Elitserien i ishockey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om Elitserien i ishockey från och med säsongen 1975/1976. För äldre säsonger, se Elitserien i ishockey 1927/1928-1934/1935.
Elitserien
Elitserien logo.svg
Länder  Sverige
Grundad 1975
Antal klubbar 12
Nedflyttning till Allsvenskan
Nuvarande mästare Skellefteå AIK (2013)
TV-partners C More
Radiopartners Sveriges Radio
Hockey current event.svg 2013/2014

Elitserien är den högsta nivån i ishockeyns seriespel för herrar i Sverige. Den moderna Elitserien i ishockey har spelats sedan säsongen 1975/1976. Serien består av tolv lag som spelar 55 omgångar, och sedan ett slutspel med de åtta främsta lagen. Slutspelets vinnare blir svenska mästare i ishockey och får ta emot Le Mat-pokalen som är den officiella SM-bucklan.

Färjestad är det lag som leder Elitseriens maratontabell sedan 1975, följt av Djurgården och Brynäs[1]. Räknar man med åren innan Elitserien startade har Djurgården flest SM-tecken, före Brynäs, Färjestad och IK Göta.

Innehåll

Historia [redigera]

Lars-Eric Lundvall i Västra Frölunda IF får Le Mat-pokalen efter säsongen 1964/1965, Brynäs IF kom tvåa denna säsong.

SM i ishockey började spelas 1922, endast två år efter att sporten introducerats i Sverige av den amerikanske filmdirektören Raoul Le Mat. Innan den moderna Elitserien blev verklighet 1975/1976 bestod den högsta serien av:

  • 1922/1923 - 1926/1927 Klass I
  • 1927/1928 - 1934/1935 Elitserien
  • 1935/1936 - 1943/1944 en enkelserie med 8 lag, Svenska serien.
  • 1944/1945-1954/1955 två grupper, "Division 1 Norra" och "Division 1 Södra" med vardera 6 lag.
  • 1955/1956-1973/1974 två grupper, Division 1 Norra och Division 1 Södra med vardera 8 lag.
  • 1974/1975 en allsvensk serie med 16 lag

Slutspelsformer före Elitserien [redigera]

  • 1922-1944 Det fristående Svenska Mästerskapet består av rena utslagstävlingar med kvartsfinaler, semifinaler och final mellan de anmälda lagen.
  • 1945-1951 ettorna i Division I Norra och Division I Södra möts för att utse seriesegrare. Det fristående Svenska Mästerskapet består av rena utslagstävlingar med kvartsfinaler, semifinaler och final mellan de anmälda lagen.
  • 1953-1955 ett möte mellan segrarna i Division I Norra och division I Södra i bäst av två matcher.
  • 1956-1961 en SM-serie med de två främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra. Före 1956 tilläts inga lag från Norrland att spela i högsta serien.
  • 1962-1965 en SM-serie med de fyra främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
  • 1966-1967 ett slutspel med kvartsfinaler, semifinaler, match om tredje pris och final i bäst av tre matcher mellan de fyra främsta lagen i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
  • 1968-1974 en SM-serie med de fyra främsta i Division 1 Norra och Division 1 Södra.
  • 1975 ett playoff med de fyra främsta i den allsvenska serien.

Inför Svenska Ishockeyförbundets årsmöte[när?] föreslog Arne Grunander, då ordförande för Djurgårdens IF och senare ordförande för Svenska Ishockeyförbundet, en serie med sex lag som möttes fyra gånger per säsong, totalt 20 omgångar. Djurgårdens IF var vid denna tid överlägsna i Sverige, och man ville göra det svenska seriespelet jämnare. Förslaget var mindre populärt bland landsortsklubbarna och drogs tillbaka på grund av det starka motståndet. I stället fick Arne Grunander i uppdrag av Svenska Ishockeyförbundet och Seriekommittén att utreda frågan om införande av ett nytt svenskt seriesystem.

Leksands IF blev svenska mästare överlägset säsongen 1973/1974, svenska mästerskapstiteln säkrades redan med fyra omgångar kvar att spela, och serien ansågs vara för ojämn. Förespråkare talade om att locka mer publik, motståndarna påpekade att fler långresor skulle ge mer ekonomiska problem. Då säsongen var över lovade Arne Grunander att förändring var på gång. Ärenden gick ut på remiss bland klubbarna i Division I, och bara MoDO AIK var emot.

I april 1974, efter att seriespelet i ishockey i Sverige säsongen 1973/1974 avslutats, beslöt Svenska Ishockeyförbundet på ett extrainsatt årsmöte säsongen att 1974/1975 skulle bli en övergångssäsong, inför Elitserien som startade säsongen 1975/1976 [2].

Beslutet att införa Elitserien påskyndades av att amerikanen Bruce Norris, som ägde NHL-klubben Detroit Red Wings, ville införa en professionell Europaliga från säsongen 1973/1974. Helge Berglund, ordförande för Svenska ishockeyförbundet 1948-1973 samt Trafik- och stadsbyggnadsborgarråd i Stockholms stad 1945-1965, lyckades dock stoppa Bruce Norris lag från att spela i Sveriges kommunala ishallar [2].

Säsongerna 1975/76 - 1976/77 [redigera]

Den 5 oktober 1975 släppte domarna Elitseriens första puckar i spel. Under de första två säsongerna bestod elitserien av tio lag som spelade 36 omgångar. Efter dessa flyttades lag 9 och 10 ner för spel i Division 1 följande säsong. De första fyra lagen spelade SM-slutspel som bestod av semifinaler, match om 3:e pris och final. Slutspelmatcherna avgjordes i bäst av tre matcher. Brynäs IF var dominanter och vann båda Elitseriens första säsonger.

Säsongerna 1977/78 - 1986/87 [redigera]

Systemet med tio lag som spelade 36 omgångar kom att leva kvar till mitten av 80-talet. Från och med säsongen 1977/78 förändrades dock nedflyttningssystemet: bara det lag som kom sist i serien flyttades ner för spel i Division 1 följande säsong, det lag som kom näst sist gick istället till Kvalserien. De första fyra lagen spelade SM-slutspel bestående av semifinaler och final. Fortfarande avgjordes slutspelmatcherna i bäst av tre matcher.

Säsongen 1986/87 blev speciell eftersom man beslutat att utöka Elitserien till tolv lag följande säsong. Inget lag flyttades ner automatiskt, och bara det lag som kom sist gick till Kvalserien.

Säsongerna 1987/88 - 1995/96 [redigera]

Från och med hösten 1987 bestod Elitserien av tolv lag som till att börja med spelade 22 omgångar. Efter dessa flyttades lag 11 och 12 över till spel i Allsvenskan. De resterande tio lagen fortsatte i Elitserien och mötte varandra hemma och borta ytterligare en gång. Efter sammanlagt spelade 40 omgångar gick de åtta första lagen till SM-slutspel. Lag 9 och 10 hade då spelat färdigt. I SM-slutspelet spelades kvartsfinaler, semifinaler och final i bäst av fem matcher.

Säsongerna 1996/97 - 2005/06 [redigera]

Antalet omgångar utökades till 50, undantaget 1997/98 då det bara spelades 46 omgångar. Dessutom införde man derbygrupper med fyra lag i varje. Lagen i samma grupp mötte varandra sex gånger och de övriga lagen fyra gånger.

Säsongen 2006/07 och framåt [redigera]

Spelordningen med derbygrupper utgick från och med säsongen 2006/2007. Idag består Elitserien av tolv lag som spelar 55 omgångar, d.v.s. varje lag möter de övriga lagen fem gånger. Sex lag får spela 28 hemmamatcher och 27 bortamatcher medan de övriga lagen får spela 27 hemmamatcher och 28 bortamatcher. Säsongen efter byter lagen så att antal hemma- och bortamatcher blir lika över två säsonger.

Aktuell säsong [redigera]

Huvudtränarna i samtliga tolv lag, 2011.

Säsongen 2012/2013 var den 38:e säsongen. Nykomlingar i serien var Rögle, vilka ersatte Djurgårdens IF. Lockouten i NHL kom att prägla inledningen, med kontroverser mellan klubbarna om huruvida lockoutade spelare skulle tillåtas spela i Elitserien eller ej.

Växjö Lakers tränare Janne Karlsson sparkades i oktober 2012, efter att laget hamnat sist i tabellen[3], och i december sparkade AIK sin tränare Per-Erik Johnsson[4]. Rögle petade sin huvudtränare Dan Tangnes i januari 2013, och han blev istället assisterande tränare bakom Janne Karlsson (med ett förflutet som HV71-tränare, alltså inte samme man som tränat Växjö Lakers).[5]

Anders Forsberg, Skellefteås tränare, sparkades i februari 2013 - betydligt mer oväntat än de övriga fallen av sparkade tränare eftersom SAIK ledde serien vid tillfället och Forsberg tidigare lett laget till två raka SM-finaler. Skälet var att SAIK:s styrelse var missnöjda med att Forsberg gjort klart med en ny klubb till nästa säsong, och berättat det för spelarna.[6][7].

För fjärde året i rad spelades en utematch i Elitserien. Det var Brynäs som den 8 december krönte sitt 100-årsjubileum genom att ta emot Timrå på den provisoriska Gävlebocken Arena, uppbyggd bredvid den ordinarie Läkerol Arena. 15 009 personer såg Brynäs vinna med 3-0[8].

Färjestadsmålvakten Alexander Salak slog under säsongen rekordet som den som hållit nollan längst i grundserien. Det nya rekordet ligger på 204 minuter och 47 sekunder.[9] HV71:s kapten Johan Davidsson tog rekordet som tidernas poängkung i grundserien och slutspelet. Den 30 december gjorde han sin 659:e poäng, vilket betydde att han passerat Jörgen Jönssons rekord.[10]

Den sista omgången i grundserien spelades den 5 mars 2013 och seriesegrarna Skellefteå nådde 114 poäng. AIK och Växjö slutade mellan strecken, medan Timrå och nykomlingarna Rögle hamnade i Kvalserien där de båda misslyckades och åkte ur Elitserien. SM-finalen kom att bli ett rent Norrlandsderby mellan Skellefteå och Luleå, och Skellefteå tog hem SM-guldet efter 4-0 i finalserien.

Lagen i elitserien 2012/13 [redigera]

Elitseriens lag 2010/11
Luleå HF
Skellefteå AIK
MODO Hockey
Timrå IK
Brynäs IF
HV 71
AIK
Växjö Lakers Hockey
Linköpings HC
Färjestad BK
Frölunda HC
Rögle BK

Poängsystem [redigera]

Om matchen efter full tid är oavgjord, spelas en förlängning (sudden death) med en spelare mindre i vardera laget under högst 5 minuter. Om inget mål gjorts under förlängningen följer straffläggning. Lagen får då turas om att lägga tre straffar och det lag som gör flest mål på dessa vann matchen. Vid lika får lagen slå var sin straff tills ett avgörande kommer. Poäng ges enligt följande:

  • 3 poäng för vinst under ordinarie tid
  • 2 poäng för vinst efter förlängning eller straffar
  • 1 poäng för förlust efter förlängning eller straffar
  • 0 poäng för förlust under ordinarie tid

Slutspel [redigera]

Vinnarna av grundserien får förutom äran en segerbonus på 1 miljon kronor. Dessutom får vinnarna fördelen att spela på hemmaplan i alla avgörande slutspelsmatcher. När grundserien är färdigspelad påbörjas slutspelet, där de åtta främsta lagen tävlar om att vinna SM-guld. Lag 9 och 10 har då spelat färdigt medan lag 11 och 12 får fortsätta att spela i Kvalserien. Kvartsfinaler, semifinaler och final spelades tidigare i bäst av fem matcher men fr.o.m. säsongen 2002/2003 spelas samtliga slutspelsmatcher i bäst av sju matcher. Sedan säsongen 2010/2011 börjar bäst placerade lag i elitserietabellen på hemmaplan, och man spelar varannan match hemma och borta.

Valproceduren inför SM-kvartsfinalerna fr.o.m. säsongen 2010/2011 är att segraren i Elitserien får välja motståndare mellan lagen placerade 5-8. Sedan får lagen på plats 2, 3 och 4 i tur och ordning välja mellan de lag som är kvar.[11]

I semifinalerna fr.o.m. säsongen 2005/2006 spelar högst placerade lag i Elitserien mot lägst placerade lag. Näst högst placerade lag spelar mot näst lägst placerade lag.

Svenska mästare genom åren [redigera]

Svenska mästerskapen i ishockey har avgjorts drygt 80 gånger sedan starten 1922. Åren 1939, 1949 och 1952 kunde tävlingarna ej genomföras. Beviset för SM-seger är Le Mat-pokalen, svensk ishockeys största utmärkelse, som har delats ut sedan 1926. Flest SM-guld har Djurgårdens IF med 16 SM-titlar.

Två spelare delar på rekordet på flest erövrade SM-guld. Lasse Björn, Djurgårdens IF och Tord Lundström, Brynäs IF har nio SM-guld var.

Antal SM-titlar [redigera]

Lag Antal titlar Titlar i Elitserien
Djurgårdens IF 16 6
Brynäs IF 13 6
Färjestad BK 9 9
IK Göta 9 0
Hammarby IF 8 0
AIK 7 2
Södertälje SK 7 1
HV71 4 4
Leksands IF 4 0
Frölunda HC 3 2
Modo Hockey 2 2
Malmö Redhawks 2 2
Skellefteå AIK 2 2
IF Björklöven 1 1
Luleå HF 1 1
Gävle GIK 1 0

Massmedia [redigera]

Tommy Åström och Niklas Wikegård under en sändning av Elitserien i C More Sport.

C More (tidigare Canal+) äger rättigheterna till att visa matcher i TV och har sedan slutet av 1990-talet och under 2000-talet sänt Elitserien. Kanalen sänder samtliga matcher under grundserien och delar på slutspelet med Kanal 5 och Kanal 9. TV-rättigheterna till Elitserien omförhandlades under våren 2013, och C More och Hockeyligan kom då överens om ett fyraårskontrakt innebärande att C More behåller rättigheterna till och med säsongen 2017/2018.[14] Sveriges Radio rapporterar från matcherna genom Radiosporten.

Tidigare har delar av SM-slutspelet visats i TV4. Under 1990-talet sändes även matcher i den nu nedlagda kanalen Supersport, och dessförinnan sände ibland Sveriges Television.

Datorspel [redigera]

Elitserien har också getts ut som datorspel tre gånger: Elitserien 95 till Sega Mega Drive, Elitserien 96 till Sega Mega Drive och Elitserien 2001 till PC. Sedan NHL 2004 och framåt är också elitserielagen tillgängliga i EA Sports spelserie baserad på NHL.

Källor [redigera]

  • Alla tiders elitserie, Jonas Fahlman, Idrottsförlaget 2008, sidan 8-11 - Så började det
  • Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 72-82 - Elitserien

Referenser [redigera]

  1. ^ Hockeyligan.se - Elitseriens marathontabell
  2. ^ [a b] Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 72-82 - Elitserien
  3. ^ Karlsson sparkas från jumbon Växjö Aftonbladet 2012-10-14
  4. ^ AIK sparkar "Perra" - Eldebrink in sverigesradio.se 2012-12-03
  5. ^ Janne Karlsson tar över Rögle aftonbladet.se 2013-01-12
  6. ^ Anders Forsberg får sparken från Skellefteå allehanda.se 2013-02-04
  7. ^ Har aldrig varit med om något liknande Mats Wennerholm, Aftonbladet 2013-02-04
  8. ^ Brynäs hetast i kylan DN.se 2012-12-08
  9. ^ Alexander Salak är historisk hockeyligan.se 2012-11-03]
  10. ^ Davidsson historisk - poängbäst genom tiderna svt.se 2012-12-30
  11. ^ Elitseriens SM-slutspel säsongen 2010/2011' läst 2011-04-05
  12. ^ [a b c d e f g h i j k] Laget vann även Elitserien.
  13. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] Inget SM-slutspel, laget vann serien.
  14. ^ Nya avtalet för C More - håller kvar i elitserien Expressen.se 15 mar 2013

Se även [redigera]

Externa länkar [redigera]