många närbesläktade flygplan tillverkades av Hawker och en variant var Hawker Osprey, som Sverige köpt till flygplanskryssaren HMS Gotland. Med Hart lyckades Hawker få en stor exportframgång flygplanet exporterades eller licenstillverkades för flygförsvar i Australien, Egypten, Indien, Irak, Sydafrika, Estland, Rhodesia, Sverige och Jugoslavien.

Totalt tillverkades i alla varianter över 900 Hawker Hart. Aktiv tid för fronttjänst i Royal Air Force var 1930–1935, men typen användes fram till 1943 som sambands- och träningsflygplan.

Varianter i tillverkningsföljd

• Hart - grundmodell lätt bombflygplan, se vidare B 4.
• Audax - togs fram för samverkan med marktrupp och var försedd med krok för att fånga upp en orderväska spänd mellan två stolpar.
• India - tropisk variant baserad på Audax framtagen för Indien.
• Singapore - tropisk variant baserad på Audax framtagen för Singapore.
• Special - tropisk ökenutrustad variant baserad på Audax.
• Trainer - skolflygplan tillverkat av Vickers baserat på Hart.
• Hartbees - en Audax modifierad till lätt bombflygplan för Sydafrika.
• Demon - en jaktvariant av Hart som togs fram i avvaktan på att Fury skulle bli klar.
• Fury - pontonflygplan baserat på Hart avsett som jaktflygplan.
• Hardy - utvecklad som jakt- och spaningsvariant, tropikutrustad för tjänst i Mellersta Östern.
• Hind - pontonflygplan framtaget som ersättare för Hart.
• Hector - framtaget för armésamverkan.
• Osprey - pontonflygplan med ihopvikbara vingar för fartygsbasering, se vidare S 9.

Användning i Sverige

Mellan åren 1934 och 1947 ingick Hawker Hart i Flygvapnet och benämndes B 4. B 4 var ett landbaserat biplan som användes för bland annat störtbombning.

1934 demonstrationsflögs en Hawker Hart på F 5 Ljungbyhed. Flygvapnet beställde i december samma år tre flygplan för ytterligare prov, varav ett var försett med flottörer. Alla tre flygplanen flögs hem från England 18–19 maj 1934. Tanken var att ersätta spaningsflygplanet S 6 Fokker C.V-E, varför flygplanet tilldelades beteckningen S 7. Men flygproven visade att flygplanet också var lämpligt för störtbombning.

1933 beställdes ytterligare nio licenstillverkade flygplan från CFM men beställningen utökades 1934 med ytterligare en division, d.v.s. tolv flygplan. 1935 beställdes ytterligare 15 licenstillverkade flygplan från ASJA och Götaverken för att under 1936 utökas med en beställning av ytterligare tre hela flygplan samt tre reservdelsplan utan motorer.

Centrala Flygverkstaden Malmslätt (CFM) levererade sina flygplan mellan juli 1936 och maj 1939, medan ASJA och Götaverken slutlevererade sina plan i maj 1938. I april 1937 fick de tre från England importerade planen ny beteckning B 4, vilket stämde bättre med flygplanets taktiska användning, medan de licenstillverkade flygplanen benämndes B 4A.

Den 30 november 1939 bryter Finska vinterkriget ut och 30 december beslutar svenska regeringen att ställa 4 st B 4 från F 4 Frösön till F 19 Finlands förfogande. En B 4 skjuts ned av sovjetiskt flyg och två totalförstörs under en kollision. 16 februari tillkommer ytterligare en B 4 till flottiljen. Den omoderna B 4:an visade sig olämplig att använda på dagtid på grund av sin låga fart och man gick istället över till bombning nattetid, vilket visade sig vara lyckat. B 4:ans effektivitet begränsades också mycket på grund av dess ringa bombkapacitet.

Flygplanet kunde vinterutrustas med skidställ. Perioden 1941–1944 togs de flesta av flygplanen ur tjänst som bombplan för att fungera som målbogserare fram till 1947. Totalt hade Flygvapnet 45 stycken B 4 av samtliga versioner.

Se även

• Sjöspaningsversionen S 9 (Hawker Osprey)