Kanadas herrlandslag i ishockey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kanada
Kanada
Förbund Hockey Canada
Coach Kanada Lindy Ruff
IIHF:s rankning 4 (2014)
Flest matcher Sean Burke (120)
Flest poäng Cliff Ronning (151)
Första landskamp
Kanada Kanada 8 –1 Schweiz Schweiz
(Les Avants, Schweiz; 10 januari, 1910)
Största vinst
Kanada Kanada 47 – 0 Danmark Danmark
(Stockholm, Sverige; 12 februari, 1949)
Största förlust
Sovjetunionen Sovjetunionen 11 – 1 Kanada Kanada
(Wien, Österrike; 24 april, 1977)
Dräktfärg               
Meriter i världsmästerskapet
▪ Deltagande 67 (sedan 1920)
Gold medal with cup.svg Guld 24 (1920, 1924, 1928, 1930, 1931, 1932, 1934, 1935, 1937, 1938, 1939, 1948, 1950, 1951, 1952, 1955, 1958, 1959, 1961, 1994, 1997, 2003, 2004, 2007)
Silver medal with cup.svg Silver 13 (1933, 1936, 1949, 1954, 1960, 1962, 1985, 1989, 1991, 1996, 2005, 2008, 2009)
Bronze medal with cup.svg Brons 9 (1956, 1966, 1967, 1968, 1978, 1982, 1983, 1986, 1995)
Meriter i olympiska spelen
▪ Deltagande 20 (sedan 1920)
Gold medal olympic.svg Guld 9 (1920, 1924, 1928, 1932, 1948, 1952, 2002, 2010, 2014)
Silver medal olympic.svg Silver 4 (1936, 1960, 1992, 1994)
Bronze medal olympic.svg Brons 2 (1956, 1968)
Meriter i World Cup (Canada Cup)
Gold medal with cup.svg Guld 5 (1976, 1984, 1987, 1991, 2004)
Silver medal with cup.svg Silver 2 (1981, 1996)

Kanadas herrlandslag i ishockey, Team Canada, spelade sin första match den 15 januari 1911, då man utklassade Belgien med 8-1 i Montreux.[1] Kanada spelade sin första tävlingsmatch vid OS 1920 i Antwerpen i Belgien, och vann turneringen. I första matchen vann man med 15-0 mot dåvarande Tjeckoslovakien den 23 april 1920.[2]

Kanadas herrlandslag är ett av ishockeyhistoriens mest framgångsrika landslag med bland annat 24 VM-guld (Sovjetunionen/Ryssland har 25 st.). Efter sitt VM-guld 1961 och VM-silver 1962 sjönk emellertid laget ner i en lång och djup svacka, som kulminerade under det så kallade Kanadabråket 1970-1976, då Kanada bojkottade VM. 1977 var Kanadabråket över, och Kanada deltog återigen i VM men gjorde inget större väsen av sig förrän i slutet av 1980-talet, då laget än en gång kom tvåa i VM. Nytt VM-guld blev det inte förrän 1994. Under senare år har Kanada vunnit olympiskt guld, och blivit världsmästare 2003 och 2004, vunnit 2004 samt återigen blivit världsmästare 2007. Sedan VM-silvret 2009 har VM-framgångarna uteblivit. Dock har Kanada tagit OS-guld 2010 och 2014.

Profiler[redigera | redigera wikitext]

Coacher i Canada/World Cup

  1. Harry Sinden, Summit Series 1972
  2. Scotty Bowman, Canada Cup 1976 och 1981
  3. Glen Sather, Canada Cup1984
  4. Mike Keenan, Canada Cup1987 och 1991
  5. Glen Sather, World Cup1996
  6. Pat Quinn, World Cup 2004

Coacher i VM sedan 1977

  1. Johnny Wilson, 1977
  2. Harry Howell, 1978
  3. Marshall Johnston, 1979
  4. Don Cherry, 1981
  5. Red Berenson, 1982
  6. Dave King, 1983
  7. Doug Carpenter, 1985
  8. Pat Quinn, 1986
  9. Dave King, 1987, 1989, 1990, 1991, 1992
  10. Mike Keenan, 1993
  11. George Kingston, 1994
  12. Tom Renney, 1995, 1996
  13. Andy Murray, 1997, 1998
  14. Mike Johnston, 1999
  15. Tom Renney, 2000
  16. Wayne Fleming, 2001, 2002
  17. Andy Murray, 2003
  18. Joel Quenneville, 2004
  19. Marc Habscheid, 2005, 2006
  20. Andy Murray, 2007
  21. Ken Hitchcock, 2008,2011
  22. Lindy Ruff, 2009
  23. Craig MacTavish, 2010

OS-resultat genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

1972 Summit Series genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Canada Cup/World Cup genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Placeringar i världsmästerskap genom tiderna[redigera | redigera wikitext]



Kanadas ishockeylandslag i World Cup 2004

Målvakter
1 Roberto Luongo, Florida Panthers - 30 Martin Brodeur, New Jersey Devils - 60 Jose Theodore, Montreal Canadiens
Backar
2 Eric Brewer, Edmonton Oilers - 3 Jay Bouwmeester, Florida Panthers - 6 Wade Redden, Ottawa Senators - 23 Scott Hannan, San Jose Sharks - 27 Scott Niedermayer, New Jersey Devils - 28 Robyn Regehr, Calgary Flames - 52 Adam Foote, Colorado Avalanche - 55 Ed Jovanovski, Vancouver Canucks
Anfallare
4 Vincent Lecavalier, Tampa Bay Lightning - 9 Shane Doan, Phoenix Coyotes - 10 Brenden Morrow, Dallas Stars - 12 Jarome Iginla, Calgary Flames - 15 Dany Heatley, Atlanta Thrashers - 18 Kirk Maltby, Detroit Red Wings - 21 Simon Gagné, Philadelphia Flyers - 22 Patrick Marleau, San Jose Sharks - 26 Martin St. Louis, Tampa Bay Lightning - 33 Kris Draper, Detroit Red Wings - 39 Brad Richards, Tampa Bay Lightning - 66 Mario Lemieux, Pittsburgh Penguins - 91 Joe Sakic, Colorado Avalanche - 94 Ryan Smyth, Edmonton Oilers - 97 Joe Thornton, Boston Bruins

VM-statistik[redigera | redigera wikitext]

1920-2006[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Oavgjorda Förluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
A-VM 451 315 31 104 2439 949 661
B-VM/Division I 0 0 0 0 0 0 0
C-VM/Division II 0 0 0 0 0 0 0
D-VM/Division III 0 0 0 0 0 0 0

2007-[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Förluster Sudden deaths-/Straffläggningssegrar Sudden deaths-/Straffläggningsförluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
VM 65 46 8 5 6 285 134 154
Division I 0 0 0 0 0 0 0 0
Division II 0 0 0 0 0 0 0 0
Division III 0 0 0 0 0 0 0 0
  • ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”National Teams of Ice Hockey”. http://www.nationalteamsoficehockey.com/uploads/Canada_All_Time_Results.pdf. Läst 27 augusti 2011. 
  2. ^ Hockey Archives - Jeux Olympiques d'Anvers 1920

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]