Örnsköldsvik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 63°17′N 18°44′Ö / 63.283°N 18.733°Ö / 63.283; 18.733
Örnsköldsvik
Tätort
Centralort
Hamnkranarna i Örnsköldsvik nattetid.
Hamnkranarna i Örnsköldsvik nattetid.
Land  Sverige
Landskap Ångermanland
Län Västernorrlands län
Kommun Örnsköldsviks kommun
Församling Örnsköldsviks församling
Arnäs församling
Själevads församling
Koordinater 63°17′N 18°44′Ö / 63.283°N 18.733°Ö / 63.283; 18.733
Area 2 440,24 hektar
Folkmängd 28 991 (2010)[1]
Befolkningstäthet 11,88 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 7744
Örnsköldsviks läge i Västernorrlands län
Red pog.svg
Örnsköldsviks läge i Västernorrlands län
För andra betydelser, se Örnsköldsvik (olika betydelser).

Örnsköldsvik (sydsamiska: Orrestaare)[2] är en tätort och centralort i Örnsköldsviks kommun i Västernorrlands län, i Nolaskogsområdet i landskapet Ångermanland.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Staden har fått sitt namn efter landshövdingen Per Abraham Örnsköld och är en av få städer i Sverige som har fått namn efter en person som inte är kunglig[3]. Namnet förkortas ofta till Ö-vik, betonat med grav accent som i tomten (jultomten). Personer från södra Sverige betonar ofta på första stavelsen med akut accent, som i tomten (där huset står).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Örnsköldsviks historia tar sin början redan under bronsåldern. Man har hittat mellan 7000-8000 gravrösen från den tiden. Fynd har visat att för 2000 år sedan anlades en gård i Gene, en nuvarande förort. Gården är Sveriges nordligaste kända, och har rekonstruerats (se Gene fornby).

Kunskap om linförädling gjorde att bygden fick affärsbönder som med jämna mellanrum for söderut till Mälardalsregionen för att göra affärer, så kallade Sörkörare.

Under 1700- och 1800-talet började bygden blomstra tack vare att kuststäder blev allt viktigare under sågverksepoken.

Bilen Delaunay Belleville tillverkades tidigare i Örnsköldsvik.

Örnsköldsviksutställningen 1916 hade närmare 135 000 besökare.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Örnsköldsvik fick rätt att bilda köping (friköping) år 1842 i Själevads socken och Örnsköldsviks köping bildades 1 januari 1863 när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Köpingskommunen ombildades 1 juli 1894 till Örnsköldsviks stad. Stadskommunen utökades 1963 innan den 1971 uppgick i Örnsköldsviks kommun där Örnsköldsvik sedan dess är centralort.[4]

I kyrkligt hänseende hörde orten till 1 juli 1907 till Själevads församling därefter till Örnsköldsviks församling. Delar av orten tillhör Arnäs församling och Själevads församling.[5][5]

Orten ingick till 1938 i domkretsen för Örnsköldsviks rådhusrätt och därefter till 1971 i Ångermanlands norra domsagas tingslag. Från 1971 till 2002 ingick orten i Örnsköldsviks tingsrätts domsaga och Örnsköldsvik ingår sedan 2002 i Ångermanlands tingsrätts domsaga.[6]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Örnsköldsvik 1950–2010[7][8]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
16 495
1960
  
23 441
1965
  
25 059
1970
  
28 428
1975
  
29 514
1980
  
30 081
1990
  
31 041 2 432
1995
  
29 955 2 392
2000
  
28 765 2 397
2005
  
28 617 2 397
2010
  
28 991 2 440
Anm.: Sammanvuxen med Själevad 1970, sammanvuxen med Bonäset 1980, sammanvuxen med Gimåt 1990, Gimåt utbruten 1995



Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Staden ligger invid en skärgård mot Bottenhavet med många öar och skär, exempelvis Ulvön, Trysunda och Sveriges högsta ö Mjältön.

Stadens butiker ligger till stor del längs Storgatan, som är avstängd för biltrafik mellan Centralesplanaden och Stora Torget. Sedan Oskargallerian öppnades i centrum september 2005 har staden fått två gallerior till.

Den nybyggda Fjällräven Center (tidigare Swedbank Arena), är en ny ishockey- och evenemangsarena som ligger i hamnområdet nära stadskärnan.

Paradisbadet (numera "Paradiset") är ett av Sveriges större äventyrsbad, med närmare en halv miljon besökare årligen. Här finns bland annat Sveriges längsta vattenrutschbana.

Förorter och ytterområden[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Örnsköldsvik är en företagstät kommun med många internationella företag, stark företagandetradition och stort utvecklingsfokus. Företagen står för cirka 3 procent av Sveriges totala export vilket är en ansenlig del i förhållande till kommunens storlek, population och antalet företag. Idag uppgår antalet företag till cirka 2 500. De största företagen är M-real, BAE Systems Hägglunds och Domsjö Fabriker men därutöver finns en stark tradition av småföretagande. Örnsköldsvik har sedan flera decennier präglats av en stark industrikultur som har bidragit till att det finns en stor, och i vissa fall unik, kompetens. Baserad på en gedigen forskningsverksamhet, ofta i samarbete med Umeå Universitet eller Mittuniversitetet, har detta lett till en diversifierad industriutveckling med framtidsinriktade etableringar inom skogs-, verkstads- och processindustrin.[9]

I Husum driver Metsä Board ett av Europas största pappers- och massabruk som tidigare tillhörde den numera uppstyckade koncernen MoDo. Tidigare Hägglund & Söner är nu uppdelat i flera bolag, bland annat BAE Systems Hägglunds som numera ägs av BAE Systems och som håller till i det som var Hägglund & Söners lokaler i Gullänget, MacGregor Cranes som numera har sitt kontor närmare staden, och Hägglunds Drives i Mellansel. Andra företag är exempelvis Svensk Etanolkemi, Fjällräven, Hägges och massaproducenten Domsjö Fabriker, som också ingick i MoDo tidigare.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Kryssningsfartyget M/S Silver Shadow på besök i Örnsköldsvik, med Fjällräven Center (tid. Swedbank Arena) i bakgrunden.

E4 går genom staden.

Örnsköldsvik flygplats ligger i närheten av Gideå utanför staden.

Det finns två järnvägslinjer till Örnsköldsvik, en tvärbana till Mellansel med anslutning till Stambanan genom övre Norrland öppnad 1892 samt Botniabanan mellan Kramfors och Umeå öppnad augusti 2010. Örnsköldsviks JärnvägsFörening (ÖJS) har etablerat sig och kör rälsbuss en gång om året. Då till Björnsjö marknad och upp till Norrfors.

I Örnsköldsvik finns två järnvägsstationer, Örnsköldsvik C där alla tåg stannar samt Örnsköldsvik Norra där regionaltågen stannar. Busstationen och centraljärnvägsstationen är samlokaliserade i det nya resecentrumet.

Örnsköldsvik är en hamnstad. Man har tidigare haft färjetrafik till Finland, både till Vasa och Jakobstad. Hamn finns också i Husum, Köpmanholmen, Hörneborg och Domsjö.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Musik[redigera | redigera wikitext]

En av de viktigare föreningarna för stadens modernare musikliv har varit föreningen Musikhuset[10]. Föreningen har genom sitt tillhandahållande av replokaler och livescen möjliggjort för en rad musiker att utvecklas.

Ett axplock av musiker med rötterna i Musikhuset:

I Örnsköldsvik finns också flera aktiva kulturföreningar, såsom jazzföreningen Perdido, Örnsköldsviks Folkmusikförening och Filmstudion, alla ideella föreningar som ofta arrangerar kulturevenemang, konserter och filmvisningar av hög kvalitet.

Dans[redigera | redigera wikitext]

Örnsköldsvik har två lokaler som anordnar dans, Folkets Park och Gnistan. På Folkets Park anordnades sedan början av 1990-talet fram till våren 2013 en dansmara, såväl på våren som på hösten. Maran lockade till sig 1000-2000 personer från hela landet. När Folkets Park fick nya ägare tog dansmaran i Ö-vik slut och arrangemanget flyttade till Härnösand. På sommaren anordnas dans i Moliden, som ligger några mil utanför staden inåt landet.

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sport i Örnsköldsvik

Örnsköldsvik är framförallt känt för Modo Hockey, en ishockeyklubb som blev svenska mästare säsongerna 1978/1979 och 2006/2007 och haft spelare som Peter Forsberg, Markus Näslund, Daniel Sedin och Henrik Sedin. Skidåkerskan Märta Norberg med 10 SM-guld och 3 VM-brons är också en stor idrottsprofil. Örnsköldsvik har även haft framgång inom rytmisk gymnastik, bland annat genom Therese Larsson som tagit SM-guld sju år i rad. Inom skidsporterna har Carl Nordin från backhoppningsklubben IF Friska Viljor haft framgångar liksom Fredrik Lindström i skidskytte. En fotbollsprofil som härstammar från Örnsköldsvik, men som framförallt spelat för Umeå IK, är Sofia Jakobsson. I Örnsköldsvik arrangerades de Paralympiska vinterspelen 1976, den första tävlingen i vinterspelens historia.

Den nybyggda Fjällräven Center (tidigare Swedbank Arena), är en ny ishockey- och evenemangsarena ligger i hamnområdet nära stadskärnan.

Den största utomhusanläggningen för idrott heter Skyttis där man nu färdigställt en ny arena som Örnsköldsvik Innebandy spelar sina hemmamatcher i. På området finns även ishall, curlinghall, konstgräsplan och friidrottsanläggning. Ett flertal motionsspår, varav många är elupplysta, utgår härifrån. Vintertid prepareras många av dem för längdskidåkning. En lång asfaltslinga i skogen som kan konstfrysas när det inte finns tillräckligt med natursnö tillkom under vintern 2006. Den används även för inlines, rullskidor och longboards på sommaren.

Friska Viljor Backhoppnings nybyggda anläggning för träning och tävling finns på Paradiskullen bara några hundra meter från centrum. Den största hoppbacken på Paradiskullen ligger mitt i siktlinjen när man passerar genom staden på E4 i riktning söderut, och den har därför haft ett stort symbolvärde för staden där den står på Varvsbergets sluttning. När Botniabanan skulle börja byggas tvärs över backens nedre del var det därför en livlig diskussion om vad som skulle hända med backen. Resultatet av den diskussionen blev att en ny backe byggdes på samma plats som den gamla, men insprängd en bit i berget.

Nära centrum finns även den alpina utförsåkningsanläggningen Åsbacken.

Kyrkor och församlingar[redigera | redigera wikitext]

Örnsköldsvik är inom Svenska Kyrkan indelat i Örnsköldsviks, Arnäs och Själevads församling. Det finns också flera EFS-föreningar. Inne i tätorten finns Örnsköldsviks kyrka och EFS-kyrkan.

Övriga religiösa samfund[redigera | redigera wikitext]

I Örnsköldsvik finns Pingstkyrkan, Elim (Evangeliska Frikyrkan), Frälsningsarmén, Missionskyrkan och Svedjeholmskyrkan (Trosrörelsen). Här finns även Jehovas Vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Sametinget.se Sydsamiska ortnamn. http://www.sametinget.se/7548. Läst 13 september 2014. 
  3. ^ Kommunens webbplats, Historia
  4. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  5. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  6. ^ Om Örnsköldsviks rådhusrätt (NAD)
  7. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  8. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  9. ^ ”Fakta om näringslivet”. Örnsköldsviks kommun. http://www.ornskoldsvik.se/naringslivocharbete/foretagstodochradgivning/faktaomnaringslivet.4.33413099136f658053c1a13.html. Läst 3 april 2014. 
  10. ^ föreningen Musikhuset

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]