Wilhelm Frick

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wilhelm Frick

Wilhelm Frick år 1938.

Riksinrikesminister
Ämbetsperiod
30 januari 1933–20 augusti 1943
President Paul von Hindenburg (1933–1934)
Adolf Hitler (1934–1945)
Kansler Adolf Hitler
Företrädare Franz Bracht
Efterträdare Heinrich Himmler

Ämbetsperiod
24 augusti 1943–4 maj 1945

Född 12 mars 1877
Alsenz, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död 16 oktober 1946 (69 år)
Nürnberg, Tyskland
Gravplats Kroppen kremerad; askan strödd i floden Isar.
Nationalitet Tyskland Tyskland
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Maka 1) Elisabetha Emilie Nagel (1890–1978; giftermål 1910, skilsmässa 1934)
2) Margarete Schultze-Naumburg (född Doerr; 1896–1960; giftermål 1934)
Barn 1) Hans (1911–1945), Walter (född 1913), Annelise (född 1920)
2) Renate (1935–2011), Dieter (1937–2007)
Utbildning Juridik
Alma mater Münchens universitet, Göttingens universitet, Berlins universitet, Heidelbergs universitet
Yrke Jurist
Wilhelm Frick i sin cell i Nürnberg.

Wilhelm Frick, född 12 mars 1877 i Alsenz, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, var en tysk promoverad jurist och nazistisk politiker. Frick spelade en betydande roll vid uppbyggandet och konsolideringen av den tyska nazistiska staten. Han var inrikesminister från 1933 till 1943 och riksprotektor för Böhmen-Mähren från 1943 till 1945.

Frick var en av de huvudansvariga för Tredje Rikets inrikespolitik och som sådan ställdes han inför rätta vid Nürnbergprocessen 1945–1946. Domstolen ansåg Frick vara skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och dömde honom till döden genom hängning.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm Frick föddes 1877 i Alsenz som son till läraren Wilhelm Frick (1837–1918) och dennes hustru Henriette (född Schmidt; 1837–1893). Frick studerade rättsvetenskap i München, Göttingen och Berlin, innan han 1901 promoverades till juris doktor.

Frick var en av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) gamla partifunktionärer. Han deltog i Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München den 8-9 november 1923. Han arresterades och dömdes till ett kortvarigt fängelsestraff. Senare arbetade han inom Münchens polisväsen och var under en tid chef för stadens kriminalpolis.

När Hitler utnämndes till rikskansler och bildade regering den 30 januari 1933, utnämndes Frick till inrikesminister (inledningsvis nazisternas enda ministerpost), en post som han innehade till 1943. Som inrikesminister var han ansvarig för de successivt företagna restriktioner och förbud som riktades mot judars medborgarskap och näringsverksamhet. Nürnberglagarna från 1935 bär hans signum. Frick gjorde ingenting för att förhindra pogromerna i samband med Kristallnatten i november 1938. Fricks betydelse som politiker började redan nu att försvagas, eftersom hans stora uppgift hade varit att hjälpa Hitler att legalt konsolidera dennes makt och etablera den totalitära polisstaten.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

När andra världskriget hade inletts 1939, intensifierades nazisternas så kallade eutanasiprogram, vilket innebar att ”icke önskvärda” individer som fysiskt och mentalt funktionshindrade systematiskt avlivades. De ”eutanasiinstitut” (Tötungsanstalt), där dessa brott mot mänskligheten företogs, stod direkt under Fricks kontroll. Efter en tvist med Heinrich Himmler och SS 1943 entledigades Frick från sin post som inrikesminister och utnämndes istället till riksprotektor i Böhmen-Mähren som efterträdare till den åldrige Konstantin von Neurath. Den reella makten i protektoratet låg dock hos den sudettyske politikern Karl Hermann Frank.

Nürnbergprocessen[redigera | redigera wikitext]

Frick lämnade Prag den 27 april 1945 och begav sig till Kempfenhausen i södra Bayern. Den 1 maj tågade amerikanska trupper in i München; dagen därpå överlämnade sig Frick. Han fördes till krigsfångelägret Camp Ashcan i Mondorf-les-Bains i Luxemburg, där även bland andra Hermann Göring, Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel och Alfred Jodl internerades. I november 1945 ställdes Frick och 21 andra politiker och militärer inför rätta inför den internationella militärtribunalen i Nürnberg. Frick anklagades enligt samtliga fyra åtalspunkter: 1) planerande av anfallskrig 2) brott mot freden 3) krigsförbrytelser och 4) brott mot mänskligheten. Frick var som inrikesminister bland annat ansvarig för germaniseringen av ockuperade territorier och massmordet på fysiskt och psykiskt funktionshindrade inom ramen för Aktion T4, Nazitysklands så kallade eutanasiprogram.[1] I egenskap av riksprotektor för Böhmen-Mähren hade han låtit deportera tjeckiska judar till koncentrationsläger.[2]

Frick avböjde att avlägga vittnesmål i egen sak, då han ansåg det vara meningslöst att försöka försvara sig inför sina fiender.[3] Fricks advokat Otto Pannenbecker bestred inte åklagarnas anklagelser mot hans klient.[4] Tribunalen friade Frick på den första åtalspunkten, men fällde honom på punkterna 2, 3 och 4, det vill säga brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han dömdes till döden och avrättades genom hängning den 16 oktober 1946.[5] Enligt uppgift skall han som reaktion på dödsdomen ha yttrat: ”Hängning - jag väntade mig ingenting annat... Nåja, jag hoppas de gör det snabbt.”[6] Han sista ord vid galgen var: ”Länge leve det eviga Tyskland.”[7]

Utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Die Nationalsozialisten im Reichstag 1924-1928, München 1928
  • Erziehung zum lebendigen Volke, Berlin 1933
  • Der Neuaufbau des Reichs, Berlin 1934
  • Die deutsche Frau im nationalsozialistischen Staate, Langensalza 1934
  • Wir bauen das Dritte Reich, Oldenburg 1934
  • Student im Volk. Völkische Aufgaben der Hochschulen, Langensalza 1934
  • Ein Volk – ein Reich. Zur Verkündung der Reichsreform, Langensalza 1934
  • Nordisches Gedankengut im Dritten Reich, München 1936
  • Freiheit und Bindung der Selbstverwaltung, München 1937
  • Die Verwaltung im Kriege, Freiburg im Breisgau 1940

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, 22, Nuremberg: International Military Tribunal, 1948, s. 546–547 
  2. ^ Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, 22, 1948, s. 546 
  3. ^ Davidson 1997, s. 280f
  4. ^ Tusa & Tusa 1987, s. 373
  5. ^ Klee 2007, s. 166
  6. ^ UMKC: Nuremberg Trials
  7. ^ Tusa & Tusa 1987, s. 554

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Davidson, Eugene (1997) [1966] (på engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Nürnbergprocessen I. Domstolsstadga och anklagelseakter. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1946 
  • Nürnbergprocessen II. Anklagelseakter och domar. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1947 
  • Pätzold, Kurt & Weißbecker, Manfred (Hrsg.), red (1999) (på tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-163-8 
  • Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, 22, Nuremberg: International Military Tribunal, 1948 
  • Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda. ISBN 91-582-1070-9 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Neliba, Günter (1992) (på tyska). Wilhelm Frick: der Legalist des Unrechtsstaates: eine politische Biographie. Paderborn: Schöningh. ISBN 3-506-77486-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]