Ferrari 553 Squalo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ferrari 553 Squalo/555 Super Squalo
Ferrari 555 1.jpg
Ferrari 555 Super Squalo
Märke Ferrari
Tillverkning 553: 4 st, 1953-1954
555: 6 st, 1954-1956
Föregångare Ferrari 625 F1
Efterträdare Ferrari D50
Motor 4-cyl radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Besläktade Ferrari Monza
Designer Aurelio Lampredi

Ferrari 553 Squalo och efterträdaren Ferrari 555 Super Squalo är en serie formel 1-bilar, tillverkade av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1953 och 1956.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Till säsongen 1954 infördes ett nytt formel 1-reglemente med 2,5-liters sugmotorer. Aurelio Lampredi fyrcylindriga motor, som använts i formel 2-bilarna under föregående säsonger, var konstruerad för att kunna förstoras och Ferrari fortsatte att använda denna beprövade kraftkälla. Det visade sig vara ett misstag, eftersom motorn hela tiden hade ett effektmässigt underläge gentemot konkurrenterna Maseratis sexcylindriga- och Lancias och Mercedes-Benz åttacylindriga motorer.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

553 Squalo[redigera | redigera wikitext]

553 Squalo var den första Ferrari-modell som byggdes med burram uppbyggd av tunna rör. Den hade även bränsletankar placerade mellan hjulaxlarna på utsidan av sittbrunnen. Det udda utseendet gav bilen tillnamnet Squalo (italienska för haj). Bilen debuterade i formel 2-utförande med tvålitersmotor i slutet av 1953.

Under 1954 var bilen avsedd att vara Ferraris vapen i världsmästerskapet, men den visade sig lida av problem med tillförlitligheten och stallet fortsatte även att tävla med den äldre 625-modellen. När stallet löste dessa bekymmer klagade Scuderia Ferraris förare på bilens vägegenskaper och fortsatte hellre köra den äldre 625:an.

555 Super Squalo[redigera | redigera wikitext]

Till 1955 presenterades den vidareutvecklade 555 Super Squalo, med förbättrat chassi för bättre vägegenskaper. Problemet med den klena motorn återstod dock och bilen var inte konkurrenskraftig.

Senare under säsongen tvingades Scuderia Lancia lägga ned verksamheten och Gianni Lancia skänkte D50-bilarna till Ferrari. Ferrari valde att avsluta utvecklingen av Squalo-modellen och satsa på Lancia-bilen istället. Sista framträdandet för 555:an blev vid Argentinas Grand Prix 1956, då försedd med Lancias V8-motor.

Tekniska data[1][redigera | redigera wikitext]

Lampredis fyrcylindriga motor.
Tekniska data 553 Squalo 555 Super Squalo
Motor:  Frontmonterad 4-cylindrig radmotor
Cylindervolym 2498 cm³
Borrning x slaglängd:  100,0 x 79,5 mm
Kompression 13,0:1 11,9:1
Max effekt vid varvtal:  260 hk vid 7200 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar, 2 ventiler per cylinder
Förgasare 2 Weber 50 DCOA/3
Växellåda 4-växlad manuell, transaxel 5-växlad manuell, transaxel
Hjulupphängning fram:  Dubbla tvärlänkar, tvärliggande bladfjäder Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:  De Dion-axel, dubbla längslänkar, tvärliggande bladfjäder
Bromsar Hydrauliska trumbromsar
Chassi & kaross Fackverksram med aluminiumkaross
Hjulbas 216 cm
Torrvikt 590 kg
Toppfart:  280 km/h

Tävlingsresultat[2][redigera | redigera wikitext]

Formel 1-VM 1953[redigera | redigera wikitext]

Squalo-modellen debuterade med en tvålitersmotor under huven i slutet av säsongen 1953, när Umberto Maglioli körde in på en åttonde plats i Italiens Grand Prix.

Formel 1-VM 1954[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha dominerat världsmästerskapet under formel 2-eran mötte Ferrari-stallet betydligt tuffare konkurrens under säsongen 1954. 553-modellen tog bara en seger under året, när Mike Hawthorn vann Spaniens Grand Prix.

Tack vare insatserna med den äldre 625-modellen slutade José Froilán González ändå tvåa i förarmästerskapet, med kollegorna Hawthorn på tredje och Maurice Trintignant på fjärde plats.

Formel 1-VM 1955[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1955 blev ännu magrare och den vidareutvecklade 555 Super Squalo tog som bäst två tredjeplatser under året, med Giuseppe Farina i Belgiens Grand Prix och Eugenio Castellotti i Italiens Grand Prix.

Bäste Ferrari-förare i förarmästerskapet blev just Castellotti med en tredjeplats, hjälpt av poäng han tagit i början av säsongen i Lancia-stallet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.ferrari.com, hämtad 2009-07-25
  2. ^ Chicane F1 - Ferrari 553 Squalo, hämtad 2009-07-25

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ferrari 553 Squalo.