Växt

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Växtriket)
Hoppa till: navigering, sök
Växt
Fern.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växtriket
Plantae
Vetenskapligt namn
§ Plantae
Auktor Haeckel, 1866[1]
Divisioner
Hitta fler artiklar om växter med

Växtriket (Plantae) omfattar alla växter och är ett av de riken vilka ingår i den biologiska systematiken. Studiet av växtriket kallas botanik.

Växtriket indelas i divisioner och består av två huvuddelar – bryofyter och kärlväxter. Kärlväxterna är antingen kärlkryptogamer eller fröväxter. Fröväxterna delas i sin tur upp i gymnospermer och angiospermer. Växter, liksom alger är i allmänhet fotoautotrofa organismer, det vill säga organismer som själva med hjälp av solljus (genom fotosyntes) bildar sin föda från oorganiska ämnen, men det finns också parasitiska växter (som tallört), halvparasitiska växter (som mistel) och köttätande växter, som venusflugfångare och sileshår.

Aristoteles delade in alla levande väsen i växter, som inte rör sig eller har sinnesorgan, och djur. Den äldsta bevarade teckningen av en växt återfinns i Johnson-papyrusen. I Linnés system delades organismerna in i Vegetabilia (senare Plantae) och Animalia. Senare blev det mer uppenbart att ytterligare indelning behövdes, vilket resulterade i att svampar och alger flyttades ut ur riket växter. På senare tid har i ökad utsträckning framförallt grönalger återförts till växtriket.

Växternas betydelse[redigera | redigera wikitext]

Växternas och vissa algers fotosyntes ändrade för länge sedan sammansättningen av jordens atmosfär, så att den nu innehåller en stor andel syre som djuren och andra organismer är beroende av. Alla växter använder sig av fotosyntes för att få tillgång till den energi och det kol de behöver. Den sker i kloroplasterna, en grön organell i växtcellen, där växten omvandlar solljus, koldioxid och vatten till druvsocker och syrgas.

Växter och människan[redigera | redigera wikitext]

Människorna är beroende av växterna för sitt intag av näring, både direkt i form av exempelvis spannmål, frukt och grönsaker, men även indirekt, eftersom växter är grunden i nästan samtliga näringskedjor. Näringen i växterna frigörs när druvsockret bryts ned till energi till exempel i människokroppen. Tillsammans med syrgasen vi andas in blir restprodukten koldioxid och vatten. Det kallas för cellandning.

Växter är en viktig råvarukälla. Träd ger byggnadsmaterial och pappersmassa. Många textilier produceras av växter, såsom bomull. Många läkemedel har eller har haft växter som verksamma ämnen.

Se även jordbruk och skogsbruk.

Namnet Plantae[redigera | redigera wikitext]

Namnet Plantae kan ha olika innebörd. Gemensamt för dem alla är att bryofyter (mossor) och tracheofyter (kärlväxter) alltid ingår.

I den snävaste definitionen, Plantae sensu strictissimo, ingår endast dessa två grupper: bryofyter och kärlväxter. Det är de växter som har skyddade förökningsorgan, multicellulär sporofyt samt bildar embryon. Således kallas de också för embryofyter (Embryophyta). På svenska säger man ibland "landväxter".

I en bredare definition, Plantae sensu stricto, räknas embryofyterna ihop med grönalgerna. Dessa båda grupper har klorofyll a och b samt lagrar näring som stärkelse. Även gott om molekylärbiologiska data visar att embryofyterna har uppstått från grönalgerna.[2][3][4] Denna grupp kallas passande för Gröna växter (Viridiplantae).

En ännu vidare definition är att även räkna rödalger och glaukofyter till växtriket; vissa molekylärbiologiska data stödjer detta.[3] Denna grupp kallas då omväxlande för Plantae sensu latu, Archaeplastida, Primoplantae eller bara Plantae.[5]

Längre tillbaka kallades allt som inte var djur för växter (Vegetabilia, Plantae). Sålunda räknades även svampar och samtliga alger i växtriket.

Växternas evolution[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Växternas evolution

Det man i vardagligt tal menar med växter är oftast mångcelliga, landlevande växter. De omfattar kärlväxterna som har blad, stammar eller stjälkar och rötter. Även mossor har liksom kärlväxterna celler med cellväggar av cellulosa och de flesta får sin energi via fotosyntes. Det finns omkring 300 växtarter som inte är fotosyntetiska utan parasiterar på fotosyntetiska växter. Växterna skiljer sig från grönalger, som de utvecklades från, genom att ha specialiserade fortplantningsorgan som skyddas av vävnader som inte i sig deltar i fortplantningen.

Mossorna uppstod under paleozoikum. De kan bara överleva i fuktiga miljöer eftersom de saknar kärlsträngar som transporterar vatten inuti växten. Kärlväxterna uppstod under silur och under devon hade de utvecklats till en mängd arter och spridits till många olika miljöer. Detta berodde bland annat på att kärlväxter inte har mossornas begränsningar, utan exempelvis har kärlsträngar som transporterar vatten genom hela växten. De första primitiva fröväxterna var enkla nakenfröiga växter(Gymnospermae) Deras frön har inte ett skyddande lager utan pollenet landar direkt på embryot. Det har funnits flera grupper av nakenfröväxter, men de enda som finns kvar i nutid är barrväxterna. Arter under devon var Pteridospermae och Cordaites. Båda grupperna är nu utdöda. Under karbon, perm och trias differentierades de nakenfröiga växterna i flera grenar, av vilka en del numera är utdöda medan övriga är de ovan nämnda grupperna fröormbunkar, cykadofyter. Till skillnad från sporer som behöver fukt för att utvecklas, tål frön mycket torrare förhållanden.

Under krita för ca 120-100 miljoner år sedan började gömfröväxternas, som ibland kallas "blomväxter", explosionsartade utveckling. De utvecklades från nakenfröväxter under jura och dessa växter kom så småningom att helt dominera. Skillnaden mellan gömfröväxter och nakenfröväxter är att hos gömfröväxterna är fröembryot inneslutet i en skyddande hinna som pollenet måste tränga igenom.

Växtfossil[redigera | redigera wikitext]

Fossila växter har gett upphov till bland annat stenkol och bärnsten. Träd bildar ofta fossil, se förstenade träd. Fossila trädstammar brukar förekomma som polystrata fossil, som använts som argument för kreationism.

Se även fytolit.

Stamträd[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående stamträd visar växternas inbördes släktskap.[6][7][8] För detaljer angående grönalgernas släktskap med landväxterna, se sidan om grönalger.



Glaukofyter (Glaucophyta) Glaucocystis sp.jpg




Rödalger (Rhodophyta) Haeckel Florideae.jpg




flertalet Grönalger (Chlorophyta) Ulva lactuca - Sowerby.jpg


Streptophyta

Kransalger (Charophyceae) CharaFragilis.jpg


Landväxter

Levermossor (Marchantiophyta) Haeckel Hepaticae.jpg




Nålfruktsmossor (Anhoceratophyta) Anthoceros agrestis 060910c.jpg




Bladmossor (Bryophyta) Ptilium crista-castrensis.jpg


Kärlväxter

Lummerväxter (Lycopodiophyta) Diphasiastrum complanatum 151207c.jpg


Euphyllophyta

Ormbunksväxter (Pteridophyta) 502 Dryopteris cristata.jpg


Fröväxter

Nakenfröiga växter (Gymnospermae) Cycas circinalis(draw).jpg



Gömfröiga växter (Angiospermae) Water Lilly.jpg













Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Växter finns över stora delar av jordytan. De utgör den överlägset största delen av jordens biomassa. Se växtgeografi och trädgränsen.

Växter i haven[redigera | redigera wikitext]

I haven finns framför allt alger och sjögräs . Grönalger räknas ofta till växtriket[9], bland annat eftersom de har samma typ av klorofyll (a, b) som växter på land. Rödalgers och glaukofyters placering är däremot mer osäker. Klart är dock att brunalger, guldalger, gulgrönalger, kiselalger och dinoflaggellater inte tillhör växtriket.[10] Eftersom växter och alger är beroende av solljus finns de inte i djuphaven. Ett exempel på en vanlig svensk marin blomväxt är ålgräs.

Växtfysiologi[redigera | redigera wikitext]

Bambuskog
Huvudartikel: Växtfysiologi och växtanatomi

Det är en vanlig missuppfattning att växterna består av ämnen från jorden. I själva verket byggs växterna upp av material som huvudsakligen tas ur luften. Genom fotosyntesen använder växterna energin i solljuset till att omvandla koldioxid från luften till enkla sockerarter. Dessa sockerarter används som byggstenar i växtens vävnader. Växterna behöver dock jorden för att ta upp vatten och i vattnet finns näringsämnen som kväve och fosfor.

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att dela in växter är efter hur länge de lever:

  • Ettåriga växter eller annueller, som existerar och fortplantar sig under en växtsäsong
  • Tvååriga växter eller bienner, som lever två växtsäsonger och vanligen fortplantar sig den andra säsongen
  • Fleråriga eller perenner, som existerar under många växtsäsonger och fortplantar sig många gånger

De fleråriga gömfröväxterna kan vara både städsegröna, vilket innebär att de inte fäller sina blad, eller så kan de vara lövfällande. I tempererat och subarktiskt klimat fäller de vanligen bladen eller löven under vintern. I tropiskt klimat fäller de dem under regnperioderna.

Tillväxten[redigera | redigera wikitext]

Tillväxtens hastighet och kvalitet beror på tillgången till fukt (vatten), värme, luft (koldioxid), ljus och jord (närsalter).[11]

Hur snabbt och hur mycket olika växter växer varierar enormt. Några mossor växer mindre än 0,001 millimeter per timme. De flesta träd växer mellan 0,025 och 0,25 millimeter per timme. Vissa klätterväxter kan växa så mycket som 12,5 millimeter per timme och det finns bambuarter som kan växa från 300 upp till 1000 millimeter på ett dygn.

Tillväxthastigheten varierar inte bara med arten utan även med ljustillgången. Med begränsad tillgång till ljus från sidorna brukar t ex ett ungträd med omgivande större träd söka sig snabbare uppåt och mindre åt sidorna jämfört med om det hade stått mer öppet och därmed fått mer ljus från sidorna.[11]

Album[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Algaebase. http://www.algaebase.org/browse/taxonomy/?id=1 2012-02-29
  2. ^ Kim E, Graham LE (2008). ”EEF2 analysis challenges the monophyly of Archaeplastida and Chromalveolata”. PLoS ONE 3 (7): ss. e2621. doi:10.1371/journal.pone.0002621. PMID 18612431. PMC: 2440802. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0002621. 
  3. ^ [a b] Adl, Sina M.; et al. (2005), ”The New Higher Level Classification of Eukaryotes with Emphasis on the Taxonomy of Protists”, Journal of Eukaryotic Microbiology 52 (5): 399, doi:10.1111/j.1550-7408.2005.00053.x, http://www.blackwell-synergy.com/doi/abs/10.1111/j.1550-7408.2005.00053.x 
  4. ^ Becker, B. & Marin, B. (2009), ”Streptophyte algae and the origin of embryophytes”, Annals of Botany 103 (7): 999–1004, doi:10.1093/aob/mcp044, PMID 19273476 
  5. ^ Sammanfattning av engelska sidan Plant, se under "Current definitions of Plantae"
  6. ^ Cédric Finet, Ruth E. Timme, Charles F. Delwiche. Multigene Phylogeny of the Green Lineage Reveals the Origin and Diversification of Land Plants and Ferdinand Marlétaz. Current Biology. 20(24). 2010. pp. 2217-2222.
  7. ^ Peter H. Raven, Ray F. Evart, Susan E. Eichhorn (2005). Biology of Plants. 7th Edition.W.H. Freeman and Company Publishers.
  8. ^ Lewis, L. A & R. M. McCourt (2004). "Green algae and the origin of land plants". American Journal of Botany. 91 (10): 1535–1556.
  9. ^ Nationalnyckeln, Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
  10. ^ Algaebase, www.algaebase.org
  11. ^ [a b] Lasse Levemark, Klas Fresk. 1990. Biologiska experiment. Alfabeta bokförlag AB. ISBN 91 7712 812 5.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]