Malmö Redhawks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malmö Redhawks
Spelare i Malmö Red hawks.JPG
Hemort Malmö, Sverige
Grundad 1972
Lagfärger Svart, Vit, Röd
              
Hemmaplan Malmö Arena (13 000 åskådare)
Sportchef Patrik Sylvegård
Tränare Mats Lusth
Ass. tränare Björn Hellkvist
Meriter
Svenska mästare 2 (1992, 1994)
Svenska mästerskapsfinaler 2 (1992, 1994)
Europacupen 1 (1992)
Säsonger i Sveriges högsta division 19
Säsonger i Svenska hockeyligan 16 (2006/2007)
Svenska hockeyligans maratontabell 11:a
Supportrar Redhawks Support
Webbplats malmoredhawks.com

Malmö Redhawks, tidigare Malmö IF, MIF, MIF Redhawks, är en ishockeyklubb i Malmö, Sverige med stora framgångar under 1990-talets första halva, då man bland annat spelade hem två svenska mästerskap och en Europacuptitel. Under senare år har framgångarna dock uteblivit, och laget spelar sedan säsongen 2007/2008 i Hockeyallsvenskan.

Innehåll

Laguppställning[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad den 2 December 2013.

# Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
10 Sverige Álvarez, RobinRobin Álvarez LW L 27 2004 Malmö, Sverige
57 Sverige Andersson, CalleCalle Andersson R 20 2008 Malmö, Sverige
75 Sverige Andersson, RasmusRasmus Andersson R 17 2012 Malmö, Sverige
14 Sverige Blomberg, PatrikPatrik Blomberg L 20 2012 Sverige
5 Sverige Björk, JohanJohan Björk L 30 2012 Malmö, Sverige
4 Danmark Bødker, MadsMads Bødker L 27 2012 Köpenhamn, Danmark
33 Sverige Brage, AxelAxel Brage L 25 2012 Stockholm, Sverige
67 Sverige Ericsson, TobiasTobias Ericsson RW L 27 2013 Stockholm, Sverige
16 Sverige Häggström, MagnusMagnus Häggström W R 27 2012 Örnsköldsvik, Sverige
20 Sverige Hetta, HenrikHenrik Hetta LW L 25 2012 Strömsund, Sverige
61 Sverige Jadeland, NicklasNicklas Jadeland LW L 28 2012 Malmö, Sverige
3 Sverige Karlsson, BjörnBjörn Karlsson (A) L 25 2013 Rävemåla, Sverige
55 Finland Kesä, TeemuTeemu Kesä R 33 2013 Helsingfors, Finland
29 Sverige Kollar, TomasTomas Kollar (C) W L 32 2011 Stockholm, Sverige
36 Kanada Liffiton, DavidDavid Liffiton L 29 2013 Windsor, Ontario, Kanada
13 Sverige Meijer, SebastianSebastian Meijer C L 30 2012 Ulricehamn, Sverige
28 Sverige Olsson, JensJens Olsson L 29 2012 Malmö, Sverige
90 Sverige Persson, MattiasMattias Persson W L 29 2012 Malmön, Sverige
79 Sverige Rensfeldt, LudvigLudvig Rensfeldt W L 22 2012 Gävle, Sverige
39 Sverige Rosdahl, KimKim Rosdahl LW R 18 2011 Sverige
40 Sverige Sjögren, PontusPontus Sjögren L 29 2011 Stockholm, Sverige
9 Danmark Storm, FrederikFrederik Storm LW L 25 2012 Gentofte, Danmark
91 Sverige Svensson, BjörnBjörn Svensson LW L 28 2013 Ljungby, Sverige
11 Kanada Tenute, JoeyJoey Tenute C/LW L 31 2013 Hamilton, Ontario, Kanada
17 Sverige Viksten, DanielDaniel Viksten RW L 25 2013 Mora, Sverige
2 Sverige Wallberg, OlleOlle Wallberg L 20 2010 Sverige


Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

1937 flyttade stockholmaren Folke Lindström till Malmö för att spela bandy för Malmö BI (boll- och idrottsförening) och lyckades ganska snabbt få klubben att ta upp hockey på programmet, men efter några år lades sektionen ned och Folke fick söka sig någon annanstans. Han ville starta ett hockeylag - och lyckades. Men han ville ha konkurrens, så istället för att slå sig samman med IFK Malmö Hockey valde han att gå egna vägar.

År 1944 tog Malmö FF upp ishockey på programmet - under ledning av Folke Lindström. Malmö FF vann sitt första DM-tecken 1947 och Folke Lindström fick blodad tand och använda sina kontakter i Stockholmstrakten för att värva spelare till Malmö FF. Spelåret 1955/56 Malmö FF gjorde sitt första besök i det nationella seriesystemet när man spelade Division II men förutsättningarna var inte de bästa. År 1956 blev Malmös första konstfrusna isbana klar, och resan mot högsta serien kunde börja på allvar. Satsningen tog rejäl fart 1968 när Folke övertalade Sven Tumba att skriva på för MFF. För publiken blev det en succé, men aldrig sportsligt. Ishockeysektionen tärde på MFF:s ekonomi mer och mer, och 1972 var måttet rågat - den skulle läggas ner.

Därefter startade historien om Malmö IF, klubben som efter många års spel i division 1 och 2 avancerade från division 2 till SM-Guld på sju säsonger; en bedrift som inte upprepats därefter, och troligen inte före heller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

[[Kategori:Artiklar som bör delas 2013-03}|Malmö Redhawks]]

Säsongen 1972/1973[redigera | redigera wikitext]

Den 28 februari 1972 bildades Malmö IF/FF. Klubben behöll FF i namnet för att slippa nedflyttning i seriesystemet. Konstruktörerna till det nya MIF var eldsjälen Lennart Lundberg och Rickard Fagerlund, då verksam på Verdexa i Malmö. Dessa båda ingick i den interimsstyrelse som satte igång verksamheten. Skulderna i den nybildade klubben uppgick till 90.000 kr och på den tiden ansågs det vara ytterst betungande. Till ordförande utsågs Nils Yngvesson, som då var socialdemokratiskt kommunalråd. Putte Brännström blev spelande tränare. Derbyna mot Rögle Bandyklubb var heta redan på denna tiden – under en match (som MIF vann med 4-3) fick två spelare föras till sjukhus efter ett slagsmål i mitten av andra perioden.

Viktiga personer Folke Lindström, Rickard Fagerlund, Lennart Lundberg
Tränare Putte Brännström (spelande tränare)
Profiler -
Nyförvärv -
Tabellplacering 3:a i division II södra B.

Säsongen 1973/1974[redigera | redigera wikitext]

Malmö IF har ett ungt lag och satsar inte på att avancera i seriesystemet. Trots detta vinner man serien, men faller sedan i kvalet till landets högstaserie.

Tränare Jan Stolpe / Björn Elvenäs
Profiler Per-Arne Hübinette
Nyförvärv -
Tabellplacering 1:a i division II södra B. Blir sist i kvalet till division I, dåvarande hösta serien.

Säsongen 1974/1975[redigera | redigera wikitext]

Under säsongen 74/75 lämnade Rickard Fagerlund sin roll som ordförande och flyttade till Södertälje för att ingå i SSK:s organisation. Ny ordförande blev Lennart Lundberg, som varit en av konstruktörerna till den nya klubben. På isen krigades om platser till den nya division I – fem lag tog plats i den nya serien och sju lag tvingades till degradering till division II. Tack vare sin tredjeplats i division II södra B tog Malmö IF plats i division I.

Tränare Jan Stolpe / Björn Elvenäs
Profiler Arne Johansson
Nyförvärv -
Tabellplacering 3:a i division II södra B.

Säsongen 1975/1976[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 75/76 förändrades det svenska seriesystemet. Elitserien startade och samtidigt som division II blev division I. Hockeysverige fick plötsligt upp ögonen för den skånska hockeyn. Malmö IF var åter med i toppen av serien och i playoff-spelet ställdes MIF mot Örebro. I en av matcherna ledde MIF med 5-3 och tog ut sin egen målvakt för att lättare göra självmål och få in en utvisad spelare till den förlängning som kom att stunda för att skilja lagen åt. Örebro å sin sida, ställde utespelare i MIF:s mål för att hindra ett eventuellt självmål. MIF:s taktik misslyckades och Örebro avgjorde i förlängningen i spel fem mot tre sedan Malmö fått ännu en spelare utvisad.

Tränare Thomas Stafrén
Profiler Göran Nilsson, Warren Anderson, P-O Sternek
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 4:a i serien. Förlorar i Playoff 1 mot Örebro.

Säsongen 1976/1977[redigera | redigera wikitext]

Malmö IF hade stora försvarsproblem under säsongen och en åttondeplats skrevs det blygsamma facit till. Nye tränaren Danny Malone fick inte ordning på bristerna i defensiven och jagade förstärkning i de bakre leden, utan framgång.

Tränare Danny Malone
Profiler -
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 8:a i serien.

Säsongen 1977/1978[redigera | redigera wikitext]

Måltorkan fick ett ansikte i Malmö IF denna säsong. Framgångarna uteblev även denna säsong – åtminstone vad gällde klubbens A-lag. På juniorsidan förde Benny ”Stor-Burra” Burakovsky laget till ett framgångsrikt år.

Tränare Jan Stolpe / Tommy Andersson (spelande tränare)
Profiler -
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 7:a i serien.

Säsongen 1978/1979[redigera | redigera wikitext]

Denna säsong blev den hittills mest publikrika för föreningen. Klubben försökte även få företagen i regionen att engagera sig i och satsa pengar på ishockeyn genom att ”knacka dörr”. MIF nådde dessutom större framgång på isen och tog sig åter till Playoff, men där tog det slut mot Bofors.

Tränare Tommy Andersson (spelande tränare) / Stellan Sundström
Profiler Onni Nordström, Christer Nilsson, Mikael Fredriksson, Tomas "Malin" Jernberg, Krister Bergström, Roger Persson, Peter Erdös
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 4:a i serien. Åker ut i Playoff 1 mot Bofors.

Säsongen 1979/1980[redigera | redigera wikitext]

Malmö stad drabbades av hockeyfeber. Haussen kring Malmö IF var total under seriespelet, men när MIF missade slutspel mattades denna något.

Tränare Tommy Andersson (spelande tränare)
Profiler Björn Ohlsson, Ulf Skoglund, Rolf Hellqvist, Mike Richardson, Kaj Olsson, Tommy Byström
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 7:a i serien.

Säsongen 1980/1981[redigera | redigera wikitext]

Klubben satsar stora pengar – en miljon kronor – på spelare, träning och förberedelser. Detta bar emellertid inte frukt. Malmö IF misslyckades med att nå slutspelet och säsongen tog slut tidigare än väntat.

Tränare Tommy Andersson (spelande tränare)
Profiler Ulf Skoglund, Kaj Olsson, Roger Persson, Jan Andersson
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 8:a i serien.

Säsongen 1981/1982[redigera | redigera wikitext]

Även denna säsongen ”går till spillo”. Målsättning var glasklar – man skulle bli bättre än i fjol. Detta uppnåddes inte, då Malmö IF landade på exakt samma tabellplacering som under fjolåret. Till råga på allt sjönk publiksnittet.

Tränare Tore Paulsryd
Profiler Kjell-Robert Bank, Jan Andersson, Magnus Rapp, Jari Koskinen
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 8:a i serien.

Säsongen 1982/1983[redigera | redigera wikitext]

Malmö IF valde inför denna säsong att satsa på klubbens egna ungdomar, men samtidigt letade man efter att stärka backbesättningen med elitseriemeriterade spelare. Satsningen slog inte väl ut. Med nöd och näppe lyckades MIF hålla sig kvar i division I.

Tränare Tore Paulsryd / Jan Stolpe
Profiler Kjell-Robert Bank, Anders Berglund, Börje Rohlin, Anders Westerlund
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 8:a i grundserien, och slutar 6:a i fortsättningsserien.

Säsongen 1983/1984[redigera | redigera wikitext]

Den dittills sämsta säsongen för Malmö IF. Unge målvakten Roger Nordström storspelade i många matcher, men lyckades inte hålla klubben kvar i division I. MIF föll i kvalet och spel i division II väntade.

Tränare Jan Stolpe / Benny Burakovsky
Profiler Roger Nordström, Krister Bergström, Magnus Rapp, Per Alm, Gerry Christensson
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö IF blir 9:a i serien och förlorar kvalet. Spel i division II väntar.

Säsongen 1984/1985[redigera | redigera wikitext]

Nils Yngvesson tackade efter degraderingen och i en situation med kritisk ekonomi[1] för sig och efterträddes av Percy Nilsson. Han tog hjälp av affärsmannen Staffan Svenby som ekonomiansvarig. Lennart Sundberg från Örebro engagerades som tränare och ekonomin sanerades. Malmö IF kontrakterade för första gången spelare och genomförde en stark säsong i division II. Sejouren i ”tvåan” blev bara ettårig. Division I väntade åter för MIF.

Viktiga personer Percy Nilsson, Staffan Svenby
Tränare Lennart Sundberg
Profiler Kaj Olsson, Christian Gimre, Mike Walsh, Phil Falcone, Johan Hemström, Kari Pajuvirta
Nyförvärv -
Tabellplacering MIF vinner grundserien i division II södra B och kvalar till division I. Går upp tillsammans med Nybro IF.

Säsongen 1985/1986[redigera | redigera wikitext]

Åter igen drabbades Malmö av hockeyfeber. Stadens stolthet, Malmö IF, var tillbaka i division I och tog sig fram till Playoff 2 i jakten på en plats i Elitserien. Väl där satte Örebro stopp för lagets framfart, men MIF föll med flaggan i topp.

Tränare Lennart Sundberg
Profiler Göran Nilsson, Börje Ottosson, Pierre Hansson, Terho Koskela, Per Hammarström
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö tillbaka i division 1. Slutar 4:a i grundserien. Går vidare till Playoff 2 där man förlorar mot Örebro.

Säsongen 1986/1987[redigera | redigera wikitext]

Trots att Malmö FF vid denna tidpunkt var en dominerande faktor inom svensk fotboll tog Malmö IF och ishockeyn nu över som publik lag respektive -sport i staden. Detta gjorde också att ekonomin stärktes i klubben, men intresset mattades av något då MIF misslyckades med att nå Playoff.

Tränare Lennart Sundberg
Profiler Rick Erdall, Mika Laine, Lars-Åke Nilsson, Peter Josefsson, Lars-Göran Österlund, Mikael Dufvenberg
Nyförvärv -
Tabellplacering Malmö slutar 4:a i grundserien. Blir 2:a i fortsättningsserien och missar Playoff.

Säsongen 1987/1988[redigera | redigera wikitext]

Lennart Källén hämtades in från Örebro och tog över som tränare. Han plockade med sig Patrik Sylvegård (dåvarande Gustafsson) från klubben, en av tre spelare i klubbens historia vars tröja blivit pensionerad. MIF tar sig till Playoff via en seger med 20-3 mot Karlskrona. Rögle besegrades med 5-3 och MIF fick ett övertag om den allsvenska platsen. Det bar dock inte hela vägen.

Tränare Lennart Källén
Profiler Patrik (Gustafsson) Sylvegård, Björn Söderberg, Leif Eriksson, Rickard Åkesson, Peter Josefsson
Nyförvärv -
Tabellplacering Slutar 3:a i grundserien. Blir 2:a i fortsättningsserien och går till Playoff 1 där man åker ut mot Vallentuna.

Säsongen 1988/1989[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1988 startade den stora satsningen som skulle komma att innebära en stundande storhetstid för Malmö IF. På Sparbanken i Malmö höll MIF en presskonferens inför ett stort pressuppbåd där det förkunnades att bl.a. landets bästa målvakt ”Pekka” Lindmark hade skrivit på för klubben. Säsongens stora mål, att nå Elitserien, nåddes emellertid inte och skadeglädjen var enorm i resten av Hockeysverige.

Tränare Lennart Källén
Profiler Peter Lindmark, Mats Lusth, Johan Sälle, Matti Pauna, Tommy Mörth
Nyförvärv Peter Lindmark (Färjestad), Mats Lusth (Färjestad), Bo Svanberg (Färjestad), Matti Pauna (Björklöven), Johan Sälle (Örebro), Håkan Åhlund (Örebro), Carl-Erik Larsson (Leksand), Peter Imhäuser (Leksand), Anders Svensson (Rögle), Tommy Mörth (Djurgården)
Tabellplacering Slutade trea i grundserien. Vann fortsättningsserien och tog sig via Playoff till Kvalserien, där man slutade på andra plats efter Västra Frölunda HC.

Säsongen 1989/1990[redigera | redigera wikitext]

Med nya förstärkningar skulle Malmö IF dock ta klivet upp till Elitserien. Timo Lahtinen tog över tränarrollen och spelare som Peter Anersson, Mats Hallin och Raimo Helminen hämtades in. MIF vann division I och gick obesegrade genom Allsvenskan. Bl.a. vann man mot Osby med hela 17-1 – en match där en hel femma samtidigt slog kullerbyttor på iseni samtidigt som man gick till anfall. I den allsvenska finalen väntade sedan MODO i en serie i bäst av fem. I match tre kom avgörande. Matchen var inne i sin femte period när Raimo Helminen styrde in målet som förkunnade att Malmö IF kom att tillhöra svensk hockeys finrum under den kommande säsongen. Klockan löd 22.22 den 14 mars 1990.

Tränare Timo Lahtinen
Profiler Peter Lindmark, Peter Andersson, Raimo Helminen, Patrik Sylvegård, Håkan Åhlund
Nyförvärv Peter Andersson (Färjestad), Raimo Helminen (NY Islanders), Mats Hallin (Södertälje), Lennart Hermansson (Örebro)
Tabellplacering Malmö IF vinner grundserien och går till Allsvenskan. Malmö och MODO möts i den allsvenska finalen. Malmö IF vinner och går upp i Elitserien. Avgörande målet sköts in i förlängning av Raimo Helminen.

Säsongen 1990/1991[redigera | redigera wikitext]

Den 20 september spelade Malmö IF sin första match i Elitserien. Djurgården svarade för motståndet, men stockholmarna kunde inte stoppa MIF från att bärga en seger i denna öppningsmatch. Slutresultatet skrevs till 3-1 och Mats Hallin blev den historiske, förste målskytten. En fin femteplats innebar att MIF etablerade sig i Elitserien redan under första säsongen och man tog sig också med marginal till SM-slutspelet. Väl där kunde man inte rå på Luleå och serien tog slut i två raka matcher.

Tränare Timo Lahtinen
Profiler Peter Lindmark, Peter Andersson, Matti Pauna, Peter Sundström, Raimo Helminen
Nyförvärv Timo Blomqvist (MODO), Roger Öhman (AIK), Rick Erdall (HV 71), Daniel Rydmark (Färjestad), Peter Sundström (New Jersey)
Tabellplacering Malmö IF slutar 5:a efter jul. Får möta Luleå i kvartsfinalen i SM-slutspelet och förlorar.

Säsongen 1991/1992 - Första SM-guldet[redigera | redigera wikitext]

Klubben satsade vidare och truppen förstärktes med ytterligare kvalitetsspelare – en satsning som också gav utdelning. Malmö IF inledde säsongen på ett strålande sätt och höll nollan i förlustkolumnen intakt fram till den tolfte omgången. Fram till den absolut sista omgången höll MIF dessutom serieledningen – men i just den 40:e och sista spelomgången smet Färjestad förbi och knep seriesegern. I slutspelet var det dock MIF som drog det längsta strået. AIK och Brynäs förpassades ut ur slutspelet i kvarts- respektive semifinal och i SM-finalen väntade en rekordjämn serie mot Djurgården, där de tre första matcherna fick avgöras via sudden death. Den 14 april spelades den femte och avgörande matchen på Malmö Isstadion inför 5 940 åskådare (publikrekord på Isstadion). MIF vann med 4-2 och klubben kunde fira sitt första SM-guld. I övrigt kan noteras att en blott 16-årig Jesper Mattsson gjorde sin första Elitseriesäsong.

Tränare Timo Lahtinen
Profiler Peter Lindmark, Peter Andersson, Roger Öhman, Robert Burakovsky, Mats Näslund, Raimo Helminen, Peter Sundström
Nyförvärv Roger Hansson (Rögle), Mats Näslund (Lugano), Robert Burakovsky (AIK)
Tabellplacering 2:a i Elitserien (efter Färjestads BK). Malmö IF blir svenska mästare för första gången. I finalen besegrades Djurgården med 3-2 i matcher.

Säsongen 1992/1993[redigera | redigera wikitext]

Malmö IF var åter med i toppen av Elitserien och landade till slut på en tredjeplats i tabellen. Under säsongen, närmare bestämt den 30 december 1992, spelade MIF hem en ny titel. I Düsseldorf besegrades Dynamo Moskva efter straffar i kampen om Europacuptiteln. Pekka Lindmark, som räddade samtliga straffar, samt Peter Sundström, som var ensam om att göra mål, blev de stora hjältarna. I SM-slutspelet nådde MIF en semifinal där blivande Svenska Mästarna Brynäs satte stopp för säsongen. Robert Svehla, som kom inför säsongen som den till NHL flyktandes Peter Anderssons ersättare, blev den genom tiderna målfarligaste backen i Elitserien med sina 19 fullträffar – något som han också vann den interna skytteligan med.

Tränare Timo Lahtinen
Profiler Peter Lindmark, Roger Nordström, Robert Svehla, Roger Öhman, Raimo Helminen, Mats Näslund, Peter Sundström
Nyförvärv Robert Svehla (Dukla), Peter Hasselblad (Boro)
Tabellplacering Malmö IF slutar 3:a efter jul, får möta MoDo i kvartsfinal, som man vinner. I semifinalen förlorar man mot Brynäs som senare vinner SM-Guld.

Säsongen 1993/1994 - Andra SM-guldet[redigera | redigera wikitext]

Även detta skulle komma att bli Malmö IF:s år. Målen trillade in i en strid ström – både framåt och bakåt, men MIF gick trots allt segrande ur de flesta drabbningar. Spelet räckte till ännu en tredjeplats i tabellen. Rögle tog sig detta år till sitt första och hittills enda SM-slutspel och där ställdes man mot MIF. 7-2, 3-2 och 3-0 skrevs siffrorna till när storebror vann i tre raka matcher. I semifinalen togs revansch på Brynäs för förlusten året innan och i finalen väntade sedan MODO med unga stjärnor som Peter Forsberg, Niklas Sundström och Markus Näslund. Sedan ångermanlänningarna vunnit de två inledande matcherna såg det ut som att guldet skulle bli till sand för Malmö, men via en seger med hela 7-1 i match tre vände serien. Den 14 april 1994 – exakt två år efter det första – bärgades SM-guld nummer två. Segern skrevs till 3-1. Efter säsongen lämnade Timo Lahtinen sin tränarpost, Lahtinen som under slutspelet präntat in frasen "äckligt disciplinerat" i både spelare och publik för att råda bot på defensivproblemen som funnits under säsongen.

Tränare Timo Lahtinen
Profiler Peter Lindmark, Roger Nordström, Robert Svehla, Raimo Helminen, Mats Näslund, Daniel Rydmark
Nyförvärv Petri Liimatainen (AIK), Ricard Persson (Leksand), Mikko Mäkelä (TPS), Marcus Magnertoft (Falun)
Tabellplacering 3:a i Elitserien. Malmö IF blir svenska mästare för andra gången. I finalen besegras Peter Forsbergs MoDo med 3-2 i matcher, efter att ha haft underläge 0-2.

Säsongen 1994/1995[redigera | redigera wikitext]

Timo Lahtinen ersattes av Hannu Jortikka som tränare. Säsongen blev en märklig sådan. En spelarstrejk utbröt i NHL vilket gjorde att ett flertal stora stjärnor förgyllde Elitserien. För Malmös del innebar det att Tomas Sandström och Peter Andersson förstärkte laget. Lockouten i NHL varade inte särskilt länge och Sandström hann endast med tolv elitseriematcher innan han åter åkte över Atlanten. Peter Andersson valde däremot att stanna i MIF och fortsätta sin karriär i Elitserien. Under tiden som det var speluppehåll i Nordamerika åkte Wayne Gretzky runt i Europa och med ett gäng polare från NHL och visade upp sig. I Sverige mötte hans lag Djurgården, Frölunda och Malmö. Bara ett lag lyckades med konststycket att besegra stjärnor och det var just Skånes stolthet. I seriespelet var MIF fortsatt ett topplag och slutade på en finfin andraplats i tabellen, bara två poäng bakom seriesegraren Djurgården. Detta trots att det gnisslade en del i hans relation till spelarna. I slutspelet tog MIF sig an Västerås i kvartsfinal och vann med 3-1 i matcher. I semifinalen tog äventyret slut för denna gång. Blivande SM-guldvinnaren HV 71, som oväntat slagit ut Djurgården i tre raka matcher i kvarten, var för starka och vann med 3-2 i matcher – detta trots att Malmö vann de två inledande matcherna. Den femte och avgörande matchen, på Isstadion, vann HV 71 klart med hela 6-2. Direkt efter säsongens slut entledigades Hannu Jortikka från sin tjänst och ersattes av Christer Abris (då Abrahamsson).

Tränare Hannu Jortikka
Profiler Roger Nordström, Robert Svehla, Peter Andersson, Raimo Helminen, Daniel Rydmark, Tomas Sandström
Nyförvärv Tomas Sandström (Pittsburgh), Peter Andersson (Florida)
Tabellplacering Malmö slutar 2:a efter jul. Får möta Västerås i kvartsfinal, som man vinner. I semifinal förlorade man mot HV 71 som senare vann SM-Guld.

Säsongen 1995/1996[redigera | redigera wikitext]

Abris start i Malmö IF handlade om att få se spelare lämna laget. Nyckelspelare som Robert Svehla, Ricard Persson, Petri Liimatainen, Daniel Rydmark och Jesper Mattsson försvann till proffsspel i Nordamerika och Tyskland. Och det gick inte mycket bättre för Abris när säsongen väl drog igång heller. Säsongen började förvisso med drömmar om guld och gröna skogar, men slutade i anarki, förbittring och med att MIF höll på att missa slutspel för första gången sedan avancemanget till Elitserien. Runt jul spårade det hela ur totalt. Abris ansåg sig sparkad och drog hem till Dalarna, klubbdirektör Gunnar Svensson sade upp sig med omedelbar verkan och Peter Andersson fick sparken, då han ansågs vara ett dåligt föredöme för laget. Med Peo Larsson, juniortränaren som fick ta klivet upp till A-laget, vid rodret kom emellertid ingen bättring. MIF knep till slut en åttondeplats och tog sig till slutspelet. Men mot blivande Svenska Mästaren Luleå blev det respass direkt – trots att MIF lyckades vinna första matchen uppe i Delfinen.

Tränare Christer Abris (Abrahamsson), därefter Peo Larsson
Profiler Peter Andersson, Raimo Helminen, Robert Burakovsky
Nyförvärv Ilja Byakin (San José), Brian McReynlods (Ratigen), Stefan Elvenes (Rögle), Marko Palo (HV 71)
Tabellplacering Malmö IF slutar 8:a efter jul. Får möta Luleå i kvarsfinalen, som man förlorar. Luleå vann senare SM-Guld.

Säsongen 1996/1997 - Namnet Redhawks introduceras[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen ömsade Malmö IF skinn. En matchdress samt tilläggsnamnet Redhawks infördes för att locka till större souvenirförsäljning enligt NHL-modell. Samtidigt hade också Elitserien drabbats hårt av Bosmandomen, vilken gjorde att kontraktslösa spelare hade rätt att lämna utan att klubben i fråga fick ett öre för spelaren. Trotjänare som Raimo Helminen, Johan Sälle, Roger Hansson, Roger Öhman och Bo Svanberg lämnade klubben, delvis pga just Bosman. Ersättarna hittades i Finland. En hel finsk femma värvades in bestående av backarna Kari Harila och Marko Kiprusoff samt forwards Janne Ojanen, Mikko Peltola och Juha Riihijärvi. Den svenska expertkåren tippade enhälligt MIF Redhawks som blivande Svenska Mästare – men facit visade något helt annat. Bortaspelet var mer eller mindre en katastrof för klubben. På hemmaplan bjöds dock publiken på en och annan klang-och-jubel-föreställning som till exempel 7-1 mot Färjestad. Men detta räckte inte för att balansera upp det svaga spelet utanför Malmö stads gränser. Redhawks låg åtta vid jul, en placering som innebar slutspel om den skulle komma att hållas och många trodde att samtliga involverade i klubben skulle få fira jul i lugn och ro. Så blev inte faller. Peo Larsson fick sparken från tränarposten. Ersättaren blev ingen mindre än legendtränaren Scotty Bowmans högra hand i Detroit Red Wings, den geniförklarade Barry Smith. Någon vidare effekt av tränarbytet uppstod aldrig, men MIF Redhawks tog sig till slutspel via samma åttondeplats som innehades när Larsson tvingades gå. I kvarten mot Leksand förmådde MIF att vinna den första matchen, faktiskt på bortais, men sedan tog masarna tre raka och säsongen var över. Barry Smiths säsong var dock inte över. Enligt hans avtal åkte han hem till Detroit och hjälpte Red Wings till klubbens första Stanley Cup-tital sedan mellankrigstiden. Någon återkomst till Redhawks blev det emellertid inte – trots gällande avtal.

Tränare Peo Larsson (som får sparken), därefter Barry Smith
Profiler Kim Johnsson, Mats Lusth, Marko Kiprusoff, Juha Riihijärvi, Mikko Peltola, Janne Ojanen, Daniel Rydmark
Nyförvärv Marko Kiprusoff, Kari Harila (TPS), Juha Riihijärvi, Mikko Peltola (Lukko), Janne Ojanen (Tappara), Mats Lusth, Fredrik Öberg (Västerås)
Tabellplacering Malmö slutar 8:a i grundserien. I kvartsfinalen förlorade man mot Leksands IF.

Säsongen 1997/1998[redigera | redigera wikitext]

När det verkade vara lugn och ro i klubben för första gången på ett par säsonger blåste stormen upp rejält. Barry Smith signerade ett nytt tvåårsavtal med Detroit Red Wings bakom ryggen på MIF och klubben stod nu hastigt och mindre lustigt utan A-lagstränare. Med en vecka kvar till första ispasset åtog sig Hannu Jortikka uppdraget att leda MIF Redhawks. Säsongen skulle visa sig bli bortkastad. När resultaten uteblev sökte Jortikka efter hjälp i hemlandet. Landsmännen Harri Suvanto, Mika Arvaja och Pekka Kangasalusta anslöt och inte mindre än nio finländska spelare återfanns nu i A-lagets omklädningsrum. Endast unge backen Kangasalusta visade sig hålla någorlunda klass och kritiken mot Hannu Jortikka växte. Resultatmässigt kom inte heller någon bättring. För första gången sedan avancemanget till Elitserien missade klubben SM-slutspelet, då man slutade säsongen en poäng bakom tabellåttan Luleå.

Tränare Barry Smith, som stack, och därefter Hannu Jortikka
Profiler Kim Johnsson, Mats Lusth, Juha Riihijärvi, Janne Ojanen, Mikko Peltola
Nyförvärv Andrew Verner (HPK), Marcus Thuresson, Harri Suvanto (TPS), Marek Malik (Hartford), Mika Arvaja (Jokerit), Mattias Lööf (Lukko) och Pekka Kangasalusta (Ilves)
Tabellplacering Malmö IF slutar 9:a i grundserien och missar slutspel för första gången sedan entrén i ishockeyns finrum.

Säsongen 1998/1999[redigera | redigera wikitext]

Hannu Jortikka hade snabbt försvunnit hem till Finland efter fjolårsdebaclet. Hans ersättare blev Djurgårdsduon Niklas Wikegård och Stefan "Lillis" Lundh, som året innan hade fört DIF till serieseger och SM-final – där man dock föll mot Färjestad med 2-3 i matcher. Målet att plocka hem klubbens tredje SM-tecken inom tre år sattes upp för det nya tränarparet. Redhawks gjorde också smarta nyförvärv under sommaren. Landslagsbackarna Johan Tornberg – som så sent som i maj hade avgjort VM-finalen till Sveriges fördel – och Niclas Hävelid stärkte upp på blålinjen och Niclas Sundblad kom att visa sig vara en riktig måltjuv. Klubben inledde säsongen riktigt starkt och tog bl.a. klubbens första tvåsiffriga seger sedan avancemanget till Elitserien via 10-2 mot Västerås. Men en bit in på säsongen hamnade Redhawks i en ordentlig formsvacka och förlorade hela sju raka hemmamatcher. Men säsongen slutade trots detta med slutspel. Väl där skrällde Redhawks och slog ut Färjestad. Den avgörande matchen har etsat sig fast i minnet på många fans. Med halva tredje perioden kvar att spela hade FBK en betryggande ledning med 5-2, men Redhawks gav inte upp och gjorde fyra mål inom loppet av sex minuter. Detta innebar att Lundh och Wikegård förde sina mannar fram till semifinal redan under första säsongen i klubben. Mot seriesuveränen MoDo nådde slutspelsresan dock sin ändstation och Redhawks fick ta ofrivillig semester.

Tränare Stephan "Lillis" Lundh / Niklas Wikegård
Profiler Kim Johnsson, Mats Lusth, Johan Tornberg, Niclas Hävelid, Juha Riihijärvi, Marcus Thuresson, Niklas Sundblad, Jesper Mattsson
Nyförvärv Johan Tornberg (Västerås), Niclas Hävelid (AIK), Niclas Sundblad (TPS), Mikael Lindholm (Hannover), Joakim Musakka (St. Petersburg), Andreas Hadelöv (Djurgården), Toivo Suursoo (Adirondack) och Bo Svanberg (Kassel)
Tabellplacering Malmö slutar 8:a och åker ut i semifinal mot Modo

Säsongen 1999/2000[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 1999/2000 lämnar stjärnbackarna Kim Johnsson för spel i New York Rangers och Niclas Hävelid för spel i Anaheim Mighty Ducks samt målvakten Andrew Verner för spel i Köln Haie. Dessa ersätts av Peter Jakobsson från Färjestads BK, Peter Hasselblad och juniormålvakten Ola Nilsson. Dessutom hämtas NHL-proffset Thomas Sandström hem från Anaheim.

Många supportrar befarar dock att detta på pappret svagare MIF-lag ska få problem men för första gången på många år visar nu MIF upp ett stabilt spel och laget ligger under större delen av säsongen högt i tabellen. Detta leder till en ökad publiktillströmning med näst intill fullsatta läktare hemma på Isstadion. Många av spelarna lyfter sig jämfört med säsongen innan och den danska stjärnan Kim Staal får sitt stora genombrott i Elitserien. MIF slutar på en 5:e plats efter grundserien och lottas mot 4:an Luleå HF i kvartsfinalspelet.

Den första kvartsfinalmatchen vinner Luleå HF välförtjänt med 2-1. I den efterföljande hemmamatchen leder MIF länge med 2-1, men när det återstår drygt tre minuter av matchen kvitterar Luleå och förlängning tar vid. Efter bara efter någon minuts spel i sudden, så avgör Luleå och det står 2-0 i matcher i bäst av sju. I den tredje matchen skåpar Luleå ut MIF med 7-2, varvid det står 3-0 i matcher till Luleå. MIF är nu tvungna att vinna fyra raka matcher, varav två stycken borta, mot ett Luleå som inte förlorat hemma på över 20 matcher.

MIF vinner hemma med 5-1 och behöver nu ytterligare tre segrar för att hålla liv i matchserien. Uppladdningen inför bortamatchen i Luleå blir något stökig, då det blir problem med det chartrade flygplanet. Det tvingas vända och landa i Borlänge, där laget får invänta ett nytt flygplan. Under tiden försöker man få matchen uppskjuten tills dagen efter. Men det går inte. Väl framme i Luleå kommer matchen igång klockan 21:15.

Luleå tar ledningen med 1-0, men Peter Jakobsson kvitterar med en puck som tar på en Luleåspelare och går i en båge över Jarmo Myllys och in i mål. Drygt en minut senare tar MIF ledningen genom Tomas Sandström. Luleå pressar på under hela andra perioden utan att lyckas få in pucken bakom en storspelande Andreas Hadelöv i MIF-kassen. Istället gör Sandström 3-1 i slutet av perioden och denna ställning står sig till 16.51 i tredje perioden, då Luleå reducerar till 3-2 och sedan trycker på rejält för att få till en kvittering. Men MIF står heroiskt emot anstormningen och vinner matchen trots den struliga prologen.

Kvartsfinal sex, som spelas i Malmö, står 0-0 efter full tid, mycket p.g.a. fenomenala målvaktsinsatser på båda sidor. Matchen är historisk, eftersom det är den första slutspelsmatchen i Elitseriens historia som slutar mållös. I förlängningen blir det, som det ofta blir, ett misstag som avgör. Ett misslyckat spelarbyte av MIF straffar sig och Luleå gör 0-1. Luleå HF går vidare efter 4-2 i matcher och säsongen är över för MIF:s del.

Säsongen 2000/2001[redigera | redigera wikitext]

Före säsongen 2000/2001 blir det stor ruljangs när lagkaptenen Mats Lusth inte får något nytt kontrakt och Joakim Musakka, Jesper Damgaard, Niklas Sundblad, Andreas Lilja, Toivo Suursoo, Patrik Sylvegård, Mikael Lindholm, Bo Svanberg med flera lämnar klubben.

Kommer gör förre djurgårdaren Fredrik Lindquist från HC Davos, Daniel Rydmark från Västerås IK, efter deras nedflyttning och konkurs, Christian Due-Boje från Djurgårdens IF, Joakim Lundberg från Djurgårdens IF, David Petrasek från HV71, centern Mikael Wahlberg från Södertälje SK, den då okände Mika Hannula från Hammarby IF samt Martin Persson från juniorlaget.

MIF startar säsongen väldigt mycket upp och ned. Ena dagen presteras toppspel och man vinner mot vilket lag som helst för att nästa dag vara helt under isen och praktiskt taget ger bort poängen. Under en tid så är fyra backar skadade, vilket medför att Tomas Sandström får kliva ner som back. Han är en offensiv back och gör dessutom flera mål. I december löser MIF backproblemet genom att värva tillbaka den offensive backen Roger Öhman. Efter juluppehållet spelar MIF upp sig rejält, besegrar till exempel Färjestads BK borta med 9-3, och kämpar nu allvarligt för en topplacering. MIF slutar på femte plats efter grundserien, en poäng efter fyran Modo Hockey.

MIF lottas till kvartsfinal mot serietrean Brynäs IF, vilka var ur form. Samtidigt kommer MIF in i slutspelet med fyra raka segrar. MIF är trots detta underdogs, vilket passar dem som handsken.

Den första matchen, som spelas i Malmö, är en jämn match. Den avgörs inte förrän det är fyra sekunder kvar, då Riihjärvi gör 3-1 i tom kasse. I Gävle vinner MIF med 5-2 och den tredje matchen, som spelas i Malmö, vinner man med samma siffror. MIF är nu på väg att göra det omöjliga, d.v.s. slå ut favoriterna Brynäs med 4-0 i matcher. I den fjärde matchen, uppe i Gavlerinken, leder Brynäs med 4-1 efter två perioder och MIF börjar se ganska vissna ut. Experterna ser ut att få rätt till slut. Men i tredje perioden kommer MIF in som ett nytt lag och får det viktiga 2-4 målet i början av perioden. Banans gigant, den då helt okände, Mika Hannula, kvitterar efter 15.07 varefter matchen går till förlängning. Den avgörs med ett turligt mål av Marcus Thuresson och MIF är mot alla odds i semifinal.

I semifinalen väntade rivalerna Färjestads BK. MIF kommer till semifinalspelet med åtta vunna matcher i rad, vilket är den längsta sviten sedan guldåret 1994. MIF är favoriter, men förlorar den första matchen hemma med 5-3. Match två i Karlstad slutar 4-6 efter en mirakelvändning av MIF från 4-1 till 4-5. Därefter är det roliga slut för MIF. Färjestads BK spelar stundtals ut MIF och vinner de tre följande matcherna med siffrorna 6-4, 7-3 och 5-0. Säsongen är över men planeringen för nästa drar nu igång.

Säsongen 2001/2002[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2001/2002 blir Per Bäckman och Gunnar Johansson MIF:s nya tränare och Niklas Wikegård och Stephan Lundh får därmed lämna sina jobb för nya tjänster inom föreningen. Stephan Lundh blir sportchef medan Wikegård väljer att lämna MIF för att bli tränare i EHC Chur i Schweiz.

Till skillnad från året innan blir det lugn sommar med få spelarförändringar. Kim Staal skriver överraskande på för MoDo Hockey men ersätts Xavier Majic från samma klubb. Johan Tornberg måste lägga av p.g.a. en knäskada och Peter Jakobsson får inget nytt kontrakt. Johan Norgren, Robert Burakovsky och Peter Andersson återvänder, Andersson för tredje gången. MIF plockar upp egna junioren Erik Persson samt köper in Danmarks mest lovande spelare, Frans Nielsen.

MIF får en mardrömsstart och den drömmen fortsätter långt in på säsongen. Den 30 oktober ligger man sist i serien. Efter en straffseger borta mot Luleå HF börjar det vända och laget börjar sakta gå uppåt i tabellen. Som bäst ligger MIF femma, men slutar på 6:e plats i Elitserien, vilket innebär slutspel. Den största segern under säsongen kommer den 31 januari då man överraskande slår HV71 med 10-4.

I SM-slutspelet lottas man mot just HV71. MIF vinner den första matchen med 5-3, men sedan följer fyra raka förluster och säsongen är över för MIF Redhawks. Ledningen får mycket kritik för att man bara plockat hem gamla avdankade spelare och inte satsat på yngre hungriga förmågor.

Säsongen 2002/2003[redigera | redigera wikitext]

Nyförvärv inför säsongen 2002/2003 är målvakten Robert Borgqvist, backen Petri Liimatainen och anfallaren Toivo Suursoo, vilka alla tre har spelat i MIF tidigare.

Säsongen blir MIF:s sämsta elitseriesäsong hittills med en 10:e plats. Förklaringen står att finna i ett uselt bortaspel där MIF endast plockar 13 av 75 möjliga poäng utanför Malmö. Byggmästare Nilssons skapelse når alltså inte SM-slutspelet men slipper att spela i Kvalserien. Mika Hannula får dock sitt stora genombrott under säsongen.

Två år är till ända för tränarduon Pär Bäckman och Gunnar Johansson i Malmö. Deras kontrakt går ut och någon förlängning blir det inte i MIF Redhawks.

Säsongen 2003/2004[redigera | redigera wikitext]

Ny huvudtränare 2003/2004 blir sportchefen Stephan Lundh, som längtade tillbaka till tränarjobbet. Assisterande tränare blir en av klubbens största spelare genom tiderna, Mats Lusth. På spelarsidan får man tillbaka Kim Staal och värvar Lasse Degn, Niklas Sundblad och Magnus Österby.

MIF Redhawks skriver ett avtal med TV4 Plus som innebär att klubben ska medverka i ett dokusåpaliknande TV-program under halva säsongen. Programmet heter Percys pågar.

MIF Redhawks VD sedan två år, Sven-Åke Wikers, avgår men stannar i klubben som styrelsemedlem. Ny VD blir Stefan Kreüger, tidigare fritidschef i den danska kommunen Farum.

TV4 Plus beslutar att säga upp avtalet med produktionsbolaget Basic Sport angående sändningen av programmet "Redhawks - Percys pågar".

MIF beslutar att sänka spelarlönerna med 20 procent för att rädda klubbens ekonomi. Samtliga spelare stannar efter beskedet att de innehållna lönerna kommer att utbetalas efter fem år.

Vad beträffar ishockey så gick elitseriesäsongen knackigt för MIF:s del. MIF Redhawks slutade på 11:e plats med 61 poäng, samma som Brynäs IF men med sämre målskillnad, och fick spela i Kvalserien. Malmö vann dock den serien obesegrade och återtog därmed sin elitserieplats.

Säsongen 2004/2005 - Nedflyttning #1[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2004/2005 bytte MIF Redhawks namn till Malmö Redhawks. Skyttekungen Juha Riihijärvi lämnade Malmö och Elitserien efter åtta säsonger för att istället spela i EHC Basel. Tränaren Stephan "Lillis" Lundh lämnade också klubben och gick till Frölunda. Ny tränare blev Björn Kinding som tidigare tränat klubbar i Danmark och Schweiz och som arbetat med landslag i Danmark, Schweiz och Japan. Malmös spelare var dock inte nöjda med Björn Kinding och den 16 december 2004 ersattes han av Dan Hobér. Björn Kinding blev dock kvar i föreningen och fick istället arbeta med värvningar. Säsongen blev tuff för Malmö och man kom på 12:e och sista plats i serien, vilket betydde spel i Kvalserien till Elitserien i ishockey 2005/2006. Fyra vinster och tre oavgjorda på tio matcher i Kvalserien räckte bara till tredjeplats, vilket innebar att Malmö fick lämna Elitserien efter 15 säsonger. Det var för övrigt första gången föreningen spelat sig ur högsta serien.

Säsongen 2005/2006 - Återtåg #1 (lyckat)[redigera | redigera wikitext]

Percy Nilsson, ordförande sedan 21 år, avtackades under styrelsemötet 29 juni 2005. Nilsson, som hade dömts till fängelse och hade nya turer i rättssystemet framför sig, valde att inte ställa upp till omval. I mars 2006 friades Nilsson på samtliga punkter av Hovrätten. Han efterträddes som ordförande av Mats Engstrand.

Malmö Redhawks spelade i Allsvenskan. Laget tog sig relativt enkelt till Kvalserien till Elitserien i ishockey 2006/2007 från vilken man tog steget upp i högsta serien.

Säsongen 2006/2007 - Nedflyttning #2[redigera | redigera wikitext]

Tränare Lars "Osten" Bergström/Thomas Bäckström(som sparkades), sedermera Dave King
Profiler Rastislav Stana, Ross Lupaschuk, Jyri Marttinen, Fedor Fedorov. Carl Söderberg, Lasse Pirjetä, Mikael Wahlberg
Nyförvärv Marcus Paulsson (TPS), Andreas Thuresson (J20), Fredrik Eriksson (Färjestad), Linus Fagemo (Iserlohner), Ratislav Stana (Södertälje), Lasse Pirjetä (Kloten), Radek Duda (Slavia Prag), Mikael Johansson (Rögle), Markus Korhonen (Lukko), Levente Szuper (Duisburg), Jason Woolley (Detroit), Ross Lupaschuk (Mora), Vladimir Sicak (TPS), Pavel Trnka (Plzen), Daniel Casselståhl (Salzburg), Jyrki Välivaara (Linköping), Jyri Marttinen (JYP), Milan Bartovic (Chicago), Jussi Tarvainen (Linköping), Fedor Fedorov (Lokomotiv Yaroslav), Andrej Nedorost (Hamburg), Tomas Sinisalo (Blues).
Tabellplacering 12:a i Elitserien, 3:a i Kvalserien och degradering till HockeyAllsvenskan.

Säsongen 2007/2008 - Återtåg #2 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 2007 blir Percy Nilsson åter ordförande, efter Mats Engstrand.

Det nya laget som skulle föra Malmö Redhawks tillbaka till Elitserien såg på förhand ut att vara starkt nog för att klara uppgiften och man hade heller inga som helst problem med att ta sig till Kvalserien genom att sluta tvåa i HockeyAllsvenskan. Då det åter var allsvenskt spel på agendan för Redhawks innebar det också nya, heta derbyn mot Rögle. Dessa matcher ville dock samtliga Redhawksanhängare snabbt glömma. Lagen ställdes mot varandra fem gånger under året och ängelholmarna gick segrande ur samtliga bataljer. Trots det såg det länge ut som att Redhawks skulle knipa en plats tillbaka till Elitserien. Laget vann fem av de sex inledande omgångarna i Kvalserien (enda plumpen i protokollet kom mot just RBK), men sedan låste sig allt. Jani Hurme, som dittills varit fenomenal mellan stolparna, visade sig plötsligt vara mänsklig och en snöplig förlust hemma mot Västerås var början på det som skulle visa sig bli en smärre genomklappning. Trots att Lasse Pirjetä gjort en starkt comeback efter en längre tids skadefrånvaro och att den spektakuläre publikfavoriten Frank Banham gjorde succé förmådde Redhawks inte att nå en av de två första platserna i Kvalserien. Ironiskt var det istället Rögle som "snodde" platsen framför näsan på Redhawks genom att i slutsekunderna vinna hemma mot Mora i den avslutande omgången. Detta samtidigt som Redhawks tappade en 3-0-ledning borta mot Leksand.

I juni 2008 lämnade Percy Nilsson ordförandeposten och efterträddes av Christian Rasmusson.

Tränare Bobo Simensen / Torgny Bendelin
Profiler Jani Hurme, Marcus Paulsson, Fredrik Eriksson, Mikael Wahlberg, Carl Söderberg, Mikko Eloranta, Ville Nieminen, Frank Banham
Nyförvärv Jani Hurme (TPS Åbo), Emil Lundgren (Den Haag), Henrik Karlsson (Hammarby), Andreas Bystörm (Rögle), Jonathan Sjölund (Almtuna), Robin Weihager (J20), Antti Bruun (Mora), Cole Jarrett (Jokerit), Mikko Eloranta (Rapperswil), Patrik Lundh (Djurgården), Ville Nieminen (St. Louis), Magnus Nilsson (Timrå), Martin Samuelsson (Linköping), Calle Steén (Södertälje), Jens Svensson (Nybro), Thomas Wallgren (Rögle), Kim Johansson (J20), Robin Alvarez (J20) Frank Banham (Salzburg)
Tabellplacering 2:a i HockeyAllsvenskan och 3:a i Kvalserien innebar fortsatt spel i andradivisionen.

Säsongen 2008/2009 - Babyhawks, återtåg #3 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

”Babyhawks”-episoden under slutet av säsongen kom att bli ljuspunkten på en annars rätt dyster säsong. Redhawks ändrade inför säsongen om på ledarsidan där Peo Larsson kom in som ny Sportchef, Bobo Simensen blev kvar som tränare samtidigt som Torgny Bendelin försvann och Peter Andersson övertog rollen som assisterande tränare. Säsongen började bra. 8-0 hemma mot Oskarshamn och 5-1 borta mot Borås innebar att mer eller mindre alla var övertygade om att Redhawks skulle tillhöra toppen av serien även denna säsong. Men sedan låste sig det mesta. Allt från spelet på isen till ekonomiproblem och uppsägningar på kansliet kantade den stormiga säsongen, som nådde sin kulmen den 29 januari 2009. Då tog styrelsen beslutet att samtliga spelare stod fria att lämna klubben – lönerna kunde inte längre garanteras. Dessförinnan, den 17 januari, hade Simensen och Andersson fått lämna sina tränarposter och ersattes av Göran Karlström och Robert Olsson. För att rädda säsongen och behålla sin allsvenska status tog ungtupparna Alexander Bengtsson, Anton Blomqvist, Niklas Arell, Jan Urbas, Victor Öhman, Victor Svensson, Hampus Gustafsson, Jacob Berglund och Jacob Gustafsson plats i A-laget när stjärnorna flyktade. Denna förvandling och föryngring gav positiv effekt. Redhawks började plötsligt spela som om varje match gällde liv och död. Publikmässigt blev det en stor succé med tre utsålda hus och en vild entusiasm på läktaren. På de nio avslutande omgångarna vann ”Babyhawks” de åtta första, men i sista matchen satte Leksand stopp på Playoff-jakten genom att vinna via straffläggning. Laget missade därmed fortsatt spel med en ynka poäng och för tredje året i rad var det i just Ejendals Arena som säsongen fick ett snöpligt slut. Den 12 november 2008 hade Leksand dock besegrats i premiärmatchen i Malmö Arena (2-1). Jonas Höglund blev den historiske, förste målskytten.

Den 16 april 2009 meddelades att klubben klarat den bolagisering man gått igenom under våren och att klubbens fortsatta existens därmed var räddad. Bolaget tecknade ett femårigt avtal med Percy Nilssons bolag Parkfast om hyra av Malmö Arena.

Tränare Bobo Simensen (som sparkades), sedermera Göran Karlstörm
Profiler Henrik Karlsson, Anton Blomqvist, Fredrik Eriksson, Carl Söderberg, Jonas Höglund
Nyförvärv Markus Svensson (Nyköping), Jesper Damgaard (Rödovre), Nichlas Hardt (Tappara), Jonas Höglund (Lugano), Mathias Johansson (Färjestad), Don MacLean (Salzburg), Marcus Olsson (Nybro), Tomas Larsson (Skellefteå)
Tabellplacering 8:a i HockeyAllsvenskan och bara en poäng från Playoff sedan ”Babyhawks” räddat säsongen.

Säsongen 2009/2010 - Återtåg #4 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Malmö Redhawks satsade den här säsongen vidare i HockeyAllsvenskan med en ny filosofi. Ekonomin, som länge varit en känslig punkt i föreningen, skulle nu vara mer kontrollerad och spektakulära värvningarna av etablerade stjärnor uteblev och istället genomfördes mer genomtänkta värvningar. Redhawks var länge med och slogs om en topp-3 placering i HockeyAllsvenskan, men trots en period med åtta raka segrar slutade laget till slut på en femteplats. Därmed väntade spel i Playoff. I första omgången slogs Bofors tillbaka i två raka matcher. Mot Almtuna i omgång två blev det emellertid tuffare. Redhawks vände visserligen ett 0-1-underläge i den tredje perioden av den första matchen till seger med 2-1 och behövde därmed bara vinna en av de två kommande matcherna i Uppsala. Detta blev dock för svårt. Redhawks hade visserligen chansen i match två, men utan det lilla flytet som behövs för att vinna hockeymatcher gick segern till hemmalaget. I den tredje och avgörande matchen var Almtuna det bättre laget och knep den sista platsen till Kvalserien. Men årets målsättning om att placera sig bättre än under fjolåret (8:a) uppnåddes med råge.

Tränare Göran Karlström
Profiler Markus Svensson, Fredrik Eriksson, Teemu Kesä, Carl Söderberg, Kim Staal
Nyförvärv Johan Svensson (Kumla), Teemu Kesä (Odense), Patrik Hersley (Philadelphia), Robin Weihager (Sarpsborg), Anton Blomqvist (J20), Niklas Arell (J20), Sebastian Ström (Rögle), Morten Green (Leksand), Lucas Sandström (Mora), Kim Staal (HV71), Sacha Treille (Färjestad), Jan Urbas (J20), Victor Öhman (J20), Victor Svensson (J20), Richard Demén-Willaume (Rögle)
Tabellplacering 5:a i HockeyAllsvenskan. Utslagna i Playoff 2 av Almtuna med 1-2 i matcher.

Säsongen 2010/2011 - Återtåg #5 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2010/2011 var en tråkig historia för Malmö Redhawks räkning. Man slutade på åttonde plats i tabellen, vilket innebar att man missade såväl direktplatserna till kvalserien som de fyra playoff-platserna (som i förlängningen kan ge en plats i kvalserien till Elitserien). Efter säsongen byttes personer inom ledningen ut; såväl Peo Larsson (sportchef) som Robert Olsson (tränare) fick lämna klubben. I slutet av säsongen gick miljardären Hugo Stenbeck in som finansiär; dels för att fylla de ekonomiska luckorna för den gångna säsongen, och dels för att möjliggöra en storsatsning inför kommande säsong.

En spektakulär händelse under säsongen 2010/2011 var incidenten då Jesper Mattson - lagets lagkapten - sparkades mitt under säsongen efter oenigheter med ledningen (Robert Olsson och/eller Peo Larsson). Denna ommöblering i laget gjorde dock inte att man nådde kvalserien eller Playoff, utan laget hamnade som redan nämnts på åttonde plats (platsen efter den sista playoff-platsen).

I maj 2011 efterträdde Mikael Nilsson Christian Rasmusson som ordförande.

Tränare Robert Olsson / Marcus Magnertoft
Profiler Jesper Damgaard, Patrik Hersley, Carl Söderberg, Mikael Wahlberg, Robin Nilsson-Alvarez, Jesper Mattsson
Nyförvärv Jonatan Bjurö (AIK), Henrik Sandmark (J20), Patrik Nevalainen (Lukko Rauma), Per-Anton Lundström (Björklöven), Mikael Wahlberg (Villacher SV), Jesper Mattsson (Färjestad)
Tabellplacering 8:a i HockeyAllsvenskan, fyra poäng från playoff

Säsongen 2011/2012 - Miljonregn från Hugo Stenbeck, återtåg #6 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Inför säsong 2011/2012 gjordes en stor satsning där bland annat NHL-meriterade Linus Klasen värvades till laget som dess lagkapten. Satsningen möjliggjordes på grund av stora finansiella medel som tillgängliggjordes av den nye delägaren Hugo Stenbeck. Många av de nya spelarna, bland andra Linus Klasen, Robert Carlsson och Tomas Kollar hade ett förflutet i Södertälje SK.

Jesper Mattson övertalades att komma tillbaka; denna gång dock ej som lagkapten.

Under inledningen av säsongen gick det ganska bra och Malmö höll sig rätt så högt i tabellen. Med tiden så började det dock gå sämre och efter en tid byttes Leif Strömberg ut som tränare. Framgångarna uteblev dock även fortsättningsvis, och efter 39 omgångar låg man på en icke alltför smickrande niondeplats i tabellen, utanför playoff till kvalserien.

Malmö Redhawks tog dock en plats i förkvalserien för kvalserien. Man hamnade i förkvalserien tillsammans med Rögle, IK Oskarshamn och VIK Västerås. Inför sista omgången av förkvalserien hade Malmö, Oskarshamn och Rögle alla chans att vinna förkvalserien och därmed ta den sista platsen i kvalserien. Malmö vann sin match mot Västerås (som var utan chans till avancemang) med 4-1, men eftersom Rögle vann mot Oskarshamn med hela 7-0 blev det till slut Rögle BK som gick vidare, till kvalserien.

Tommy Qvarfort tog över som ordförande i Redhawks Ishockey AB i februari 2012 efter Mikael Nilsson efter en styrelsekris. Efter att säsongen avslutats stod det klart av klubben spenderat 61,8 miljoner på en säsong.[2][3], vilket förmodligen är rekord för ett lag som spelar i Hockeyallsvenskan. En schism uppstod mellan Redhawks och Hugo Stenbeck, vilken dock så småningom bilades.[4] Klubben var nära att gå i konkurs och en rekonstruktion begärdes, och många av de dyrare kontrakten avslutades. Spelarbudgeten inför den nya säsongen (2012/2013) blev därför avsevärt mindre än föregående år; cirka 12 miljoner[5], alltså cirka 50 miljoner kronor mindre än året innan.

Tränare Ulf Taavola
Profiler Linus Klasen, Morten Green, Robin Nilsson-Alvarez, Alexander Barta
Nyförvärv

Alexander Barta (Hamburg Freezers),
Robert Carlsson (Södertälje Sportklubb),
Ivan Ciernik (Kölner Haie),
Lukas Eriksson (IK Oskarshamn),
J.D Forrest (Jokerit),
å Tim Heed (Södertälje SK),
Daniel Josefsson (MODO Hockey),
Linus Klasen (Nashville Predators),
Tomas Kollar (Leksands IF),
Tero Konttinen (IK Oskarshamn),
Miroslav Lažo (HC Banska Bystrica),
Jesper Mattsson (Frölunda Hockey),
Pontus Sjögren (Södertälje SK),
Hannu Toivonen (Rockford Icehogs),

Tabellplacering 7

Säsongen 2012/2013 - Patrik Sylvegård och Mats Lusth, återtåg #7 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Direkt efter att säsongen 2011/2012 var slut meddelades det att den gamle Malmö-profilen Patrik Sylvegård tog över som både sportchef och VD. Strax därefter meddelades att Mats Lusth, gammal MIF-profil även han, tar över som tränare. Därmed började återtåg #7 mot Elitserien.

Säsongen började bra genom att Redhawks besegrade en av de förväntade seriefavoriterna, Örebro HK, på bortaplan. Därefter gick det lite mer knaggligt. Efter 17 spelade omgångar hade laget bara tagit 21 poäng[6], vilket var långt ifrån ens en playoff-plats till Kvalserien. Som sämst låg laget på plats 10 av 14 i tabellen.

Därefter började en rejäl uppryckning, där man gick genom november månad utan en enda förlust efter ordinarie tid, och spelade hem totalt 24 av möjliga 27 poäng. Genom denna fina insats avancerade man rejält i tabellen och låg vid månadsskiftet november-december på en femteplats. Man slog exempelvis serieledande Leksand på bortaplan med 4-2 den 30 november, vilket inget annat lag gjort hittills under säsongen.

Sedan gick det dock lite mer knaggligt. Under januari spelade man betydligt sämre och förlorade 8 matcher i rad. Därefter ryckte man upp sig en aning, men efter näst sista omgången stod det redan klart att laget saknade teoretiska chanser att nå förkvalserien och därmed möjligheten att få spela i kvalserien. Laget slutade på en niondeplats, vilket är den sämsta placering laget haft sedan storsatsningen i slutet av 1980-talet.[7] För Malmös del var alltså säsongen över den 2 mars, när grundserien var färdigspelad.

Tränare Ulf Taavola, Mats Lusth (f.d. Malmöspelare)
Sportchef och VD' Patrik Sylvegård (f.d. Malmöspelare)
Nyförvärv

Nicklas Jadeland (IK Oskarshamn, f.d. Malmöspelare)
Mattias Persson (Luleå HF, f.d. Malmö J20-spelare)
Axel Brage (Inlånad från Linköpings HC)
Fredrik Storm (Herlev Eagles)
Sebastian Meijer (Luleå HF)
Alexander Bergström (Rögle BK)
Philip Hersby (Odense Bulldogs, f.d Malmö J20-spelare)
Mads Bødker (Leksands IF)
Ludvig Rensfeldt (Sarnia Sting)

Tabellplacering 9

Säsongen 2013/2014 - Mats Lusth och Björn Hellkvist, återtåg #8 (misslyckat)[redigera | redigera wikitext]

Redan fyra dagar efter att föregående säsong avslutats meddelades att Ulf Taavola slutar som huvudtränare för Malmö Redhawks.[8]; Mats Lusth som hade varit assisterande tränare fick ta över ansvaret som huvudtränare. Några dagar senare meddelades även att fem av spelarna inte får sina kontrakt förlängda.[9] Över lag gick säsongen bra och Malmö lyckades pricka formtoppen mot slutet av serien, vilket gjorde att man vann serien med fem poäng mer än laget som kom tvåa (Västerås IK). I kvalserien blev det dock tuffare; man spelade länge en "varannan-match-hockey" med seger i en match, förlust i nästa osv. På slutet blev det dock två raka förluster mot Rögle BK och Djurgården hemma, varpå Malmö låg två poäng efter bägge dessa lag inför sista omgången, där chansen att gå om dem och erövra den åtråvärda andraplatsen därmed var liten. Malmö gjorde sitt jobb och slog Örebro med 4-0 men tyvärr räckte inte det eftersom även Rögle och Djurgården vann sina matcher. Man slutade därför på fjärde plats i Kvalserien vilket innebär att det blir spel i Hockeyallsvenskan för Malmö Redhawks även nästa säsong.

Tränare Mats Lusth (f.d. Malmöspelare) samt Björn Hellkvist (f.d. Rögletränare)
Sportchef och VD Patrik Sylvegård (f.d. Malmöspelare)
Spelare som lämnat klubben

Roger Ohlsson
Philip Hersby
Emil Carnestad
Lukas Eriksson
Alexander Bergström
Stefan Lassen
André Burakovsky

Nyförvärv

Calle Andersson (Färjestad BK)
Tobias Ericsson (Mora IK)
Teemu Kesä (Rapperswil/Ilves)
Amil Krupic (Rögle J20)
Joey Tenute (Hamilton Bulldogs)
Daniel Viksten (Mora IK)
Brian Ihnacak (Valpellice)

Säsongen 2014/2015 - Mats Lusth och Björn Hellkvist, återtåg #9[redigera | redigera wikitext]

Tränare Mats Lusth (f.d. Malmöspelare) samt Björn Hellkvist (f.d. Rögletränare)
Sportchef och VD Patrik Sylvegård (f.d. Malmöspelare)
Spelare som lämnat klubben

Robin Alvarez (Djurgårdens IF)
Patrik Blomberg
Brian Ihnacak
Teemu Kesä
Sebastian Meijer
Marcus Olsson
Ludvig Rensfeldt (Rögle BK)
Daniel Viksten (Örebro IK)

Kända Malmöspelare[redigera | redigera wikitext]

"Tröjor i taket"[redigera | redigera wikitext]

Andra noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

Ovanstående är baserat på poängproduktion under säsongerna i elitserien.

Ovanstående är målvakter och/eller spelare med många tävlingsmatcher för föreningen.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dagens Nyheter Lördag 22 februari, sidan 20
  2. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/allsvenskan/malmo/article15323599.ab, hämtad 2012-08-31
  3. ^ http://www.hockeysverige.se/article/13061639/gjorde-slut-p-62-miljoner-kronor
  4. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ishockey/redhawks/stenbeck-och-redhawks-eniga
  5. ^ http://mrmadhawk.se/2012/may/ett-par-kommentarer-fran-sylvegard.html
  6. ^ http://bloggar.aftonbladet.se/wennerholm/2012/11/malmo-hetast-av-alla/
  7. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ishockey/redhawks/ny-redhawksforlust-1/
  8. ^ http://malmoredhawks.com/Nyheter/130306-Taavola/
  9. ^ http://blogg.sydsvenskan.se/insideredhawks/2013/03/08/spelare-som-lamnar/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]