Philadelphia Flyers

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Philadelphia Flyers
Claude giroux.jpg
Liga National Hockey League
Conference Eastern Conference
Division Metropolitan Division
Grundad 1967
Tidigare namn USA Philadelphia Flyers
1967 -
Stad USA Philadelphia, PA, USA
Arena Wells Fargo Center
Kapacitet 20 327
Lagfärger Orange, svart & vit
              
Organisation
Ägare USA Comcast Spectacor, L.P.
Ordförande USA Edward Snider
President USA Paul Holmgren
General manager Kanada Ron Hextall
Coach Kanada Craig Berube
Kapten Kanada Claude Giroux
Samarbetspartners AHL
USA Lehigh Valley Phantoms
Statistik
Flest matcher Kanada Bobby Clarke (1 144)
Flest mål Kanada Bill Barber (420)
Flest assists Kanada Bobby Clarke (852)
Flest poäng Kanada Bobby Clarke (1 210)
Flest PIM Kanada Rick Tocchet (1 817)
Utmärkelser
Stanley Cup-segrar (2) 1973-1974, 1974-1975
Conference-mästare (8) 1974-1975, 1975-1976, 1976-1977, 1979-1980, 1984-1985, 1986-1987, 1996-1997, 2009-2010
Presidents' Trophy (0)
Divisionsmästare (16) 1967-1968, 1973-1974, 1974-1975, 1975-1976, 1976-1977, 1979-1980, 1982-1983, 1984-1985, 1985-1986, 1986-1987, 1994-1995, 1995-1996, 1999-2000, 2001-2002, 2003-2004, 2010-2011
Övrigt
Webbplats Flyers.com

Philadelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia, Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan 1967 då organisationen bildades. Klubbens hemmaarena är Wells Fargo Center som har stått till Flyers förfogande sedan 1996. Laget är infördelat i Metropolitan Division med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.

Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies" på grund av sitt brutala spel. Flyers har vunnit Stanley Cup två gånger, 1973-74 och 1974-75. Flyers har genom åren haft många stora spelare som Bobby Clarke, Eric Lindros, Bill Barber, Rick MacLeish, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Bernie Parent, Paul Coffey, Darryl Sittler, Peter Forsberg, Reggie Leach, Dale Hawerchuk, Adam Oates och Jeremy Roenick.

Lagkapten för Flyers är centern Claude Giroux medan Scott Hartnell och Kimmo Timonen agerar assisterande lagkaptener.

Historia[redigera | redigera wikitext]

60-talet[redigera | redigera wikitext]

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

  • 1968 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–3 i matcher.
  • 1969 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–0 i matcher.

70-talet[redigera | redigera wikitext]

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt fult och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973-1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974-1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

80-talet[redigera | redigera wikitext]

1979-1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bob Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1984-1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindberg och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindberg i en bilolycka.

1986-1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

  • 1980 – Förlorade i finalen mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
  • 1981 – Förlorade i andra ronden mot Calgary Flames med 4–3 i matcher.
  • 1982 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–1 i matcher.
  • 1983 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–0 i matcher.
  • 1984 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 3–0 i matcher.
  • 1985 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
  • 1986 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3-2 i matcher.
  • 1987 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
  • 1988 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.
  • 1989 – Förlorade i tredje ronden mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.

90-talet[redigera | redigera wikitext]

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år efter den senaste finalen, 1996-1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

00-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet har Philadelphia Flyers haft ett av de bättre lagen i förhandstipsen men aldrig nått ända fram.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

Säsongen [National Hockey League 2005/2006|2005-2006]] var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-2007, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Brière, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Både i slutspelet 2007-2008 och 2008-2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.

  • 2000 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
  • 2001 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2002 – Förlorade i första ronden mot Ottawa Senators med 4–1 i matcher.
  • 2003 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
  • 2004 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
  • 2005 – Lockout.
  • 2006 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2007 – Missade slutspel.
  • 2008 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2009 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

10-talet[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette.

Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen.

Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher.

I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagné och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers konfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla.

En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75.

I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. För första gången på 13 år var Flyers i final, där de ställdes mot Chicago Blackhawks.

Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4 förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tagnerade NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel, 21.

Säsongen 2010-2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.

Spelare med kursiv stil fick inte sina namn ingraverade på Stanley Cup-pokalen.

Namnhistorik[redigera | redigera wikitext]

Namnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena[redigera | redigera wikitext]

Philadelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll.

Nuvarande spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2014/2015[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 27 augusti 2014
Hämtat från Philadelphia Flyers officiella webbplats.[1] Alla löner är i amerikanska dollar och är vad spelaren skulle få ut om spelaren är i NHL-truppen under hela grundserien.[2]

Målvakter
Nr. Namn Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[3][4] Kontraktslängd[3] Kom till laget Kom ifrån
29 Kanada Ray Emery 28 september 1982 (31 år) Kanada Hamilton, Ontario, Kanada $1 000 000 2015 2013 USA Chicago Blackhawks
35 Kanada Steve Mason 29 maj 1986 (28 år) Kanada Oakville, Ontario, Kanada $4 100 000 2017 2013 USA Columbus Blue Jackets
49 USA Anthony Stolarz 20 januari 1994 (20 år) USA Jackson Township, New Jersey, USA $792 500 2016 2013 Kanada London Knights
-- Tyskland Rob Zepp 7 september 1981 (32 år) Kanada Newmarket, Ontario, Kanada $600 000 2015 2014 Tyskland Eisbären Berlin
Backar
Nr. Namn Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[3] Kontraktslängd[3] Kom till laget Kom ifrån
3 Kanada Brandon Manning 4 juni 1990 (24 år) Kanada Prince George, British Columbia, Kanada $700 000 2015 2013 USA Adirondack Phantoms
5 Kanada Braydon Coburn 27 februari 1985 (29 år) Kanada Calgary, Alberta, Kanada $4 500 000 2016 2006 USA Atlanta Thrashers
8 Sverige Nicklas Grossmann 22 januari 1985 (29 år) Sverige Nacka, Sverige $3 500 000 2016 2012 USA Dallas Stars
15 Kanada Michael Del Zotto 24 juni 1990 (24 år) Kanada Stouffville, Ontario, Kanada $1 300 000 2015 2014 USA Nashville Predators
20 Kanada Chris Pronger Injury icon 2.svg 10 oktober 1974 (39 år) Kanada Dryden, Ontario, Kanada $4 000 000 2017 2009 USA Anaheim Ducks
22 Kanada Luke Schenn 2 november 1989 (24 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $3 350 000 2016 2012 Kanada Toronto Maple Leafs
32 Schweiz Mark Streit 11 december 1977 (36 år) Schweiz Englisberg, Schweiz $6 250 000 2017 2013 USA New York Islanders
34 USA Matthew Konan 3 september 1991 (23 år) USA Orange, Kalifornien, USA $792 500 2015 2013 USA Adirondack Phantoms
38 Danmark Oliver Lauridsen 24 mars 1989 (25 år) Danmark Gentofte, Danmark $650 000 2015 2013 USA Adirondack Phantoms
39 USA Mark Alt 18 oktober 1991 (22 år) USA Saint Paul, Minnesota, USA $790 000 2016 2014 USA Adirondack Phantoms
44 Finland Kimmo TimonenA Injury icon 2.svg 18 mars 1975 (39 år) Finland Kuopio, Finland $2 000 000 2015 2007 USA Nashville Predators
47 Kanada Andrew MacDonald 7 september 1986 (27 år) Kanada Judique, Nova Scotia, Kanada $4 250 000 2020 2014 USA New York Islanders
55 Kanada Samuel Morin 12 juli 1995 (19 år) Kanada Lac-Beauport, Québec, Kanada $925 000 2016 2013 Kanada Océanic de Rimouski
58 Sverige Robert Hägg 8 februari 1995 (19 år) Sverige Uppsala, Sverige $925 000 2017 2014 Sverige Modo Hockey
61 USA Shayne Gostisbehere 20 april 1993 (21 år) USA Margate, Florida, USA $925 000 2017 2014 USA Union Dutchmen
73 Kanada Maxim Lamarche 11 juli 1992 (22 år) Kanada Laval, Québec, Kanada $792 500 2016 2013 Kanada Drakkar de Baie-Comeau
-- Sverige Jesper Pettersson 16 juli 1994 (20 år) Sverige Stockholm, Sverige $630 000 2017 2014 Sverige Linköpings HC
-- Kanada Nick Schultz 25 augusti 1982 (32 år) Kanada Strasbourg, Saskatchewan, Kanada $1 250 000 2015 2014 USA Columbus Blue Jackets
Forwards
Nr. Namn Pos Födelsedatum Födelseort Lön 14/15[3] Kontraktslängd[3] Kom till laget Kom ifrån
10 Kanada Brayden Schenn C 22 augusti 1991 (23 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $2 250 000 2016 2011 USA Adirondack Phantoms
12 Österrike Michael Raffl VF/HF 1 december 1988 (25 år) Österrike Villach, Österrike $1 000 000 2016 2013 USA Adirondack Phantoms
14 Kanada Sean Couturier C 7 december 1992 (21 år) USA Phoenix, Arizona, USA $1 500 000 2016 2011 Kanada Voltigeurs de Drummondville
17 Kanada Wayne Simmonds HF/VF 26 augusti 1988 (26 år) Kanada Scarborough, Ontario, Kanada $3 200 000 2019 2011 USA Los Angeles Kings
18 USA R.J. Umberger VF 3 maj 1982 (32 år) USA Pittsburgh, Pennsylvania, USA $4 500 000 2017 2014 USA Columbus Blue Jackets
21 Kanada Scott Laughton C 30 maj 1994 (20 år) Kanada Oakville, Ontario, Kanada $925 000 2017 2013 Kanada Oshawa Generals
24 Kanada Matt Read C/HF 14 juni 1986 (28 år) Kanada Calgary, Alberta, Kanada $3 000 000 2018 2011 USA Adirondack Phantoms
25 Kanada Ryan White HF 17 mars 1988 (26 år) Kanada Brandon, Manitoba, Kanada $575 000 2015 2014 Kanada Montreal Canadiens
28 Kanada Claude GirouxC C 12 januari 1988 (26 år) Kanada Hearst, Ontario, Kanada $10 000 000 2022 2007 Kanada Olympiques de Gatineau
36 Kanada Zac Rinaldo C 15 juni 1990 (24 år) Kanada Hamilton, Ontario, Kanada $750 000 2017 2011 USA Adirondack Phantoms
37 Kanada Jay Rosehill VF 16 juli 1985 (29 år) Kanada Olds, Alberta, Kanada $675 000 2015 2013 USA Norfolk Admirals
40 Kanada Vincent Lecavalier1 − 1998 C 21 april 1980 (34 år) Kanada L'Île-Bizard, Québec, Kanada $6 000 000 2018 2013 USA Tampa Bay Lightning
42 Kanada Jason Akeson HF 3 juni 1990 (24 år) Kanada Orléans, Ontario, Kanada $575 000 2015 2014 USA Adirondack Phantoms
45 Tyskland Marcel Noebels VF 14 mars 1992 (22 år) Tyskland Tönisvorst, Tyskland $697 500 2015 2012 USA Portland Winterhawks
46 Kanada Andrew Johnston VF 6 juli 1991 (23 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $892 500 2015 2012 Kanada Humboldt Broncos
47 Kanada Taylor Leier HF 22 januari 1992 (22 år) Kanada Saskatoon, Saskatchewan, Kanada $810 350 2016 2013 USA Portland Winterhawks
52 Kanada Nick Cousins C 20 juli 1993 (21 år) Kanada Belleville, Ontario, Kanada $842 500 2016 2014 USA Adirondack Phantoms
57 Kanada Derek Mathers HF/B 4 augusti 1993 (21 år) Kanada Strathroy-Caradoc, Ontario, Kanada $590 000 2016 2013 Kanada Peterborough Petes
64 Kanada Brandon Alderson HF 22 januari 1992 (22 år) Kanada Oakville, Ontario, Kanada $767 500 2016 2014 USA Adirondack Phantoms
71 Tjeckien Petr Straka VF/HF 15 juni 1992 (22 år) Tjeckoslovakien Plzeň, Tjeckoslovakien $925 000 2016 2014 USA Adirondack Phantoms
76 USA Chris VandeVelde C 15 mars 1987 (27 år) USA Moorhead, Minnesota, USA $575 000 2015 2013 USA Adirondack Phantoms
93 Tjeckien Jakub Voráček HF 15 augusti 1989 (25 år) Tjeckoslovakien Kladno, Tjeckoslovakien $4 500 000 2016 2011 USA Columbus Blue Jackets
-- Frankrike Pierre-Édouard Bellemare C/VF 6 mars 1985 (29 år) Frankrike Le Blanc-Mesnil, Frankrike $600 000 2015 2014 Sverige Skellefteå AIK
-- Kanada Andrew Gordon HF 13 december 1985 (28 år) Kanada Halifax, Nova Scotia, Kanada $550 000 2015 2014 Kanada St. John's IceCaps
-- Kanada Blair Jones C/HF 27 september 1986 (27 år) Kanada Craik, Saskatchewan, Kanada $600 000 2015 2014 Kanada Abbotsford Heat
-- Kanada Zack Stortini HF 11 september 1985 (28 år) Kanada Elliot Lake, Ontario, Kanada $575 000 2015 2014 USA Norfolk Admirals


Spelargalleri[redigera | redigera wikitext]

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Målvakter

Backar

Forwards


Staben[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 9 maj 2014[5]

Yrkestitel Namn
General Manager Kanada Ron Hextall
Coach Kanada Craig Berube
Assisterande coach Kanada Ian Laperrière
Assisterande coach Kanada John Paddock
Målvaktscoach Kanada Jeff Reese

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

Fem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

Hall of Famers[redigera | redigera wikitext]

  • Kanada Allan Stanley (Invald 1981)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1968 till 1969.
  • Kanada Bernie Parent (Invald 1984)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1967 till 1971 och 1973 till 1979.
  • Kanada Bobby Clarke (Invald 1987)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1969 till 1984.
  • USA Edward Snider (Invald 1988)
    • Ledare: Har varit både majoritets- och minoritetsägare för Flyers sedan starten 1967.
  • Kanada Darryl Sittler (Invald 1989)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 till 1984.
  • Kanada Bill Barber (Invald 1990)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1972 till 1984.
  • Kanada Bud Poile (Invald 1990)
    • Ledare: Var General Manager för Flyers mellan 1967 och 1969.
  • Kanada Keith Allen (Invald 1992)
    • Ledare: Har varit anställd hos Flyers organisation sen 1967 och blev General Manager, huvudtränare
      och den nuvarande positionen som Vice President som han har innehaft sen 1980.
  • Kanada Dale Hawerchuk (Invald 2001)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 till 1997.
  • Kanada Roger Neilson (Invald 2002)
    • Ledare: Var huvudtränare för Flyers mellan 1997 till 2000.
  • Kanada Paul Coffey (Invald 2004)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 till 1998.
  • Kanada Mark Howe (Invald 2011)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 till 1992.

Troféer[redigera | redigera wikitext]

Lag[redigera | redigera wikitext]

Stanley Cup

Clarence S. Campbell Bowl

Prince of Wales Trophy

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Bill Masterton Memorial Trophy

Conn Smythe Trophy

Frank J. Selke Trophy

Hart Memorial Trophy

Jack Adams Award

Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award

  • Kanada Bobby Clarke: 1973-74
  • Kanada Eric Lindros: 1994-95

NHL Plus/Minus Award

Vezina Trophy

  • Kanada Bernie Parent: 1973-74 & 1974-75
  • Sverige Pelle Lindbergh: 1984-85
  • Kanada Ron Hextall: 1986-87

William M. Jennings Trophy

General Manager genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Coacher genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Lagkaptener genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

1 Vann Stanley Cup med Flyers.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Poängledare[redigera | redigera wikitext]

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare Pos SM M A P P/M
Bobby Clarke C 1,144 358 852 1,210 1.05
Bill Barber LW 903 420 463 883 .97
Brian Propp LW 790 369 480 849 1.07
Richard MacLeish C 741 328 369 697 .94
Eric Lindros C 486 290 369 659 1.35
Tim Kerr RW 601 363 287 650 1.08
John LeClair LW 649 333 310 643 .99
Mark Recchi RW 602 232 395 627 1.04
Rod Brind'Amour C 633 235 366 601 .94
Simon Gagné* LW 664 259 265 524 .78

Grundserien[redigera | redigera wikitext]

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Lag[redigera | redigera wikitext]

  • Flest poäng under en säsong: 118 (1975-76)
  • Flest gjorda mål under en säsong: 350 (1983-84)
  • Flest insläppta mål under en säsong: 319 (1992-93)
  • Flest vinster under en säsong: 53 (1984-85, 1985-86)
  • Flest förluster under en säsong: 48 (2006-07)

Svenskar i Flyers[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare Tröjnummer Från Till Matcher¹ Vinster¹ Förluster¹ Övertid¹ GAA¹ SVS%¹ Nollor¹ Matcher² Vinster² Förluster² Övertid² GAA² SVS%² Nollor² Stanley Cup
Lindbergh, PellePelle Lindbergh 31 1981 1985 157 87 49 - 3,46 .883 7 23 12 10 - 5,14 .841 3 0
Söderström, TommyTommy Söderström 30 1992 1994 78 26 35 - 3,71 .878 7 0 0 0 - 0,00 .000 0 0
Backlund, JohanJohan Backlund 30 2009 1 0 1 - 3,00 .917 0 1 0 0 - 0,00 .000 0 0
Utespelare
Spelare Pos Tröjnummer K/A Från Till Matcher¹ Mål¹ Assists¹ Poäng¹ PIM¹ Matcher² Mål² Assists¹ Poäng² PIM² Stanley Cup
Eriksson, ThomasThomas Eriksson B 8 1980 1982 25 1 10 11 18 7 0 2 2 6 0
Eriksson, ThomasThomas Eriksson B 8 1983 1986 183 21 62 83 79 12 0 1 1 6 0
Berglund, BoBo Berglund VF 37 1985 1986 7 0 2 2 4 0 0 0 0 0 0
Eklund, Per-ErikPer-Erik Eklund C 9 1985 1994 525 110 303 413 95 57 10 33 43 4 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 8, 26 1986 1992 387 27 89 116 659 52 3 12 15 72 0
Roupé, MagnusMagnus Roupé VF 10 1987 1989 40 3 5 8 42 0 0 0 0 0 0
Renberg, MikaelMikael Renberg HF 19 1993 1997 258 109 132 241 166 44 14 19 33 24 0
Juhlin, PatrikPatrik Juhlin HF 12 1994 1996 56 7 6 13 23 13 1 0 1 2 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 28 1995 1998 158 7 17 24 156 18 1 0 1 26 0
Renberg, MikaelMikael Renberg HF 19 1998 2000 108 19 36 55 46 6 0 1 1 0 0
Andersson, MikaelMikael Andersson HF 19 1999 2000 43 2 4 6 0 6 0 1 1 2 0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson B 55 1999 2000 49 1 2 3 58 0 0 0 0 0 0
Johnsson, KimKim Johnsson B 5 2001 2006 291 40 107 147 140 33 2 9 11 18 0
Ragnarsson, MarcusMarcus Ragnarsson B 28 2002 2004 113 9 15 24 90 27 1 5 6 20 0
Timander, MattiasMattias Timander B 3 2004 2004 34 1 4 5 19 18 2 4 6 6 0
Forsberg, PeterPeter Forsberg C 21 K 2005 2007 100 30 85 115 118 6 4 4 8 6 0
Printz, DavidDavid Printz B 28, 54 2005 2007 13 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0
Jonsson, LarsLars Jonsson B 43 2006 2007 8 0 2 2 6 0 0 0 0 0 0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson B 26 2010 30 1 4 5 6 7 1 1 2 2 0
Lilja, AndreasAndreas Lilja B 6 2011 46 0 6 6 34 10 0 0 0 6 0
Grossman, NicklasNicklas Grossman B 8 2012 22 0 6 6 10 9 0 1 1 8 0

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Flyers förstarundsval i NHL Entry Draft[redigera | redigera wikitext]

(1968–1973, 1979–1981, HF)

Vald som nummer fem.

(1969–1977, HF)

Vald som nummer åtta.

(, C)

Vald som nummer sex.

(1971–1973, 1974–78, C)

Vald som nummer åtta.

(1971–1980, VF)

Vald som nummer nio.

(1972–1984, VF)

Vald som nummer sju.

(1975–1989, C)

Vald som nummer ett.

(1976–1978, B)

Vald som nummer 17.

(1977–1986, B)

Vald som nummer 17.

(1978–1988, B)

Vald som nummer sex.

(1978–1991, C)

Vald som nummer sju.

(1978–1979, HF)

Vald som nummer 14.

(1979–1994, VF)

Vald som nummer 14.

(1984–1988, B)

Vald som nummer 21.

(1981–1989, B)

Vald som nummer 16.

(1982–2001, C)

Vald som nummer fyra.
  • 1983: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1984: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1985: Kanada Glen Seabrooke (Flyers)

(1986–1989, C)

Vald som nummer 21.

(1986–1996, B)

Vald som nummer 20.

(1990, 1992–1994, 1995–1997, 2000–2001, 2002–2004, B)

Vald som nummer 20.

(1991–1995, VF)

Vald som nummer 14.

(1990–2007, C)

Vald som nummer fyra.

(1994–2004, 2005–2008, 2011, C)

Vald som nummer sex.

(, VF)

Vald som nummer sjua.

(1992–1998, VF)

Vald som nummer 15.

(1999–2013, MV)

Vald som nummer 22.

(1996–, HF)

Vald som nummer 15.

(1999–, VF)

Vald som nummer 22.

(2000–2001, 2003–2004, 2005–2006, MV)

Vald som nummer 22.

(2000–, HF)

Vald som nummer 28.

(2005–2012, B)

Vald som nummer 27.

(2003–, B)

Vald som nummer fyra.

(2005–, C)

Vald som nummer elva.

(2005–, C)

Vald som nummer 24.

(2006–, HF)

Vald som nummer 29.

(2008–, HF)

Vald som nummer 22.

(2009–, HF)

Vald som nummer två.

(2008–, B)

Vald som nummer 19.

(2011–, C)

Vald som nummer åtta.

(2013–, C)

Vald som nummer 20.
  • 2013: Flyers saknade val i förstarundan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Flyers Roster”. Flyers.com. http://flyers.nhl.com/club/roster.htm?srt=sw&type=roster. 
  2. ^ Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. NHL.com. 2005. sid. 69. http://www.nhl.com/cba/2005-CBA.pdf 
  3. ^ [a b c d e f] ”Philadelphia Flyers Salary Cap Chart”. CapGeek.com. http://www.capgeek.com/flyers. 
  4. ^ De som läser denna källa ska trycka på "salaries" bredvid "cap hit" för att få fram spelarnas faktiska årslöner. "Cap hit" är genomsnittslönen under kontraktets giltighetstid.
  5. ^ ”Flyers Team - Front Office”. Flyers.com. http://flyers.nhl.com/club/page.htm?id=36258. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]