National Hockey League 2010/2011

Från Wikipedia
NHL
Säsong2010/2011
VinnareBoston Bruins, (mästare efter slutspel)
Vinnare av poängliganDaniel Sedin, Vancouver Canucks 104p (41+63)
Största hemmavinstCBJ-SLB 8 - 1 (10-11-10)
BOS-TBL 8 - 1 (10-12-02)
PIT-TBL 8 - 1 (11-01-05)
Största bortavinstCOL-CAL 1 - 9 (11-02-14)
Målrikaste matchPHI-TBL 7 - 8 (10-11-18)
Högsta poängVancouver 117
Totalt antal mål6.870
Målsnitt/match5,585

National Hockey League 2010/2011 var den 93:e säsongen av National Hockey League som inleddes torsdagen den 7 oktober 2010 och avslutades söndagen den 10 april 2011. Slutspelet inleddes den 13 april och höll sedan på fram till den 15 juni då den sjunde och avgörande finalmatchen spelades.

För fjärde gången inleddes säsongen i Europa, denna gången med sex matcher[1]. Carolina Hurricanes och Minnesota Wild möttes två gånger i Hartwall Arena, Helsingfors. Columbus Blue Jackets och San Jose Sharks möttes två gånger i Globen, Stockholm. Boston Bruins och Phoenix Coyotes möttes två gånger i O2 Arena, Prag.

NHL:s Winter Classic-match avgjordes för fjärde året i rad. Den 1 januari 2011 spelade Pittsburgh Penguins och Washington CapitalsHeinz Field i Pittsburgh, Pennsylvania. Den 20 februari 2011 spelade även Calgary Flames och Montreal Canadiens en utomhusmatch på McMahon Stadium i Calgary, Alberta[2].

NHL Entry Draft hölls den 25-26 juni 2010 i Staples Center i Los Angeles. Edmonton Oilers hade första valet och tog Taylor Hall. Den förste europé som valdes var schweizaren Nino Niederreiter som gick som nummer fem totalt och valdes av New York Islanders.

Den 58:e All-Starmatchen spelades den 30 januari 2011 i Carolina Hurricanes hemmaarena RBC Center i Raleigh, North Carolina. Matchen skulle egentligen ha spelats i Jobing.com Arena i Glendale, Arizona, hem för Phoenix Coyotes, men NHL beslöt att byta spelort på grund av de pågående ägarförändringarna i Coyotes organisation. Nicklas Lidström, Detroit Red Wings och Eric Staal, Carolina Hurricanes, var lagkaptener för varsitt All Star-lag (Team Lidström respektive Team Staal).[3] Team Lidström vann matchen med 11-10 (4-4,3-2,4-4) och matchens MVP (mest värdefulla spelare) utsågs Patrick Sharp, Chicago Black Hawks, till.

Den svenske ishockeydomaren Marcus Vinnerborg blev den 16 november den förste icke nordamerikan att döma en NHL-match när han var domare i matchen mellan Dallas Stars och Anaheim Ducks[4][5].

Daniel Sedin vann poängligan på 104 poäng (41 mål + 63 assist)[6] och blev den tredje svenske ishockeyspelaren som vunnit poängligan under grundserien efter Peter Forsberg och Henrik Sedin. I och med det gjorde bröderna Sedin NHL-historia som det första brödraparet som vunnit poängligan åren efter varandra.

Onsdagen den 15 juni 2011 vann Boston Bruins Stanley Cup för sjätte gången efter finalvinst mot Vancouver Canucks med 4-3 i matcher.[7] Det var Bostons första Stanley Cup-seger på 39 år och slovaken Zdeno Chára blev den andre europeiske lagkaptenen, efter Nicklas Lidström, att få lyfta Lord Stanleys buckla. Bostons målvakt Tim Thomas vann Conn Smythe Trophy som slutspelet mest värdefulla spelare.

I den andra Stanley Cup-finalmatchen 4 juni blev Mark Recchi, Boston Bruins, historisk när han 43 år och 123 dagar gammal blev den äldste spelaren att göra mål i en Stanley Cup-final[8]. Ett rekord som han själv slog bara två dagar senare, 6 juni, när han gjorde två mål i den tredje matchen. När Boston Bruins vann den tredje finalmatchen över Vancouver Canucks med 8-1 så var det på dagen, 6 juni, den största Stanley Cup-vinsten sedan Colorado Avalanche besegrade Florida Panthers med 8-1 under 1996 års finalserie.

Atlanta Thrashers, Georgia, spelade sin sista säsong i ligan. Efter elva säsonger i NHL blev det, efter en tids spekulationer, den 31 maj 2011 klart att Thrashers lämnar Atlanta och flyttar till Winnipeg, Manitoba[9]. Anledningen till att Thrashers lämnar Atlanta är sviktande ekonomi bland annat på grund dåliga publiksiffror[10]. I samband med NHL-draften 2011 offentliggjordes också namnet på den nya klubben, Winnipeg Jets.

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Alla lag spelade mot lagen i sin egen division 6 gånger, vilket innebar 24 matcher. Alla lag mötte dessutom de andra lagen i sin egen konferens (Conference) 4 gånger, vilket innebar 40 matcher. Därefter spelade man totalt 18 matcher mot lagen från den andra konferensen - varje lag mötte 12 lag en gång, och tre andra lag två gånger. Detta gavr totalt 82 matcher under säsongen, vilka var uppdelat på 41 hemma- och 41 bortamatcher.

Eastern Conference[redigera | redigera wikitext]

Pos Eastern Conference SM V F OTL GM IM +/- PTS
1 Washington Capitals 82 48 22 11 224 197 +27 107
2 Philadelphia Flyers 82 49 25 8 259 223 +36 106
3 Boston Bruins 82 46 25 11 246 195 +51 103
4 Pittsburgh Penguins 82 49 25 8 238 199 +39 106
5 Tampa Bay Lightning 82 46 25 11 247 240 +7 103
6 Montreal Canadiens 82 44 30 8 216 209 +7 96
7 Buffalo Sabres 82 43 29 10 245 229 +16 96
8 New York Rangers 82 44 33 5 233 198 +35 93
9 Carolina Hurricanes 82 40 31 11 236 239 -3 91
10 Toronto Maple Leafs 82 37 34 11 218 251 -33 85
11 New Jersey Devils 82 38 39 5 174 209 -35 81
12 Atlanta Thrashers 82 34 36 12 223 269 -46 80
13 Ottawa Senators 82 32 40 10 192 250 -58 74
14 New York Islanders 82 30 39 13 229 264 -35 73
15 Florida Panthers 82 30 40 12 195 229 -34 72
Pos Atlantic Division SM V F OTL GM IM +/- PTS
1 Philadelphia Flyers 82 49 25 8 259 223 +36 106
2 Pittsburgh Penguins 82 49 25 8 238 199 +39 106
3 New York Rangers 82 44 33 5 233 198 +35 93
4 New Jersey Devils 82 38 39 5 174 209 -35 81
5 New York Islanders 82 30 39 13 229 264 -35 73
Pos Northeast Division SM V F OTL GM IM +/- PTS
1 Boston Bruins 82 46 25 11 246 195 +51 103
2 Montreal Canadiens 82 44 30 8 216 209 +7 96
3 Buffalo Sabres 82 43 29 10 245 229 +16 96
4 Toronto Maple Leafs 82 37 34 11 218 251 -33 85
5 Ottawa Senators 82 32 40 10 192 250 -58 74
Pos Southeast Division SM V F OTL GM IM +/- PTS
1 Washington Capitals 82 48 22 11 224 197 +27 107
2 Tampa Bay Lightning 82 46 25 11 247 240 +7 103
3 Carolina Hurricanes 82 40 31 11 236 239 -3 91
4 Atlanta Thrashers 82 34 36 12 223 269 -46 80
5 Florida Panthers 82 30 40 12 195 229 -34 72

Western Conference[redigera | redigera wikitext]

Western Conference SM V F OTL GM IN +/- PTS
1 Vancouver Canucks 82 54 19 9 262 185 +77 117
2 San Jose Sharks 82 48 25 9 248 213 +35 105
3 Detroit Red Wings 82 47 25 10 261 241 +20 104
4 Anaheim Ducks 82 47 30 5 239 235 +4 99
5 Nashville Predators 82 44 27 11 219 194 +25 99
6 Phoenix Coyotes 82 43 26 13 231 226 +5 99
7 Los Angeles Kings 82 46 30 6 219 198 +21 98
8 Chicago Blackhawks 82 44 29 9 258 225 +33 97
9 Dallas Stars 82 42 29 11 227 233 -6 95
10 Calgary Flames 82 41 29 12 250 237 +13 94
11 St. Louis Blues 82 38 33 11 240 234 +6 87
12 Minnesota Wild 82 39 35 8 206 233 -27 86
13 Columbus Blue Jackets 82 34 35 13 215 258 -43 81
14 Colorado Avalanche 82 30 44 8 227 288 -61 68
15 Edmonton Oilers 82 25 45 12 193 269 -76 62
Central Division SM V F OTL GM IN +/- PTS
1 Detroit Red Wings 82 47 25 10 261 241 +20 104
2 Nashville Predators 82 44 27 11 219 194 +25 99
3 Chicago Blackhawks 82 44 29 9 258 225 +33 97
4 St. Louis Blues 82 38 33 11 240 234 +6 87
5 Columbus Blue Jackets 82 34 35 13 215 258 -43 81
Northwest Division SM V F OTL GM IN +/- PTS
1 Vancouver Canucks 82 54 19 9 262 185 +77 117
2 Calgary Flames 82 41 29 12 250 237 +13 94
3 Minnesota Wild 82 39 35 8 206 233 -27 86
4 Colorado Avalanche 82 30 44 8 227 288 -61 68
5 Edmonton Oilers 82 25 45 12 193 269 -76 62
Pacific Division SM V F OTL GM IN +/- PTS
1 San Jose Sharks 82 48 25 9 248 213 +35 105
2 Anaheim Ducks 82 47 30 5 239 235 +4 99
3 Phoenix Coyotes 82 43 26 13 231 226 +5 99
4 Los Angeles Kings 82 46 30 6 219 198 +21 98
5 Dallas Stars 82 42 29 11 227 233 -6 95

Poängligan[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng, +/- = Plus/Minus (Om spelaren varit inne på flest mål framåt (+) eller bakåt (-))

Spelare Lag SM M A Pts +/-
Sverige Daniel Sedin Vancouver Canucks 82 41 63 104 +29
Kanada Martin St. Louis Tampa Bay Lightning 82 31 68 99 ±0
Kanada Corey Perry Anaheim Ducks 82 50 48 98 +9
Sverige Henrik Sedin Vancouver Canucks 82 19 75 94 +26
Kanada Steven Stamkos Tampa Bay Lightning 82 45 46 91 +3
Kanada Jarome Iginla Calgary Flames 82 43 43 86 ±0
Ryssland Aleksandr Ovetjkin Washington Capitals 79 32 53 85 +24
Finland Teemu Selänne Anaheim Ducks 73 31 49 80 +6
Sverige Henrik Zetterberg Detroit Red Wings 80 24 56 80 -1
Kanada Eric Staal Carolina Hurricanes 81 33 43 76 -10

Målvaktsligan[redigera | redigera wikitext]

Not: Endast målvakter som spelat minst 1.800 minuter under grundserien kommer med på målvaktsligan

Not: SM = Spelade matcher, ST = Speltid (minuter på isen), V = Vinster, F = Förluster, OT = Övertidsförluster, IM = Insläppta mål, SO = Antalet hållna nollor under säsongen, SV% = Räddningsprocent, GAA = I snitt insläppta mål/match

Spelare Lag SM ST V F OT IM SO SV% GAA
USA Thomas, TimTim Thomas Boston Bruins 57 3.363:58 35 11 9 112 9 93,8 2.00
Kanada Luongo, RobertoRoberto Luongo Vancouver Canucks 60 3.589:39 38 15 7 126 4 92,8 2.11
Finland Rinne, PekkaPekka Rinne Nashville Predators 64 3.789:15 33 22 9 134 6 93,0 2.12
USA Quick, JonathanJonathan Quick Los Angeles Kings 61 3.590:34 35 22 3 134 6 91,8 2.24
Sverige Lundqvist, HenrikHenrik Lundqvist New York Rangers 68 4.006:40 36 27 5 152 11 92,3 2.28
Kanada Crawford, CoreyCorey Crawford Chicago Blackhawks 57 3.336:37 33 18 6 128 4 91,7 2.30
Kanada Fleury, Marc-AndréMarc-André Fleury Pittsburgh Penguins 65 3.695:10 36 20 5 143 3 91,8 2.32
Kanada Price, CareyCarey Price Montreal Canadiens 72 4.206:08 38 28 6 165 8 92,3 2.35
Finland Niemi, AnttiAntti Niemi San Jose Sharks 60 3.523:54 35 18 6 140 6 92,0 2.38
USA Boucher, BrianBrian Boucher Philadelphia Flyers 34 1.884:34 18 10 4 76 0 91,6 2.42

Slutspelet[redigera | redigera wikitext]

Stanley Cup-trofén

16 lag gör upp om Stanley Cup. Samtliga matchserier avgörs i bäst av sju matcher.

Slutspelsträd[redigera | redigera wikitext]

  Kvartsfinaler inom konferensen Semifinaler inom konferensen Finaler inom konferensen Stanley Cup-finalen
                                     
1  Washington Capitals 4     1  Washington Capitals 0  
8  New York Rangers 1     5  Tampa Bay Lightning 4  
2  Philadelphia Flyers 4 Östra konferensen
7  Buffalo Sabres 3  
    3  Boston Bruins 4  
  5  Tampa Bay Lightning 3  
3  Boston Bruins 4  
6  Montreal Canadiens 3  
4  Pittsburgh Penguins 3   2  Philadelphia Flyers 0
5  Tampa Bay Lightning 4     3  Boston Bruins 4  
  EC3  Boston Bruins 4
(Lagen omseedas efter kvartfinalerna)
  WC1  Vancouver Canucks 3
1  Vancouver Canucks 4     1  Vancouver Canucks 4
8  Chicago Black Hawks 3     5  Nashville Predators 2  
2  San Jose Sharks 4
7  Los Angeles Kings 2  
  1  Vancouver Canucks 4
  2  San Jose Sharks 1  
3  Detroit Red Wings 4  
6  Phoenix Coyotes 0   Västra konferensen
4  Anaheim Ducks 2   2  San Jose Sharks 4
5  Nashville Predators 4     3  Detroit Red Wings 3  

Kvartsfinalerna[redigera | redigera wikitext]

Not: Alla tider för matchstart är eastern time
Eastern Conference
Western Conference

Semifinalerna[redigera | redigera wikitext]

Eastern Conference
Western Conference

Finalerna[redigera | redigera wikitext]

Eastern Conference
Western Conference

Stanley Cup-final[redigera | redigera wikitext]

Vancouver Canucks – Boston Bruins (3-4)

Poängligan i slutspelet[redigera | redigera wikitext]

Not: SM = Spelade matcher, M = Mål, A = Assists, Pts = Poäng, +/- = Plus/Minus (Om spelaren varit inne på flest mål framåt (+) eller bakåt (-))

Spelare Lag SM M A Pts +/-
Tjeckien David Krejčí Boston Bruins
25
12
11
23
+8
Sverige Henrik Sedin Vancouver Canucks
25
3
19
22
-11
Kanada Martin St. Louis Tampa Bay Lightning
18
10
10
20
-8
Sverige Daniel Sedin Vancouver Canucks
25
9
11
20
-9
Kanada Patrice Bergeron Boston Bruins
23
6
14
20
+15
Kanada Brad Marchand Boston Bruins
25
11
8
19
+12
USA Ryan Kesler Vancouver Canucks
24
7
12
19
±0
Kanada Vincent Lecavalier Tampa Bay Lightning
18
6
13
19
+6
Kanada Alexandre Burrows Vancouver Canucks
25
9
8
17
±0
Kanada Michael Ryder Boston Bruins
25
8
9
17
+8
Kanada Nathan Horton Boston Bruins
21
8
9
17
+11
Kanada Teddy Purcell Tampa Bay Lightning
18
6
11
17
+4
Kanada Joe Thornton San Jose Sharks
18
3
14
17
-5

NHL awards[redigera | redigera wikitext]

Presidents' Trophy går till det lag med mest poäng i grundserien
Maurice "Rocket" Richard Trophy vinner den som gjort flest mål
2010–2011 NHL awards
Pris Mottagare
Stanley Cup Boston Bruins
Presidents' Trophy Vancouver Canucks
Prince of Wales Trophy Boston Bruins
Clarence S. Campbell Bowl Vancouver Canucks
Art Ross Trophy Daniel Sedin (Vancouver Canucks)
Bill Masterton Memorial Trophy Ian Laperriere (Philadelphia Flyers)
Calder Memorial Trophy Jeff Skinner (Carolina Hurricanes)
Conn Smythe Trophy Tim Thomas (Boston Bruins)
Frank J. Selke Trophy Ryan Kesler (Vancouver Canucks)
Hart Memorial Trophy Corey Perry (Anaheim Ducks)
Jack Adams Award Dan Bylsma (Pittsburgh Penguins)
James Norris Memorial Trophy Nicklas Lidström (Detroit Red Wings)
King Clancy Memorial Trophy Doug Weight (New York Islanders)
Lady Byng Memorial Trophy Martin St. Louis (Tampa Bay Lightning)
Ted Lindsay Award Daniel Sedin (Vancouver Canucks)
Maurice "Rocket" Richard Trophy Corey Perry (Anaheim Ducks)
NHL General Manager of the Year Award Mike Gillis (Vancouver Canucks)
NHL Plus/Minus Award Zdeno Chára (Boston Bruins)
Roger Crozier Saving Grace Award Tim Thomas (Boston Bruins)
Vézina Trophy Tim Thomas (Boston Bruins)
William M. Jennings Trophy Roberto Luongo & Cory Schneider (Vancouver Canucks)
Lester Patrick Trophy Mark Johnson, Jeff Sauer, Bob Pulford & Toni Rossi
Mark Messier Leadership Award Zdeno Chára (Boston Bruins)

NHL All-Star Team[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: NHL All-Star Team
Första laget   Position   Andra laget
Tim Thomas (Boston Bruins) M Pekka Rinne (Nashville Predators)
Nicklas Lidström (Detroit Red Wings) B Zdeno Chára (Boston Bruins)
Shea Weber (Nashville Predators) B Ľubomír Višňovský (Anaheim Ducks)
Henrik Sedin (Vancouver Canucks) C Steven Stamkos (Tampa Bay Lightning)
Corey Perry (Anaheim Ducks) HF Martin St. Louis (Tampa Bay Lightning)
Daniel Sedin (Vancouver Canucks) VF Aleksandr Ovetjkin (Washington Capitals)

NHL All-Rookie Team[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: NHL All-Rookie Team
Position   Spelare   Klubb
Målvakt Corey Crawford Chicago Blackhawks
Back John Carlson Washington Capitals
Back P. K. Subban Montreal Canadiens
Forward Logan Couture San Jose Sharks
Forward Michael Grabner New York Islanders
Forward Jeff Skinner Carolina Hurricanes

Debutanter[redigera | redigera wikitext]

Debutanter under säsongen:

Sista matchen i NHL[redigera | redigera wikitext]

Bland de spelare som gjorde sin sista säsong i NHL fanns bland annat:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”NHL-premiär i Europa igen - nhl.com. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=516907. 
  2. ^ ”Klart med utomhusmatchen mellan Calgary och Montreal - hockeykanalen.se. http://www.hockeykanalen.se/1.1735866/2010/08/05/klart_med_ny_utomhusmatch. 
  3. ^ ”Lidström och Staal lagkaptener - hockeykanalen.se. http://www.hockeykanalen.se/1.1982123/2011/01/18/lidstrom_kapten_i_all_star_laget_ska_bli_en_ara. 
  4. ^ ”Vinnerborg historisk svensk domare i NHL - hockeykanalen.se. http://www.hockeykanalen.se/1.1908089/2010/11/17/vinnerborg_om_nhl_slagsmal_det_ar_en_sak_som_jag_inte_har_nagon_kunskap_om. 
  5. ^ ”Vinnerborg om debuten - hockeykanalen.se. http://www.hockeykanalen.se/1.1908936/2010/11/17/vinnerborg_felfri_allt_gick_bra. 
  6. ^ ”Sedin vann NHL:s poängliga - hockeykanalen.se. http://www.hockeykanalen.se/1.2091076/2011/04/10/poangkungen. 
  7. ^ ”Dagens Nyheter”. 16 juni 2011. http://www.dn.se/sport/ishockey/boston-vann-stanley-cup. Läst 16 juni 2011. 
  8. ^ ”Mark Recchi blev historisk - nhl.com den 4 juni 2011 (engelska). http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=564854. 
  9. ^ ”Atlanta Thrashers flyttar till Winnipeg - 31 maj 2011 på hockeykanalen.se”. http://www.hockeykanalen.se/1.2160312/2011/05/31/kanadensisk_hockey_har_aldrig_varit_starkare. 
  10. ^ ”Atlanta förlorar ett NHL-lag - igen - 31 maj 2011 på hockeykanalen.se”. http://www.hockeykanalen.se/1.2160008/2011/05/31/historien_som_upprepar_sig_atlanta_forlorar_ett_nhl_lag_igen. 
  11. ^ ”Boogaard hittad död i sin lägenhet - tsn.ca den 14 maj 2011 (engelska). Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606051419/http://tsn.ca/nhl/story/?id=365644. 
  12. ^ ”Peter Forsberg avslutar sin comeback - nhl.com den 14 februari 2011 (engelska). http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=552668#&navid=nhl-search. 
  13. ^ ”Adam Foote avslutar sin karriär - denverpost.com den 8 april 2011 (engelska). http://www.denverpost.com/sports/ci_17802234. 
  14. ^ ”Fredrik Modin slutar - aftonbladet.se den 19 maj 2011. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article13049212.ab. 
  15. ^ ”Brian Rafalski slutar - tsn.ca den 26 maj 2011 (engelska). Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110526081530/http://www.tsn.ca/nhl/story/?id=366668. 
  16. ^ ”Doug Weight slutar - nhl.com den 26 maj 2011 (engelska). http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=563859&navid=mod-rr-headlines. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]