Sepp Dietrich
| Josef "Sepp" Dietrich | |
Oberstgruppenführer Sepp Dietrich.
|
|
| Information | |
|---|---|
| Smeknamn | "Sepp" |
| Född | 28 maj 1892 Hawangen, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 21 april 1966 (73 år) Ludwigsburg, Baden-Württemberg, Västtyskland |
| Begravningsplats | Neuer Friedhof, Ludwigsburg. |
| I tjänst för | Kejsardömet Tyskland |
| Försvarsgren | |
| Land | Tyskland |
| Tjänstetid | 1911–1919, 1928–1945 |
| Grad | |
| Enhet | Waffen-SS |
| Befäl | Leibstandarte Adolf Hitler I. SS-Panzerkorps 5. Panzerarmee 6. SS Panzer-Armee |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser | |
| Relationer | Äktenskap: Barbara Seidl (född 1896; äktenskap 1921–1937) Ursula Moninger-Brenner (1915–1983; äktenskap 1942–1966) Barn: Wolf-Dieter Dietrich (född 1939), Lutz (född 1943), Götz-Hubertus (1944) |
Josef "Sepp" Dietrich, född 28 maj 1892 i Hawangen, död 21 april 1966 i Ludwigsburg, var en tysk general i Waffen-SS. Under 1920-talets andra hälft var han Adolf Hitlers chaufför och livvakt. Efter de långa knivarnas natt 1934 steg han i graderna i SS-hierarkin och kom under andra världskriget att anföra 5. Panzerarmee och därefter 6. SS Panzer-Armee. Efter kriget dömdes han av en amerikansk domstol till fängelse för krigsförbrytelser och senare av en tysk domstol till fängelse för mord.
Innehåll |
Biografi[redigera]
Dietrich föddes i Hawangen nära Memmingen i södra Bayern. Han anslöt sig 1911 till den tyska armén och under slutet av första världskriget var han soldat i en av de första tyska stridsvagnarna, Sturmpanzerwagen A7V. Han tilldelades bland annat Järnkorset för utomordentlig tjänstgöring. Efter kriget deltog Dietrich aktivt i den verksamhet som genomfördes av frikårerna och han blev så småningom medlem nr 89 015 i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). 1928 blev han också medlem nr 1 177 i SS och utvaldes av Hitler att tillhöra hans livvakt, som senare fick benämningen SS-Leibstandarte Adolf Hitler.
I slutet av 1920-talet och början av 1930-talet ville SS hävda sig gentemot Ernst Röhms SA (Sturmabteilung). Dietrich blev 1930 befälhavare för SS-Oberabschnitt Süd och betonade särskilt SS-medlemmarnas disciplin och pålitlighet. I riktlinjerna för utbildningen skrev Dietrich, att SS skulle vara
| ” | sammansvetsat av de aktivaste krafterna i partiet till ett alldeles särskilt pålitligt maktmedel i den högste ledarens hand. | „ |
| — Sepp Dietrich, Riktlinjer för utbildningen av SS i SS-Oberabschnitt Süd, 1 april 1931.[1] | ||
I samband med utrensningen av SA:s ledarskikt under de långa knivarnas natt den 30 juni 1934 ledde Dietrich en av exekutionsgrupperna.[2] En kort tid efter detta befordrades han till SS-Obergruppenführer, motsvarande general i armén.
Andra världskriget[redigera]
Trots att Dietrich saknade militär ledarutbildning blev han av Hitler satt som chef för 1. SS Pansardivisionen och deltog såväl i striderna i Frankrike 1940 som i Operation Barbarossa 1941, anfallet på den tidigare bundsförvanten Sovjetunionen.
När de allierade landsteg i Normandie på D-dagen den 6 juni 1944, hade Dietrich befälet över tre divisioner i I. SS Panzerkorps. Under Ardenneroffensiven (december 1944 – januari 1945) fick han befälet över den nybildade 6. Panzer-Armee. Hitler gav honom detta befäl, eftersom han efter 20 juli-attentatet misstrodde Wehrmachts officerare. Den 17 december förövade Kampfgruppe Peiper, en SS-enhet, en massaker på 80 amerikanska krigsfångar i närheten Malmedy i Belgien. Efter Ardenneroffensiven kommenderade Hitler Dietrichs 6. SS Panzer-Armee till Ungern för att säkra Tysklands oljekällor. Röda armén krossade Dietrichs armé.[3]
I samband med krigsslutet 1945 kapitulerade han till general George S. Patton och dömdes senare till 20 års fängelse för krigsförbrytelser på grund av att ha beordrat avrättningar av allierade krigsfångar i Malmedy i Belgien. Dietrich frigavs efter tio år, den 22 oktober 1955,[4] men blev på nytt ställd inför rätta och dömd i maj 1957 till 18 månaders fängelse för sin medverkan i de långa knivarnas natt 1934. Han släpptes ur fängelset i februari 1959.[4] Sepp Dietrich avled av en hjärtinfarkt i Ludwigsburg den 21 april 1966. Mellan 6 000 och 7 000 personer närvarade vid hans begravning.[5]
Befordringar[redigera]
- Leutnant der Landespolizei: oktober 1919
- Oberleutnant der Landespolizei: 1923
- Hauptmann der Landespolizei: 1924
SS[redigera]
- Anwärter: 5 maj 1928
- Sturmführer: 1 juni 1928
- Sturmbannführer: 1 augusti 1928
- Standartenführer: 18 september 1929
- Oberführer: 10 oktober 1930
- Gruppenführer: 18 december 1931
- Obergruppenführer: 1 juli 1934 und General der Waffen-SS: 19 november 1940
- Oberstgruppenführer und Generaloberst der Waffen-SS: 1 augusti 1944
Utmärkelser i urval[redigera]
- Riddarkorset av Järnkorset: 5 juli 1940
- Eklöv: 31 december 1941
- Svärd: 16 mars 1943
- Diamanter: 6 augusti 1944
- Östfrontsmedaljen
- Såradmärket i silver: 1939
- NSDAP:s partitecken i guld: 1933
- Blodets orden: 11 juni 1934
- NSDAP:s tjänsteutmärkelse i silver
- NSDAP:s tjänsteutmärkelse i brons
- SS-Ehrenring
- SS-Zivilabzeichen
- Storofficer av Italienska kronorden
- Storofficer av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
- Storofficer av Italienska militärorden
- Storofficer av Rumänska kronorden
Referenser[redigera]
Noter[redigera]
- ^ Longerich 2009, s. 113
- ^ Mitcham & Mueller 2012, s. 282
- ^ Burleigh 2001, s. 781–782
- ^ [a b] Bedürftig 2008, s. 100
- ^ Messenger 1987, s. 207
Tryckta källor[redigera]
- Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. Sid. 100. ISBN 978-91-88858-32-0
- Burleigh, Michael (2001) (på engelska). The Third Reich: A New History. London: Pan Books. ISBN 0-330-48757-4
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. Sid. 110. ISBN 978-3-596-16048-8
- Longerich, Peter (2009). Heinrich Himmler: en biografi. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-302379-3
- Messenger, Charles (1987) (på engelska). Hitler's Gladiator: The Life and Times of Oberstgruppenführer and Panzergeneral-Oberst der Waffen-SS Sepp Dietrich. London: Brassey's Defence Publishers. ISBN 0-08-031207-1
- Mitcham, Samuel W., Jr.; Mueller, Gene (2012). Hitler's Commanders: Officers of the Wehrmacht, the Luftwaffe, the Kriegsmarine, and the Waffen-SS. Lanham, Maryland: Rowman & Littlefield. ISBN 978-1-4422-1153-7
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sepp Dietrich