Bibeln

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bibel)
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta bibeln
Gutenbergs Bibel var den första tryckta bibeln
Originalspråk Hebreiska
Koinegrekiska
Ämne Gud
Jesus
Genre Religiös skrift
Utgiven på
svenska
1541
För den svenska modetidskriften se Bibel (tidskrift). För Strindbergs-LPn se Bibeln (musikalbum)
Denna artikel är en del i serien

Korset på Heliga gravens kyrka i den kristna delen av Jerusalem. Många kristna anser att det är platsen där Jesus korsfästes.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet · Uppståndelsen · Påsk
Grundande
Kyrka · Apostlarna · Guds rike · Evangelium · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Bibeln
Gamla Testamentet · Nya Testamentet ·
Kanon · Apokryferna
Teologi
Frälsning · Dop · Treenighetsläran · Fadern · Sonen · Den Helige Ande · Teologihistoria · Mariologi · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen · Motreformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

Bibeln (latin Bíblia), av grekiska (τα) βιβλία ’böcker(na)’, Den Heliga Skrift, är en samling av böcker (antalet varierar beroende på Bibelkanon) vars skrifter tillkommit, från cirka 900 f.Kr. och framåt[1], och som utgör de kristnas heliga skrift. Moderna översättningar har uppemot 1200 kapitel.

Innehåll

"Bibeln" enligt olika trossamfund [redigera]

Kristendomen [redigera]

Kristendomen delar upp Bibeln i Nya och Gamla Testamentet, där de inkluderar ungefär 39 (GT) + 27 (NT) böcker, beroende på vilken Bibelkanon man följer.

Judendomen [redigera]

Judendomen ser inte Bibeln (Hebreiska Tanach) som ett "testament", och anser naturligtvis inte något av Nya Testamentet vara en del av Bibeln. Judendomen anser att Bibeln består av 24 olika böcker enligt deras Bibelkanon.

Deuterokanon [redigera]

Förutom de av samtliga samfund och judendomen godkända 39 böckerna i den hebreiska Bibeln (GT), finns även det som av protestanter kallas "tillägg till Gamla Testamentet" eller "Gammaltestamentliga apokryfer" (apokryf = ’fördold’). Tio av de apokryfiska böckerna är kanoniska för Katolska kyrkan och (med vissa tillägg) Ortodoxa kyrkan (i vilken de deuterokanoniska skrifterna inte har samma ställning som de ifrån den hebreiska Bibeln trots att den Ortodoxa Kyrkan använder den grekiska Septuaginta som sin standardtext),[2] och kallas av dem för deuterokanoniska böcker. Luther lade dock till en bok bland apokryferna som inte fanns med i den katolska kanon, nämligen Manasses bön, så att det totalt blev 11 böcker i apokryferna, såsom de är i till exempel Bibel 2000[källa behövs].

Tillkomst [redigera]

Fördjupning: Bibelns tillkomst

Det antas idag att bibelns äldsta delar utgörs av delar av den så kallade pentateuken, de fem Moseböckerna, det samma som utgörs av judendomens Torah. Den kan antas ha tillkommit under lång tid och bygga på muntlig tradition, men färdigställdes troligen omkring 400 f.Kr.[1]

Därnäst följer profeterna, som enligt den ursprungliga uppdelningen inleds med det deuteronomistiska historieverket, ett historieverk över Israels historia, troligen färdiställt på 500-talet f.Kr. Efter dessa följde de egentliga profeternas berättelser, vilka inkluderar Jesajas, Jeremias, Hesekiels böcker samt Tolvprofetboken med de tolv så kallade mindre profeternas skrifter. Troligen har den här avdelningen fått sin slutgiltiga form före 200 f.Kr.[1]

Den tredje avdelningen, skrifterna innehåller ett flertal kortare berättelser. Dessa torde inte ha färdigställts före 160 f.Kr., och troligen har det dröjt längre innan kanon fastställt vilka böcker som skulle ingå. Den slutgiltiga versionen av den judiska bibeln har troligen inte fastställts förrän efter att judendomen reorganiserades efter Jerusalems fall 70 e.Kr. Inom den kristna kyrkan som använde en grekisk översättning av bibeln, Septuaginta, kom denna judiska kanon inte att slå igenom, och därmed kom den kristna kyrkan att använda en del skrifter som den judiska traditionen uteslutit, de så kallade gammaltestamentliga apokryferna.[1]

Med den kristna kyrkans tillkomst uppstod även Nya testamentets böcker. Det började med att man gjorde samlingar av apostlabrev och skrev ned traditionerna om Jesus i evangelierna. I takt med att allt fler varianter av skrifterna cirkulerade blev det vid mitten av 100-talet nödvändigt att ge besked om vilka skrifter som godkändes av kyrkan. Ett flertal sådana listor med kommentarer finns bevarade. I ett rundbrev år 367 angav Athanasios vilka skrifter som tillhör kanon. Däri uttryckte han de östliga kyrkornas syn och genom historien har större delen av kristenheten hållit fast vid dessa avgränsningar.[1]

Bibeln på svenska [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Svenska bibelöversättningar
Svenska bibelöversättningar

Officiella översättningar

Andra översättningar

svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung Magnus Eriksson[3]. Den har dock gått förlorad och man vet inga detaljer om den. Nedan följer ett urval av de mest kända:

Officiella svenska översättningar och revisioner [redigera]

Fragment av en gravsten daterad till andra hälften av 1000-talet. Det återfanns under golvet i Linköpings domkyrkas norra sidoskepp. På latin står här delvis de ord som en av rövarna på Golgata påståtts ha sa till Jesus: Memento me cum veneris in regnum tuum (Herre, kom ihåg mig då du kommer i ditt rike). Det sägs vara den äldsta kända bibelinskriptionen i Sverige.

Äldre översättningar till andra språk [redigera]

Förutom dess grundspråk, finns flera väldigt gamla översättningar av grundtexterna. Dessa skiljer sig oftast från de "grundtexter" vi har idag, vilket ibland fastställer att "grundtexten" förändrats.

  • Septuaginta (De 70's (översättning), förkortas LXX = 70) från omkring 200 f.Kr. Den är en översättning från hebreiska till grekiska och omfattar Gamla Testamentet och ett antal Apokryfer.
  • Tatianus' Diatessaron, senare delen av 100-talet e.kr. Den äldsta syriska "översättningen" av Evangelierna, skrivna som en enda diskurs.
  • Den gammalsyriska översättningen, evangélion da-mepharreshé, De åtskilda (evangelierna), i motsats till Diatessaron från 300-talet e.Kr. (manuskripten Curetonian Gospels och Syriac Sinaiticus)
  • Peshitta, den vanligaste syriska översättningen.
  • Vulgata, latinsk översättning från år 405 e.kr.
  • Silverbibeln eller Codex Argenteus, gotisk översättning från runt år 400e.kr.
  • Den sahidiska översättningen, en koptisk översättning från ca 300 e.Kr.
Matteus och ängeln, målning av Caravaggio (1602).

Referenser [redigera]

  1. ^ [a b c d e] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ Meyendorff, John (1983), Byzantine Theology: Historical Trends and Doctrinal Themes (utgåva rev. 2nd), New York: Fordham University Press, s. 7 
  3. ^ Frågor om översättningens historia bibeln.se.

Litteratur [redigera]

  • Lietzmann, Hans, Från fornkyrkan. Stockholm: 1935.
  • The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999.
  • Entre Galilée et l'Église : la Bible., Une mise au point. Étude. Joël COL. ISBN 2-9520299-0-3, AutoEdition Méguila, 2003.

Se även [redigera]

Externa länkar [redigera]