Gråal
| Gråal | |
 Kvist med blad och fullvuxna kottar och blomknoppar för nästa år, kottefjäll och nöt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Bokordningen Fagales |
| Familj | Björkväxter Betulaceae |
| Släkte | Alsläktet Alnus |
| Art | Gråal A. incana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Alnus incana | |
| Auktor | (Linné) Moench, 1794 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Betula alnus var. incana L. | |
Gråalen (Alnus incana) (vital[1]) är ett tidigt blommande hängeträd och tillhör alsläktet. Den är en av de två vanliga alarna i Sverige; den andra är klibbalen. I stora delar av Götaland kallades den i äldre tid arre.
Historik
Gråalen invandrade från Finland omkring 3000 f.Kr., ungefär samtidigt som granen kom från samma håll. Den spred sig mot fjällkedjan till skogsgränsen och i fjällskogsbältet har den fortfarande sin västligaste utbredning. I norra Svealand mötte gråalen sin släkting, klibbalen, och gråalen har idag sin sydliga utbredning ungefär till norrlandsgränsen.[2]
Gråalen är idag Gästriklands landskapsträd.[2]
Beskrivning
Gråalen är ett mindre träd (dock i planteringar någon gång mycket storväxt) med slät, vitgrå bark och gråaktiga och håriga bladundersidor.[1] Bladskivan är äggrund och tillspetsad. Blomningen inträffar något tidigare än hos klibbalen.
Inte bara hanhängena övervintrar utan skyddsblad (som hos hassel och björk) utan även honaxen. Innanför hanhängets skärmblad sitter 4 förblad och 3 blommor med tydlig, 4-bladig kalk; inom honaxets skärmblad sitter 4 förblad och 2 blommor, som består av endast en pistill (jämför med hasseln och björken!). I motsats till björkarna får alsläktet förvedad fruktställning, eller "kotte" med kvarsittande fjäll, som till följd av sin uppkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga. Nöten saknar hinnkanter. Alarna skiljer sig från våra övriga träd genom sina skaftade knoppar.
Utbredning
Gråalens huvudområde är de lägre fjälltrakterna, där den på stränder och annan fuktig mark bildar stora bestånd och täta snår i sällskap med fjällbjörk och stora viden. Den går dessutom, fast sällsynt, långt ned i söder, ända till sydöstra Skåne.
Hybrider
I mellersta Skandinavien och Finland finns också andra alar, som sannolikt är hybrider mellan klibbal (A. glutinosa) och gråal. De går under det vetenskapliga namnet (Alnus ×pubescens Tausch). Hybriden finns i vida trakter av Norrland och Lappland, där åtminstone klibbalen inte finns nu, varför man kan anta att klibbalen, som är mindre härdig, förr haft större utbredning mot norr, men dragit sig tillbaka av klimatologiska skäl, vilka däremot ej haft något inflytande på den härdigare hybriden.
Underarter
Arten har stort utbredningsområde och tre underarter kan urskiljas:
- subsp. incana - norra Europa till nordvästra Asien, Europas bergsområden, samt Kaukasus.
- Hasselal (subsp. rugosa) - från nordöstra Nordamerika.
- subsp. tenuifolia - från nordvästra Nordamerika
Tidigare räknades lappal (A. kolaensis) som en underart, men upptas här som självständig art.
Bygdemål
| Namn | Trakt | Förklaring | Referens |
|---|---|---|---|
| Alder | Hälsingland | [3] | |
| Aldr | Västerbotten | ||
| Arder | Hälsingland Värmland Ångermanland | Närmare bestämt Långsele | [3] |
| Arre | Halland Småland Västergötland Östergötland | [4] | |
| Auler Oldr | Västerbotten | [3] | |
| Albåska | Österbottniska | Albuske Slag av al ej närmare bestämt | [3] |
| Alikämbl | Alknopp Slag av al ej närmare bestämt | ||
Referenser
Externa länkar
- Gråal i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Träcentrum, Träslagsinformation
Wikimedia Commons har media som rör Gråal.
