Colorado Avalanche

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Colorado Avalanche
Milan Hejduk 2008.jpg
Liga National Hockey League
Conference Western Conference
Division Central Division
Grundad 1972
Tidigare namn Kanada Quebec Nordiques
1972 - 1995
Stad USA Denver, Colorado, USA
Arena Pepsi Center
Kapacitet 18 007
Lagfärger Bourgogne, stålblå, svart, silver och vit
                        
Organisation
Ägare USA Kroenke Sports Enterprise, LLC
Ordförande USA Stanley Kroenke
General manager USA Greg Sherman
Coach Kanada Patrick Roy
Kapten Sverige Gabriel Landeskog
Samarbetspartners AHL
USA Lake Erie Monsters
CHL
USA Denver Cutthroats
Statistik
Flest matcher Tjeckien Milan Hejduk (1 020)
Flest mål Kanada Joe Sakic (391)
Flest assists Kanada Joe Sakic (624)
Flest poäng Kanada Joe Sakic (1 015)
Flest PIM Kanada Adam Foote (948)
Utmärkelser
Stanley Cup-segrar 1996, 2001
Conference-mästare 1996, 2001
Divisionsmästare 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003
Övrigt
Webbplats Avalanche.com

Colorado Avalanche är ett professionellt ishockeylag i Denver, Colorado, USA som spelar i NHL. Lagets hemmaarena Pepsi Center rymmer 18 007 åskådare. För svenskar är laget mest känt som klubben Peter Forsberg spelade i mellan 1995 och 2004, samt 2008 och 2011.

Klubben bildades 1972 som Quebec Nordiques och spelade då i WHA. Laget gick 1979 med i NHL och såldes inför säsongen 1995/1996. Man flyttade till Denver och bytte namn till Colorado Avalanche. Under Avalanches första säsong i NHL vann man Stanley Cup och blev därmed det första lag som vunnit efter att ha flyttat och bytt namn. 2001 vann laget återigen Stanley Cup då man vann finalen mot New Jersey Devils med 3–4 i matcher.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Quebec Nordiques (1972 – 1995)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Quebec Nordiques

Quebec Nordiques var ett av originallagen när World Hockey Association (WHA) bildades 1972. Laget skulle från en början bildas i San Francisco, men flyttade snart till Québec på grund av finansiella- och arenaproblem.[1] Under lagets sju säsonger i WHA, vann Nordiques Avco World Trophy en gång; 1977, och förlorade finalen en gång; 1975.[2] 1979 gick laget med i NHL tillsammans med Edmonton Oilers, Hartford Whalers och Winnipeg Jets.[3]

Efter att ha lyckats ta sig till slutspel i sju år i rad, mellan 1981 och 1987, blev Quebec ett av de sämsta lagen i ligan då man slutade sist i sin division varje säsong mellan 1987-88 och 1991-92.[4] På grund av detta fick laget förstavalet i draften tre gånger och valde Mats Sundin (1989), Owen Nolan (1990) och Eric Lindros (1991), trots att Lindros gjort klart att han inte ville spela för Nordiques.[5] Lindros valde att inte ta på sig lagets tröja för pressfotograferna, han höll upp den istället, och vägrade skriva på något kontrakt för klubben.[6] 30 juni 1992 byttes han till Philadelphia Flyers mot fem spelare, däribland Peter Forsberg, och 15 miljoner dollar.[7] I efterhand brukar Lindros-affären ses som en av de mest ensidiga överenskommelserna i idrottshistorien,[8] och som en stor grund till Quebecs / Colorados framgångar åren därefter.[9] Första säsongen efter bytet nådde laget slutspelet för första gången på sex år och vann två år senare Northeast Division och hade nästa flest poäng i hela ligan.

Medan laget började uppnå sportsliga framgångar, hade de det svårt ekonomiskt sett. Québec var den minsta staden i ligan[10] och det näst minsta som hade ett lag i en av de fyra stora sporterna i USA. Lagets ägare Marcel Aubut sålde laget till COMSAT Entertainment Group, som sedan tidigare ägde Denver Nuggets.[11] Laget flyttade till Denver och presenterades som Colorado Avalanche den 10 augusti 1995.

Colorado Avalanche (1995 – nu)[redigera | redigera wikitext]

1995 – 2002[redigera | redigera wikitext]

Colorado Avalanche spelade sin första NHL-match i McNichols Sports Arena, Denver den 6 oktober 1995 i en 3–2-seger mot Detroit Red Wings.[12] På isen leddes laget av kaptenen Joe Sakic, forwarden Peter Forsberg och backen Adam Foote, med Pierre Lacroix, general manager, och Marc Crawford som huvudcoach. Än starkare blev laget när målvakten Patrick Roy värvades från Montreal Canadiens. Roy hade känt sig förödmjukad när han inte fick byta i en match där han släppte in nio mål på 26 skott och skrev därför på för Avalanche den 6 december 1995 tillsammans med Mike Keane. De båda byttes mot Jocelyn Thibault, Martin Rucinsky och Andrei Kovalenko.[13]

Colorado slutade säsongen på 104 poäng; 47 vinster, 25 förluster och 10 oavgjorda matcher. Laget vann Pacific Division och slutade tvåa i Western Conference. Laget var därmed klart för slutspel där man slog ut Vancouver Canucks och Chicago Blackhawks i de första två omgångarna, båda efter sex matcher. I tredje omgången slog man ut Detroit Red Wings, som vunnit Presidents' Trophy; även denna serie gick till sex matcher. I Stanley Cup-finalen mötte man Florida Panthers, som även de nått finalen för första gången. Avalanche vann serien med totalt 4–0 i matcher. I den fjärde matchen, i den tredje övertidsperioden och efter mer än 100 spelade minuter utan mål, satte backen Uwe Krupp 1–0 och laget hade därmed tagit hem sin första Stanley Cup-titel.[14] Joe Sakic vann slutspelets poängliga med 34 poäng (18 mål och 16 assists) och vann Conn Smythe Trophy, som tilldelas den mest värdefulla spelaren under slutspelet. Denna seger var den första stora mästerskapstiteln som vanns av ett lag från Denver, och Colorado är det enda nya laget i NHL:s historia som vunnit Stanley Cup under första säsongen. I och med vinsten blev ryssarna Alexei Gusarov och Valerij Kamenskij samt Peter Forsberg medlemmar i Trippelguldklubben, den exklusiva skara ishockeyspelare som vunnit OS, VM och Stanley Cup.[15]

Säsongen 1996/97 vann Colorado Pacific Division och tilldelades också Presidents' Trophy efter att ha avslutat grundserien med mest poäng av alla lag i ligan, 107 poäng; 49 vinster, 24 förluster och 9 oavgjorda matcher. Laget gjorde också flest mål och hade ett snitt på 3,38 mål per match. I slutspelet mötte klubben de två lägst rankade lagen i Western Conference; Chicago Blackhawks och Edmonton Oilers, och vann över dem efter sex respektive fem matcher. Liksom föregående säsong stod Detroit Red Wings för motståndet i semifinalerna. Denna gång vann dock Red Wings med totalt 4–2 i matcher och vann senare också finalen.

Sommaren 1997 fick Joe Sakic ett kontraktsförslag på tre år, värt 21 miljoner dollar, av New York Rangers. Avalanche hade då en vecka på sig att matcha Rangers förslag, eller släppa Sakic. Colorado lyckades matcha kontraktet,[16] vilket hjälpte till att höja lönerna för spelarna i NHL..[17]

Följande säsong vann Colorado Pacific Division efter 39 segrar, 26 förluster, 17 oavgjorda matcher och totalt 95 poäng. Avalanche var det NHL-lag som skickade flest spelare till OS i Nagano 1998; 10 spelare representerade sju länder, samt Marc Crawford som coachade Kanada.[18] Milan Hejduk vann ett guld med Tjeckien, Alexei Gusarov och Valerij Kamenskij fick ett silver med Ryssland och Jari Kurri vann en bronsmedalj med Finland.[19] Peter Forsberg slutade tvåa i grundseriens poängliga med 91 poäng (25 mål och 66 assists) och fanns med i ligans all star-lag. Efter att ha lett åttondelsfinalen i slutspelet med 3–1 i matcher förlorade klubben till slut med 3–4 mot Edmonton Oilers. Efter förlusten tackade Marc Crawford nej till ett tvåårskontrakt som klubben erbjudit.[20] I juni 1998 togs tränarsysslan istället över av Bob Hartley.

I och med Nashville Predators ingång i ligan 1998/99 omstrukturerades divisionerna i ligan och Colorado fick byta till Northwest Division. Trots en tung start med endast två segrar på de nio första matcherna slutade laget på 98 poäng; 44 vinster, 28 förluster och 10 oavgjorda matcher. Colorado vann därmed Northwest Division och kom tvåa i Western Conference. Mellan den 10 januari och 7 februari hade Avalanche sin längsta segersvit, 12 matcher.[19] Efter att ha slagit både San Jose Shark och Detroit Red Wings med 4–2 i matcher de två första rundorna, mötte klubben Dallas Stars som efter grundserien vunnit Presidents' Trophy. Colorado förlorade serien med 3–4 i matcher. Peter Forsberg blev åter invald i ligans all star-lag efter att ha vunnit slutspelets poängliga på 24 poäng (8 mål och 16 assist). Chris Drury och Milan Hejduk fanns båda med i NHL All-Rookie Team och den förstnämnde vann även Calder Memorial Trophy som tilldelas säsongens bästa rookie.

Colorados hemmamatcher spelas i Pepsi Center.

Inför säsongen 1999/2000 var bygget av lagets nya arena, Pepsi Center, klart. Första matchen i arenan spelades den 13 oktober 1999 och första målet gjordes av Milan Hejduk i en 2–1-seger mot Boston Bruins.[21] Laget vann återigen Northwest Division efter 42 segrar och totalt 92 poäng. Innan slutspelet, stärkte laget defensiven då man bytte till sig backen Ray Bourque och forwarden Dave Andreychuck mot Brian Rolston, Martin Grenier, Samuel Påhlsson, och ett val i första rundan i kommande draft. Bourque, som spelat i Bruins sedan 1979, hade begärt en flytt till ett lag som hade chans att vinna Stanley Cup.[22] Avalanche förlorade dock, precis som föregående slutspel, i semifinalen mot Dallas Stars med 3–4 i matcher efter att ha slagit ut både Phoenix Coyotes och Detroit Red Wings med 4–1 i matcher.

Lagets framgångar kom mitt i en turbulens i klubbens huvudkontor. COMSAT:s sportägande hade visat sig vara en börda för företaget, i synnerhet i samband med byggandet av Pepsi Center vilket förgrymmade aktieägarna. 1997 gick COMSAT till slut med på att sälja Ascent till Liberty Media. Liberty var dock vid tidpunkten inte intresserat av sportägande och gjorde affären förutsatt att Ascent sålde Avalanche och Nuggets.[23] Efter drygt två år sålde Ascent Colorado Avalanche och Denver Nuggets till Walmart-arvingarna Bill och Nancy Laurie för 400 miljoner dollar. Men en grupp aktieägare inom Ascent hävdade att försäljningspriset var flera miljoner dollar för lågt och lade då fram en stämningsansökan. Ascent sålde då Avalanche och Nuggets istället till Donald Sturm för 461 miljoner dollar.[24]

Nya hinder dök dock snart upp när staden Denver vägrade lämna över marken som Pepsi Center stod på om inte Sturm lovade att hålla både Avalanche och Nuggets i Denver minst 25 år. Sturm hade lagt sitt bud i eget namn och staden ville skydda sig själv utifall Sturm dog eller sålde lagen innan de 25 åren tagit slut. Medan Sturm var villig att göra ett långsiktigt åtagande för staden, var han inte villig att hållas ansvarig om han dog eller sålde lagen. Efter att förhandlingarna föll ihop köpte Liberty upp Ascent, men höll Nuggets och Avalanche kvar på marknaden.[25] Slutligen, i juli 2000, köptes Avalanche, Nuggets och Pepsi Center av entreprenören Stanley Kroenke, som är svåger till syskonen Laurie, för 450 miljoner dollar. Liberty behöll endast 6,5% av lagens aktier. Kroenke garanterade att lagen kommer att stanna i Denver åtminstone fram till 2025[25] och efter affären ordnade Kroenke sina sportsliga tillgångar under Kroenke Sports Enterprises.

Joe Sakic var lagkapten i Colorado Avalanche mellan 1995 och 2009.

2000/01 var den bästa säsongen laget haft hittills, mycket tack vare Joe Sakic som gjort flest poäng i klubbens historia. Avalanche vann Northwest Division och kammade hem Presidents' Trophy för andra gången i lagets historia och hade totalt 118 poäng när grundserien var över. Sakic slutade grundserien på 118 poäng (54 mål och 64 assist), endast tre poäng efter Jaromir Jagrs 121 poäng. 4 februari 2001 var Colorado värd för den 51:a All-Star matchen i NHL. Patrick Roy, Ray Bourque och Joe Sakic fanns med i det Nordamerikanska laget som slog Världslaget, där Milan Hejduk och Peter Forsberg återfanns, med 14–12. Alla, förutom Hejduk, fanns med i förstakedjorna.[19] Innan slutspelet, värvade Colorado stjärnbacken Rob Blake och centern Steven Reinprecht från Los Angeles Kings i utbyte mot Adam Deadmarsh, Aaron Miller och ett val i första rundan i kommande draft.[26] I slutspelet vann laget åttondelsfinalen mot Vancouver Canucks. I kvartsfinalen vann man över Los Angeles King med 4–3 i matcher, dock efter att ha tappat en 3–1-ledning. Efter den sista matchen i den serien blev Peter Forsberg tvingad till operation för att ta bort en sprucken mjälte, och det meddelades samtidigt att säsongen var över för Forsberg. Skadan sågs som ett rejält bakslag för laget och den förra NHL-målvakten ansåg att det var "förödande... för Colorado Avalanche".[27] Skadan hindrade dock inte Colorado från att slå ut St. Louis Blues i semifinalen med 4–1 i matcher. I finalen väntade de regerande mästarna New Jersey Devils. Devils ledde med 3–2 i matcher, men Avalanche reste sig och vann serien med 4–3 och bärgade därmed sin andra Stanley Cup-titel. Efter att chefen för NHL, Gary Bettman, lämnat över bucklan till lagkaptenen Joe Sakic, vände sig Sakic om och gav den till Ray Bourque, som efter 22 säsonger till slut lyckades vinna Stanley Cup i sin sista NHL-match.[28] Sakic vann slutspelets poängliga efter att ha gjort 26 poäng (13 mål, 13 assist) och vann Hart Memorial Trophy, Lady Byng Memorial Trophy och Lester B. Pearson Award samt delade NHL Plus/Minus Award med Devils Patrik Elias. Patrick Roy vann Conn Smythe Trophy, som den mest värdefulla spelare i slutspelet och Shjon Podein tilldelades King Clancy Memorial Trophy. Bourque och Sakic blev invalda i ligans all-star lag.

Nästa säsong, 2001/02, vann laget återigen Northwest Division efter att ha vunnit 45 matcher och fått 99 poäng. Colorado släppte in minst mål i hela ligan: 169 – 2,06 per match. Säsongen hade ett uppehåll när Olympiska vinterspelen i Salt Lake City avgjordes. Colorado hade nio spelare som representerade sex olika länder. Kanada vann hockeyturneringen och Rob Blake, Adam Foote och Joe Sakic vann guld. Amerikanen Chris Drury fick en silvermedalj.[19] I och med guldet blev Blake och Sakic medlemmar i Trippelguldklubben. I slutspelet vann Colorado med 4–3 i matcher både mot Los Angeles King och San Jose Sharks. Patrick Roy höll nollan i avgörandet i båda matchserierna.[29] Laget tog sig till semifinal för fjärde säsongen i följ (och sjätte totalt under de senaste sju säsongerna), där man mötte Detroit Red Wings i slutspelet för femte gången på sju år. Efter fem matcher ledde Colorado med 3–2 i matcher, men förlorade den sjätte matchen på hemmaplan med 2–0. Laget förlorade sedan den avgörande matchen med 7–0. Peter Forsberg vann slutspelets poängliga på 27 poäng (9 mål och 18 assist). Patrick Roy vann William M. Jennings Trophy som tilldelas den målvakt som släpper in minst mål. Roy och Joe Sakic blev invalda i NHL all-star lag.

2002 – 2009[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2002/03 tog Colorado hem sin nionde divisionsseger i följ.[30] Detta innebar att laget slagit Montreal Canadiens rekord från 1982 på åtta segrar i följd.[31] Segern kom efter en väldigt dålig start på säsongen, vilket ledde till att tränaren Bob Hartley lämnade sin post i december 2002.[32] Den assisterande tränaren, Tony Granato, som endast hade tre månaders erfarenhet som tränare, valdes att ta över som huvudansvarig för laget..[33] Ett tag verkade det tveksamt om laget överhuvudtaget skulle lyckas ta sig till slutspel, men Avalanche avslutade grundserien på 105 poäng, endast en poäng före Vancouver Canucks. Upplösningen till divisionssegern blev spännande; i den näst sista matchen behövde laget vinna för att ha en chans på titeln. I sudden death avgjorde Milan Hejduk mot Anaheim Mighty Ducks med endast 10 sekunder kvar av matchen.[34] Titeln säkerställdes under den sista dagen av grundserien då klubben vann med 5–2 över St. Louis Blues, samtidigt som Canucks förlorade mot Los Angeles Kings med 2–0.[35] I slutspelet åkte Colorado ut redan i åttondelsfinalen efter att ha tappat en 3–1-ledning i serien mot Minnesota Wild.[36] Peter Forsberg vann Art Ross Trophy då han vann grundseriens poängliga; 106 poäng (29 mål och 77 assist). Forsberg vann också Hart Memorial Trophy och delade NHL Plus/Minus Award med lagkamraten Milan Hejduk, som i sin tur tilldelades Maurice 'Rocket' Richard Trophy efter att ha gjort 50 mål i grundserien.

Efter säsongen meddelade slutade målvakten Patrick Roy och laget värvade tvåstjärnforwards från Anaheim Mighty Ducks; Paul Kariya och Teemu Selänne.[37][38] Båda misslyckades dock att leva upp till förväntningarna. Kariya var skadad under en stor del av 2003/04 och Selänne gjorde poängmässigt sin sämsta NHL-säsong. Det rådde också vissa tveksamheter om David Aebischer var en tillräckligt bra ersättare för Roy.[39] Trots "nio stjärnspelare" och "de bästa sex anfallarna i ett lag sedan Edmonton Oilers" lyckades inte Colorado vinna Northwest Division.[40][41] Laget slutade tvåa i gruppen på 100 poäng, 1 poäng efter segrarna Vancouver Canucks. Under en match mot Vancouver den 8 mars 2004, slog motståndarlagets Todd Bertuzzi ner Colorados Steve Moore bakifrån, så att Moore blev medvetslös. Detta sågs som en hämnd för en tackling som Moore delat ut en månad tidigare på Canucks lagkapten Markus Näslund.[42] På grund av Bertuzzis slag, ådrog Moore sig bland annat tre skadade nackkotor vilket gjorde att han tvingades lägga ner sin spelarkarriär.[43] Bertuzzi fick en lång avstängning och spelade inte professionell ishockey på 17 månader. I Denver har det blivit en tradition att bua ut Todd Bertuzzi varje gång han får pucken när hans lag möter Colorado i Pepsi Center.

I slutspelet vann Colorado mot Dallas Star efter fem matcher i åttondelsfinalen, men förlorade mot San Jose Sharks i kvartsfinalen. Joe Sakic blev den enda Coloradospelare någonsin att bli utsedd till All–Star-matchens mest värdefulla spelare efter att ha gjort ett hat-trick. Sakic blev invald i ligans all-star lag i slutet av säsongen och vann NHL/Sheraton Road Performer Award. I juli 2004 tog Joel Quenneville över som tränare efter Tony Granato, som dock blev kvar som assistent.[33]

Den efterföljande säsongen blev inställd på grund av en lockout. Under denna period spelade många av klubbens spelare i Europeiska ligor.[44] David Aebischer och Alex Tanguay spelade i den Schweiziska klubben HC Lugano; Milan Hejduk och Peter Forsberg återvände till deras gamla klubbar HC Pardubice och Modo Hockey. Nio andra spelare från Avalanche spelade i Europa under lockouten.[44]

Efter lockouten och införandet av ett lönetak, tvingades Avalanche göra sig av med några av sin bästa spelare. Peter Forsberg och Adam Foote blev free agents och fick inga förnyade kontrakt när laget istället behöll Sakic och Rob Blake.[45] Även om lönetaket var negativt för klubben, som var ett av de lag som spenderade mest pengar i hela ligan[46], slutade Colorado säsongen 2005/06 på 95 poäng; vilket gav dem en andraplats i Northwest Division. Säsongen gjorde ett uppehåll i februari då OS i Turin avgjordes. Colorado skickade 11 spelare till Turin och finländaren Antti Laaksonen tog hem ett silver medan tjecken Milan Hejduk vann en bronsmedalj.[19] I slutspelet slog Colorado ut Dallas Stars men förlorade i kvartsfinalen mot Anaheim Mighty Ducks. Efter förlusten lämnade klubbens general manager Pierre Lacroix sitt uppdrag och ersattes av Francois Giguere.[47][48]

Paul Stastny gjorde 78 poäng på 82 matcher under sin första säsong i NHL.

I början av 2007/08 var Joe Sakic och Milan Hejduk de enda kvarvarande från den Stanley Cup-vinnande truppen 2001. Sakic var den enda spelare som var kvar från lagets dagar i Quebec (Hejduk draftades dock av Nordiques), även Paul Stastny, som är Peter Stastnys son, har en koppling till klubbens förflutna. Före förra slutspelet byttes målvakten David Aebischer ut mot Jose Theodore.[49] Theodore gjorde knappast någon succé och hade 15 förluster på 29 matcher, 89.1 i räddningsprocent, samt 3.26 insläppta mål i snitt per match. Theodores sexmiljonerskontrakt blev en börda för laget.[50] Laget missade slutspelet för första gången sedan 1993/94, då de fortfarande var belägna i Quebec. Laget hade dock vunnit 15 av de 19 senaste matcherna i slutet av säsongen och det fanns fortfarande hopp om slutspel inför den näst sista omgången. Laget förlorade dock med 4–2 mot Nashville Predators, efter att ett samarbete av de förra Coloradospelarna Peter Forsberg och Paul Kariya lett till det matchavgörande målet, och laget missade därmed slutspelet.[51] Laget vann den sista matchen och slutade fyra i Northwest Division på totalt 95 poäng. Resultatet var dock ändå bättre än vad vissa experter hade tippat; Sports Illustrated hade gissat att laget skulle sluta på en 13:e plats i Western Conference.[52] I den sista matchen av säsongen gjorde Joe Sakic 3 poäng och blev därmed den näst äldsta spelaren i NHL:s historia att nå 100-poäng; Gordie Howe nådde 103 poäng vid 40-års ålder säsongen 1968/69.[53] Paul Stastny satte nytt NHL-rekord för rookies när han gjorde poäng i 20 matcher i rad;[54] tre mer är Teemu Selännes gamla rekord.[55] Fram till denna säsong hade inget lag i NHL:s historia hade inget lag som fått 95 poäng missat slutspelet.[56] I Eastern Conference gick tre lag som hade mindre än 95 poäng till slutspel: New York Rangers (94), Tampa Bay Lightning (93) och New York Islanders (92).

Inför säsongen 2007/08 värvade Colorado två free agents: backen Scott Hannan och vänsterforwarden Ryan Smyth. Dessa nyförvärv fyllde luckor i laget och förväntdes stärka laget i slutspelet.[57] Laget tog hem sin 1 000:e seger när man vann över St. Louis Blues med 9–5 den 9 december 2007. I slutet av februari 2008 stärkte man laget ytterligare då Peter Forsberg, Adam Foote och Ruslan Salei skrev på för laget. I slutspelet slog man ut Minnesota Wild innan man åkte ut mot Detroit Red Wings, som senare vann Stanley Cup, i kvartsfinalen.[58] 9 maj 2008 meddelade Avalanche att Joel Quenneville inte skulle komma att träna laget inför nästa säsong. Två veckor senare utnämndes Tony Granato för andra gången som tränare i Colorado.

Säsongen 2008/09 blev den sämsta för laget sedan det flyttade till Denver. Med endast 32 segrar slutade laget på 15:e plats i Western Conference (28:e totalt). Avalanche missade slutspelet för andra gången på tre säsonger. Det var första gången i klubbens historia som lagets bästa poänggörare gjorde mindre än 70 poäng under säsongen; Milan Hejduk och Ryan Smith gjorde 59 poäng var. Lagkaptenen Joe Sakic spelade endast 15 matcher (2 mål och 10 assist). Lagets 199 mål var det lägsta i ligan. Den 13 april 2009 sparkades Francious Giguere från sin post som general manager. Colorado fick också sitt högsta draftval i Avalanches historia, tredje totalt; där man valde Matt Duchene.

2009 – idag[redigera | redigera wikitext]

Gabriel Landeskog var Colorados förstaval i draften 2011.

Inför 2009/10 meddelades det att Greg Sherman var klubbens nya general manager och att Joe Sacco tagit över tränarsysslan.[59][60] Ryan Smyth byttes bort till Los Angeles Kings och Joe Sakic, den enda spelare som varit lagkapten i klubben, avslutade sin karriär efter 20 NHL-säsonger. Adam Foote blev ny lagkapten och Sakics tröja hissades upp under en ceremoni den 1 oktober 2009. Fram till uppehållet för OS i Vancouver hade Colorado spelat bra. Tre av lagets spelare fanns med i Vancouver; Paul Stastny (USA), Ruslan Salei (Vitryssland) och Peter Budaj (Slovakien).[61] Efter de olympiska spelen hade laget det svårt att komma upp i samma standard som tidigare på säsongen, men lyckades ändå nå slutspelet. Laget fick totalt ihop 95 poäng – 26 poäng bättre än föregående säsong.[62] I slutspelet åkte laget ut i första omgången efter 4–2 i matcher mot San Jose Sharks.

Efter att säsongen tagit slut köpte Stan Kroenke St. Louis Rams av NFL 2010. På grund av NFL:s regler vad gäller majoritetskontroll av lag i andra NFL städer, så tog Kroenkes son över kontrollen över Nuggets och Avalanche mot slutet av 2010. Dessutom måste Kroenke sälja sina delar i båda lagen 2014.[63] Efter att ha tagit sig till slutspel 2010 som underdogs och efter att coachen Joe Sacco slutatde trea i omröstningen till Jack Adams Award, lyckades inte Avalanche ta sig till slutspel 2011. Laget tog endast 68 poäng under grundserien och slog under säsongen sina egna rekord för förluster och segerlösa matcher i rad. Laget slutade 29:a i hela NHL och endast Edmonton Oilers var sämre. Matt Duchene slog nytt klubbrekord som den yngsta spelare att vinna den interna poängligan på 67 poäng. Mitt under säsongen försökte Peter Forsberg sig på en comeback. Efter att ha varit poänglös i två matcher meddelade dock Forsberg att han slutar med ishockey. Även lagets kapten, Adam Foote, slutade efter grundseriens sista match.

Under NHL Entry Draft 2011 hade Colorado rätt till två val i förstarundan. Deras första val (andra i hela ligan) var svenske Gabriel Landeskog, Kitchener Rangers unga lagkapten. Andravalet hamnade på Duncan Siemens, ett val man fått från St. Louis Blues i ett kontroversiellt byte där Chris Stewart och Kevin Shattenkirk skickades till Blues, samt ett val i andrarundan. Utöver Blues val i förstarundan fick Avalanche också Jay McClement och Erik Johnson, som valdes först under NHL Entry Draft 2006. Lagets målvakter, Peter Budaj och Brian Elliott, skickades bort till Montreal respektive St. Louis och man bytte istället till sig Washington Capitals målvakt Semyon Varlamov. Siemens skickades tillbaka till WHL, medan Landeskog fanns med i truppen under lagets match mot Detroit Red Wings den 8 oktober 2011.

Peter Forsbergs nummer 21 blev den fjärde tröjan att pensioneras av Avalanche, under säsongens första match; vilken man senare kom att förlora med 3–0 mot Detroit. Matchen därpå vann man dock mot de regerande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins med 1–0. Varlamov motade samtliga 30 skott och Milan Hejduk gjorde matchens enda mål. I april 2012 stod Avalanche utan chans att kvalificera sig för slutspelet, trots att man slutade grundserien med 20 poäng bättre än föregående säsong. Kort efter säsongens slut förlängde Joe Sacco sitt kontrakt som tränare med två år. Gabriel Landeskog övertog Matt Duchenes rekord då han med 22 mål på 82 matcher blev den yngsta i lagets historia att vinna den interna skytteligan. Landeskog vann därefter Calder Memorial Trophy, som årets bästa rookie.

Den 4 september 2012 blev Gabriel Landeskog utnämnd som Colorados fjärde lagkapten någonsin. Milan Hejduk hade en vecka tidigare avsagt sitt kaptenskap. Landeskog blev därmed den yngste lagkaptenen i NHL:s historia; med sina 19 år och 286 dagar var han 11 dagar yngre än Sidney Crosby, som utnämndes som kapten vid 19 år och 297 dagars ålder.

Säsonger och rekord[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över Colorados fem senaste säsonger. För hela listan, se Colorado Avalanche-säsonger

Note: SM = Spelade matcher, V = Vinster, F = Förluster, O = Oavgjort, ÖF = Övertidsförlust, P = Poäng, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål

Uppdaterat: 29 april 2013

Säsong SM V F ÖF P GM IM Placering Slutspel
2008–09 82 32 45 5 69 199 257 5:a, Northwest Missade slutspel
2009–10 82 43 30 9 95 244 233 2:a, Northwest Förlorade åttondelsfinal, 2–4 (San Jose Sharks)
2010–11 82 30 44 8 68 227 288 4:a, Northwest Missade slutspel
2011–12 82 41 35 6 88 203 209 3:a, Northwest Missade slutspel
2012–13 48 16 25 7 39 116 152 5:a, Northwest Missade slutspel

Poängliga[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över de tio spelare som gjort flest poäng i Colorado Avalanche. Statistiken uppdateras efter varje avslutad grundserie.

Notera: Nat. = Nationalitet SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng

Poäng Mål Assist
Nat. Namn SM M A P
Kanada Joe Sakic 870 391 624 1015
Tjeckien Milan Hejduk 991 371 423 794
Sverige Peter Forsberg 544 202 503 705
Kanada Alex Tanguay 450 137 263 400
USA Paul Stastny 427 126 248 374
USA John-Michael Liles 523 68 207 275
USA Adam Deadmarsh 405 129 142 271
Ryssland Valerij Kamenskij 289 106 155 261
Lettland Sandis Ozoliņš 333 72 181 253
USA Chris Drury 314 85 137 222
Nat. Namn M
Kanada Joe Sakic 391
Tjeckien Milan Hejduk 371
Sverige Peter Forsberg 202
Kanada Alex Tanguay 137
USA Adam Deadmarsh 129
USA Paul Stastny 126
Ryssland Valerij Kamenskij 106
Kanada Claude Lemieux 106
Slovakien Marek Svatos 96
USA Chris Drury 85
Nat. Namn A
Kanada Joe Sakic 624
Sverige Peter Forsberg 503
Tjeckien Milan Hejduk 423
Kanada Alex Tanguay 263
USA Paul Stastny 248
USA John-Michael Liles 207
Lettland Sandis Ozoliņš 181
Kanada Adam Foote 173
Ryssland Valerij Kamenskij 155
Kanada Rob Blake 146

Truppen[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp säsongen 2013/14[redigera | redigera wikitext]

# Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
41 Kanada Barrie, TysonTyson Barrie  Skadad B R 23 2009 Victoria, British Columbia, Kanada
61 Kanada Benoit, AndréAndré Benoit B L 30 2013 St. Albert, Ontario
20 Schweiz Berra, RetoReto Berra M L 27 2014 Bülach, Schweiz
58 Kanada Bordeleau, PatrickPatrick Bordeleau LW L 28 2011 Montreal, Quebec
28 USA Carey, PaulPaul Carey C L 25 2007 Boston, USA
24 Kanada Cliche, Marc-AndreMarc-Andre Cliche LW R 27 2013 Rouyn-Noranda, Quebec
9 Kanada Duchene, MattMatt Duchene  Skadad C L 23 2009 Haliburton, Kanada
46 Kanada Elliott, StefanStefan Elliott B R 23 2009 Vancouver, Kanada
35 Kanada Giguere, Jean-SebastienJean-Sebastien Giguere M L 37 2011 Montréal, Kanada
5 USA Guenin, NateNate Guenin B R 31 2013 Sewickley, Pennsylvania, USA
8 Tjeckien Hejda, JanJan Hejda B L 36 2011 Prag, Tjeckoslovakien
2 Kanada Holden, NickNick Holden B L 27 2013 St. Albert, Alberta, Kanada
6 USA Johnson, ErikErik Johnson B R 26 2011 Bloomington, USA
92 Sverige Landeskog, GabrielGabriel Landeskog (C) LW L 21 2011 Stockholm, Sverige
29 Kanada MacKinnon, NathanNathan MacKinnon C R 18 2013 Halifax, Nova Scotia, Kanada
42 Kanada Malone, BradBrad Malone C L 25 2007 Miramichi, New Brunswick, Kanada
11 Kanada McGinn, JamieJamie McGinn LW L 25 2012 Fergus, Kanada
55 Kanada McLeod, CodyCody McLeod (ASkadad LW L 30 2007 Binscarth, Kanada
7 Kanada Mitchell, JohnJohn Mitchell LW L 29 2012 Oakville, USA
90 Kanada O'Reilly, RyanRyan O'Reilly C L 23 2009 Clinton, Ontario
15 Kanada Parenteau, P.A.P.A. Parenteau RW R 31 2012 Hull, USA
16 Kanada Sarich, CoryCory Sarich  Skadad B R 35 2013 Saskatchewan, Kanada
26 USA Stastny, PaulPaul Stastny (A) C L 28 2005 Québec, Kanada
25 Kanada Talbot, MaximeMaxime Talbot C L 30 2013 LeMoyne, Quebec, Kanada
40 Kanada Tanguay, AlexAlex Tanguay  Skadad LW L 34 2013 Quebec, Kanada
1 Ryssland Varlamov, SemyonSemyon Varlamov M L 26 2011 Samara, Sovjetunionen
44 Kanada Wilson, RyanRyan Wilson B L 27 2009 Windsor, Kanada


Spelargalleri[redigera | redigera wikitext]

Pensionerade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Colorado Avalanche pensionerade tröjnummer
Nummer Spelare Position Karriär Datum
19 Joe Sakic Center 1995–2009 1 oktober 2009
21 Peter Forsberg Center 1995–2004, 2008, 2011 8 oktober 2011
33 Patrick Roy Målvakt 1995–2003 28 oktober 2003
52 Adam Foote Back 1995–2004, 2007–2011 2 november 2013
77 Ray Bourque Back 1999–2001 24 november 2001
99 Wayne Gretzky Center 6 februari 2000 [64]

Anmärkningar:

  • Gretzky spelade aldrig för klubben. Hans #99 blev pensionerat av ligan.

Svenskar i Avalanche[redigera | redigera wikitext]

Notera: Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng; Sv% = Räddningsprocent; GA = Insläppta mål; GAA = Insläppta mål i genomsnitt

Namn Pos SM M A P Period
Peter Forsberg C 544 202 503 705 1995–2004, 2008, 2011
Gabriel Landeskog LW 199 57 77 134 2011–nu
Joakim Lindström C 16 2 3 5 2011
Daniel Tjärnqvist B 37 2 2 4 2008–2009
Per Ledin LW 3 0 0 0 2009
Namn Pos SM Sv% GA GAA Period
Tommy Salo MV 5 91,2 12 2,37 2004

Uppdaterat efter grundserien 2013/14.

Ledare[redigera | redigera wikitext]

Staben[redigera | redigera wikitext]

Namn Nat Yrkestitel
Josh Kroenke USA President
Stanley Kroenke USA Ägare
Greg Sherman USA General Manager
Patrick Roy Kanada Coach
Adam Foote Kanada Asst. Coach
André Tourigny Kanada Asst. Coach
François Allaire Kanada Målvaktscoach
Mario Duhamel Kanada Videocoach

Lagkaptener[redigera | redigera wikitext]

Namn Nat Period
Joe Sakic Kanada 1995 – 2009
Adam Foote Kanada 2009 – 2011
Milan Hejduk Tjeckien 2011 – 2012
Gabriel Landeskog Sverige 2012 – nuvarande

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Quebec Nordiques”. WHA Hockey. http://www.whahockey.com/nordiques.html. Läst 25 mars 2007. 
  2. ^ ”WHA Yearly Standings”. WHA Hockey. http://www.whahockey.com/whayearlystandings.html. Läst 25 mars 2007. 
  3. ^ ”From the WHA to the NHL”. NHL. http://www.nhl.com/history/062279.html. Läst 25 mars 2007. 
  4. ^ ”National Hockey League seasons”. The Internet Hockey Database. http://www.hockeydb.com/ihdb/stats/leagues/nhl1927.html. Läst 11 juli 2007. 
  5. ^ Roarke,Shawn P. (2006-05-31). ”A look back: 1991”. NHL. http://www.nhl.com/futures/2006draft/lookback_91_053106.html. Läst 25 mars 2007. [död länk]
  6. ^ ”As expected, Quebec selects Lindros No.1”. Associated Press. 1991-06-23. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=NewsLibrary&p_multi=DSNB&d_place=DSNB&p_theme=newslibrary2&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0F360039496DAD62&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  7. ^ ”Eric Lindros notes”. NHL. http://www.nhl.com/ice/player.htm?id=8458515&view=notes. Läst 22 februari 2010. 
  8. ^ ”The List: Readers Pick Most Lopsided Trades”. ESPN. http://static.espn.go.com/page2/s/readers/worstdeals.html. Läst 11 juli 2007. 
  9. ^ Wharnsby, Tim (2002-09-02). ”The trade that keeps giving”. The Sporting News. http://findarticles.com/p/articles/mi_m1208/is_35_226/ai_95680465. Läst 11 juli 2002. 
  10. ^ Deacon, James (1995-05-06). ”Nordiques Move to Colorado”. Maclean's. http://www.thecanadianencyclopedia.com/index.cfm?PgNm=TCE&Params=M1ARTM0010425. Läst 11 maj 2007. 
  11. ^ ”NHL's Nordiques sold, moving west to Denver \ Comsat Entertainment Group bought the team. Quebec had refused to fund a new hockey arena”. Philadelphia Inquirer. 1995-05-26. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=PI&s_site=philly&p_multi=PI&p_theme=realcities&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EB32BFD6ADCFF94&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  12. ^ ”October 6, 1995 — Detroit Red Wings vs. Colorado Avalanche gamesheet”. Colorado Avalanche Database. http://www.avalanchedb.com/gamesheets/95-96/199501.htm. Läst 17 juni 2007. 
  13. ^ Sadowski, Rick (2006-06-29). ”Roy gets call he's in Hall”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. http://web.archive.org/web/20070930210639/http://www.rockymountainnews.com/drmn/nhl/article/0,2777,DRMN_23920_4810040,00.html. Läst 25 mars 2007. 
  14. ^ Ulman, Howard (1996-06-11). ”No stopping the Avalanche — Colorado completes Cup sweep of Panthers with 3OT victory”. Associated Press. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=SAEC&p_theme=saec&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EB03D7A86BE23F7&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  15. ^ ”Triple Gold Club” (PDF). International Ice Hockey Federation. http://www.iihf.com/archive/TGC.pdf. Läst 17 juni 2007. 
  16. ^ Legends of Hockey (2007). ”Joe Sakic Page”. Legends of Hockey. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. http://web.archive.org/web/20070929154056/http://www.legendsofhockey.net/LegendsOfHockey/jsp/SearchPlayer.jsp?player=11437. Läst 9 april 2007. Okänd parameter deadurl
  17. ^ ”Three key contracts helped kill the CBA”. Associated Press. TSN.ca. 2004. http://www.tsn.ca/story/print/?id=99378. Läst 22 februari 2010. 
  18. ^ Elliott, Helene (1998-11-02). ”Avalanche blame Olympics for slide that won't stop”. The Sporting News. http://findarticles.com/p/articles/mi_m1208/is_n44_v222/ai_21251719. Läst 16 juli 2007. 
  19. ^ [a b c d e] ”Franchise Records” (PDF). Colorado Avalanche. http://downloads.avalanche.nhl.com/other/pdf/321134_CA_MG_163-220.pdf. Läst 17 juni 2007. 
  20. ^ Sadowski, Rick (1998-05-28). ”Crawford Bows Out — Avalanche Coach turns down team's offer of two-year deal”. Rocky Mountain News. http://www.highbeam.com/doc/1P1-7034317.html. Läst 17 juni 2007. 
  21. ^ ”2001 NHL All-Star Game — Pepsi Center Facts”. Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/nhl/2001/all_star/pepsi_center/. Läst 17 juni 2007. 
  22. ^ Roarke, Shawn P. (2007-03-22). ”For Bourque, at long last Stanley!”. NHL. http://www.nhl.com/nhl/app/?service=page&page=NewsPage&articleid=290833. Läst 25 mars 2007. [död länk]
  23. ^ Liberty buys Ascent/Nuggets, Avs, arena still on block. The Gazette, 2000-02-23.
  24. ^ Schley, Stewart. Stan Kroenke's full-court press. Colorado Biz, 2006-06-01.
  25. ^ [a b] Moore, Paula. Why one deal went smoothly. Denver Business Journal, 2000-07-17.
  26. ^ Sadowski, Rick (2001-03-23). ”Kings take Avs' Aulin to complete Blake trade”. Rocky Mountain News. http://www.highbeam.com/doc/1G1-72313179.html. Läst 25 mars 2007. 
  27. ^ ”Doctor: Full recovery is expected”. Associated Press. ESPN. 2001-05-10. http://static.espn.go.com/nhl/playoffs2001/2001/0510/1194333.html. Läst 17 juni 2007. 
  28. ^ Allen, Kevin (2001-06-10). ”Avalanche beat Devils to capture Stanley Cup”. USA Today. http://www.usatoday.com/sports/hockey/cup01/games/2001-06-09-njcol.htm. Läst 25 mars 2007. 
  29. ^ Dolezar, Jon A. (2002-09-17). ”2002 Colorado Avalanche Team Preview”. CNN Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/news/2002/09/17/2002_avalanchepreview/. Läst 10 juli 2007. 
  30. ^ The 1994–95 Division title was won while the franchise was still in Quebec and together with the eight titles the Avalanche won between 1995–96 and 2002–03 makes the record number of nine consecutive division titles
  31. ^ ”NHL Hockey: Colorado Avalanche Team Report”. The Sports Network. 2003-04-10. http://www.highbeam.com/doc/1G1-99870515.html. Läst 17 juni 2007. 
  32. ^ Allen, Kevin (2003-02-06). ”Roy, Avs put clamps on Red Wings”. USA Today. http://www.usatoday.com/sports/hockey/games/2003-02-06-avalanche-redwings_x.htm. Läst 17 juni 2007. 
  33. ^ [a b] Marshall, John (2004-07-07). ”Avs make bench switch to Quenneville”. USA Today. Associated Press. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/avalanche/2004-07-07-avs-coaching-change_x.htm. Läst 17 juni 2007. 
  34. ^ ”Colorado 4, Anaheim 3”. CBS Sportsline. 2003-04-05. http://sportsline.com/nhl/gamecenter/recap/NHL_20030404_COL@ANA. Läst 6 maj 2007. 
  35. ^ ”Avalanche win game, Northwest; Hejduk gets 50th”. CBS Sportsline. 2003-04-06. http://sportsline.com/nhl/gamecenter/recap/NHL_20030406_STL@COL. Läst 17 juni 2007. 
  36. ^ ”Minnesota 3, Colorado 2”. Sports Illustrated. 2003-04-22. http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/nhl/recaps/2003/04/22/col_min/. Läst 25 mars 2007. 
  37. ^ ”Patrick Roy retires after 18 years”. CBC. 2003-05-28. http://www.cbc.ca/canada/story/2003/05/28/roy_retires030528.html. Läst 17 juni 2007. 
  38. ^ Avalanche sign Kariya, Selanne to one-year deals”. CNN. Associated Press. 2003-07-03. http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/news/2003/07/03/avs_signings_ap/. Läst 25 mars 2007. 
  39. ^ Cannella, Stephen (2003-10-03). ”Colorado Avalanche — Fortunately, a souped-up offense will boost the scoring because Patrick Roy is gone”. Sports Illustrated. http://sportsillustrated.cnn.com/2003/magazine/10/07/avalanche/index.html. Läst 10 juli 2007. 
  40. ^ Fitzpatrick, Jamie (2003-09-02). ”2003–2004 NHL Season Preview: Colorado Avalanche”. About.com. http://proicehockey.about.com/cs/nhlseasonpreview/a/03_04avalanche.htm. Läst 17 juni 2007. 
  41. ^ Heika, Mike (2003-09-24). ”Avs' silver lining has a cloud”. ESPN. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?page=2003pvw/col. Läst 17 juni 2007. 
  42. ^ Sadowski, Rick (2007-06-02). ”Ex-Avalanche player May enjoys new surroundings”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. http://web.archive.org/web/20070930220937/http://www.rockymountainnews.com/drmn/nhl/article/0,2777,DRMN_23920_5567449,00.html. Läst 18 juni 2007. 
  43. ^ Moore seeks further damages from Bertuzzi”. USA Today. Associated Press. 2006-03-07. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/2006-03-07-moore-bertuzzi_x.htm. Läst 18 juni 2006. 
  44. ^ [a b] ”NHLers in Europe”. TSN. http://www.tsn.ca/nhl/feature/?fid=9951&hubname=. Läst 31 oktober 2006. 
  45. ^ ”Sakic, Blake to stay; Forsberg, Foote up in air”. Associated Press. 2005-07-26. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=2116068. Läst 25 mars 2007. 
  46. ^ Goldstein, Wes (2005-08-31). ”Winners, losers, undecided in wake of free-agent frenzy”. CBS Sportsline. http://www.sportsline.com/nhl/story/8790788. Läst 25 mars 2007. 
  47. ^ Lacroix steps down as Colorado GM”. USA Today. Associated Press. 2006-05-12. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/avalanche/2006-05-12-lacroix-resigns_x.htm. Läst 25 mars 2007. 
  48. ^ ”Avs hire Giguere as team's general manager”. Associated Press. 2006-05-24. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=2456902. Läst 25 mars 2007. 
  49. ^ Theodore traded to Avs, Aebischer goes to Canadiens”. USA Today. Associated Press. 2006-03-08. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/2006-03-08-theodore-aebischer_x.htm. Läst 22 juni 2007. 
  50. ^ Frei, Terry (2007-06-21). ”Buyouts? New deals? Which way do teams lean during free agency?”. ESPN. http://sports.espn.go.com/nhl/columns/story?columnist=frei_terry&id=2912001. Läst 22 juni 2007. 
  51. ^ Sabres clinch NHL's best record”. Deseret News. Deseret News Publishing Co.. 2007-04-08. http://findarticles.com/p/articles/mi_qn4188/is_20070408/ai_n18998447/. Läst 22 februari 2010.  [död länk]
  52. ^ Western Conference — SI predicts how they'll finish”. CNN. 2006-09-26. http://sportsillustrated.cnn.com/2006/hockey/nhl/specials/preview/2006/09/26/rankings.western.preview/index.html. Läst 10 juli 2007. 
  53. ^ ”Avalanche 6, Flames 3”. Associated Press. 2007-04-08. http://sports.yahoo.com/nhl/recap?gid=2007040817. Läst 22 februari 2010. 
  54. ^ ”Stastny Named To NHL All-Rookie Team”. Colorado Avalanche. 2007-06-14. http://avalanche.nhl.com/team/app?articleid=319888&page=NewsPage&service=page. Läst 22 juni 2007.  [död länk]
  55. ^ ”Stastny Breaks NHL Rookie Record”. Colorado Avalanche. 2007-03-11. http://avalanche.nhl.com/team/app?articleid=319023&page=NewsPage&service=page. Läst 22 juni 2007.  [död länk]
  56. ^ ”Avs Win Season Finale”. Associated Press. 2007-04-08. http://avalanche.nhl.com/team/app?articleid=319057&page=NewsPage&service=page. Läst 17 juni 2007.  [död länk]
  57. ^ Cullen, Scott (2007-07-03). ”Numbers Game: Rocky Mountain Way”. TSN. https://www.tsn.ca/columnists/scott_cullen/?id=212692. Läst 22 februari 2010. 
  58. ^ Adrian Dater (2008-06-05). ”Red Wings capture Stanley Cup”. The Denver Post. http://www.denverpost.com/avalanche/ci_9482725. Läst 5 juni 2008. 
  59. ^ ”Greg Sherman Named Avalanche GM”. http://avalanche.nhl.com/team/app/?service=page&page=NewsPage&articleid=424793. 
  60. ^ Dater, Adrian (2009-06-04). ”Avs hire Sacco as head coach”. www.denverpost.com. http://www.denverpost.com/ci_12519305. Läst 4 juni 2009. 
  61. ^ ”Stastny named to US Olympic Team”. avalanche.nhl.com. 2010-01-01. http://avalanche.nhl.com/club/news.htm?id=511980. Läst 7 april 2010. 
  62. ^ ”Avalanche vs. Canucks Recap”. www.espn.com. 2010-04-06. http://sports.espn.go.com/nhl/recap?gameId=300406022. Läst 7 april 2010. 
  63. ^ ”Stan Kroenke is new Rams owner”. ESPN. 25 August 2010. http://sports.espn.go.com/nfl/news/story?id=5496516. 
  64. ^ "Gretzky's number retired before All-Star Game", Sports Illustrated, 7 February 2000