Finlands herrlandslag i ishockey |
| IIHF:s rankning |
2 (2012) |
| Coach |
 Jukka Jalonen |
| Matchställ |
Blå tröja med gult lejon eller vit tröja med gult lejon |
| Guld |
2 (1995, 2011) |
| Silver |
6 (1992, 1994, 1998, 1999, 2001, 2007) |
| Brons |
3 (2000, 2006, 2008) |
| OS-meriter |
| Guld |
0 |
| Silver |
2 (1988, 2006) |
| Brons |
3 (1994, 1998, 2010) |
| Canada/World Cup-meriter |
| Guld |
0 |
| Silver |
1 (World Cup 2004) |
| Brons |
1 (Canada Cup 1991) |
Finlands herrlandslag i ishockey (Leijonat) representerar Finland i ishockey på herrsidan. Första matchen spelades den 30 januari 1928 i Helsingfors, och förlorades med 1-8 mot Sverige.[1] Finland deltog i VM första gången 1939.
Fram till slutet av 1980-talet tillhörde Finland de sämre lagen i A-VM och från 1970-talet ansåg många att Finland mest brydde sig om att vinna mot Sverige. Därefter har man dock spelat betydligt bättre och vunnit mästerskapsmedaljer, med VM-gulden 1995 i Sverige och 2011 i Slovakien som höjdpunkter. Man saknar fortfarande dock ett OS-guld. Trots det har man tagit 2 silver och 3 brons, totalt 5 medaljer.
Efter en stabil insats i World Cup 2004 kunde Finland ta hem gruppsegern före Sverige och få möta Tyskland i kvartsfinalen. Efter en darrig insats mot Tyskland kunde man ta sig vidare till semifinalen, där det väntade tufft motstånd mot USA. Matchen var en riktig rysare, det stod alltjämt 1-0 till USA efter två perioder. Men Olli Jokinen kunde efter 5.04 i den tredje perioden kvittera efter att den amerikanske målvakten Robert Esche släppt en retur. Finland gjorde också 2-1 genom Saku Koivu. Slutminuterna var dramatiska men Finlands succémålvakt Miikka Kiprusoff tog allt. "Det största som hänt Finlands hockeyhistoria", menade finske coachen Raimo Summanen.
I finalen förlorade man dock mot Kanada med 3-2.
I VM år 2011 vann Finland över motståndarlaget Sverige med 6-1. Då man samtidigt gick upp från femte till andra placering i IIHF:s World Ranking, vilket betyder att man år 2011 rankades som världens näst bästa lag efter Ryssland och före Sverige.
Förbundskaptener [redigera]
- 1952 - Slutade sjua
- 1956 - Deltog inte
- 1960 - Slutade sjua
- 1964 - Slutade sexa
- 1968 - Slutade femma
- 1972 - Slutade femma
- 1976 - Slutade fyra
|
|
|
- 1939 - Slutade fjortonde
- 1949 - Slutade sjua
- 1950 - Deltog inte
- 1951 - Slutade sjua
- 1953 - Deltog inte
- 1954 - Slutade sexa
- 1955 - Slutade nia
- 1957 - Slutade femma
- 1958 - Slutade sexa
- 1959 - Slutade sexa
- 1961 - Slutade sjua
- 1962 - Slutade fyra
- 1963 - Slutade femma
- 1965 - Slutade sjua
- 1966 - Slutade sjua
- 1967 - Slutade sexa
- 1969 - Slutade femma
- 1970 - Slutade fyra
|
- 1971 - Slutade fyra
- 1972 - Slutade fyra
- 1973 - Slutade fyra
- 1974 - Slutade fyra
- 1975 - Slutade fyra
- 1976 - Slutade femma
- 1977 - Slutade femma
- 1978 - Slutade sjua
- 1978 - Slutade femma
- 1981 - Slutade sexa
- 1982 - Slutade femma
- 1983 - Slutade sjua
- 1985 - Slutade femma
- 1986 - Slutade fyra
- 1987 - Slutade femma
- 1989 - Slutade femma
- 1990 - Slutade sexa
|
|
|
| VM-Turneringar |
Matcher |
Segrar |
Oavgjorda |
Förluster |
Gjorda mål |
Insläppta mål |
Poäng |
| A-VM |
438 |
178 |
52 |
208 |
1468 |
1674 |
408 |
| B-VM/Division I |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| C-VM/Division II |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| D-VM/Division III |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| VM-Turneringar |
Matcher |
Segrar |
Förluster |
Sudden deaths-/Straffläggningssegrar |
Sudden deaths-/Straffläggningsförluster |
Gjorda mål |
Insläppta mål |
Poäng |
| VM |
61 |
32 |
15 |
11 |
3 |
179 |
127 |
121 |
| Division I |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Division II |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
| Division III |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
- ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.
- ^ Hockey Archives - Matches internationaux 1927/28
Tampa Bay Lightning
Frölunda HC
Montreal Canadiens
