Friedrich Paulus
| Friedrich Paulus | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 23 september 1890 Breitenau, Hessen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 1 februari 1957 (66 år) Dresden, Sachsen, Östtyskland |
| I tjänst för | Kejsardömet Tyskland (till 1918) Weimarrepubliken (till 1933) Nazityskland (till 1943) Östtyskland |
| Tjänstetid | 1910-1943 |
| Grad | Generalfältmarskalk |
| Befäl | 10. Armee 6. Armee |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget
|
Friedrich Wilhelm Ernst Paulus (ibland felaktigt benämnd Friedrich von Paulus), född 23 september 1890 i Breitenau, Hessen, Tyskland, död 1 februari 1957 i Dresden, Sachsen, Tyskland (i dåvarande Östtyskland), var en tysk militär; general, generalfältmarskalk från 30 januari 1943.
Paulus ledde den tyska 6:e armén under slaget vid Stalingrad och valde att, stick i stäv med Hitlers order, att kapitulera den 2 februari 1943 till Röda armén och gå i sovjetisk fångenskap. Paulus ville kapitulera tidigare, men Adolf Hitler vägrade och ville att armén skulle strida till sista man.
Friedrich Paulus blev den förste tyska fältmarskalk som kapitulerade under kriget. Han och cirka 90 000 tyska soldater togs tillfånga av Sovjetunionen efter kapitulationen.
Under den sovjetiska fångenskapen slapp han arbetsläger, på grund av sin grad som fältmarskalk, men behölls som trofé i Moskva till långt efter krigsslutet. Paulus slapp leva i läger utan bodde i en datja tillsammans med Vincenz Müller och Arno von Lenski. Han deltog som vittne vid Nürnbergrättegångarna där han vittnade om förberedelserna av Operation Barbarossa och det tyska erövrings- och förintelsekriget. Han pekade ut Wilhelm Keitel, Alfred Jodl och Hermann Göring som de huvudansvariga.
1953 släpptes han och tilläts flytta till det dåvarande Östtyskland (DDR) och levde de sista åren av sitt liv Dresden. Under sina sista år var Friedrich Paulus verksam vid det krigshistoriska forskningsrådet vid Volkspolizeis högskola.
|
||||||||