Försvarsbeslutet 1982

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sweden location map.svg
Red pog.svg
Red pog.svg
Red pog.svg
Red pog.svg
Red pog.svg
Förband och orter som påverkades av försvarsbeslutet.

Försvarsbeslutet 1982 (FB 82) var ett försvarsbeslut som beslutades av Sveriges riksdag den 4 juni 1982 och kom i huvudsak att gälla för Försvarsmakten fem år framåt.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Beslutet medförde att försvarsmakten stod inför ett besparingsmål på ca 10 miljarder för perioden 1982–1992. Med det skulle den total personalen minskas med 5 800 personer från de då ca 45 000 anställda, besparingarna kom att gå ut över de förband där värnpliktiga utbildades. Innan beslutet hade försvarsmakten redan under 1970-talet gjort en personalbesparing på 6 000 officerare och civilanställda. Regeringen och riksdagens mål med besparingen var att ge försvaret en mer balanserad utveckling genom ökad materialanskaffning.

Försvarskommittén hade arbetat med beslutet sedan 1978 och inför beslutet föreslogs tre stycken brigadproducerande regementen och ett kustartilleriregemente för avveckling, Livregementets grenadjärer (I 3), Norra Smålands regemente (I 12), Dalregementet (I 13) och Härnösands kustartilleriregemente (KA 5).[1] Dessa kom dock att räddas genom att dåvarande mittenregeringen (Regeringen Fälldin III) tog hänsyn till protesterna från de drabbade kommunerna och kom istället föreslå andra förband för avvecklingar inom försvaret.

En ort som kom att drabbas extra hårt var Karlstad. Staden hade fått många nya jobb inom försvaret i samband med utflyttning av statliga verk från Stockholm under 1970-talet. Ett större kvarter, Karolinen, byggdes i Karlstad för att hysa de anställda. Men med försvarsbeslutet 1982 började nedtrappningen när sammanlagt 1.500 jobb i försvarets civilförvaltningar (FMV, FortF, FRI och Pliktverket) i Karlstad lades ner (from 2005 har Försvarsmakten lämnat både Karolinen och Karlstad i sin helhet).

I samband med försvarsbeslutet skulle det även beslutas om ett nytt stridsflygplan som till 2000-talet skulle ersätta Saab 37 Viggen. FMV fick i uppdrag av regering att studera tre amerikanska alternativ.

  • F-16, vilket var ett standard jaktflygplan inom Nato och har liknande egenskaper som JAS 39 Gripen.
  • F/A-18A/B, ett tyngre och tvåmotorigt attackflygplan.
  • F-5G, ett lågpris jaktflygplan för export riktad mot USA:s allierade flygvapen.

Vid sidan om FMV:s uppdrag hade Industrigruppen JAS bildats av Saab, Volvo Flygmotor, LM Ericsson, SRA Communications och Förenade Fabriksverken, för att förbereda en offert på JAS projektet, en offert som till en början sattes på 24,9 miljarder kronor, men som till våren 1982 stigit till 25,7 miljarder kronor.

I försvarsbeslutet kom riksdagen med rösterna 172 röster mot 167 att besluta om att ersätta Viggen med det svenska alternativet. Benämning till systemet kom att bli Saab 39 Gripen, ett kombinerat jakt-, attack- och spaningsplan, ett så kallat multirollflygplan.[2]

Armén[redigera | redigera wikitext]

Inom Armén kom nedan förändringar att göras under försvarsbeslutsperioden 1982-1988.[3]

Flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Genom att flygvapnet tillfördes Saab 37 Viggen fick det som resultat att flottiljerna i det närmaste halverades i antalet. I försvarsbeslutet 1982 beslutades att all kvarvarande verksamhet vid tre stycken flottiljer skulle avvecklas då det visade sig att flygvapnet bedrev verksamhet vid flottiljer som antagits varit avvecklade sen tidigare försvarsbeslut.[3]

Bråvalla flygflottilj (F 13) hade en basering vid före detta Östgöta flygflottilj (F 3) i Malmslätt dit även Östgöta arméflygbataljon (AF 2) 1985 kom att lokaliseras, genom att Arméflygskolan (ArméflygS) i Nyköping avvecklades och omlokaliseras till Malmens flygplats. Den så kallade "Huvudstadsjakten" (12:e jaktdivisionen) förlagd vid Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18), hade endast organisatoriskt överförts från Västmanlands flygflottilj (F 1) till Upplands flygflottilj (F 16), men förblev baserad i Tullinge. Jaktdivisionen avvecklades helt, dock kom beslutet genom budgetförslaget för budgetåret 1983/1984. Vid före detta Kalmar flygflottilj (F 12) var Flygvapnets väderskola lokaliserade som ett detachement till Blekinge flygflottilj (F 17), men kom att omlokaliseras till F 5 Ljungbyhed. Transportflyget som TP84 Herkules kom helt att helt koncentreras till Skaraborgs flygflottilj (F 7).

Flygplan ant. div År
JA 37 Viggen 2
8
1982
1992
AJ 37 Viggen 5.5
4.5
1982
1992
SF 37 Viggen / SH 37 Viggen 6
6
1982
1992
JAS 39 Gripen 1 1992
Notering: Försvarsbeslutets påverkan i förändringen av antalet divisioner[4]

Förutom det lätta attackplanet SK 60 (som även var skolflygplan) blev flygvapnet tillförda 5.5 divisioner av AJ 37 Viggen (attackflyg) och tre stycken divisioner vardera av SF 37 Viggen och SH 37 Viggen (spaningsflyg) med 18 flygplan i varje division. År 1981 kom leveranserna av åtta divisioner med JA 37 Viggen (jaktplan. Genom att JAS 39 Gripen skulle tillföras flygvapnet under 1990-talet, bibehölls fyra divisioner med utrustade med J 35 Draken (jaktversion).

Förändringar inom Flygvapnet under försvarsbeslutesperioden

  • Västmanlands flygflottilj (F 1) avvecklas år 1983 (beslut dock redan taget 1978 i proposition 1978/79:96).
  • Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18), avvecklas år 1986.
  • Flygvapnets detachementet i Kalmar avvecklas, och Flygvapnets väderskola omlokaliseras till F 5 i Ljungbyhed.
  • Flygvapnets detachementet på Malmen reduceras år 1983. Målflygdivisionen blir kvar. Flygvapnets flygbefälsskola omlokaliseras till Uppsala. Transportdivisionen överförs till F 7 i Såtenäs.
  • Flygvapnets detachementet i Nyköping avvecklas.

Marinen[redigera | redigera wikitext]

Besparingarna inom försvaret blev mest kännbara för marinen.[3]

Sex stycken äldre Spica-båtar ersätts av nya robotfartyg vilka beställs från Karlskronavarvet. Tolv yngre Spica-båtar får kommande år den svenskutvecklade sjömålsroboten RB 15 (Marinen hade föreslagit amerikanska Harpoon). Än mer satsas på sjöminor och ubåtarna får möjligheter att lägga ut minor. Två minröjningsfartyg beställdes också.

Regeringen upptäckte samtidigt att marinens ubåtsjakt var avvecklad och som resultatet av den grundstötta ubåten hösten 1981, utlovades marinen 200 miljoner extra för ytbevakning och ubåtsjakt. Regeringen betonade också särskilt i försvarsbeslutet att ubåtarna var viktiga, men deras antal reducerades till tolv, detta efter tidigare försvarsbeslutet 1972 och försvarsbeslutet 1977, vilka gav en reducering från 20 stycken i början av 1970-talet, till 12 ubåtar på 1980-talet.

I slutet av 1970-talet tillfördes Marinen tre moderna ubåtar i Näckenklass. Därtill tillsköts medel för utveckling av nästa ubåtsserie kallad A17 (Västergötlandsklass). Vidare föreslog regeringen av arbetsmarknadsskäl att alla ubåtar i framtiden skulle produceras vid Karlskronavarvet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Kustförsvaret i Norrland Avläst 5 april 2009
  2. ^ sr.se JAS-projektet Läst 26 juli 2010
  3. ^ [a b c] Perspektiv på försvarsbeslut år 1948-2004 Avläst 5 april 2009
  4. ^ Viggens historia Avläst 5 april
Webbkällor

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
  • Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
  • Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)