Ottawa Senators

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Ottawa Senators (original).
Ottawa Senators
Sénateurs d'Ottawa
Erik Karlsson 2011-11-25.JPG
Liga National Hockey League
Conference Eastern Conference
Division Atlantic Division
Grundad 1990
Tidigare namn Kanada Ottawa Senators
1992 -
Stad Kanada Ottawa, Ontario, Kanada
Arena Canadian Tire Centre
Kapacitet 20 500
Lagfärger Röd, svart, guld & vit
                   
Organisation
Ägare Kanada Senators Sports & Entertainment
Ordförande Kanada Eugene Melnyk
President Kanada Cyril Leeder
General manager Kanada Bryan Murray
Coach Kanada Dave Cameron
Kapten Sverige Erik Karlsson
Samarbetspartners AHL
USA Binghamton Senators
ECHL
USA Evansville IceMen
Statistik
Flest matcher Sverige Daniel Alfredsson (1 178)
Flest mål Sverige Daniel Alfredsson (426)
Flest assists Sverige Daniel Alfredsson (682)
Flest poäng Sverige Daniel Alfredsson (1 108)
Flest PIM Kanada Chris Neil (2 005)
Utmärkelser
Stanley Cup-segrar (0)
Conference-mästare (1) 2006-2007
Presidents' Trophy (1) 2002-2003
Divisionsmästare (4) 1998-1999, 2000-2001, 2002-2003, 2005-2006
Övrigt
Webbplats Senators.com

Ottawa Senators/Sénateurs d'Ottawa är en kanadensisk ishockeyorganisation vars lag är baserad i den kanadensiska huvudstaden Ottawa, Ontario och som är medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan 1992. Lagets hemmaarena heter Scotiabank Place och har varit till klubbens förfogande sedan arenan invigdes 1996. Klubbens första år 1992 till 1996 hade klubben sin hemvist i Ottawa Civic Center. Laget är infördelad i Atlantic Division med Boston Bruins, Buffalo Sabres, Detroit Red Wings, Florida Panthers, Montreal Canadiens, Tampa Bay Lightning och Toronto Maple Leafs.

Senators har aldrig vunnit Stanley Cup och har haft namnkunniga spelare genom åren som till exempel Daniel Alfredsson, Marián Hossa, Dany Heatley, Zdeno Chára, Dominik Hašek, Martin Havlát, Aleksej Jasjin, Pavol Demitra, Wade Redden, Peter Bondra och Aleksej Kovaljov.

Lagkapten för dagens Senators är den svenska stjärnbacken Erik Karlsson och assisteras av de assisterande lagkaptenerna i backen Chris Phillips och forwarden Chris Neil.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1990–talet[redigera | redigera wikitext]

Det nya Ottawa Senators historia började 1991, när klubben blev ett av två lag (det andra var Tampa Bay Lightning) som skulle utöka säsongen 1992–1993. Direkt vidtogs ett antal åtgärder för att göra laget NHL–mässigt. Hemmaarenan "The Palladium" renoverades, stolarna byttes ut, omklädningsrummen byggdes om och elektroniken förbättrades. Lagbygget påbörjades i juni 1992, då expansionsdraften hölls; De andra NHL–lagen fick göra spelare tillgängliga för de två nya lagen, och Senators plockade 21 spelare, som skulle utgöra stommen i laget under Senators debutsäsong. En säsong som började bra; man slog Montreal Canadiens med 5–3, Neil Brady gjorde lagets första mål och Sylvain Turgeon avgjorde. Denna seger skulle dock bli en av endast tio under 1992–93, då Senators förlorade 70 matcher av 80. Med 24 poäng kom laget sist i NHL. Att poängkungen Norm Mciver (63 poäng) också hade en plus/minusstatistik på –46 visar hur underlägset Senators var.[2]

Som sämsta lag i grundserien fick Senators välja först år 1993 i NHL Entry Draft. Man valde Alexandre Daigle, som ansågs vara en supertalang, och Daigle anslöt till laget direkt.

Spartacat har varit Ottawa Senators maskot sedan debutsäsongen 1992.

Säsongen 1993–1994 genomfördes ett antal ändringar i laget. Aleksej Jasjin, förstavalet från 1992 NHL Entry Draft, anslöt till truppen och var lagets bästa forward under säsongen. Samtidigt var Daigle, med sina 20 mål och 31 assist, näst bästa poängplockare. En annan truppförbättring var Dave McLlwain, som Senators plockade upp på waiver från Toronto Maple Leafs. Senators gjorde en bättre säsong , men var fortfarande överlägset sämst i NHL. Av 84 matcher vann laget 14 och spelade 9 oavgjorda, och med 37 poäng var man 20 poäng sämre än nästjumbon Winnipeg Jets.[3]

Säsongen 1994–1995 blev säsongen förkortad på grund av konflikter mellan spelarfacket NHLPA och klubbarna. Senators spelade därför endast 48 matcher, och mötte enbart lag från Eastern Conference. Laget förbättrade sig en aning; 9 vinster på 48 matcher gav en vinstprocent på 24 %, vilket var en förbättring från tidigare år. Senators fortsatte dock med sina 23 poäng vara NHL:s sämsta lag. Liksom tidigare var Yashin och Daigle de bästa poängplockarna. Laget bytte också till sig den unge tjecken Martin Straka från Pittsburgh Penguins, som gjorde 16 poäng på 31 matcher.[4]

Säsongen 1995–1996 präglades av viss turbulens för Ottawa Senators, då lagets stora stjärna Jasjin vägrade spela inledningen av säsongen på grund av kontraktskonflikter. Anledningen var ekonomisk: Medan Senators givit Alexandre Daigle ett av de största rookiekontrakten i ligan, hade Yashin – som överglänst Daigle under de föregående säsongerna – fått ett mindre kontrakt. Jasjin svarade med att strejka, och han spelade bara hälften av säsongen. Att Alexandre Daigle endast gjorde 12 poäng på 50 matcher under säsongen förbättrade inte situationen.

Det fanns dock glädjeämnen. Daniel Alfredsson gjorde en strålande rookiesäsong, med 26 mål och 35 assist var han bäst i laget. Han blev den förste i klubben att vinna Calder Trophy, som ges till ligans bäste nykomling.

Senators genomförde också en betydelsefull bytesaffär; Man skickade Bryan Berard (förstavalet från draften 1995), Martin Straka och Don Beaupre till New York Islanders i utbyte mot Damian Rhodes och Wade Redden. Rhodes var en uppgradering över Beaupre på målvaktssidan, medan Redden var en stor backtalang.

Laget inledde säsongen med att vinna varannan match, men tog sedan bara fem poäng under november och december. I januari tog därför Jacques Martin över jobbet som huvudtränare, något som innebar en förbättring. Martin kunde dock inte hindra Senators från att återigen komma sist i ligan med 41 poäng.[5]

Ottawa Senators skulle dock vända det hela under säsongen 1996–1997, under den nye coachen Martin. Jasjin spelade hela säsongen och gjorde 75 poäng. Alfredsson gjorde 71 poäng, medan Daigle gjorde habila 51 poäng. Dessutom gjorde debutanterna Andreas Dackell (31 poäng) och Wade Redden (30 poäng) bra debutsäsonger. Laget tog 77 poäng (36 fler än säsongen innan), och kom på sjunde plats i Eastern Conference; 1997 spelade Ottawa Senators för första gången på 80 år slutspel i NHL. Där blev man utslagna av Buffalo Sabres i sju matcher.[6]

Pavol Demitra (här i Los Angeles Kings) spelade tre säsonger i Senators innan han 1996 skickades till St. Louis Blues i utbyte mot Christer Olsson. En av Senators sämsta affärer genom tiderna – Olsson flyttade hem till Sverige efter endast 30 matcher, Demitra utvecklades till en stjärna i Blues.

Senators fortsatte vara ett NHL-lag i mittenskiktet. Säsongen 1997–1998 tog man den sista slutspelsplatsen i Eastern Conference efter att ha fått ihop 83 poäng. Under säsongen bytte man bort Daigle; den före detta supertalangen hade visserligen gjort hyfsat med poäng, men hade verkat oengagerad och hade inte nått upp till förväntningarna som storstjärna. I januari 1998 skickades han till Philadelphia Flyers. I utbyte fick Senators Václav Prospal, ett andrarundsval i draften och Pat Falloon.

I slutspelet vann Senators för första gången en serie, när man slog ut New Jersey Devils i sex matcher. I kvartsfinalerna blev det dock förlust mot Washington Capitals, som spelade ut laget i fem matcher.[7]

Efter 1998 etablerade sig Ottawa Senators som ett topplag. 103 poäng säsongen 1998–1999 var tredje bäst i hela NHL, och gav en andraplats i Eastern Conference. Jasjin, Shawn McEachern och svensktrion Andreas Dackell, Magnus Arvedson och Andreas Johansson var lagets bästa poänggörare. Alfredsson hade skadeproblem och spelade endast 55 matcher. Trots den framgångsrika grundserien blev dock laget utslaget redan i den första slutspelsomgången; Buffalo Sabres vann fyra raka matcher mot dem i åttondelsfinalen.[8]

Säsongen 1999–2000 präglades av nya kontraktsbråk med Jasjin. Konflikterna resulterade i att Jasjin vägrade spela en enda match under säsongen. Detta gjorde honom inte mer populär – fans och journalister gav honom öknamnet "Alexei Cashin" på grund av hans påstådda girighet. I hans frånvaro ledde Alfredsson, Prospal och de forna förstavalen Radek Bonk och Marián Hossa offensiven. Laget samlade ihop 95 poäng, vilket dock bara räckte till en andraplats i Northeast Division, och en sjätteplats i Eastern Conference. Senators mötte Toronto Maple Leafs i åttondelsfinalerna i slutspelet, och förlorade i sex matcher.[9]

  • 1993 – Missade slutspel.
  • 1994 – Missade slutspel.
  • 1995 – Missade slutspel.
  • 1996 – Missade slutspel.
  • 1997 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–3 i matcher.
  • 1998 – Förlorade i andra ronden mot Washington Capitals med 4–1 i matcher.
  • 1999 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4-0 i matcher.
  • 2000 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs] med 4–2 i matcher.

2000–talet[redigera | redigera wikitext]

Ottawa Senators satte klubbrekord säsongen 2000–2001, när de vann 48 matcher och samlade ihop 109 poäng. Jasjin var återigen tillbaka i spel, och ledde laget med 88 poäng. 22–åringen Marian Hossa var tvåa med 75 poäng. Men mönstret upprepade sig; efter en strålande grundsäsong blev det respass direkt i slutspelets första omgång. Återigen var det rivalen Maple Leafs som slog ut Senators, denna gång med 4–0 i en matchserie där målvakten Curtis Joseph stundtals stoppade Senators anfall helt på egen hand.

Jasjin hade på grund av sina strejker blivit impopulär bland både fans och lagkamrater. Efter att ha fullgjort sitt kontrakt blev han skickad till Islanders, i utbyte mot backen Zdeno Chára, forwarden Bill Muckalt och Islanders förstaval i draften 2001 (Jason Spezza). Alfredsson blev ny lagkapten.[10]

Zdeno Chara debuterade i Senators 2001, och utvecklades till en av lagets viktigaste spelare.

Säsongen 2001–2002 tog Senators 94 poäng och kom trea i Northeast Division (efter Boston Bruins och Maple Leafs). Den nyblivne lagkaptenen Alfredsson, som för första gången på flera år fick spela nästan en hel säsong, ledde laget i mål– och poänggörande. Tre av lagets forna förstaval i draften, Bonk, Hossa och Martin Havlát, var bland lagets fyra bästa poänggörare. Chára, som man bytt till sig i Jasjin–traden, var en av lagets bästa backar.

I första omgången av slutspelet vann man över Philadelphia Flyers med 4–1 i matcher. Sedan mötte Senators för tredje året i rad rivalen Maple Leafs, och för tredje året i rad blev man utslagna av Maple Leafs. Matchserien slutade 3–4 i matcher.

Efter att under lång tid ha haft finansiella problem var Senators nära konkurs inför säsongen 2002–03, och behövde nödfinansiering av NHL. Trots det prekära läget, eller kanske tack vare det, gjorde Senators sin bästa säsong någonsin. Laget vann 52 matcher, samlade ihop 113 poäng och vann NHL:s grundserie. Laget var också mer framgångsrikt i slutspelet än tidigare; efter att ha slagit ut New York Islanders och Philadelphia Flyers nådde Senators semifinal, där man mötte New Jersey Devils. Efter en jämn serie stod Devils som segrare med 4–3 i matcher.[11]

Läkemedelsföretagaren och sportentusiasten Eugene Melnyk blev 2003 ägare till franchisen Ottawa Senators.

Efter säsongen köptes laget av affärsmannen Eugene Melnyk, vilket lindrade de ekonomiska problemen.[12]

Senators fortsatte att vara ett topplag i NHL, men hade stenhård konkurrens i Northeast Division. Säsongen 2003–2004 kom laget bara trea i divisionen, trots att man tog hela 102 poäng. Bruins och Maple Leafs tog 104 respektive 103 poäng, vilket gjorde att tre lag från Northwest Division fanns bland de sex bästa i NHL. Spelartruppen hade fått förstärkning av den slovakiske veteranen Peter Bondra, och talangen Jason Spezza slog igenom med 55 poäng. Men i slutspelet blev det tidigt avsked; Senators förlorade den sjunde avgörande matchen mot Maple Leafs med 1–4, och återigen hade en framgångsrik grundsäsong följts av ett misslyckande i slutspelet. Att kaptenen Alfredsson, när laget låg under med 2–3 i matcher, offentligt lovat avancemang till kvartsfinalen gjorde inte besvikelsen mindre.

Två dagar efter förlusten sparkades tränaren Martin; han hade gjort Senators till lag i toppen av grundserien, men inte lyckats leda dem till en Stanley Cup–final. Bryan Murray, tidigare i Anaheim Mighty Ducks, tog över. En annan syndabock var målvakten Patrick Lalime, som varit darrig under matchserien och inte ansågs vara pålitlig under press. Han byttes bort till St. Louis Blues för ett fjärderundsval i draften 2005.[13]

På grund av konflikter mellan klubbarna (som ville införa lönetak) och spelarfacket NHLPA (som motsatte sig detta), ställdes hela säsongen 2004–2005 in. Under uppehållet genomförde Senators ett antal truppförändringar. Målvaktslegendaren Dominik Hašek värvades för att ersätta Lalime. Man genomförde också säsongens största bytesaffär; stjärnan Marián Hossa och backen Greg de Vries skickades till Atlanta Thrashers i utbyte mot Dany Heatley. Toppforwarden Heatley behövde miljöombyte efter några år i Atlanta, där han kraschat med sin bil i en olycka där lagkamraten Dan Snyder dog. Bytesaffären gagnade därför båda parter.

Ottawaspelare runt John Grahame i Tampa Bays mål. Under åttondelsfinalerna i slutspelet 2006.

Säsongen 2005–2006 var NHL igång igen. Klubbarna hade fått igenom sina krav på lönetak, och hade nu begränsat budgetutrymme att värva spelare för. Man hade också infört regeländringar där ojust spel och hakningar straffades hårdare, för att främja offensivt och underhållande spel. Detta "nya" NHL passade Senators spel utmärkt. Laget radade upp vinster, en del rena utklassningar (bland annat vinster med 8–0, 8–2 och 7–0 mot ärkerivalerna Maple Leafs) och toppade Eastern Conference. Förstakedjan med Alfredsson, Spezza och Heatley var en av ligans bästa kedjor, alla tre var med i toppen av NHL:s poängliga. I målet var den 40–årige Hašek strålande fram till OS i Turin, då han skadade sig. Unge Ray Emery, som ersatte Hasek under slutet av säsongen och slutspelet, var dock stabil.

Efter den imponerande grundserien var Senators en av storfavoriterna till att vinna Stanley Cup. I åttondelsfinalerna slog man planenligt ut åttondeseedade Lightning med 4–1 i matcher. Emery blev den första rookiemålvakten sedan Brian Boucher 2000 att vinna en slutspelsserie. Men i kvartsfinalen hamnade man i 1–3 underläge mot ett snabbt och fokuserat Buffalo Sabres, och när Jason Pominville rundade kaptenen Alfredsson och avgjorde i den femte matchen så hade Senators återigen vikt ner sig i ett avgörande läge.

Det begränsade löneutrymmet gjorde att lagledningen blev tvungna att släppa en av sina två stjärnbackar, Chára och Wade Redden, till free agent–marknaden. Man valde att skriva nytt kontrakt med Redden, medan Chára släpptes och senare skrev på för Bruins. Senators genomförde också en tredelad bytesaffär, där man skickade iväg Havlat och Bryan Smolinski för backarna Tom Preissing och Michal Barinka, talangen Josh Hennessy och ett andrarundsval i draften 2008. Försvararen Joe Corvo och målvakten Martin Gerber värvades som free agents. Med Preissing och Corvo hoppades man kompensera den offensiv man tidigare fått från Chara, medan Gerber ersatte Hasek (som skrivit på för Detroit Red Wings).

Ottawas Mike Comrie och New Jerseys Brian Rafalski bråkar under en grundseriematch 2007. Lagen skulle komma att mötas igen under slutspelet samma år.

[14]

Senators hade dock en medioker början av säsongen 2006–2007, där laget fick kämpa för att inte halka efter rejält. Förstakedjan var inte lika effektiv som tidigare, och målvakten Gerber släppte in flera enkla mål. Sedan tidigare hade lagkaptenen Alfredsson kritiserats för lagets misslyckanden i slutspelet, och nu ryktades det om en flytt till Los Angeles Kings för 34–åringen. Under december förbättrades dock resultaten, delvis beroende på att Emery blev förstemålvakt och spelade utmärkt. I januari bytte man till sig den snabbe centern Mike Comrie för talangen Alexei Kaigorodov, vilket gav större bredd i anfallet. Heatley, Spezza och Alfredsson började producera. Senators avslutade sedan grundsäsongen lysande; man vann tio av de femton sista matcherna. Det blev till slut 105 poäng och en fjärdeplats i Eastern Conference. Precis vid deadlinen för spelaraffärer bytte man också till sig den ryske tekniske forwarden Oleg Saprykin, som gav ytterligare offensiv spets.

Under säsongerna 2006–2007 och 2007–2008 ryktades det om att Redden skulle vara på väg bort från laget. Ryktena slog in sommaren 2008, då han efter 11 år i Senators lämnade klubben.

Åttondelsfinalerna vann Senators enkelt över ett ungt Pittsburgh Penguins. I kvartsfinalerna mötte man New Jersey Devils med Martin Brodeur i målet. Med snabbt och fysiskt spel vann Senators matchserien med 4–1, och började framstå som en favorit till Stanley Cup–seger. Semifinalen blev en repris på kvartsfinalen året innan; Senators mötte Sabres, med i stort sett samma laguppställning som 2006. Tvärt emot vad många tippade tog Senators en komfortabel ledning med 3–0 i matcher, och Sabres lyckades inte vända: 4–1 till Senators.

Inför Stanley Cup–finalen mot Anaheim Ducks var Senators favoriter; laget hade till synes enkelt slagit ut tre starka lag, och uppvisade strålande form. Samtidigt hade Ducks kämpat sig genom en tät semifinalserie mot Red Wings, där de stundtals spelat odisciplinerat och ineffektivt. Men i de två första finalmatcherna ändrades det. Ducks spel hindrade effektivt Senators offensiv. Speciellt Senators förstakedja, som tidigare varit lagets främsta vapen, misslyckades med att komma igenom Ducks höga forechecking. Efter två uddamålsförluster vann dock Alfredsson & Co. den tredje finalmatchen med 5–3. Men Ducks vann den andra matchen i Scotiabank Place, för att sedan avgöra det hela på hemmaplan mot ett uppgivet Senators.

Trots finalförlusten var 2006–2007 Senators bästa säsong i modern tid. Laget hade för första gången visat att man kunde prestera på topp i ett slutspel, något som tidigare ifrågasatts. Lagkaptenen Alfredsson vann både poängligan (med 22 poäng) och målligan (med 14 mål) i slutspelet.[15]

Inför säsongen 2007–08 var förväntningarna höga på Senators; laget hade spelat Stanley Cup–final året innan och hade i stort sett hållit spelartruppen intakt. Man hade förvisso förlorat en del spelare; Fjolårsvärvningarna Comrie och Saprykin blev free agents, liksom backen Preissing. För att få mer löneutrymme bytte man också bort Peter Shaefer till Bruins för den mer defensivt inriktade Shean Donovan[16]. Men nyckelspelarna var kvar, och laget förväntades fortsätta dominera Eastern Conference. Förväntningarna infriades också – Senators vann elva av sina första tolv matcher. Målvakten Gerber, som säsongen innan varit darrig, var stabil som ersättare för en långtidsskadad Emery. "Pizzakedjan" med Alfredsson, Spezza och Heatley spelade strålande. Med undantag för en sju matcher lång svit utan vinst, var första halvan av säsongen lyckad.

Under andra säsongen var laget svajigare, man vann och förlorade om vartannat – delvis beroende på skador av nyckelspelare. Men laget omgärdades också av viss turbulens kring målvakten Emery, som bland annat påstods ha uppträtt oprofessionellt och missat en träning. Vraken Emery eller Gerber gav något stabilt målvaktsspel, vilket bidrog till svackan. För att bredda laget bytte general managern Bryan Murray till sig den rutinerade forwarden Cory Stillman och den defensivt skicklige backen Mike Commodore från Carolina Hurricanes – i utbyte mot unge forwarden Patrick Eaves och Corvo. Men effekten uteblev. Efter att först ha förlorat med 0–5 mot Maple Leafs, följt av en 0–4–förlust mot Bruins, beslöt Murray att avskeda tränaren John Paddock, och själv ta över tränarrollen.

I slutspelet 2007 gjorde Emery succé som Senators förstemålvakt. Säsongen efter, då Emery mest utmärkte sig genom oprofessionellt beteende, köpte klubben ut honom från hans kontrakt.

Trots åtgärderna föll laget ihop de sista matcherna under grundsäsongen, och förlorade tio av de sista tolv matcherna. Inför åttondelsfinalerna mot Penguins var Alfredsson och Spezza skadade. Penguins, å andra sidan, var i strålande form. Senators sopades enkelt undan med 4–0 i matcher. Inför säsongen hade Senators ansetts vara en favorit till Stanley Cup–seger; efter slutspelssortin var de ett tilltufsat, skadedrabbat lag med omdiskuterat ledarskap och tveksam lagmoral.[17]

Inför säsongen 2008–2009 genomfördes ett antal förändringar i spelartruppen, varav flera hade florerat i rykten sedan tidigare. general managern Murray hade under säsongen försökt byta bort Emery; målvakten hade varit inblandad i flera kontroverser både på och utanför isen, och innebar ett störningsmoment. När inget annat lag var intresserat blev Emery utköpt ur sitt kontrakt. Han skrev senare på för den ryska klubben Atlant Mytisjtji. Man avstod också från att skriva nytt kontrakt med Redden, vars ojämna spel ansågs vara en del av anledningen till Senators kollaps. Redden blev free agent och skrev på för Rangers. Stillman och Commodore blev båda free agents.

Från free agent–marknaden värvades målvakten Alex Auld, forwarden Jarkko Ruutu och försvararen Jason Smith. Smith var en rutinerad, defensivt stark back. Han hade dessutom goda ledaregenskaper, något som ansågs behövas i Senators splittrade spelartrupp.

Trots förstärkningarna blev säsongen 2008–2009 ett misslyckande för Senators. Laget började bra, man vann åtta matcher av tio möjliga i oktober. Men i november blev det bara två segrar, och i december endast tre. Spezza, Heatley och Alfredsson producerade inte lika mycket som tidigare – och bakom dem fanns lite offensiv kraft. Framförallt saknade laget en offensiv, spelskicklig back. I januari bytte laget till sig Comrie och Chris Campoli från Islanders för Dean McAmmond och ett förstarundsval. Trots detta lyckade laget aldrig ta sig över slutspelsstrecket: man slutade på elfte plats i konferensen, med 36 segrar och 83 poäng.

Under trade deadline i mars skickades Antoine Vermette till Columbus Blue Jackets i utbyte mot målvakten Pascal Leclaire och ett andrarundsval. Den 26–årige Leclaire hade slagit igenom säsongen innan men varit skadad större delen av säsongen.[18]

  • 2001 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–0 i matcher.
  • 2002 – Förlorade i andra ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.
  • 2003 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
  • 2004 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–3 i matcher.
  • 2005 – Lockout.
  • 2006 – Förlorade i andra ronden mot Buffalo Sabres med 4–1 i matcher.
  • 2007 – Förlorade i finalen mot Anaheim Ducks med 4–1 i matcher.
  • 2008 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–0 i matcher.
  • 2009 – Missade slutspel.
  • 2010 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

2010–talet[redigera | redigera wikitext]

Den 5 juli 2013 blev det klart att lagets långvarige lagkapten och stjärnforward Alfredsson valde att lämna Senators i och med free agent–perioden 2013 och skriva på för den amerikanska medlemsorganisationen Detroit Red Wings för ett år[19] till ett värde av $5,5 miljoner varav $3,5 miljoner i lön medan resten är prestationsbonusar.[20] Därmed avslutas en 20–årig era med Alfredsson och Senators. Den 14 september meddelade Senators att man har utsett centern Spezza till efterträdaren att axla lagkaptensrollen efter Alfredsson, medan backen Chris Phillips och forwarden Chris Neil blev utsedda till organisationens assisterande lagkaptener.[21][22][23]

  • 2011 – Missade slutspel.
  • 2012 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 4–3 i matcher.
  • 2013 – Förlorade i andra ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2014 – Missade slutspel.

Nuvarande spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2014/2015[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 21 december 2014
Hämtat från Ottawa Senators officiella webbplats.[24] Alla löner är i amerikanska dollar och är vad spelaren skulle få ut om spelaren är i NHL-truppen under hela grundserien.[25]

Målvakter
Nr. Namn Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[26][27] Kontraktslängd[26] Kom till laget Kom ifrån
40 Sverige Robin Lehner 24 juli 1991 (23 år) Sverige Göteborg, Sverige $1 500 000 2017 2013 USA Binghamton Senators
41 USA Craig Anderson 21 maj 1981 (33 år) USA Park Ridge, Illinois, USA $3 500 000 2018 2011 USA Colorado Avalanche
Backar
Nr. Namn Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[26] Kontraktslängd[26] Kom till laget Kom ifrån
2 Kanada Jared Cowen 25 januari 1991 (23 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $2 700 000 2017 2011 Kanada Spokane Chiefs
3 Kanada Marc Methot 21 juni 1985 (29 år) Kanada Ottawa, Ontario, Kanada $3 750 000 2015 2012 USA Columbus Blue Jackets
4 Kanada Chris Phillips1 − 1996A 9 mars 1978 (36 år) Kanada Calgary, Alberta, Kanada $2 500 000 2016 1997 Kanada Leathbridge Hurricanes
5 Kanada Cody Ceci 21 december 1993 (21 år) Kanada Ottawa, Ontario, Kanada $925 000 2016 2013 USA Binghamton Senators
46 Kanada Patrick Wiercioch 12 september 1990 (24 år) Kanada Burnaby, British Columbia, Kanada $2 200 000 2016 2013 USA Binghamton Senators
62 Kanada Eric Gryba 14 april 1988 (26 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $1 200 000 2016 2013 USA Binghamton Senators
65 Sverige Erik KarlssonC 31 maj 1990 (24 år) Sverige Landsbro, Sverige $6 500 000 2019 2009 USA Binghamton Senators
74 Kanada Mark Borowiecki 12 juli 1989 (25 år) Kanada Kanata, Ontario, Kanada $600 000 2018 2013 USA Binghamton Senators
Forwards
Nr. Namn Pos Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[26] Kontraktslängd[26] Kom till laget Kom ifrån
6 USA Bobby Ryan VF 17 mars 1987 (27 år) USA Cherry Hill, New Jersey, USA $5 562 500 2022 2013 USA Anaheim Ducks
7 Kanada Kyle Turris C 14 augusti 1989 (25 år) Kanada New Westminster, British Columbia, Kanada $3 500 000 2018 2011 USA Phoenix Coyotes
9 Tjeckien Milan Michálek Injury icon 2.svg VF 7 december 1984 (30 år) Tjeckoslovakien Jindřichův Hradec, Tjeckoslovakien $4 000 000 2017 2009 USA San Jose Sharks
14 Kanada Colin Greening C/VF 9 mars 1986 (28 år) Kanada St. John's, Newfoundland och Labrador, Kanada $2 000 000 2017 2011 USA Binghamton Senators
15 Kanada Zack Smith C/VF 5 april 1988 (26 år) Kanada Maple Creek, Saskatchewan, Kanada $1 700 000 2017 2011 USA Binghamton Senators
16 Kanada Clarke MacArthur VF/C 6 april 1985 (29 år) Kanada Lloydminster, Alberta, Kanada $3 250 000 2020 2013 Kanada Toronto Maple Leafs
17 USA David Legwand C 17 augusti 1980 (34 år) USA Detroit, Michigan, USA $2 500 000 2016 2014 USA Detroit Red Wings
22 USA Erik Condra HF 6 augusti 1986 (28 år) USA Trenton, Michigan, USA $1 300 000 2015 2011 USA Binghamton Senators
25 Kanada Chris NeilA Injury icon 2.svg HF 18 juni 1979 (35 år) Kanada Flesherton, Ontario, Kanada $2 100 000 2016 2001 USA Grand Rapids Griffins
27 Kanada Curtis Lazar C 2 februari 1995 (19 år) Kanada Salmon Arm, British Columbia, Kanada $925 000 2017 2014 Kanada Edmonton Oil Kings
61 Kanada Mark Stone HF 13 maj 1992 (22 år) Kanada Winnipeg, Manitoba, Kanada $575 000 2015 2014 USA Binghamton Senators
68 Kanada Mike Hoffman C/VF 24 november 1989 (25 år) Kanada Kitchener, Ontario, Kanada $750 000 2015 2014 USA Binghamton Senators
90 Kanada Alex Chiasson HF 1 oktober 1989 (25 år) Kanada Montréal, Québec, Kanada $900 000 2015 2014 USA Dallas Stars
93 Sverige Mika Zibanejad C 11 april 1993 (21 år) Sverige Stockholm, Sverige $832 500 2015 2013 USA Binghamton Senators


Spelargalleri[redigera | redigera wikitext]


Staben[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 8 december 2014[28]

Yrkestitel Namn
General Manager Kanada Bryan Murray
Coach Kanada Dave Cameron
Assisterande coach Kanada Mark Reeds
Assisterande coach Kanada Luke Richardson
Målvaktscoach Kanada Rick Wamsley
Videocoach Kanada Tim Pattyson
Fystränare Kanada Chris Schwarz

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

En spelares nummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Ottawa Senators. Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

Hall of Famers[redigera | redigera wikitext]

  • Kanada Roger Neilson (Invald 2002)
    • Ledare: Var både huvudtränare och assisterande tränare för Senators mellan 2001 och 2003.

Troféer[redigera | redigera wikitext]

Lag[redigera | redigera wikitext]

Presidents' Trophy

Prince of Wales Trophy

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Calder Memorial Trophy

Jack Adams Award

James Norris Memorial Trophy

King Clancy Memorial Trophy

NHL Plus/Minus Award

General Managers genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Coacher genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Lagkaptener genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Poängledare[redigera | redigera wikitext]

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i organisationen ** = Fortfarande aktiv i NHL

Uppdaterat efter 2012-13

Spelare Pos SM M A P P/M
Daniel Alfredsson** RW 1,178 426 682 1,108 .94
Jason Spezza* C 611 228 393 621 1.02
Aleksej Jasjin C 504 218 273 491 .97
Wade Redden D 838 101 309 410 .49
Radek Bonk C 689 152 247 399 .58
Marian Hossa** RW 467 188 202 390 .84
Dany Heatley** LW 317 180 182 362 1.14
Mike Fisher** C 620 153 171 324 .52
Shawn McEachern LW 454 142 162 304 .67
Chris Phillips* D 1,073 70 200 270 .25

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

  • Flest mål under en säsong: Dany Heatley, 50 (2005-06 & 2006-07)
  • Flest assists under en säsong: Jason Spezza, 71 (2005-06)
  • Flest poäng under en säsong: Dany Heatley, 105 (50 mål + 55 assists) (2006-07)
  • Flest utvisningsminuter under en säsong: Mike Peluso, 318 (1992-93)
  • Flest poäng under en säsong av en back: Norm MacIver, 63 (17 mål + 46 assists) (1992-93)
  • Flest poäng under en säsong av en rookie: Aleksej Jasjin, 79 (30 mål + 49 assists) (1993-94)
  • Flest vinster under en säsong: Patrick Lalime, 39 (2002-03)
  • Flest "shutouts" (hålla nollan) under en säsong: Patrick Lalime, 8 (2002-03)

Lag[redigera | redigera wikitext]

  • Flest poäng under en säsong: 113 (2002-03 & 2005-06)
  • Flest gjorda mål under en säsong: 312 (2005-06)
  • Flest insläppta mål under en säsong: 397 (1993-94)
  • Flest vinster under en säsong: 52 (2002-03 & 2005-06)
  • Flest förluster under en säsong: 70 (1992-93)

Svenskar i Senators[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 2013-09-15

Målvakter
Spelare Tröjnummer Från Till Matcher¹ Vinster¹ Förluster¹ Övertid¹ GAA¹ SVS%¹ Nollor¹ Matcher² Vinster² Förluster² Övertid² GAA² SVS%² Nollor² Stanley Cup
Lehner, RobinRobin Lehner 40 2010 25 9 9 0 2,49 .925 2 0 1 0 - 2,45 .920 0 0
Utespelare
Spelare Pos Tröjnummer K/A Från Till Matcher¹ Mål¹ Assists¹ Poäng¹ PIM¹ Matcher² Mål² Assists¹ Poäng² PIM² Stanley Cup
Burakovsky, RobertRobert Burakovsky HF 24 1993 1994 23 2 3 5 6 0 0 0 0 0 0
Alfredsson, DanielDaniel Alfredsson HF 11 A, K 1995 2013 1178 426 682 1108 500 121 51 49 100 78 0
Dackell, AndreasAndreas Dackell HF 10 1996 2001 401 65 115 180 104 32 4 3 7 4 0
Olsson, ChristerChrister Olsson B 23, 5 1996 1997 25 2 3 5 10 0 0 0 0 0 0
Arvedson, MagnusMagnus Arvedson VF 20 1997 2003 393 92 117 209 229 52 3 8 11 34 0
Gustafsson, PerPer Gustafsson B 3, 38 1998 1998 9 0 1 1 6 1 0 0 0 0 0
Johansson, AndreasAndreas Johansson C 21 1998 1999 69 21 16 37 34 2 0 0 0 0 0
Persson, RicardRicard Persson B 27 2000 2002 67 3 15 18 77 4 0 0 0 15 0
Karlsson, ErikErik Karlsson B 65 C 2009 233 43 119 162 124 23 3 12 15 14 0
Petersson, AndréAndré Petersson HF 20 2011 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Silfverberg, JakobJakob Silfverberg VF 33 2011 2013 48 10 9 19 12 12 2 2 4 4 0
Zibanejad, MikaMika Zibanejad C 93 2011 51 7 14 21 8 10 1 3 4 0 0
Claesson, FredrikFredrik Claesson B - 2012 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Karlsson, LudwigLudwig Karlsson VF 52 2013 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Senators val i förstarundan i NHL Entry Draft[redigera | redigera wikitext]

(1993–2007, C)

Vald som nummer två.

(1993–2000, 2002–2006, HF)

Vald som nummer ett.

(1994–2009, C)

Vald som nummer tre.

(1996–2008, B)

Vald som nummer ett.

(1997–, B)

Vald som nummer ett.

(1998–, F)

Vald som nummer tolv.

(2004, MV)

Vald som nummer 15.

(2000–, HF)

Vald som nummer 26.

(2002–, B)

Vald som nummer 21.

(2002–, C)

Vald som nummer två.

(2003–, B)

Vald som nummer 23.

(2005–2007, HF)

Vald som nummer 16.

(2005–, HF)

Vald som nummer 29.

(2005–, B)

Vald som nummer 23.

(2008–, B)

Vald som nummer nio.

(2007–, C)

Vald som nummer 28.

(2010–, C)

Vald som nummer 29.

(2009–, B)

Vald som nummer 15.

(2009, 2011–, B)

Vald som nummer nio.
  • 2010: Senators saknade val i förstarundan.
  • 2011: Sverige Mika Zibanejad (Senators)

(2011–, C)

Vald som nummer sex.

(2013–, B)

Vald som nummer 15.

(, C)

Vald som nummer 17.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Senators extend Ryan, name Karlsson captain”. NHL.com. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=732669. 
  2. ^ ”1992-93”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1992-93. 
  3. ^ ”1993-94”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1993-94. 
  4. ^ ”1994-95”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1994-95. 
  5. ^ ”1995-96”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1995-96. 
  6. ^ ”1996-97”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1996-97. 
  7. ^ ”1997-98”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1997-98. 
  8. ^ ”1998-99”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1998-99. 
  9. ^ ”1999-00”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_1999-00. 
  10. ^ ”2000-01”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2000-01. 
  11. ^ ”2002-03”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2002-03. 
  12. ^ ”Melnyk purchase of Senators, Corel Centre finalized”. ESPN.com. http://sports.espn.go.com/espn/wire?id=1603703. 
  13. ^ ”2003–04”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2003-04. 
  14. ^ ”2005-06”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2005-06. 
  15. ^ ”2006-07”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2006-07. 
  16. ^ The Canadian Press. ”Ottawa Senators trade winger Peter Schaefer to Boston for veteran Shean Donovan”. The Hockey News. http://www.thehockeynews.com/articles/2263-Ottawa-trade-winger-Peter-Schaefer-to-Boston-for-veteran-Shean-Donovan.html. 
  17. ^ ”2007-08”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2007-08. 
  18. ^ ”2008-09”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?bcid=Tea_2008-09. 
  19. ^ Roose, Bill. ”Red Wings reach deal for Alfredsson”. RedWings.com. http://redwings.nhl.com/club/news.htm?id=676658. 
  20. ^ Baines, Tim. ”Former Ottawa Senators captain Daniel Alfredsson dons a Detroit Red Wings jersey”. OttawaSun.com. http://www.ottawasun.com/2013/08/30/former-ottawa-sens-captain-daniel-alfredsson-dons-a-detroit-red-wings-jersey. 
  21. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet kapten
  22. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet kapten1
  23. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet kapten2
  24. ^ ”Senators Roster”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/roster.htm. 
  25. ^ Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. NHL.com. 2005. Sid. 69. http://www.nhl.com/cba/2005-CBA.pdf 
  26. ^ [a b c d e f] ”Ottawa Senators Salary Cap Chart”. CapGeek.com. http://www.capgeek.com/senators. 
  27. ^ De som läser denna källa ska trycka på "salaries" bredvid "cap hit" för att få fram spelarnas faktiska årslöner. "Cap hit" är genomsnittslönen under kontraktets giltighetstid.
  28. ^ ”Coaching Staff”. Senators.com. http://senators.nhl.com/club/page.htm?id=49313.