Bibeln
Wikipedia
- För den svenska modetidsskriften, se Bibel (tidskrift)
 |
|
| Denna artikel är en del i serien Kristendomen med följande delar: |
|
| Skrifter | |
| Bibeln - GT - NT | |
| psalmbok | |
| Helgdagar | |
| Kyrkoåret | |
| advent - jul | |
| fasta - påsk - pingst | |
| Tacksägelsedagen | |
| Alla helgons dag | |
| Händelser i livet | |
| Dop - Konfirmation | |
| Äktenskap | |
| Döden - Begravning | |
| Böner | |
| Fader vår | |
| Dagligt liv | |
| söndag | |
| kyrka - präst | |
| Personer i Nya Testamentet | |
| Jesus - Maria - Paulus | |
| Petrus | |
| Personer under medeltiden | |
| Gregorius I | |
| Sankt Olof | |
| Reformationen | |
| Jan Hus - Martin Luther | |
| Jean Calvin - Huldrych Zwingli | |
| Pietism och lekmannarörelser | |
| Lars Levi Læstadius | |
| Riktningar | |
| ortodox - katolsk | |
| anglikansk - presbyteriansk | |
| luthersk - baptism | |
| adventism | |
| unitarism | |
 Kristendom |
Bibeln (latin Bíblia), av grekiska (τα) βιβλία ’böcker(na)’, Den Heliga Skrift, är en samling böcker vars skrifter tillkommit under en tidsrymd av omkring 1600 år, från cirka 1500 f.Kr. till cirka 100 e.Kr. (enligt religionsvetenskapen från cirka 1000 f.Kr.), och som utgör de kristnas heliga skrift.
Bibeln är indelad i två delar; dels Gamla Testamentet som handlar om världens uppkomst och det judiska folkets historia till omkring år 400 f.Kr., dels Nya Testamentet som handlar om Jesu liv och förkunnelse samt de första kristna församlingarnas tillväxt och utbredning i det romerska riket. Gamla Testamentet utgörs av judendomens heliga skrift, Tanach.
Innehåll |
[redigera] Deuterokanon
Förutom de av samtliga samfund och judendomen godkända 39 böckerna i den hebreiska Bibeln (GT), finns även det som av protestanter kallas "tillägg till Gamla Testamentet" eller "Gammaltestamentliga apokryfer" (apokryf = ’fördold’). Dessa elva böcker, som finns med i Bibel 2000, är kanoniska för Katolska kyrkan och (med vissa tillägg) Ortodoxa kyrkan, och kallas av dem för deuterokanoniska böcker (deutero = ’andra’). Dessa skrifer fanns med i den kanon som fastslogs av koncilierna i Hippo och Kartago år 393 och 397, och bekräftades av Katolska kyrkans koncilium i Trient år 1545-1563.
[redigera] Apokryfer i nytestamentlig tid och kanonbildningen
Förutom Nya Testamentet finns det ett antal böcker från efterapostolisk tid, som av kristna samfund räknas som "apokryfer" i meningen att de inte är normativa för kristen tro och liv. Flertalet av dessa är av gnostisk härkomst, det vill säga de härrör ur en inriktning som inom kristendomens dominerande grenar kom att bedömas som irrlärig. En sådan är Thomas barndomsevangelium. Några av apokryferna var föreslagna att godkännas när man i slutet av 300-talet skulle slå fast Bibelns kanon, bland andra diskuterades Petrusapokalypsen och Hermas Herden.
Den äldsta kristna förteckningen över auktoritativa skrifter, den så kallade Muratoriska kanon från slutet av 100-talet, överensstämmer med Nya Testamentet som vi känner det idag, förutom att några av de kortaste breven saknas. De så kallade "apostoliska fäderna" (efterapostoliska förkunnare och författare) ger samma bild av att de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och Paulus brev aldrig ifrågasattes av de kristna. Redan i Nya Testamentet finns tecken på att till exempel Paulus brev ansågs ha samma status som Gamla Testamentet (2 Petrus 3:15-16). Vid koncilierna i Hippo (393 e.Kr.) och i Karthago (397) slogs till sist fast vilka böcker som skulle ingå i kyrkans skrifter.
De böcker som kom att utgöra denna kanon var sedan länge välkända och använda i församlingarna. Den nytestamentliga kanon behöver inte ses som en normerande lista som gav de nämnda böckerna auktoritet, utan kan betraktas en lista över böcker som redan hade vunnit auktoritet. Dessa ansågs komma från apostlarna, innehålla deras lära och vittnesbörd och stämma överens med Gamla Testamentet. En anledning till att den kristna kyrkan förtecknade vilka böcker som skulle tillhöra den nytestamentliga kanon[1] var att man genom kyrkomötes- och synodalbeslut [Citat från källa efterfrågat] slagit fast[2] att personer man betraktade som irrlärare[3] försökte smussla in sina tankar i den kristna församlingen genom att författa skrifter i apostlarnas och andra bibliska personers namn.
[redigera] Bibeln på svenska
| Svenska bibelöversättningar |
|---|
|
Officiella översättningar
Andra översättningar |
På svenska finns ett flertal olika bibelöversättningar. Den äldsta kända tillhörde kung Magnus Eriksson.[källa behövs] Nedan följer ett urval av de mest kända:
[redigera] Officiella svenska översättningar och revisioner
- Gustav Vasas bibel (1541)
- Nya Testamentet utkom 1526
- Gustav II Adolfs bibel (1618, nytryck av Gustav Vasas bibel med tillägg av versindelning m.m.)
- Karl XII:s bibel (1703, revision av Gustav Vasas bibel)
- 1917 års kyrkobibel (1917)
- NT 81 (1981, Nya Testamentet)
- Tillägg till Gamla Testamentet (1986, Gamla Testamentets apokryfer)
- Bibel 2000 (2000, officiell översättning för de flesta svenska kristna samfund)
[redigera] Andra svenska översättningar
| Helge Åkessons översättning | fribaptistisk, 1911 |
| David Hedegårds översättning | endast Nya Testamentet, komplett 1964/65 |
| Bo Giertz översättning | Översatt av biskop Bo Giertz. Endast Nya Testamentet, 1981 |
| Svenska Folkbibeln | översatt av en kommitté av i huvudsak lutheraner 1998 |
| Normalupplagan | provöversättning av den statliga Bibelkommissionen från 1884 (NT) och 1912 (GT). |
| Reformationsbibeln | av Reformationsbibelsällskapet, NT 2003, grundad på Karl XII:s bibel |
| Nya världens bibelöversättning | Jehovas vittnens bibelöversättning, 1992 och 2003 |
| Nya Levande Bibeln | Friare översättning. Internationella Bibelsällskapet, Nya Testamentet, 2003 |
[redigera] Svenska utgåvor
(specialutgåvor, ofta med kommentarer)
- Peter Fjellstedt, 8 utgåvor till och med 1890, första utgåvan skriven 1856-1861. Med kommentarer. 1890 års utgåva
[redigera] Parafraser
- Levande Bibeln (från engelska Living Bible, 1974-1977)
- Barnens Bibel (från holländska)
- Pekbibel
[redigera] Viktigare äldre översättningar till andra språk
- Den äldsta översättningen kallas Septuaginta (förkortas LXX) och är från omkring 200 f.Kr. Den är en översättning från hebreiska till grekiska och omfattar Gamla Testamentet och Gamla Testamentets Apokryfer.
- Tatianus' Diatéssaron, senare delen av 100-talet. Den äldsta syriska översättningen.
- Den gammalsyriska översättningen, evangélion da-mepharreshé, från 300-talet.
- Peshitta, den vanligaste syriska översättningen.
- Vulgata, latinsk översättning från år 405.
- Den sahidiska översättningen, en koptisk översättning från ca 300.
[redigera] Referenser
- ^ McDonald, Lee Martin, The biblical canon : its origin, transmission, and authority. Peabody, Mass.: Hendrickson Publishers 2007.
- ^ Timiadis, Emilianos, The ecumenical councils in the life of the church. Joensuu: Joensuun yliopisto 2003.
- ^ McDonald, Lee Martin, The formation of the Christian biblical canon. Peabody, Mass.: Hendrickson Publ. 1995.
[redigera] Litteratur
- The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999.
- Entre Galilée et l'Église : la Bible., Une mise au point. Étude. Joël COL. ISBN 2-9520299-0-3, AutoEdition Méguila, 2003.
[redigera] Se även
- Bibelns tillkomst
- Bibeln och historien
- Bibelserien Tysk/Italiensk tv-serie baserad på Bibeln
- Profet
- Messiasprofetior och Jesus
[redigera] Externa länkar
- Sök i Svenska Folkbibeln
- Svenska Bibelsällskapet
- Sök i Bibel 2000
- Sök i 1917 års översättning och Levande Bibeln
- Reformationsbibeln
- Bibeln Online - 1917, Karl XII, King James, plus möjlighet till grundtextstudier
- Open Directory: Bibeln
- 1917 års översättning på Projekt Runeberg
- Lyssna på Bibel 2000 på Svenska - gratis
Wikisource har originalverk relaterade till Bibeln
Wikimedia Commons har media som rör Bibeln
