Günther von Kluge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Günther von Kluge
Bundesarchiv Bild 146-1973-139-14, Hans Günther v. Kluge.jpg
Günther "Hans" von Kluge år 1939.
Information
Smeknamn Der kluge Hans ("Kloke Hans")
Född 30 oktober 1882
Posen, Provinsen Posen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 19 augusti 1944 (61 år)
Metz, Moselle, Frankrike
I tjänst för Flag of the German Empire.svg Kejsardömet Tyskland
Flag of Germany (3-2 aspect ratio).svg Weimarrepubliken
Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Tredje riket
Försvarsgren Reichswehr 1916–1930
Wehrmacht 1930–1944
Land Tyskland
Tjänstetid 1901–1944
Grad Rank insignia of Generalfeldmarschall of the Wehrmacht.svg Generalfältmarskalk
Befäl 4. Armee
Armégrupp Mitte
Oberbefehlshaber West
Armégrupp D
Armégrupp B
Slag/krig Första världskriget

Andra världskriget

Utmärkelser Hohenzollernska husorden
Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och svärd

Günther "Hans" von Kluge, född 30 oktober 1882 i Posen, död 19 augusti 1944, var en tysk militär; general av artilleriet 1 december 1935, generalöverste 1 oktober 1939 och generalfältmarskalk den 19 juli 1940.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tiden till och med första världskriget[redigera | redigera wikitext]

von Kluge började 22 mars 1901 i den kejserliga armén och placerades vid det niedersachsiska fältartilleriregementet. Hösten 1908 kom han till krigsakademin och blev löjtnant 16 juni 1910. von Kluge placerades vid stora generalstaben 1912 och när första världskriget utbröt i augusti 1914 befordrades han till kapten. I början av kriget var von Kluge generalstabsofficer vid 23:e armékåren på östfronten, 1916 kom han till sydarméns stab vid Isonzofronten och 1918 blev han stabschef vid 236:e infanteridivisionen.

Mellankrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter krigsslutet anställdes von Kluge i Tysklands rikshär (Reichsheer), den reducerade armé som Versaillesfördraget tillät och som fram till 1935 ingick i Tysklands riksvärn (Reichswehr). Den 1 april 1923 placerades han vid försvarsministeriet och befordrades samtidigt till major med rätt att räkna befordringsdatum från 1 juli 1921. Efter tjänstgöring vid arméns utbildningsavdelning förflyttades von Kluge 1 augusti 1926 till 3:e preussiska artilleriregementet och blev 1 juli 1927 överstelöjtnant. Han blev 1 november 1928 stabschef vid 1:a kavalleridivisionen, befordrades till överste 1 februari 1930 och blev 1 mars samma år befälhavare för 2:a preussiska artilleriregementet. von Kluge utnämndes 1 oktober 1931 till Artilleriführer III, blev generalmajor 1 februari 1933 och övertog befattningen som inspektör för signaltrupperna. Han befordrades till generallöjtnant 1 april 1934 och 1 oktober samma år blev han befälhavare för 6:e divisionen inom riksvärnet. När riksvärnet utökades och övergick i Wehrmacht, som sedan var Tysklands försvarsmakt till 1945, blev han 1 april 1935 befälhavare för 6:e armékåren (VI. Armeekorps) och utnämndes till general av artilleriet 1 augusti 1936, retroaktivt från 1 december 1935. von Kluge utsågs 1 december 1938 att leda 6:e armégruppen (Heeresgruppen-Kommando 6) i Hannover.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Vid mobiliseringen inför andra världskriget övergick 6:e armégruppen i 4:e armén. von Kluge blev 26 augusti 1939 befälhavare för denna armé, som han sedan ledde under fälttågen mot Polen och Frankrike och början av fälttåget mot Sovjetunionen. På östfronten blev han 19 december 1941 högste befälhavare för armégrupp Mitte. Efter en bilolycka i oktober 1943 var han sjukpermitterad flera månader. I början av juli 1944 efterträdde han Gerd von Rundstedt som överbefälhavare Väst (Oberbefehlshaber West) i Frankrike och befälhavare för armégrupp D. När Erwin Rommel i samma månad sårades svårt blev von Kluge även befälhavare för armégrupp B.

Genom Henning von Tresckow invigdes von Kluge i attentatsplanerna mot Adolf Hitler, men han vägrade att delta i kuppförsöket den 20 juli 1944. Den 17 augusti 1944 avskedade Hitler von Kluge. Två dagar senare begick von Kluge självmord genom att inta gift.[1]

von Kluge var en av Hitlers skickligaste generaler men han vacklade. Han samarbetade lojalt med Hitler men ogillade det nazistiska systemet, de brutala metoder som användes mot bland annat tillfångatagna ryssar och ett krig som han i juli 1944 insåg att Tyskland skulle förlora.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bedürftig 2008, s. 208

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]