Saab 37 Viggen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saab 37 Viggen
Saab JA37 37447 Swedish Air Force Marcel van Leeuwen.jpg
JA 37 Viggen.
Beskrivning
Typ Jakt-, attack- och spaningsflygplan
Besättning 1 eller 2
Första flygning 8 februari 1967
I aktiv tjänst 1972–2007[1]
Versioner AJ 37, Sk 37, SH 37, SF 37, JA 37
Tillverkare Saab AB, Sverige
Data
Längd 16,4 meter
Spännvidd 10,6 meter
Höjd 6 meter
Vingyta 46 m²
Tomvikt 9,5-12,2 ton
Max. startvikt 20 ton
Motor(er) Volvo Flygmotor, RM 8
Dragkraft 128,7 kN (13 125 kp) Motorn förbrukar ca:1000l/min vid full EBK
Prestanda
Max. hastighet Mach 2,1
Räckvidd med max. bränsle 2 000 km
Transporträckvidd 2 250 km
Max. flyghöjd 18 000 meter
Lastförmåga
Lastförmåga 10,5 ton
Beväpning
Beväpning 30 mm Oerlikon KCA akan
Bomber 120 kg Sprängbomb m/71, Bombkapsel m/90
Robotar Rb 04, Rb 05, Rb 15F, Rb 24, Rb 28, Rb 71, Rb 74, Rb 75, Rb 99
Raketer 135 mm attackraket m/70
Övrigt Störkapsel, remsfällare
AJS 37 som målats röd med anledning av att verksamheten med Viggen vid F 10 upphörde i april 2000.

Saab 37 Viggen är ett stridsflygplan utvecklat och byggt av Saab AB. Första flygning skedde den 8 februari 1967 och leveranserna till Flygvapnet inleddes 1971.

Viggen är ett stridsflygplan, som finns i fyra olika versioner för att klara olika typer av uppgifter. Dessutom finns en utbildningsversion (SK 37). Flygplanet är dubbeldeltavingat med s.k. canardvinge, som tillsammans med reverseringssystemet (möjlighet att vända motorns utblås framåt) ger möjlighet till att landa på mycket korta sträckor, även vid hala banor. Dessa korta start- och landningssträckor var en förutsättning för att kunna utnyttja det svenska vägbassystemet.

Viggen tillverkades mellan 1970 och 1990. Sista flygningen i aktiv tjänst skedde vid en avslutningsceremoni med två flygplan från F 21 i november 2005.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingsarbetet med Viggen påbörjades redan år 1952, tre år innan dess föregångare Saab 35 Draken ens genomfört sin premiärflygning.[2] Under konceptstudierna, som pågick fram till 1956, studerades över 100 olika flygplanstyper för att utveckla det flygplan som skulle bli efterföljare till Saab 35 Draken och Saab 32 Lansen.[3]

Försvarsmakten hade vid den här tiden insett sårbarheten med fasta flygbaser och utvecklade därför ett koncept med vägbaser längs med vanliga landsvägar, med tillhörande uppställningsplatser för flygplanen. Då dessa flygfält var kortare än de ordinarie baserna, 800 respektive 1 200 meter, var ett viktigt krav på Viggen att den skulle ha mycket kort start- och landningssträcka. Genom att utrusta flygplanet med extra vingar framför huvudvingarna, så kallade canardvingar, och reversering av motorverkan lyckades man få ner landningssträckan till endast 500 meter.[4]

Ytterligare en anpassning till det svenska bassystemet var att fenan var fällbar för att flygplanet skulle kunna utnyttja hangarer som var avsedda för den betydligt lägre Saab 35 Draken.

Fartkraven på Viggen var mach 1 på låg höjd och mach 2 på hög höjd. Vidare skulle Viggen även ingå i STRIL 60-systemet för Stridsledning och luftbevakning. Prototypen flög första gången den 8 februari 1967 klockan 10:57, med Saabs chefsprovflygare Erik Dahlström vid spakarna. Flygturen tog 43 minuter.[5]

Utredningen av vilken flygplanstyp som skulle utvecklas genomgick fyra olika faser:[6]

1300-utredningen[redigera | redigera wikitext]

1300-utredningen bedrevs mellan 1952 och 1956: här drevs arbetet i flera omgångar med olika inriktning: första utkasten gjordes mellan hösten 1952 och våren 1954, och avsåg till en början ett så kallat interceptorplan som skulle möta överljudsbombflygplan i hastigheter runt 1,4 ggr ljudhastigheten, på hög höjd.[6]

Dessa interceptorplan övergavs eftersom det nya flygplanets uppgifter innebar att de skulle kunna bära atomvapen och anfalla fientliga flygbaser direkt istället för att jaga själva bombflygplanen. När det gällde fientliga robotar var jaktplan och interceptorer inte användbara: den enda utvägen var att anfalla robotavfyrningsramperna. Därför behövdes tunga flygplan som kunde bära taktiska vapen.[6]

Andra projektomgången skedde mellan februari 1954 och juli 1955 och var inriktad på nya attackflygplan som skulle ersätta Saab 32 Lansen. I tredje omgången mellan juli 1955 och oktober 1956 gavs klara direktiv om en viss flygplanstyp som vara ensitsigt, hantera en vapenlast på 600 kg och aktionsradie på 350 km på lägsta höjd med en toppfart på mach 1,2. Detta skulle vara ett enhetsplan som skulle fungera för både jakt, attack och spaning.[6]

Sammanlagt gjordes c:a 100 olika utkast inom 1300-utredningen. Det slutgiltiga utkastet från 1300-utredningen var ett plan med beteckningen 1300-76, även kallat Saab 36 eller A36, som kunde bära olika vapentyper, bland annat Robot 04. Detta plan skulle ha ett luftintag undertill och en Bristol Olympus 22-motor. En alternativ variant hade beteckningen 1300-77 och placerade luftintaget på ovansidan av flygplanskroppen.[6] Projekt 1300 lades ned på grund av att kostnaden för flygplanet blev runt 400 miljoner kronor i 1964 år penningvärde, vilket ansågs alldeles för dyrt.[7]

Vindtunnelmodell av 1300-71D på Flygvapenmuseum. Här med texten "Vindtunnelmodell av Saabs och Sveriges tilltänkta Atombombare".
  • Flygplan 1300-01 var ett raketflygplan som skulle starta i vertikalt läge från en ramp (som en raket) och glidflyga ned från hög höjd i dubbla ljudhastigheten, avfyra raketer mot fientliga plan och sedan landa med ett vanligt landställ.[6]
  • Flygplan 1300-19 var ett tvåmotorigt raketflygplansutkast från hösten 1953 med en form som byggde på Saab 35 Draken.[6]
  • Flygplan 1300-25 var ett tvåmotorigt deltavingat jaktplan.[6]
  • Flygplan 1300-40 var ett flygplan med rak vinge inspirerat av USA:s F-104 och designat för mach 3.[7]
  • Flygplan 1300-50 var ett tvåmotorigt deltavingat attackplan.[6]
  • Flygplan 1300-71D var ett tvåmotorigt plan med motorerna mitt på deltavingen och en stabilisator designat runt mach 2.5.[7]
  • Flygplan 1300-72G och 1300-72H var varianter med två motorer inne i flygplanskroppen avsedda för runt mach 2.5.[7]

1350/36-utredningen[redigera | redigera wikitext]

1350/36-utredningen bedrevs mellan 1956 och 1958 till en början parallellt med 1300-utredningen. Denna utgick från att vidareutveckla Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken och resulterade i ett låghöjdsattackplan som fick beteckningen Flygplan 1350 men även kallades Flygplan 36, samma beteckning som användes för 1300-76 (dock ej identisk med beteckningen A36), och kom att ersätta detta plan som det primära projektet.[6][7]

1400-utredningen[redigera | redigera wikitext]

1400-utredningen bedrevs mellan 1956 och 1957 parallellt med såväl 1300-utredningen som 1350-utredningen som ett materialförnyelseprojekt som skulle leverera ett plan 2-3 år efter Flygplan 1300-projektets leverans. Detta var ett lättviktigt jaktflygplan som skulle kunna flyga runt mach 1,4 på låg höjd och runt mach 2,5 på hög höjd och bekämpa fientligt bombflyg. Detta skissades i ett flertal varianter med namn som 1404, 1405, 1407, 1408, 1410, 1419, 1420, 1423, 1425 osv. Allt arbete med flygplan 1400 kom emellertid att avbrytas i september 1957 av två skäl:[7]

  • Den brittiske politikern Duncan Sandys utgav en så kallad vitbok där han deklarerade att Storbritannien inte skulle utveckla några fler bemannade jaktflygplan, utan istället satsade all utveckling på robotar, vilket fick den svenska flygstaben att deklarera att Saab 35 Draken skulle bli Sveriges sista bemannade militärflygplan, och som en konsekvens avstannade för ett tag alla projekt på Saab, samtidigt som försvarets robotutveckling prioriterades.[7]
  • Flygstaben fick ont om pengar och styrde därför om utvecklingen mot projekt som avsåg att utveckla så billiga flygplan som möjligt.[7]

Dessa två faktorer ledde fram till att det slutliga förslaget från 1400-utredningen var ett mycket billigt flygplan som fick namnet Flygplan 1442. Hösten 1957 lades hela 1400-projektet ned och hade då kostat cirka 5 miljoner kronor.[7][8]

1500/37-utredningen[redigera | redigera wikitext]

Efter nedläggningen av 1400-projektet arbetade Saab med olika utkast tills flygförvaltningen den 25 februari 1961 lägger fram sin specifikation för 1500-projektet, som kravställer att det nya flygplanet skall vara ett enhetsflygplan för jakt, attack och spaning, kunna starta från opreparerade landningsbanor på 500 meter, ha en aktionsradie på 400 km beväpnad med en Robot 04, flyga i mach 1,1 i markhöjd med möjlighet att nå mer än mach 2 på hög höjd. Redan efter en vecka kommer de första utkasten på flygplanen i 1500-serien, och i mars görs en delredovisning av olika koncept för flygförvaltningen.[8]

Den 23 september 1961 skickas en reviderad projektspecifikation till Saab. Denna är nu även godkänd av ÖB, och flygförvaltningen har nu sänkt kraven på jaktförmåga och hög hastighet på låg höjd (nu mach 1). Det är nu primärt ett attackplan som kravställs. Man kräver att planet skall vara flermotorsäkert (klara att flyga med bara en motor) och väga runt 10 ton, och det skall vara lätt att hantera i fält. Våren 1962 väljs slutligen utkastet Flygplan 1534 ut som Flygplan 37 och "typkonfiguration 1" fastslås i juni 1962. Från denna punkt börjar utvecklingen av det första provflygplanet.[8]

Försäljning[redigera | redigera wikitext]

Utöver de svenska beställningarna gjordes flera försök att sälja Viggen utomlands. Sommaren 1974 lanserades stridsflygplanet som Eurofighter Viggen. Eurofighter Viggen erbjöds till de länder och dess flygvapen som skulle ersätta sina F-104 Starfighter. Eurofighter Viggen erbjöds först till Belgien och Nederländerna, vilka behövde byta ut sin flygplan. Det svenska erbjudandet var att flygplanet skulle tillverkas i Belgien och Nederländerna och vara en del i ett större paket där Saab skulle bidra med en ny personbilsfabrik, Volvo med en ny lastbilsfabrik, samt flera fabriker för elektroniska komponenter till flygplanet. Kostnaden för erbjudandet värderades då till 500 miljoner brittiska pund. Vid samma tid pågick utvecklingen av jaktversionen JA 37, och i det svenska erbjudandet ingick full tekniköverföring till Belgien och Nederländerna. Eurofighter Viggen kom även att erbjudas till både Danmark och Norge.[9] Konkurrenter till Eurofighter Viggen som offererade till dessa länder var amerikanska General Dynamics F-16 Fighting Falcon och franska Dassault Aviations Mirage F1E. 1975 valde samtliga länder det amerikanska stridsflygplanet F-16 Fighting Falcon som ersättning till F-104 Starfighter.[10]

Saab 37 Viggen kom även att erbjudas till Indien som ersättning för Hawker Hunter och English Electric Canberra. Dock så förbjöds Sverige att exportera Viggen till Indien av amerikanska myndigheter. Detta på grund av att motorn i Viggen, RM 8A innehöll amerikanska komponenter. Bakgrunden till att USA nekade Saab exporttillstånd var att USA vid denna tidpunkt inte ville rusta denna del av världen.[10]

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Den första serietillverkade JA 37.

Viggen tillverkades i fem versioner.

Version Antal tillverkade
AJ 37 106
SK 37 18
SH 37 28
SF 37 28
JA 37 149
Totalt 329

AJ 37[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: AJ 37

Den första versionen av Saab 37 Viggen var attackversionen AJ 37, som dock även hade en sekundär jaktkapacitet. I aktiv tjänst ersatte flygplanet A 32A Lansen. Det första planet levererades till Flygvapnet i juli 1971 och 1973 togs det i förbandstjänst vid F 7 Såtenäs. Dessutom användes AJ 37 vid F 6 Karlsborg och F 15 Söderhamn. År 1993 påbörjades en modifiering av ett antal flygplansindivider till AJS 37. Totalt tillverkades 106 flygplansindivider från 1971 vilka fanns kvar inom Flygvapnet fram till 2001.[11]

SK 37[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: SK 37

SK 37 var ett skolflygplan avsett typinflygning av piloter på Viggensystemet.

Skrovet är baserat på AJ 37 som modifierats en extra förarplats. Av utrymmesskäl har SK 37 en mindre inre bränslevolym än övriga Viggenversioner och saknar även en del elektronisk utrustning inklusive radar. Detta gör att SK 37 endast har en begränsad offensiv förmåga men kan fortfarande beväpnas med attackraketer eller akan vid behov. Under de första provflygningarna fann man att den bakre kabinhuven försämrade flygplanets sidostabilitet. För att lösa detta problem gjordes fenan något större.

F 7 erhöll som första flottilj typen i juni 1972. Totalt tillverkades 17 SK 37. Tio flygplan modifierades 1998-2000 till SK 37E för att ersätta J 32E Lansen för elektronisk krigföring. SK 37 togs formellt ur tjänst 2005 men två flygplan behölls vid FC fram till sommaren 2007 för prov- och övningsändamål.

SH 37[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: SH 37

SH 37 Viggen är ett spanings- och havsövervakningsflygplan. I aktiv tjänst ersatte flygplanet S 32C Lansen.

Prototypen till SH 37 flög första gången december 1973 och leverans till Flygvapnet inleddes 1975. Grundkonstruktionen av SH 37 är baserad på AJ 37. Skillnaderna mellan flygplanen ligger i första hand på radarsystemets utformning samt att SH 37 har möjlighet att bära fotokapslar.

F 13 Norrköping var den första flottilj som erhöll SH 37 hösten 1976. Senare sattes ytterligare två spaningsdivisioner upp vid F 17 respektive F 21. 27 flygplan tillverkades mellan åren 1975 och 1980. Ett antal modifierades under 1990-talet till AJS-standard och förblev i tjänst till 2001.

SF 37[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: SF 37

SF 37 Viggen, var ett fotospaningsflygplan baserat på Saab 37 Viggen och ersatte i aktiv tjänst S 35E Draken. Prototypen till SF 37 flög första gången 21 maj 1973. Grundkonstruktion är samma som för AJ 37, men skiljer sig exteriört åt i nospartiet, där flygplanets fasta kameror sitter monterade. Kamerautrustningen består av sju kameror som kan fotografera både i dagsljus och mörker. 28 exemplar tillverkades mellan 1977 och 1980, varav 13 modifierades till AJSF 37 under 1990-talet. De sista flygplanen togs ur tjänst 2005.

JA 37[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: JA 37

JA 37 Viggen är ett jaktflygplan med begränsad attackförmåga. I aktiv tjänst ersatte flygplanet J 35 Draken. Skillnaderna mellan JA 37 och de övriga Viggenflygplanen är stora. Planet försågs med den större och kraftigare motorn RM 8B, radarn byttes ut mot Ericssons PS-46/A, som bygger på pulsdopplerprincipen. Vid jakt sänder radarn ut en målbelysningssignal som används av radarroboten Rb 71 Skyflash. JA 37 är den enda av Viggenvarianterna som har fast beväpning, med automatkanon. Kanonen är en Oerlikon KCA med 30 mm kaliber. Elektroniken i JA 37 är helt annorlunda jämförd med övriga Viggenvarianter.

Leverans till Flygvapnet inleddes 1979 och F 13 Norrköping blev första flottilj att ta flygplanet i tjänst i juni 1980. 149 exemplar tillverkades mellan 1979 och 1990. JA 37 fanns i tjänst till 2004.

Modifieringsprogram[redigera | redigera wikitext]

1992 inleddes ett modifieringsprogram av AJ 37, SF 37 samt SH 37 som skulle ge flygplanet en begränsad multiroll-kapacitet.

AJ 37[redigera | redigera wikitext]

För AJ 37 innebar modifieringen att datorkapaciteten utökades samt möjligheten att använda den nya sjömålsroboten Rb 15F, som utvecklats för JAS 39-programmet. Även Bombkapsel 90 och Rb 74 tillkom som beväpningsalternativ. Modifierade flygplan kan även bära Sidewinder-robotar på de yttre vingbalkarna, något som bara JA 37 kunnat tidigare. Utöver attack och jakt skulle flygplanet även kunna genomföra spaningsuppdrag. De modifierade flygplanen betecknades därför AJS 37 och placerades vid Skånska flygflottiljen (F 10) och Hälsinge flygflottilj (F 15).

SF 37[redigera | redigera wikitext]

Det modifierade flygplanet kunde bära sex stycken Rb 24, 24J eller 74-robotar, men eftersom flygplanet saknade radar, var föraren tvungen att ha visuell kontakt med målet innan en robot kunde avfyras. De modifierade flygplanen betecknades därför AJSF 37 och placerades vid flottiljerna Blekinge flygflottilj (F 17) och Norrbottens flygflottilj (F 21).

SH 37[redigera | redigera wikitext]

Efter modifieringen kunde SH 37 bära sjömålsroboten Rb 15F för attackuppdrag samt fler jaktrobotar. Det modifierade flygplanet fick benämningen AJSH 37.

Viggen efter aktiv tjänst[redigera | redigera wikitext]

Skaraborgs flygflottilj har hand om Försvarsmaktens veteranflygverksamhet. På F 7 i Såtenäs har Försvarsmakten deponerat två SAAB 37 Viggen, en AJ 37 och en SK 37. SK 37 (serienummer 37809) kommer närmast från FMV Prov och är luftvärdig men saknar formella tillstånd att flyga.[12] Den andra Viggen (serienummer 37098) genomgår renovering för att på sikt bli luftvärdig.[13] Man har valt att spara på de enklare versionerna av Viggen, AJ 37 och SK 37 av tekniska skäl. JA 37 har allt för komplicerad avionik för att kunna hållas luftvärdig enl. Försvarsmaktens veteranflygverksamhet.

Flygplan 37098 godkändes och provflögs den 27 mars 2012.[14] Samma dag registrerades hon som SE-DXN[15] och kommer att vara märkt som de allra första Viggarna i Flygvapnet, omålad med flottiljsiffra, kronmärkning och anropsnummer.[16]

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Flygplansdata över de olika Viggen-versionerna.

  JA 37 AJ 37 SH 37 SF 37 SK 37
Spännvidd 10,6 m 10,6 m 10,6 m 10,6 m 10,6 m
Längd 16,4 m 16,2 m 16,2 m 16,5 m 16,3 m
Höjd 5,9 m 5,6 m 5,6 m 5,6 m 5,6 m
Tomvikt 9,6 ton 9,5 ton 9,5 ton 9,5 ton 9,5 ton
Max startvikt 18,6 ton 18 ton 18 ton 17 ton 20,5 ton
Maxfart mach 2+ mach 2+ mach 2+ mach 2+ mach 2+
Max dragkraft 125 kN 115,6 kN 115,6 kN 115,6 kN 115,6 kN
Motor RM 8B RM 8A RM 8A RM 8A RM 8A
Vapen Akan, jaktrobotar, attackraketer Akan-kapsel, attackrobotar, bomber, attackraketer, jaktrobotar Kameror, sjömålsrobotar, jaktrobotar Kameror, jaktrobotar

Saab varianter i tillverkningsföljd[redigera | redigera wikitext]

  • 37-1 Prototyp. Skrotad 2012. Nos och instrumentpanel bevarade och utställda på Svedinos Bil- och Flygmuseum.
  • 37-2 Provflygplan (AJ, JA)
  • 37-3 Provflygplan (AJ, JA)
  • 37-4 Provflygplan, totalhaveri 7 maj 1969
  • 37-5 Provflygplan
  • 37-6 Provflygplan (AJ, JA). Senare utbildningsobjekt vid KTH. Bevarad hos Västerås Flygmuseum.
  • 37-7 Provflygplan (AJ, JA)
  • 37800 Prototyp för SK 37. Bevarad hos Flygvapenmuseum, deponerad till Stenbäckssamlingarna.
  • 37900 Prototyp för SH 37. Ombyggd till AJ 37, 37003.
  • 37950 Prototyp för SF 37.
  • 37-8 Prototyp för JA 37. Totalhaveri 22 augusti 1978

Serienummer[redigera | redigera wikitext]

Viggen systemet levererades i fem olika versioner till Flygvapnet mellan åren 1971 och 1990, vilka fick serienummer enligt nedan.

  • AJ 37 serienummer 37001–37108
  • JA 37 serienummer 37301–37449
  • SK 37 serienummer 37801–37817
  • SH 37 serienummer 37901–37927
  • SF 37 serienummer 37950–37977

Olyckor och tillbud[redigera | redigera wikitext]

  • Tisdag den 14 september 1971 startade Lars Bandling med en AJ 37 (nr 37001) från Malmen i syfte att öva inför en flyguppvisning. Vid landning började flygplanet gira kraftigt åt vänster. Trots att Bandling försökte rätta upp flygplanet, så kom det att gira 90 grader åt vänster och fortsatte i hög fart i banans längdriktning. När flygplanet nådde gräset, bröts högra landstället av och flygplanet girade kraftigt åt höger, men slog aldrig runt utan lade sig på buken. I den haveriutredning som gjorde presenterades bland annat reverseringsförfarandet och princip för noshjulsstyrningen som primära orsaker till haveriet. Piloten Lars Bandling, som vid tidpunkten var provflygare på Försökscentralen (FC), klarade sig utan större skador.[17]
  • Torsdag den 11 april 1974, inträffade det första haveriet av de så kallade "vingbrottshaverierna". Då sergeant Ola Gynäs från F 7 Såtenäs råkade ut för att hans AJ 37 (nr 37011) bröts sönder i luften. Ola Gynäs överlevde olyckan genom att skjuta ut sig med hjälp av flygplanets katapultstol.[18]
  • Måndag den 6 oktober 1975 inträffad det andra vingbrottshaveriet. Detta då löjtnant Göte Pettersson från F 7 i Såtenäs, även han råkade ut för samma sak med att hans AJ 37 (nr: 37014) bröts sönder i luften. Även Göte Pettersson klarade sig utan större fysiska skador.[18]
  • Fredag den 10 oktober 1975 inträffade det tredje och sista vingbrottshaveriet. De två första hade inträffat vid F 7, men det tredje inträffade vid F 15 Söderhamn, genom att löjtnant Harald Gatels AJ 37 (nr: 37005) bröts sönder. Harald Gatel klarade sig utan större fysiska skador med hjälp av flygplanets katapultstol.[18]
  • Måndag den 5 augusti 1996 kl 9:07 startade en AJS 37 (nr 37806, Olof 44) från F 15 Söderhamn, för att delta enskilt i en övning och genomföra ett attackanfall mot Ulvön cirka 3 km söder om Örnsköldsvik. Vid 09:30-tiden förlorade flygledaren vid flygplatsen radarkontakten, därvid larmades flygräddningscentralen/ARCC kl 9:40. Då det ingick andra flygplan från F 15 i samma övning, rapporterade ett AJS 37 kl 10:09 om vrakdelar, en oljefläck och en livbåt i havet 5 km ostnordost om Ulvöhamn. Vid 11-tiden upptäcktes den livlöse piloten av en taxibåt som tidigare larmats. Piloten, en 28-årig man av fänriks grad, dödförklarades senare på Örnsköldsviks flygplats. Statens haverikommission ansåg att inga tekniska fel kan inträffat på flygplanet, utan att det sannolikt orsakades av att piloten förlorade sina visuella höjdreferenser.[19]
  • Onsdagen den 16 oktober 1996 deltog en rote bestående av en AJSH 37 och en AJSF 37 från F 15 Söderhamn i en spaningsövning i östra delarna av Östersjön, i syfte att spana mot en rysk fartygskonvoj, som bland annat bestod av kryssaren Pjotr Velikij. Vid identifieringen av kryssaren inträffade ett tillbud, vilket resulterade i att ena flygplanet kolliderade med vattenytan. En stor räddningsinsats efter den 31-åriga föraren med kaptenens grad (som senare återfanns omkommen) påbörjades av både svenska, ryska och lettiska myndigheter. Statens haverikommission ansåg att inga tekniska fel hade inträffat på flygplanet, utan att det sannolikt orsakades av att piloten förlorade sina visuella höjdreferenser på grund av vädret. Två veckor efter haveriet påbörjade en bärgning av flygplanet, AJS 37 (serienummer 37908, Olof 81), 120 km sydost om Gotland, ett arbete som pågick i drygt 4 veckor.[20]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hawée, Göran; Hertze, Stig (31 maj 2012). ”Saab 37 Viggen”. Arboga Elektronikhistoriska Förening. http://www.aef.se/Flygvapnet/Notiser/FPL37%20Viggen.htm. 
  2. ^ Lindbergh, Jerry (2005). ”Historien om Viggen”. Protech. http://www.datasaab.se/Papers/Pages%20from%20Protec.pdf. Läst 15 september 2010. 
  3. ^ Winchester 2006, s. 234
  4. ^ Winchester 2006, s. 236
  5. ^ Lindorm, Per-Erik, red (1967). Panorama 67 – en bokfilm. Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 74 
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Karling, Krister (2002). ”Kapitel 2. Projektstarten på ett nytt flygplan efter Draken, 1300-utredningen 1952-1956”. Saab 37 Viggen. Utvecklingen av ett nytt enhetsflygplan för det svenska flygvapnet 1952-1971. SMRs småskriftserie. 2. Norrköping: Svenska Mekanisters Riksförening. sid. 20-26. Libris 8461987. ISBN 91-631-2395-9 
  7. ^ [a b c d e f g h i] Karling, Krister (2002). ”Kapitel 3. Slutet på 1300-epoken 1956. Övergång till mindre flygplan, 1400-utredningen 1956-1957”. Saab 37 Viggen. Utvecklingen av ett nytt enhetsflygplan för det svenska flygvapnet 1952-1971. SMRs småskriftserie. 2. Norrköping: Svenska Mekanisters Riksförening. sid. 27-39. Libris 8461987. ISBN 91-631-2395-9 
  8. ^ [a b c] Karling, Krister (2002). ”Kapitel 4: Duncan Sandys vitbok från 1957. Konsekvenser för svensk flygindustri. Utvecklingen fram till 1500-utredninges början 1960.”. Saab 37 Viggen. Utvecklingen av ett nytt enhetsflygplan för det svenska flygvapnet 1952-1971. SMRs småskriftserie. 2. Norrköping: Svenska Mekanisters Riksförening. sid. 40-48. Libris 8461987. ISBN 91-631-2395-9 
  9. ^ Saab launches Eurofighter Viggen” (på engelska). Flight global. http://www.flightglobal.com/pdfarchive/view/1974/1974%20-%201001.html. Läst 20 oktober 2011. 
  10. ^ [a b] No Viggens for India” (på engelska). Flightglobal 29 augusti 1978. http://www.flightglobal.com/pdfarchive/view/1978/1978%20-%201575.html. Läst 20 oktober 2011. 
  11. ^ Fredriksson, Urban (5 mars 1997). ”Saab 37 Viggen” (på engelska). http://www.x-plane.org/home/urf/aviation/text/37viggen.htm. Läst 20 oktober 2011. 
  12. ^ ”Flottiljens Dag F 7 Såtenäs”. Svenskt Flyghistoriskt Forum. http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=1&t=3323. 
  13. ^ Karlsson, Daniel. ”Swedish Airforce Historic Flight” (PDF). Flygtorget. http://www.flygtorget.se/illustrationer/fil_20090323092113.pdf. 
  14. ^ Lazerjesus. ”Saab AJ 37 SE-DXN”. http://lae.blogg.se/2012/march/saab-aj-37-se-dxn-3.html. 
  15. ^ ”Sök luftfartyg”. Transportstyrelsen. http://www.transportstyrelsen.se/Luftfart/Luftfartyg-och-luftvardighet/Luftfartygsregistret/Sok-luftfartyg/. Läst 2 september 2012. 
  16. ^ ”Swedish Air Force Historic Flight”. http://www.swafhf.se/Start2012.html. 
  17. ^ Edlund & Kampf 2009, s. 138–141
  18. ^ [a b c] Edlund & Kampf 2009, s. 144
  19. ^ (PDF) Rapport ML 2000:1. Statens haverikommission. 14 mars 2000. http://www.havkom.se/virtupload/reports/ml2000_1.pdf. Läst 2 juni 2012 
  20. ^ (PDF) Rapport ML 1998:2. Statens haverikommission. 26 oktober 1998. http://www.havkom.se/virtupload/reports/ml1998_2.pdf. Läst 2 juni 2012