112. spaningsflygdivisionen
| 112. spaningsflygdivisionen (Sigurd Blå) | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | 112. spaningsflygdivisionen |
| Datum | 1941–1979 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Flygvapnet |
| Typ | Spaningsflygdivision |
| Roll | Spaningsflyg |
| Del av | Södermanlands flygflottilj |
| Storlek | Flygdivision |
| Högkvarter | Nyköpings garnison |
| Förläggningsort | Nyköping |
| Övningsplats | Skavsta flygplats |
| Smeknamn | Sigurd Blå |
| Valspråk | Magnum in parvo (Se det stora i det lilla) |
| Tjänstetecken | |
| Sköldemärken |  |
| Flygplan | |
| Spaningsflygplan | B 3, S 16, B 3, S 14, J 9, S 18A, S 31, S 28B, S 29C, S 35E |
112. spaningsflygdivisionen även känd som Sigurd Blå var en spaningsflygdivision inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1941–1979. Divisionen var baserad på Skavsta flygplats i Nyköpings garnison].[1]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Sigurd Blå var 2. divisionen vid Södermanlands flygflottilj (F 11), eller 112. spaningsflygdivisionen inom Flygvapnet. Divisionen bildades 1941, och ingick i krigsorganisationen från den 29 december 1941.
Divisionen beväpnades med spaningsversionen av Caproni Ca.313. Från 1954 började divisionen beväpnas med S 29 Tunnan, och blev tillsammans med 113. spaningsflygdivisionen (Sigurd Gul) och 211. spaningsflygdivisionen (Urban Röd) vid F 21, de sista operativa stridsflygdivisionerna i Flygvapnet som flög med Saab 29 Tunnan. Åren 1965–1966 omskolades 112. spaningsflygdivisionen till S 35E Draken. Den Draken som finns utställd på F 11 museum, var operativ som Sigurd 16 vid Sigurd Blå.[2]
Divisionen var tillsammans med 113. spaningsflygdivisionen (Sigurd Gul) de två divisioner vid F 11 som aldrig kom att beväpnas med S 32C Lansen. Något som kännetecknades vid flottiljen genom att de så kallade "Lansen-divisionerna" betecknades som "Kalle", medan "Draken-divisionerna" betecknades "Sigurd". Sigurd som är den nittonde bokstaven i bokstaveringsalfabetet skulle teoretiskt tilldelats F 19. Då den flottiljen inte förekom som flottiljbeteckning, mer än till den Svenska frivilligflottiljen i Finland som verkade åren 1939–1940, kom "Sigurd" att användas vid både 112. spaningsflygdivisionen och 113. spaningsflygdivisionen. Något som underlättades för att särskilja divisionens flygplantyp från S 32.
År 1975 antog riksdagens förslag om att upplösa och avveckla Södermanlands flygflottilj (F 11) den 30 juni 1980. Flygverksamheten flottiljen skulle samtidigt upphöra senast den 30 juni 1979. Sigurd Blå eller 112. spaningsflygdivisionen var den sista operativa divisionen vid Södermanlands flygflottilj. Under det sista halvåret divisionen var operativ, kom den att bistå omskolningen av 172. jaktflygdivisionen till 172. spaningsflygdivisionen (Quintus Blå) vid F 17. F 17 var en av de flottiljer som skulle överta spaningsuppgifter från Södermanlands flygflottilj (F 11), men då med Viggensystemen SF 37 och SH 37.
Den 20 juni 1979 genomfördes den sista flygningen vid divisionen, tio S 35E Draken hade ställts upp för dagen, åtta för flygning och två som reserver, vilka sedan gjorde en formationsflygning över Södermanland. Formationsflygningen genomfördes i två fyrgrupper, vilka leddes av flygchefen Sven Sjöling, något som kom att markera slutet på flygverksamheten vid flottiljen.[3] Efter att Sigurd Blå officiellt upplösts den 30 juni 1979 kom delar av den att överföras till Quintus Blå vid F 17 (dock ej några flygplan).
Materiel vid förbandet[redigera | redigera wikitext]
Spaningsflygplan
- 1941–1943: B 3 Junkers
- 1941–1945: S 16 Caproni
- 1945–1946: B 3 Junkers
- 1947–1961: S 14 Fieseler
- 1945–1949: J 9 Seversky
- 1946–1959: S 18A
- 1948–1955: S 31 Spitfire
- 1953–1955: S 28B Vampire
- 1954–1966: S 29C Tunnan
- 1965–1979: S 35E Draken
Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]
Divisionschefer vid 112. spaningsflygdivisionen (Sigurd Blå) åren 1941–1979.
- 1941–197?: ???
- 197–197?: Gunnar Jonsberg
- 197–1979: ???
Anropssignal, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]
|
|
Galleri[redigera | redigera wikitext]
-
S 16 Caproni (1941–1945). -
S 31 Spitfire (1949–1955) -
S 29C Tunnan (1954–1966). -
S 35E Draken (1965–1979).
_(8313984453).jpg)
.jpg)
.jpg)
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Braunstein (2005), s. 83–86
- ^ ””Sigurd 16″ – spanings-Draken på F11 museum”. omflygplan.wordpress.com. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305033618/https://omflygplan.wordpress.com/2013/08/17/sigurd-16-spanings-draken-pa-f11-museum/. Läst 7 februari 2016.
- ^ ”När Draken lämnade Skavsta”. omflygplan.wordpress.com. Arkiverad från originalet den 20 december 2014. https://web.archive.org/web/20141220232925/http://omflygplan.wordpress.com/2014/08/27/nar-draken-lamnade-skavsta/. Läst 7 februari 2016.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. ISBN 91-971584-8-8
- Norrbohm, Gösta; Skogsberg, Bertil (1980). Över land och hav: Kungl. Södermanlands flygflottilj (F 11): En text- och bildkavalkad från 1941-1980. Linköping: Linghem. Libris 7629001. ISBN 91-7260-312-7 (inb.)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Södermanlands flygflottilj.- Tilläggsmärken vid Södermanlands flygflottilj
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
