Fredrik Olaus Nilsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fredrik Olaus Nilsson, ofta kallad F.O. Nilsson, född 28 juli 1809Vendelsö i Värö socken (i nuvarande Varbergs kommun)i norra Halland, död i USA 21 oktober 1881, grundade Sveriges första baptistförsamling. Gift med Sophia Nilsson (1812 - 1903).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nilsson flyttade som ung till Onsala (i nuvarande Kungsbacka kommun) och gick till sjöss som 19-åring. Han kom 1834 till tro bland svensktalande metodister i USA. 1839 återvände Nilsson till Sverige där han året därpå kom i kontakt med metodistpredikanten George Scott. Scott lyckades få Sjömansvännernas Sällskap i New York att anställa Nilsson som sjömansmissionär i Göteborg. Senare kom han även att arbeta som bibelspridare för Brittish and Foreign Bible Society.

1845 kom Nilsson i kontakt med sjömannen och senare sjökaptenen Gustaf Wilhelm Schröder (Gustavus W. Schroeder) som försåg honom med baptistiska dopskrifter från USA. Efter att ha studerat vad Nya Testamentet säger i dopfrågan reste Nilsson 1847 till Hamburg där han den 1 augusti döptes av baptistpastorn J.G. Oncken. När Nilsson återvände till Sverige talade han med andra om sin övertygelse, vilket ledde fram till bildandet av den första baptistförsamlingen i Sverige.

Den 21 september 1848 döptes Nilssons hustru, hans två bröder och ett par andra personer av den danske baptistpredikanten A.P. Förster vid Vallersvik i Frillesås (i nuvarande Kungsbacka kommun). Samma kväll bildades Sveriges baptistförsamling i Borekulla-stugan i Landa socken strax norr om Frillesås samhälle (en slags Borekulla-stugan-replika finns i området och tillhör Vallersvik-anläggningen).

Den 4 juli 1851 lämnade Nilsson Sverige, efter att ha blivit dömd till landsförvisning på grund av sin förkunnelse. Han reste först till Köpenhamn, sedan till Hamburg och därifrån vidare till Evangeliska Alliansens möte i London, den 20 augusti till 3 september.

Nilsson utsågs snart till pastor för baptistförsamlingen i Köpenhamn. I denna egenskap döpte, han den 23 juli 1852, prästen Anders Wiberg i Östersjön. Våren 1853 avgick han som pastor i Köpenhamn. Innan dess besökte han Sverige och förrättade den första frikyrkliga vigseln i landet. Polisen dök upp och fick honom att ge sitt hedersord på att lämna Sverige snarast.

1853 reste han till Amerika och bosatte sig i Minnesota, där han bland annat bildade en baptistförsamling tillsammans med Andrew Peterson (vars dagböcker utgjorde inspiration till Wilhelm Mobergs Utvandrarserie).

Konventikelplakatet upphävdes 1858 och Nilsson återvände till Sverige 1860, varpå han benådades. 1861 blev han föreståndare för Göteborgs första baptistförsamling och verkade där till 1868, då han reste tillbaka till Amerika, där han stannade till sin död.

Fredrik Olaus Nilsson begravdes på Swede Bottom Cemetery i Houston County, Minnesota.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]