Chacmababian
| Chacmababian Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
| Släkte | Babianer Papio |
| Art | Chacmababian P. ursinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Papio ursinus | |
| Auktor | Kerr, 1792 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Chacmababian (Papio ursinus) är en art i släktet babianer som tillhör familjen markattartade apor från södra Afrika. Två underarter, P. u. ursinus och P. u. griseipes, finns beskrivna.
En tredje underart, P. u. ruacana, finns angiven i litteratur men det har ansetts tveksamt om den skiljer sig tillräckligt mycket från P. u. ursinus för att utgöra en egen underart.
Innehåll |
Kännetecken [redigera]
Chacmababianen är antagligen den största babianarten. De fullvuxna hanarna har en vikt på 21 till 45 kg, de mindre honorna 12 till 25 kg.[2][3] Hanarnas längd är på 50 till 115 cm, plus en svanslängd på 45–84 cm.[4][5]
Färgen på pälsen är grågulaktig till gråbrunaktig på kroppen, svartaktig på händer och fötter och något ljusare på sidorna av nosen, men det finns vissa geografiska skillnader mellan olika populationer och underarter. Underarten P. u. griseipes har gråaktiga händer och fötter och en i allmänhet ljusare päls än nominatformen P. u. ursinus. Ungarna har en mörkare päls än de vuxna djuren. Hanen har ingen man.
Utbredning [redigera]
Chacmababianen förekommer i Angola, Namibia, Botswana, sydvästra Zambia, Zimbabwe, Moçambique och Sydafrika. Den lever både i låglänta områden och mer bergiga områden, upp till en höjd av 2 100 meter över havet. Dess habitat varierar från savanner och andra gräsmarker till halvöken och mer skogklädda områden. En begränsning av dess förekomst utgörs av tillgången till vatten, då den vanligen behöver dricka varje dag.
Levnadssätt [redigera]
Chacmababianen är aktiv på dagen och uppsöker större träd eller klippor för nattvila. Den lever i sociala grupper som vanligen innehåller mellan 20 till 50 djur, men grupper med så många som upp till 130 individer kan förekomma. En grupp innehåller normalt en hierarki där flera vuxna hanar kan ingå, men en liten grupp kan ha endast en vuxen hane.
Chacmababianen uppvisar stor variation i sitt val av föda och äter både växtdelar som lökar, skott, rötter, frön och frukt och små ryggradslösa djur som insekter. Den tar även ödlor och ibland kan den också ta små antiloper, som gasellungar. I bebyggda områden kan den ta för sig av odlade grödor och i vissa områden händer det att den tar mindre tamdjur, som exempelvis unga lamm.
Källor [redigera]
- Schou, Per (red.). Djur: illustrerad guide till världens djurliv, Globe Förlaget, 2007. ISBN 0-7513-3427-8.
Noter [redigera]
- ^ Papio ursinus på IUCN:s rödlista Läst 2009-09-27.
- ^ Burnie, D.; Wilson, D. E. (2005) (på engelska). Animal: The Definitive Visual Guide to the World's Wildlife. DK Adult. ISBN 0-7894-7764-5
- ^ Kingdon, J. (1993) (på engelska). Kingdon Guide to African Mammals. ISBN 978-0-85112-235-9
- ^ Nowak, R.M. (1991). Walker’s Mammals of the World. Baltimore and London: The Johns Hopkins University Press. ISBN 9780801857898
- ^ Estes, R.D. (1992) (på engelska). The Behavior Guide To African Mammals: Including Hoofed Mammals, Carnivores, Primates. Berkeley, California: University of California Press. ISBN 9780520080850
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Chacmababian
