Förgätmigej

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Förgätmigej
Förgätmigej.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning f.n. ej indelad
Familj Strävbladiga växter
Boraginaceae
Släkte Förgätmigejsläktet
Myosotis
Art Förgätmigej
M. scorpioides
Vetenskapligt namn
§ Myosotis scorpioides
Auktor L.
Illustration Myosotis scorpioides0.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

Äkta förgätmigej (Myosotis scorpioides) är en växt inom släktet förgätmigejer och familjen strävbladiga växter.

Den förekommer i hela Sverige men är vanligast i söder och trivs bäst på fuktiga marker, som sjöstränder och skogskärr. Första fynduppgift finns i Rudbecks Catalogus plantarum 1658 (Nordstedt 1920).

Den är också Dalslands landskapsblomma

Äkta förgätmigej och sumpförgätmigej (M. laxa) är de enda arterna i släktet som inte har utstående krokhår på foderbladen.

Denna täcka blomma betraktas sedan gammalt såsom en kärlekens eller vänskapens minnesblomma. Men, anmärker DYBECK, de prunkande namn, som man utomlands slösat på växten, ha ej vunnit insteg hos svenska allmogen, icke ens "Förgät-mig-ej", hvilket ännu idag icke är folknamn. Ej heller, säger DYBECK, är blomman i särdeles tycke, utom i eller nära städerna, der den, såsom bekant, bindes till kransar att lägga i vatten. "Med säkerhet kan deremot antagas att blommans benämningar Fiskögon (Nerike) och Fansögon (Skåne) äro inhemska ehuru knappt urgamla." Denna brist på allmoge-namn står säkerligen i samband med växtens brist på nyttiga eller annars märkliga egenskaper.
— C. F. Nyman, Utkast till svenska växternas naturhistoria I, 1867

Andra benämningar [redigera]

Förgätmigej har många äldre namn. Från 1600-talet känner man till skorpionört och huggormsört. Andra äldre folkliga namn är blå ögontröst och jungfruöga.[1] I Närke kallades förgätmigej förr för fiskögon. Ett gammalt namn från Skåne för växten är fansögon.

Referenser [redigera]

  1. ^ Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 220).

Externa länkar [redigera]