Buskmöss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buskmöss
Buskmus (Sicista betulina)
Buskmus (Sicista betulina)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Råttartade gnagare
Myomorpha
Familj Springråttor
Dipodidae
Släkte Buskmöss
Sicista
Vetenskapligt namn
§ Sicista
Auktor Gray, 1827
Hitta fler artiklar om djur med

Buskmöss (Sicista) är ett släkte i familjen springråttor trots att de saknar de förlängda bakre extremiteterna. I utseende liknar de "äkta" möss.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Alla arter har en lång svans av 6,5 till 11 centimeters längd och når en vikt mellan 6 och 14 gram. Kroppslängden utan svans ligger mellan 5 och 9 centimeter.[1] Pälsens färg är på ovansidan ljusbrun, mörkbrun eller gulbrun och på buken blekare men vanligen likaså brunaktig. Svansen kan i viss mån användas som gripverktyg.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet buskmöss förekommer i olika habitat som till exempel skogar, stäpper, träskmarker och ängar på fjällen. De gräver sina bon själva och fodrar kammaren med torrt gräs och stjälkar av andra örter. När de förflyttar sig hoppar de och de kan även klättra på kvistar. Arterna är främst aktiva på natten.[1] Buskmöss håller upp till 6 månader vinterdvala.[1]

Fortplantningen sker under sommaren. Dräktigheten varar cirka 20 dagar och sedan föder honan oftast upp till 6 ungar, sällan upp till 11 ungar. Ungarna blir könsmogna efter första vintern. Bara ett fåtal individer blir fyra år gammal.[1]

Arterna och utbredning[redigera | redigera wikitext]

I släktet finns 13 beskrivna arter.[2][3]

Sicista betulina och Sicista subtilis skiljer sig från de andra arterna genom en påfallande svart strimma som går på ryggens mitt.[1]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Arten Sicista armenica listas av IUCN som akut hotad och enligt uppskattningar finns bara 250 exemplar kvar.[4] Sicista caudata hotas genom förstöringen av levnadsområdet och listas som starkt hotad (endangered).[5] Även arterna med en större population som buskmus och stäppmus räknas som nära hotad. Troligtvis på grund av de höga kraven som dessa djur ställer på sina habitat.[6][7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nowak R. M.: Walker's Mammals of the World, Sixth Edition. The Johns Hopkins University Press, Baltimore, London, 1999.
  • Macdonald D. : Die Große Enzyklopädie der Säugetiere, Könemann Verlag in der Tandem Verlag GmbH, Königswinter, 2004.
  • Detlef Schilling u. a. : BLV Bestimmungsbuch Säugetiere, BLV Verlagsgesellschaft, 1983 ISBN 3-405-12846-3
  • Bertelsmann Lexikon-Institut (Hrsg.): Das moderne Tierlexikon, in 12 Bänden, Verlagsgruppe Bertelsmann GmbH, Gütersloh, 1979-1985, Band 10: Seeh - Tam, 324 Seiten, Buch-Nr. 06790 0, S. 267/268 unter Streifenhüpfmaus

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) s.1329/31 Google books
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Sicista (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Sicista på IUCN:s rödlista, läst 28 maj 2013.
  4. ^ Sicista armenica på IUCN:s rödlista
  5. ^ Sicista caudata på IUCN:s rödlista
  6. ^ Sicista betulina på IUCN:s rödlista
  7. ^ Sicista subtilis på IUCN:s rödlista