National Hockey League 2011/2012

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
NHL
Säsong 2011/2012
Vinnare av poängligan Jevgenij Malkin, Pittsburgh Penguins 109p (50+59)
Största hemmavinst BOS-CGY 9 - 0 (12-01-05)
Största bortavinst TOR-BOS 0 - 7 (11-11-05)
Målrikaste match PHI-WIN 8 - 9 (11-10-27)
Totalt antal mål 6.726
Målsnitt/match 5,468

National Hockey League 2011/2012 var den 94:e säsongen av National Hockey League. Säsongen inleddes torsdagen den 6 oktober 2011 och avslutades lördagen den 7 april 2012. Sedan följde slutspelet om Stanley Cup där Los Angeles Kings vann finalen med 4-2 i matcher mot New Jersey Devils.

Förutsättningar inför säsongen[redigera | redigera wikitext]

Lagförändringar[redigera | redigera wikitext]

Atlanta Thrashers blev Winnipeg Jets[redigera | redigera wikitext]

Winnipeg i Manitoba fick åter ett NHL-lag 15 år efter att Winnipeg Jets såldes till Phoenix. Det var ägarna till True North Sports and Entertainment som den 31 maj 2011 meddelade att man köpt upp ligalaget Atlanta Thrashers från Georgia som efter flera svaga säsonger både sportsligt och ekonomiskt, bland annat på grund av sviktande publiksiffror, till sist blev tvungna till en försäljning[1]. Den 21 juni 2011 godkändes försäljningen och omlokaliseringen av Atlanta Thrashers av Board of Governors[2] och i samband med NHL Entry Draft den 24 juni offentliggjordes också namnet på den nya klubben, Winnipeg Jets. Winnipeg Jets tog under sin första säsongen över Atlantas plats i Southeast Division men kommer att omplaceras till nästkommande säsong.

Lönetaket[redigera | redigera wikitext]

NHL gick ut officiellt 23 juni 2011 och bekräftade att lönetaket skulle komma att öka med 4,9 miljoner dollar jämfört med föregående säsong, från 59,4 miljoner till 64,3 miljoner medan lönegolvet (det minimum som ett lag måste spendera på spelarlöner) skulle hamna på 48,3 miljoner dollar.[3]

NHL Entry Draft[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: NHL Entry Draft 2011

NHL Entry Draft 2011 hölls den 24-25 juni 2011 i Xcel Energy Center i St. Paul i Minnesota. Edmonton Oilers hade första valet och tog Ryan Nugent-Hopkins. Den förste europé som valdes var svensken Gabriel Landeskog som gick som nummer två totalt och valdes av Colorado Avalanche.

Första rundan[redigera | redigera wikitext]

# Spelare Nationalitet NHL Lag College/Junior/Klubb Lag
1 Ryan Nugent-Hopkins (C) Kanada Kanada Edmonton Oilers Red Deer Rebels, (WHL)
2 Gabriel Landeskog (HF) Sverige Sverige Colorado Avalanche Kitchener Rangers, (OHL)
3 Jonathan Huberdeau (C) Kanada Kanada Florida Panthers Saint John Sea Dogs, (QMJHL)
4 Adam Larsson (B) Sverige Sverige New Jersey Devils Skellefteå AIK, (Elitserien)
5 Ryan Strome (C) Kanada Kanada New York Islanders Niagara IceDogs, (OHL)
6 Mika Zibanejad (C) Sverige Sverige Ottawa Senators Djurgårdens IF, (Elitserien)
7 Mark Scheifele (C) Kanada Kanada Winnipeg Jets Barrie Colts, (OHL)
8 Sean Couturier (C) Kanada Kanada Philadelphia Flyers (från Columbus) Drummondville Voltigeurs, (QMJHL)
9 Dougie Hamilton (B) Kanada Kanada Boston Bruins (från Toronto) Niagara IceDogs, (OHL)
10 Jonas Brodin (B) Sverige Sverige Minnesota Wild Färjestads BK, (Elitserien)

Hänt under säsongens gång[redigera | redigera wikitext]

Premiär i Europa[redigera | redigera wikitext]

För femte gången inleddes säsongen i Europa, denna gången med fyra matcher. Den 7 oktober möttes Anaheim Ducks och Buffalo Sabres i Hartwall Arena i Helsingfors samt Los Angeles Kings och New York Rangers möttes i Globen i Stockholm. Den 8 oktober möttes Anaheim Ducks och New York Rangers i Globen medan Buffalo Sabres och Los Angeles Kings möttes i O2 World i Berlin[4].

Winter Classic[redigera | redigera wikitext]

NHL:s Winter Classic-match avgjordes för femte året i rad. Den 2 januari 2012 spelade Philadelphia Flyers och New York RangersCitizens Bank Park i Philadelphia i Pennsylvania. Rangers vann matchen med 3-2 inför drygt 47.000 åskådare [5].

59:e NHL All Star-match[redigera | redigera wikitext]

Den 59:e All-Star matchen spelades den 29 januari 2012 i Ottawa Senators hemmaarena Scotiabank Place i Ottawa i Ontario. Daniel Alfredsson från Ottawa Senators och Zdeno Chára från Boston Bruins var lagkaptener för varsitt All star-lag (Team Alfredsson respektive Team Chára) [6][7]. Team Chára vann matchen med 12-9 (3-3,3-3,6-3) och Marián Gáborík från New York Rangers utsågs till matchens MVP (mest värdefulla spelare) [8].

Hertiage Classic[redigera | redigera wikitext]

Det spelades inte någon Hertiage Classic-match denna säsong, men den förväntas återvända till NHL:s kalender 2013.[9]

NHL-rekord av Detroit[redigera | redigera wikitext]

Detroit Red Wings slog den 14 februari 2012 NHL-rekord när man besegrade Dallas Stars hemma med 3-1, det var Detroits 21:a raka match hemma i Joe Louis Arena som man vann. Därmed slog Detroit Boston Bruins rekord på 20 raka hemmavinster från säsongen 1929/1930 [10]. Ett rekord som Boston delade med Philadelphia Flyers som också vann 20 raka hemmamatcher säsongen 1975/1976.

Mot målrekordet i slutspelet?[redigera | redigera wikitext]

Conference-kvartsfinalen mellan Pittsburgh Penguins och Philadelphia Flyers kan vara på väg mot alla tiders målrekord för en slutspelsserie. Efter de fyra första matcherna har det gjorts totalt 45 mål (3-4, 5-8, 4-8, 10-3 (med Pittsburghs siffror först)), vilket är nytt slutspelsrekord för de fyra första matcher. Det tidigare rekordet för de fyra första matcherna i en matchserie var i conference-finalen mellan Chicago Blackhawks och Edmonton Oilers 1985 som gjorde 44 mål (totalt 69 mål på sex matcher). Och när Pittsburgh vann den fjärde matchen med 10-3 blev man dessutom det första laget att göra minst 10 mål i en slutspelsmatch sedan Los Angeles Kings vann över Calgary Flames med 12-4 den 10 april 1990.

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Alla lag spelar mot lagen i sin egen division 6 gånger, vilket innebär 24 matcher. Alla lag möter dessutom de andra lagen i den egna konferensen (Conference) 4 gånger, vilket betyder 40 matcher. Därefter spelar man totalt 18 matcher mot lagen från den andra konferensen - av dessa möter man 12 lag endast en gång, och tre andra lag två gånger. Totalt ger spelupplägget 82 matcher under en säsong fördelat på lika många hemma- och bortamatcher (41 st).

Eastern Conference[redigera | redigera wikitext]

  • Not: SM = Spelade matcher, V = Vunna, F = Förluster, OTL = Förlust efter sudden death eller straffar, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål, MSK = Målskillnad, Pts = Poäng
  • Not: Divisionsledarna rankas alltid på plats 1-3 i konferensen
Pos Eastern Conference SM V F OTL GM IM MSK PTS
1 New York Rangers 82 51 24 7 226 187 +39 109
2 Boston Bruins 82 49 29 4 269 202 +67 102
3 Florida Panthers 82 38 26 18 203 227 -24 94
4 Pittsburgh Penguins 82 51 25 6 282 221 +61 108
5 Philadelphia Flyers 82 47 26 9 264 232 +32 103
6 New Jersey Devils 82 48 28 6 228 209 +19 102
7 Washington Capitals 82 42 32 8 222 230 -8 92
8 Ottawa Senators 82 41 31 10 249 240 +9 92
9 Buffalo Sabres 82 39 32 11 218 230 -12 89
10 Tampa Bay Lightning 82 38 36 8 235 281 -46 84
11 Winnipeg Jets 82 37 35 10 225 246 -21 84
12 Carolina Hurricanes 82 33 33 16 213 243 -30 82
13 Toronto Maple Leafs 82 35 37 10 231 264 -33 80
14 New York Islanders 82 34 37 11 203 255 -52 79
15 Montreal Canadiens 82 31 35 16 212 226 -14 78
Pos Atlantic Division SM V F OTL GM IM MSK PTS
1 New York Rangers 82 51 24 7 226 187 +39 109
2 Pittsburgh Penguins 82 51 25 6 282 221 +61 108
3 Philadelphia Flyers 82 47 26 9 264 232 +32 103
4 New Jersey Devils 82 48 28 6 228 209 +19 102
5 New York Islanders 82 34 37 11 203 255 -52 79
Pos Northeast Division SM V F OTL GM IM MSK PTS
1 Boston Bruins 82 49 29 4 269 202 +67 102
2 Ottawa Senators 82 41 31 10 249 240 +9 92
3 Buffalo Sabres 82 39 32 11 218 230 -12 89
4 Toronto Maple Leafs 82 35 37 10 231 264 -33 80
5 Montreal Canadiens 82 31 35 16 212 226 -14 78
Pos Southeast Division SM V F OTL GM IM MSK PTS
1 Florida Panthers 82 38 26 18 203 227 -24 94
2 Washington Capitals 82 42 32 8 222 230 -8 92
3 Tampa Bay Lightning 82 38 36 8 235 281 -46 84
4 Winnipeg Jets 82 37 35 10 225 246 -21 84
5 Carolina Hurricanes 82 33 33 16 213 243 -30 82

Western Conference[redigera | redigera wikitext]

  • Not: SM = Spelade matcher, V = Vunna, F = Förluster, OTL = Förlust efter sudden death eller straffar, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål, MSK = Målskillnad, Pts = Poäng
  • Not: Divisionsledarna rankas alltid på plats 1-3 i konferensen
Pos Western Conference SM V F OTL GM IN MSK PTS
1 Vancouver Canucks 82 51 22 9 249 198 +51 111
2 St. Louis Blues 82 49 22 11 210 165 +45 109
3 Phoenix Coyotes 82 42 27 13 216 204 +12 97
4 Nashville Predators 82 48 26 8 237 210 +27 104
5 Detroit Red Wings 82 48 28 6 248 203 +45 102
6 Chicago Blackhawks 82 45 26 11 248 238 +10 101
7 San Jose Sharks 82 43 29 10 228 210 +18 96
8 Los Angeles Kings 82 40 27 15 194 179 +15 95
9 Calgary Flames 82 37 29 16 202 226 -24 90
10 Dallas Stars 82 42 35 5 211 222 -11 89
11 Colorado Avalanche 82 41 35 6 208 220 -12 88
12 Minnesota Wild 82 35 36 11 177 226 -49 81
13 Anaheim Ducks 82 34 36 12 204 231 -27 80
14 Edmonton Oilers 82 32 40 10 212 239 -27 74
15 Columbus Blue Jackets 82 29 46 7 202 262 -60 65
Pos Central Division SM V F OTL GM IN MSK PTS
1 St. Louis Blues 82 49 22 11 210 165 +45 109
2 Nashville Predators 82 48 26 8 237 210 +27 104
3 Detroit Red Wings 82 48 28 6 248 203 +45 102
4 Chicago Blackhawks 82 45 26 11 248 238 +10 101
5 Columbus Blue Jackets 82 29 46 7 202 262 -60 65
Pos Northwest Division SM V F OTL GM IN MSK PTS
1 Vancouver Canucks 82 51 22 9 249 198 +51 111
2 Calgary Flames 82 37 29 16 202 226 -24 90
3 Colorado Avalanche 82 41 35 6 208 220 -12 88
4 Minnesota Wild 82 35 36 11 177 226 -49 81
5 Edmonton Oilers 82 32 40 10 212 239 -27 74
Pos Pacific Division SM V F OTL GM IN MSK PTS
1 Phoenix Coyotes 82 42 27 13 216 204 +12 97
2 San Jose Sharks 82 43 29 10 228 210 +18 96
3 Los Angeles Kings 82 40 27 15 194 179 +15 95
4 Dallas Stars 82 42 35 5 211 222 -11 89
5 Anaheim Ducks 82 34 36 12 204 231 -27 80

Poängligan[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng, +/- = Plus/Minus (Om spelaren varit inne på flest mål framåt (+) eller bakåt (-))

Not: Poängligan hämtad från nhl.com 2012-04-08 [11]
Spelare Lag SM M A Pts +/-
Ryssland Jevgenij Malkin Pittsburgh Penguins
75
50
59
109
+18
Kanada Steven Stamkos Tampa Bay Lightning
82
60
37
97
+7
Kanada Claude Giroux Philadelphia Flyers
77
28
65
93
+6
Kanada Jason Spezza Ottawa Senators
80
34
50
84
+11
Ryssland Ilja Kovaltjuk New Jersey Devils
77
37
46
83
-9
USA Phil Kessel Toronto Maple Leafs
82
37
45
82
-10
Kanada James Neal Pittsburgh Penguins
80
40
41
81
+6
Kanada John Tavares New York Islanders
82
31
50
81
-6
Sverige Henrik Sedin Vancouver Canucks
82
14
67
81
+23
Tjeckien Patrik Eliáš New Jersey Devils
81
26
52
78
-8
Sverige Erik Karlsson Ottawa Senators
81
19
59
78
+16

Slutspelet[redigera | redigera wikitext]

Stanley Cup trofén

16 lag gör upp om Stanley Cup. Samtliga matchserier avgörs i bäst av sju matcher.

Slutspelsträd[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 12 juni 2012
  Kvartsfinaler inom konferensen Semifinaler inom konferensen Finaler inom konferensen Stanley Cup-finalen
                                     
1  New York Rangers 4     1  New York Rangers 4  
8  Ottawa Senators 3     7  Washington Capitals 3  


2  Boston Bruins 3 Östra konferensen
7  Washington Capitals 4  
    1  New York Rangers 2  
  6  New Jersey Devils 4  
3  Florida Panthers 3  
6  New Jersey Devils 4  
4  Pittsburgh Penguins 2   5  Philadelphia Flyers 1
5  Philadelphia Flyers 4     6  New Jersey Devils 4  


  E6  New Jersey Devils 2
(Lagen omseedas efter kvartfinalerna)
  W8  Los Angeles Kings 4
1  Vancouver Canucks 1     2  St. Louis Blues 0
8  Los Angeles Kings 4     8  Los Angeles Kings 4  
2  St. Louis Blues 4
7  San Jose Sharks 1  
  8  Los Angeles Kings 4
  3  Phoenix Coyotes 1  
3  Phoenix Coyotes 4  
6  Chicago Blackhawks 2   Västra konferensen
4  Nashville Predators 4   3  Phoenix Coyotes 4
5  Detroit Red Wings 1     4  Nashville Predators 1  

Kvartsfinalerna[redigera | redigera wikitext]

Not: Alla tider för matchstart är eastern time
Eastern Conference
Western Conference

Poängligan i slutspelet[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng, +/- = Plus/Minus (Om spelaren varit inne på flest mål framåt (+) eller bakåt (-))

Not: Poängligan hämtas från nhl.com [12]
Senast uppdaterad 2 september 2012
Spelare Lag SM M A Pts +/-
Slovenien Anže Kopitar Los Angeles Kings
20
8
12
20
+16
USA Dustin Brown Los Angeles Kings
20
8
12
20
+16
Ryssland Ilja Kovaltjuk New Jersey Devils
23
8
11
19
-7
Kanada Claude Giroux Philadelphia Flyers
10
8
9
17
+2
Kanada Drew Doughty Los Angeles Kings
20
4
12
16
+11
USA Zach Parise New Jersey Devils
24
8
7
15
-8
Kanada Brad Richards New York Rangers
20
6
9
15
-2
Kanada Mike Richards Los Angeles Kings
20
4
11
15
+1
Kanada Justin Williams Los Angeles Kings
20
4
11
15
+8
Kanada Travis Zajac New Jersey Devils
24
7
7
14
-6
Kanada Bryce Salvador New Jersey Devils
24
4
10
14
+9

NHL awards[redigera | redigera wikitext]

Presidents' Trophy går till det lag med mest poäng i grundserien
Maurice 'Rocket' Richard Trophy vinner den som gjort flest mål
2011–2012 NHL awards
Pris Mottagare
Stanley Cup Los Angeles Kings
Presidents' Trophy Vancouver Canucks
Prince of Wales Trophy New Jersey Devils
Clarence S. Campbell Bowl Los Angeles Kings
Art Ross Trophy Jevgenij Malkin (Pittsburgh Penguins)
Bill Masterton Memorial Trophy Max Pacioretty (Montreal Canadiens)
Calder Memorial Trophy Gabriel Landeskog (Colorado Avalanche)
Conn Smythe Trophy Jonathan Quick (Los Angeles Kings)
Frank J. Selke Trophy Patrice Bergeron (Boston Bruins)
Hart Memorial Trophy Jevgenij Malkin (Pittsburgh Penguins)
Jack Adams Award Ken Hitchcock (St. Louis Blues)
James Norris Memorial Trophy Erik Karlsson (Ottawa Senators)
King Clancy Memorial Trophy Daniel Alfredsson (Ottawa Senators)
Lady Byng Memorial Trophy Brian Campbell (Florida Panthers)
Ted Lindsay Award Jevgenij Malkin (Pittsburgh Penguins)
Mark Messier Leadership Award Shane Doan (Phoenix Coyotes)
Maurice 'Rocket' Richard Trophy Steven Stamkos (Tampa Bay Lightning)
NHL Foundation Player Award Mike Fisher (Nashville Predators)
NHL General Manager of the Year Award Doug Armstrong (St. Louis Blues)
NHL Plus/Minus Award Patrice Bergeron (Boston Bruins)
Roger Crozier Saving Grace Award Brian Elliott (St. Louis Blues)
Vézina Trophy Henrik Lundqvist (New York Rangers)
William M. Jennings Trophy Jaroslav Halák & Brian Elliott (St. Louis Blues)
Lester Patrick Trophy

NHL All-Star Team[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: NHL All-Star Team
Huvudartikel: NHL All-Rookie Team
Första laget   Position   Andra laget   Position   All-Rookie
Henrik Lundqvist (New York Rangers) M Jonathan Quick (Los Angeles Kings) M Jhonas Enroth (Buffalo Sabres)
Erik Karlsson (Ottawa Senators) B Zdeno Chára (Boston Bruins) B Justin Faulk (Carolina Hurricanes)
Shea Weber (Nashville Predators) B Alex Pietrangelo (St. Louis Blues) B Jake Gardiner (Toronto Maple Leafs)
Jevgenij Malkin (Pittsburgh Penguins) C Steven Stamkos (Tampa Bay Lightning) F Adam Henrique (New Jersey Devils)
James Neal (Pittsburgh Penguins) HF Marián Gáborík (New York Rangers) F Gabriel Landeskog (Colorado Avalanche)
Ilja Kovaltjuk (New Jersey Devils) VF Ray Whitney (Phoenix Coyotes) F Ryan Nugent-Hopkins (Edmonton Oilers)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Atlanta förlorar ett NHL-lag - igen - 31 maj 2011 på hockeykanalen.se
  2. ^ Försäljningen godkändes av NHL:s styrelse - 22 Juni 2011 på hockeykanalen.se
  3. ^ ”Salary cap set for 2011-12”. NHL.com. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=566916. 
  4. ^ NHL-premiär i Europa 2011 (engelska) - 11 April 2011 på nhl.com
  5. ^ Lundqvist hjälte i Winter Classic 2012
  6. ^ Spelarna till All Star-matchen 2012 - hockeykanalen.se den 13 januari 2012
  7. ^ Lagen efter NHL All Star Fantasy draft - hockeysverige.se den 27 januari 2012
  8. ^ Team Chára vann All star-matchen - huffingtonpost.som den 29 januari 2012 (engelska)
  9. ^ LeBrun, Pierre. ”Only 1 outdoor game next year”. ESPN.com. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=6651931. 
  10. ^ Detroit slog NHL-rekord - svenskafans.com den 15 februari 2012
  11. ^ Poängligan på nhl.com
  12. ^ Not: Poängligan i slutspelet 2012

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]