Philadelphia Flyers

Philadelphia Flyers
Claude Giroux
Liga	National Hockey League
Conference	Eastern Conference
Division	Atlantic Division
Grundad	1967
Tidigare namn	Philadelphia Flyers 1967 -
Stad	Philadelphia, Pennsylvania, USA
Arena	Wells Fargo Center
Kapacitet	20 327
Lagfärger	Orange, svart & vit
Organisation
Ägare	Comcast Spectacor, L.P.
Ordförande	Edward Snider
General Manager	Paul Holmgren
Coach	Peter Laviolette
Kapten	Claude Giroux
Samarbetspartners	AHL Adirondack Phantoms ECHL Trenton Titans
Statistik
Flest matcher	Bobby Clarke (1 144)
Flest mål	Bill Barber (420)
Flest assists	Bobby Clarke (852)
Flest poäng	Bobby Clarke (1 210)
Flest PIM	Rick Tocchet (1 817)
Utmärkelser
Stanley Cup-segrar	(2) 1973-74, 1974-75
Conference-mästare	(8) 1974-75, 1975-76, 1976-77, 1979-80, 1984-85, 1986-87, 1996-97, 2009-10
Divisionsmästare	(16) 1967-68, 1973-74, 1974-75, 1975-76, 1976-77, 1979-80, 1982-83, 1984-85, 1985-86, 1986-87, 1994-95, 1995-96, 1999-00, 2001-02, 2003-04, 2010-11
Övrigt
Webbplats	Flyers.com

Philadelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia, Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i NHL sedan 1967 då klubben bildades. Klubbens hemmaarena är Wells Fargo Center som har stått till klubbens förfogande sedan 1996. Laget tillhör Atlantic Division där man kamperar mot New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers och Pittsburgh Penguins.

Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies" på grund av sitt brutala spel. Flyers har vunnit Stanley Cup två gånger, 1973-74 och 1974-75. Flyers har genom åren haft många stora spelare som Bobby Clarke, Eric Lindros, Bill Barber, Rick MacLeish, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Bernie Parent, Paul Coffey, Darryl Sittler, Peter Forsberg, Reggie Leach, Dale Hawerchuk, Adam Oates och Jeremy Roenick.

Lagkapten för Flyers är centern Claude Giroux medan Daniel Brière, Scott Hartnell och Kimmo Timonen agerar assisterande lagkaptener.

Historia

60-talet

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

• 1968 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–3 i matcher.
• 1969 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–0 i matcher.

70-talet

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt fult och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973/1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974/1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

• 1970 – Missade slutspel.
• 1971 – Förlorade i första ronden mot Chicago Blackhawks med 4–0 i matcher.
• 1972 – Missade slutspel.
• 1973 – Förlorade i andra ronden mot Montreal Canadiens med 4–1 i matcher.
• 1974 – Vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.
  • Barry Ashbee, Bill Barber, Tom Bladon, Bobby Clarke (C), Bill Clement, Bruce Cowick, Terry Crisp, Gary Dornhoefer, Andre Dupont, Bill Flett, Bob Kelly, Ross Lonsberry, Orest Kindrachuk, Al MacAdam, Rick MacLeish, Simon Nolet, Bernie Parent, Don Saleski, Dave Schultz, Bobby Taylor, Ed Van Impe, Jimmy Watson & Joe Watson – Fred Shero
• 1975 – Vann finalen mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher.
  • Bill Barber, Tom Bladon, Bobby Clarke (C), Bill Clement, Terry Crisp, Gary Dornhoefer, Andre Dupont, Bill Flett, Larry Goodenough, Ted Harris, Bob Kelly, Reggie Leach, Ross Lonsberry, Orest Kindrachuk, Rick MacLeish, Simon Nolet, Bernie Parent, Don Saleski, Dave Schultz, Wayne Stephenson, Bobby Taylor, Ed Van Impe, Jimmy Watson & Joe Watson – Fred Shero
• 1976 – Förlorade i finalen mot Montreal Canadiens med 4–0 i matcher.
• 1977 – Förlorade i andra ronden mot Boston Bruins med 4-0 i matcher.
• 1978 – Förlorade i tredje ronden mot Boston Bruins med 4–1 i matcher.
• 1979 – Förlorade i andra ronden mot New York Rangers med 4–1 i matcher.

80-talet

1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bobby Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindberg och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindberg i en bilolycka.

1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

• 1980 – Förlorade i finalen mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
• 1981 – Förlorade i andra ronden mot Calgary Flames med 4–3 i matcher.
• 1982 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–1 i matcher.
• 1983 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–0 i matcher.
• 1984 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 3–0 i matcher.
• 1985 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
• 1986 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3-2 i matcher.
• 1987 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
• 1988 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.
• 1989 – Förlorade i tredje ronden mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.

90-talet

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år efter den senaste finalen, 1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

• 1990 – Missade slutspel.
• 1991 – Missade slutspel.
• 1992 – Missade slutspel.
• 1993 – Missade slutspel.
• 1994 – Missade slutspel.
• 1995 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–2 i matcher.
• 1996 – Förlorade i andra ronden mot Florida Panthers med 4-2 i matcher.
• 1997 – Förlorade i finalen mot Detroit Red Wings med 4–0 i matcher.
• 1998 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–1 i matcher.
• 1999 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–2 i matcher.

00-talet

Under 2000-talet har Philadelphia Flyers haft ett av de bättre lagen i förhandstipsen men aldrig nått ända fram.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter NHL-lockouten 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

säsongen 2005-06 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-07, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Briere, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Både i slutspelet 2008 och 2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.

• 2000 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
• 2001 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
• 2002 – Förlorade i första ronden mot Ottawa Senators med 4–1 i matcher.
• 2003 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
• 2004 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
• 2005 – Lockout.
• 2006 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
• 2007 – Missade slutspel.
• 2008 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
• 2009 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

10-talet

Inför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som Free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette.

Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen.

Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher.

I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagne och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers konfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla.

En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75.

I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. För första gången på 13 år var Flyers i final, där de ställdes mot Chicago Blackhawks.

Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4 förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tagnerade NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel, 21.

Säsongen 2010/2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.

• 2010 – Förlorade i finalen mot Chicago Blackhawks med 4–2 i matcher.
• 2011 – Förlorade i andra ronden mot Boston Bruins med 4–0 i matcher.
• 2012 – Förlorade i andra ronden mot New Jersey Devils med 4–1 i matcher.
• 2013 – Missade slutspel.

Spelare med kursiv stil fick inte sina namn ingraverade på Stanley Cup-pokalen.

Namnhistorik

Namnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena

Philadelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll.

Nuvarande spelartrupp

Spelartruppen 2013/14

Senast uppdaterad 28 april 2013
Hämtat från Philadelphia Flyers officiella webbplats:

Målvakter
Nr.		Namn		Födelsedatum	Födelseort	Lön 13/14	Kontraktslängd	Kom till laget	Kom ifrån
30		Ilja Bryzgalov		22 juni 1980	Toljatti, Ryska SFSR, Sovjetunionen	$8 000 000	2020	2011	Phoenix Coyotes
35		Steve Mason		29 maj 1986	Oakville, Ontario, Kanada	$1 500 000	2014	2013	Columbus Blue Jackets
Backar
Nr.		Namn		Födelsedatum	Födelseort	Lön 13/14	Kontraktslängd	Kom till laget	Kom ifrån
5		Braydon Coburn		27 februari 1985	Calgary, Alberta, Kanada	$5 500 000	2016	2006	Atlanta Thrashers
8		Nicklas Grossmann		22 januari 1985	Nacka, Sverige	$3 500 000	2016	2012	Dallas Stars
20		Chris Pronger		10 oktober 1974	Dryden, Ontario, Kanada	$7 000 000	2017	2009	Anaheim Ducks
22		Luke Schenn		2 november 1989	Saskatoon, Saskatchewan, Kanada	$3 350 000	2016	2012	Toronto Maple Leafs
27		Bruno Gervais		3 oktober 1984	Longueuil, Québec, Kanada	$825 000	2014	2012	Tampa Bay Lightning
34		Matthew Konan		3 september 1991	Orange, Kalifornien, USA	$717 500	2015	2013	Adirondack Phantoms
41		Andrej Meszároš		13 oktober 1985	Považská Bystrica, Tjeckoslovakien	$5 500 000	2014	2010	Tampa Bay Lightning
44		Kimmo Timonen − A		18 mars 1975	Kuopio, Finland	$6 000 000	2014	2007	Nashville Predators
Forwards
Nr.		Namn	Pos	Födelsedatum	Födelseort	Lön 13/14	Kontraktslängd	Kom till laget	Kom ifrån
10		Brayden Schenn	C	22 augusti 1991	Saskatoon, Saskatchewan, Kanada	$810 000	2014	2011	Adirondack Phantoms
14		Sean Couturier	C	7 december 1992	Phoenix, Arizona, USA	$925 000	2014	2011	Drummondville Voltigeurs
15		Tye McGinn	VF	29 juli 1990	Fergus, Ontario, Kanada	$775 000	2014	2013	Adirondack Phantoms
17		Wayne Simmonds	HF/VF	26 augusti 1988	Scarborough, Ontario, Kanada	$2 800 000	2019	2011	Los Angeles Kings
19		Scott Hartnell − A	VF	18 april 1982	Regina, Saskatchewan, Kanada	$6 000 000	2019	2007	Nashville Predators
24		Matt Read	C/HF	14 juni 1986	Ildlerton, Ontario, Kanada	$1 000 000	2014	2011	Adirondack Phantoms
25		Maxime Talbot	C	11 februari 1984	LeMoyne, Québec, Kanada	$2 000 000	2016	2011	Pittsburgh Penguins
28		Claude Giroux − C	C	12 januari 1988	Hearst, Ontario, Kanada	$5 000 000	2014	2007	Gatineau Olympiques
36		Zac Rinaldo	C	15 juni 1990	Hamilton, Ontario, Kanada	$750 000	2015	2011	Adirondack Phantoms
37		Jay Rosehill	VF	16 juli 1985	Olds, Alberta, Kanada	$675 000	2015	2013	Norfolk Admirals
48		Daniel Brière − A	C/HF	6 oktober 1977	Gatineau, Québec, Kanada	$3 000 000	2015	2007	Buffalo Sabres
93		Jakub Voráček	HF	15 augusti 1989	Kladno, Tjeckoslovakien	$4 500 000	2016	2011	Columbus Blue Jackets

Spelargalleri

• 

  Daniel Brière
• 

  Ilja Bryzgalov
• 

  Braydon Coburn
• 

  Sean Couturier
• 

  Scott Hartnell
• 

  Mike Knuble
• 

  Chris Pronger
• 

  Jody Shelley
• 

  Wayne Simmonds
• 

  Maxime Talbot
• 

  Kimmo Timonen
• 

  Jakub Voráček

Kända spelare

Målvakter Martin Biron (2006-09) Sean Burke (1997-98, 2003-04) Roman Čechmánek (2000-03) Ray Emery (2009-10) Jeff Hackett (2003-04) Ron Hextall (1986-92, 1994-99) Pelle Lindbergh (1981-86) Antero Niittymäki (2003-09) Bernie Parent (1967-71, 1973-79) Garth Snow (1995-98) Tommy Söderström (1992-94) John Vanbiesbrouck (1998-00) Ken Wregget (1988-92)

Backar Barry Ashbee (1970-74) Tom Bladon (1972-78) Adam Burt (1998-00) Paul Coffey (1996-98) Eric Desjardins (1994-06) Steve Duchesne (1991-92, 1998-99) André Dupont (1972-80) Mark Eaton (1999-00) Thomas Eriksson (1980-82, 1983-86) Garry Galley (1991-95) Derian Hatcher (2005-08) Kim Johnsson (2001-06) Lars Jonsson (2006-07) Vladimir Malachov (2003-04) Janne Niinimaa (1996-98) Joni Pitkänen (2003-07) Markus Ragnarsson (2002-04) Mike Rathje (2005-07) Luke Richardson (1997-02) Kjell Samuelsson (1986-92, 1995-98) Ulf Samuelsson (1999-00) Allan Stanley (1968-69) Petr Svoboda (1995-99) Mattias Timander (2003-04) Ed Van Impe (1967-76) Jim Watson (1972-82) Joe Watson (1967-78) Eric Weinrich (2001-04) Behn Wilson (1978-83) Dmitri Yushkevich (1992-95, 2002-03) Aleksej Zhitnik (2006-07)

Forwards Keith Acton (1988-93) Tony Amonte (2002-04) Mikael Andersson (1998-00) Bill Barber (1972-84) Donald Brashear (2001-06) Rod Brind'Amour (1991-00) Jeff Carter (2005-11) Bobby Clarke (1969-84) Bill Clement (1971-75) Mike Comrie (2003-04) Terry Crisp (1972-77) Kevin Dineen (1991-96) Gary Dornhoefer (1967-78) Per-Erik Eklund (1985-94) Pat Falloon (1995-98) Ruslan Fedotenko (2000-02) Peter Forsberg (2005-07) Michal Handzuš (2002-06) Dale Hawerchuk (1995-97) Paul Holmgren (1975-84) Mark Howe (1982-92) Keith Jones (1998-01) Patrik Juhlin (1994-96) Sami Kapanen (2002-08) Bob Kelly (1970-80) Tim Kerr (1980-91) Orest Kindrachuk (1972-78) Mike Knuble (2005-09) Daymond Langkow (1998-01) Reggie Leach (1974-82) John LeClair (1994-2004) Eric Lindros (1992-00) Ross Lonsberry (1971-78) Richard MacLeish (1970-81, 1983-84) Craig MacTavish (1994-96) Scott Mellanby (1985-91) Petr Nedvěd (2005-07) Simon Nolet (1967-74) Adam Oates (2001-02) Dave Poulin (1982-90) Keith Primeau (1999-06) Brian Propp (1979-90) Mark Recchi (1991-95, 1998-04) Mikael Renberg (1993-97, 1998-00) Mike Ricci (1990-92) Mike Richards (2005-11) Jeremy Roenick (2001-04) Don Saleski (1971-79) Geoff Sanderson (2006-07) Darryl Sittler (1981-84) Kevin Stevens (2000-01) Rick Tocchet (1984-92, 1999-02) Valerij Zelepukin (1998-00) Alexej Zjamnov (2003-04) Dainius Zubrus (1996-99)

Staben

Uppdaterat: 7 september 2010

Yrkestitel		Namn
General Manager		Paul Holmgren
Coach		Peter Laviolette
Assisterande coach		Craig Berube
Assisterande coach		Kevin McCarthy
Assisterande coache		Joe Mullen
Målvaktscoach		Jeff Reese

Utmärkelser

Pensionerade nummer

Fem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

#1 Bernie Parent, 1967-71 & 1973-79 #2 Mark Howe, 1982-92 #4 Barry Ashbee, 1970-74 #7 Bill Barber, 1972-84

#16 Bobby Clarke, 1969-84 #31 Pelle Lindberg, 1981-86 (Inofficiellt) #99 Wayne Gretzky (NHL)

Hall of Famers

Allan Stanley (Invald 1981) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1968 till 1969. Bernie Parent (Invald 1984) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1967 till 1971 och 1973 till 1979. Bobby Clarke (Invald 1987) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1969 till 1984. Edward Snider (Invald 1988) Ledare: Har varit både majoritets- och minoritetsägare för Flyers sedan starten 1967. Darryl Sittler (Invald 1989) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 till 1984. Bill Barber (Invald 1990) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1972 till 1984. Bud Poile (Invald 1990) Ledare: Var General Manager för Flyers mellan 1967 och 1969.

Keith Allen (Invald 1992) Ledare: Har varit anställd hos Flyers organisation sen 1967 och blev General Manager, huvudtränare och den nuvarande positionen som Vice President som han har innehaft sen 1980. Dale Hawerchuk (Invald 2001) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 till 1997. Roger Neilson (Invald 2002) Ledare: Var huvudtränare för Flyers mellan 1997 till 2000. Paul Coffey (Invald 2004) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 till 1998. Mark Howe (Invald 2011) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 till 1992.

Troféer

Lag Stanley Cup 1973-74 & 1974-75 Clarence S. Campbell Bowl 1967-68, 1973-74, 1974-75, 1975-76, 1976-77 & 1979-80 Prince of Wales Trophy 1984-85, 1986-87, 1996-97 & 2009-10 Individuellt Bill Masterton Memorial Trophy Bobby Clarke: 1971-72 Tim Kerr: 1988-89 Ian Laperrière: 2010-11 Conn Smythe Trophy Bernie Parent: 1973-74 & 1974-75 Reggie Leach: 1975-76 Ron Hextall: 1986-87 Frank J. Selke Trophy Bobby Clarke: 1982-83 Dave Poulin: 1986-87 Hart Memorial Trophy Bobby Clarke: 1972-73, 1974-75 & 1975-76 Eric Lindros: 1994-95

Jack Adams Award Fred Shero: 1973-74 Pat Quinn: 1979-80 Mike Keenan: 1984-85 Bill Barber: 2000-01 Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award Bobby Clarke: 1973-74 Eric Lindros: 1994-95 NHL Plus/Minus Award Mark Howe: 1985-86 John LeClair: 1996-97 & 1998-99 Vezina Trophy Bernie Parent: 1973-74 & 1974-75 Pelle Lindbergh: 1984-85 Ron Hextall: 1986-87 William M. Jennings Trophy Bob Froese: 1985-86 Darren Jensen: 1985-86 Roman Čechmánek: 2002-03 Robert Esche: 2002-03

General Manager genom tiderna

Bud Poile, 1967-69 Keith Allen, 1969-831 Bob McCammon, 1983-84 Bobby Clarke, 1984-90

Russ Farwell, 1990-94 Bobby Clarke, 1994-2006 Paul Holmgren, 2006-

Coacher genom tiderna

Keith Allen, 1967-69 Vic Stasiuk, 1969-71 Fred Shero, 1971-781 Bob McCammon, 1978 Pat Quinn, 1978-82 Bob McCammon, 1982-84 Mike Keenan, 1984-88 Paul Holmgren, 1988-92 Bill Dineen, 1992-93

Terry Simpson, 1993-94 Terry Murray, 1994-97 Wayne Cashman, 1997-98 Roger Neilson, 1998-00 Craig Ramsay, 2000 Bill Barber, 2000-02 Ken Hitchcock, 2002-06 John Stevens, 2006-09 Peter Laviolette 2009-

Lagkaptener genom tiderna

Lou Angotti, 1967-68 Ed Van Impe, 1968-73 Bobby Clarke, 1973-791 Mel Brigman, 1979-81 Bill Barber, 1981-82 Bobby Clarke, 1982-84 Dave Poulin, 1984-89 Ron Sutter, 1989-91 Rick Tocchet, 1991-92 Ingen kapten var utsedd, 1992-93

Kevin Dineen, 1993-94 Eric Lindros, 1994-00 Eric Desjardins, 2000-01 Keith Primeau, 2001-06 Derian Hatcher, 2006 Peter Forsberg, 2006-07 Jason Smith, 2007-08 Mike Richards, 2008-11 Chris Pronger, 2011-13 Claude Giroux, 2013-

¹ Vann Stanley Cup med Flyers.

Statistik

Individuellt

Poängledare

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare	Pos	SM	M	A	P	P/M
Bobby Clarke	C	1,144	358	852	1,210	1.05
Bill Barber	LW	903	420	463	883	.97
Brian Propp	LW	790	369	480	849	1.07
Richard MacLeish	C	741	328	369	697	.94
Eric Lindros	C	486	290	369	659	1.35
Tim Kerr	RW	601	363	287	650	1.08
John LeClair	LW	649	333	310	643	.99
Mark Recchi	RW	602	232	395	627	1.04
Rod Brind'Amour	C	633	235	366	601	.94
Simon Gagné*	LW	664	259	265	524	.78

Grundserien

• Flest mål under en säsong: Reggie Leach, 61 (1975-76)
• Flest assists under en säsong: Bobby Clarke, 89 (1974-75 & 1975-76)
• Flest poäng under en säsong: Mark Recchi, 123 (53 mål + 70 assists) (1992-93)
• Flest utvisningsminuter under en säsong: Dave Schultz, 472 (1974-75) (NHL-rekord)
• Flest poäng under en säsong av en back: Mark Howe, 82 (24 mål + 58 assists) (1985-86)
• Flest poäng under en säsong av en rookie: Mikael Renberg, 82 (38 mål + 44 assists) (1993-94)
• Flest Power Play-mål under en säsong: Tim Kerr, 34 (1985-86)
• Flest vinster under en säsong: Bernie Parent, 47 (1973-74)
• Flest "shutouts" (hålla nollan) under en säsong: Bernie Parent, 12 (1973-74 & 1974-75)

Slutspel

• Flest mål i ett slutspel: Reggie Leach, 19 (1975-76)
• Flest mål av en back i ett slutspel: Andy Delmore, 5 (1999-00)
• Flest assists i ett slutspel: Per-Erik Eklund, 20 (1986-87)
• Flest poäng i ett slutspel: Daniel Brière, 30 (12 mål + 18 assists) (2009-10)
• Flest poäng i ett slutspel av en rookie: Ville Leino, 21 (7 mål + 14 assists) (2009-10) (NHL-rekord)
• Flest poäng av en back i ett slutspel: Doug Crossman & Chris Pronger, 18 (1986-87 & 2009-10)
• Flest utvisningsminuter i ett slutspel: Dave Schultz, 139 (1973-74)

Lag

• Flest poäng under en säsong: 118 (1975-76)
• Flest gjorda mål under en säsong: 350 (1983-84)
• Flest insläppta mål under en säsong: 319 (1992-93)
• Flest vinster under en säsong: 53 (1984-85, 1985-86)
• Flest förluster under en säsong: 48 (2006-07)

Svenskar i Flyers

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare	Tröjnummer	Från	Till	Matcher¹	Vinster¹	Förluster¹	Övertid¹	GAA¹	SVS%¹	Nollor¹	Matcher²	Vinster²	Förluster²	Övertid²	GAA²	SVS%²	Nollor²	Stanley Cup
Lindbergh, PellePelle Lindbergh	31	1981	1985	157	87	49	-	3,46	.883	7	23	12	10	-	5,14	.841	3	0
Söderström, TommyTommy Söderström	30	1992	1994	78	26	35	-	3,71	.878	7	0	0	0	-	0,00	.000	0	0
Backlund, JohanJohan Backlund	30	2009		1	0	1	-	3,00	.917	0	1	0	0	-	0,00	.000	0	0

Utespelare
Spelare	Pos	Tröjnummer	K/A	Från	Till	Matcher¹	Mål¹	Assists¹	Poäng¹	PIM¹	Matcher²	Mål²	Assists¹	Poäng²	PIM²	Stanley Cup
Eriksson, ThomasThomas Eriksson	B	8		1980	1982	25	1	10	11	18	7	0	2	2	6	0
Eriksson, ThomasThomas Eriksson	B	8		1983	1986	183	21	62	83	79	12	0	1	1	6	0
Berglund, BoBo Berglund	VF	37		1985	1986	7	0	2	2	4	0	0	0	0	0	0
Eklund, Per-ErikPer-Erik Eklund	C	9		1985	1994	525	110	303	413	95	57	10	33	43	4	0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson	B	8, 26		1986	1992	387	27	89	116	659	52	3	12	15	72	0
Roupé, MagnusMagnus Roupé	VF	10		1987	1989	40	3	5	8	42	0	0	0	0	0	0
Renberg, MikaelMikael Renberg	HF	19		1993	1997	258	109	132	241	166	44	14	19	33	24	0
Juhlin, PatrikPatrik Juhlin	HF	12		1994	1996	56	7	6	13	23	13	1	0	1	2	0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson	B	28		1995	1998	158	7	17	24	156	18	1	0	1	26	0
Renberg, MikaelMikael Renberg	HF	19		1998	2000	108	19	36	55	46	6	0	1	1	0	0
Andersson, MikaelMikael Andersson	HF	19		1999	2000	43	2	4	6	0	6	0	1	1	2	0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson	B	55		1999	2000	49	1	2	3	58	0	0	0	0	0	0
Johnsson, KimKim Johnsson	B	5		2001	2006	291	40	107	147	140	33	2	9	11	18	0
Ragnarsson, MarcusMarcus Ragnarsson	B	28		2002	2004	113	9	15	24	90	27	1	5	6	20	0
Timander, MattiasMattias Timander	B	3		2004	2004	34	1	4	5	19	18	2	4	6	6	0
Forsberg, PeterPeter Forsberg	C	21	K	2005	2007	100	30	85	115	118	6	4	4	8	6	0
Printz, DavidDavid Printz	B	28, 54		2005	2007	13	0	0	0	4	0	0	0	0	0	0
Jonsson, LarsLars Jonsson	B	43		2006	2007	8	0	2	2	6	0	0	0	0	0	0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson	B	26		2010		30	1	4	5	6	7	1	1	2	2	0
Lilja, AndreasAndreas Lilja	B	6		2011		46	0	6	6	34	10	0	0	0	6	0
Grossman, NicklasNicklas Grossman	B	8		2012		22	0	6	6	10	9	0	1	1	8	0

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Flyers förstarundsval i NHL Entry Draft

1967: Serge Bernier (Flyers, Kings, Nordiques) (1968–1973, 1979–1981, HF) Vald som nummer fem. 1968: Lew Morrison (Flyers, Flames, Capitals, Penguins) (1969–1977, HF) Vald som nummer åtta. 1969: Bob Courier (Spelade aldrig i NHL.) (, C) Vald som nummer sex. 1970: Flyers saknade val i förstarundan. 1971: Larry Wright (Flyers, Seals, Red Wings) (1971–1973, 1974–78, C) Vald som nummer åtta. 1971:: Pierre Plante (Flyers, St. Louis Blues, Blackhawks, Rangers, Nordiques) (1971–1980, VF) Vald som nummer nio. 1972: Bill Barber (Flyers) (1972–1984, VF) Vald som nummer sju. 1973: Flyers saknade val i förstarundan. 1974: Flyers saknade val i förstarundan. 1975: Mel Bridgman (Flyers, Flames, Devils, Red Wings, Canucks) (1975–1989, C) Vald som nummer ett. 1976: Mark Suzor (Flyers, Rockies) (1976–1978, B) Vald som nummer 17. 1977: Kevin McCarthy (Flyers, Canucks, Penguins) (1977–1986, B) Vald som nummer 17. 1978: Behn Wilson (Flyers, Blackhawks) (1978–1988, B) Vald som nummer sex. 1978: Ken Linseman (Flyers, Oilers, Bruins, Maple Leafs) (1978–1991, C) Vald som nummer sju. 1978: Danny Lucas (Flyers) (1978–1979, HF) Vald som nummer 14. 1979: Brian Propp (Flyers, Bruins, North Stars, Whalers) (1979–1994, VF) Vald som nummer 14. 1980: Mike Stothers (Spelade aldrig i NHL) (1984–1988, B) Vald som nummer 21.

1981: Steve Smith (Flyers, Sabres) (1981–1989, B) Vald som nummer 16. 1982: Ron Sutter (Flyers, St. Louis Blues, Nordiques, Islanders, Bruins, Sharks, Flames) (1982–2001, C) Vald som nummer fyra. 1983: Flyers saknade val i förstarundan. 1984: Flyers saknade val i förstarundan. 1985: Glen Seabrooke (Flyers) (1986–1989, C) Vald som nummer 21. 1986: Kerry Huffman (Flyers, Nordiques, Senators) (1986–1996, B) Vald som nummer 20. 1987: Darren Rumble (Flyers, Senators, St. Louis Blues, Lightning) (1990, 1992–1994, 1995–1997, 2000–2001, 2002–2004, B) Vald som nummer 20. 1988: Claude Boivin (Flyers, Senators) (1991–1995, VF) Vald som nummer 14. 1989: Flyers saknade val i förstarundan. 1990: Mike Ricci (Flyers, Nordiques, Avalanche, Sharks, Coyotes) (1990–2007, C) Vald som nummer fyra. 1991: Peter Forsberg (Nordiques, Avalanche, Flyers, Predators) (1994–2004, 2005–2008, 2011, C) Vald som nummer sex. 1992: Ryan Sittler (Spelade aldrig i NHL.) (, VF) Vald som nummer sjua. 1992: Jason Bowen (Flyers, Oilers) (1992–1998, VF) Vald som nummer 15. 1993: Flyers saknade val i förstarundan. 1994: Flyers saknade val i förstarundan. 1995: Brian Boucher (Flyers, Coyotes, Flames, Blackhawks, Blue Jackets, Sharks, Hurricanes) (1999–, MV) Vald som nummer 22. 1996: Dainius Zubrus (Flyers, Canadiens, Capitals, Sabres, Devils) (1996–, HF) Vald som nummer 15. 1997: Flyers saknade val i förstarundan. 1998: Simon Gagné (Flyers, Lightning, Kings) (1999–, VF) Vald som nummer 22.

1999: Maxime Ouellet (Flyers, Capitals, Canucks) (2000–2001, 2003–2004, 2005–2006, MV) Vald som nummer 22. 2000: Justin Williams (Flyers, Hurricanes, Kings) (2000–, HF) Vald som nummer 28. 2001: Jeff Woywitka (Blues, Stars, Rangers) (2005–, B) Vald som nummer 27. 2002: Joni Pitkänen (Flyers, Oilers, Hurricanes) (2003–, B) Vald som nummer fyra. 2003: Jeff Carter (Flyers, Blue Jackets, Kings) (2005–, C) Vald som nummer elva. 2003: Mike Richards (Flyers, Kings) (2005–, C) Vald som nummer 24. 2004: Flyers saknade val i förstarundan. 2005: Steve Downie (Flyers, Lightning, Avalanche) (2006–, HF) Vald som nummer 29. 2006: Claude Giroux (Flyers) (2008–, HF) Vald som nummer 22. 2007: James van Riemsdyk (Flyers, Maple Leafs) (2009–, HF) Vald som nummer två. 2008: Luca Sbisa (Flyers, Ducks) (2008–, B) Vald som nummer 19. 2009: Flyers saknade val i förstarundan. 2010: Flyers saknade val i förstarundan. 2011: Sean Couturier (Flyers) (2011–, C) Vald som nummer åtta. 2012: Scott Laughton (Flyers) (2013–, C) Vald som nummer 20.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Philadelphia Flyers.
  Bilder & media