Helsingfors metro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Logotypen för Helsingfors metro är vita M-märken mot orange bakgrund
Helsingfors metro
Urban tunnel track end start
vändspår
Urban track end start Urban tunnel station on track
16,9 Mellungsbacka (Mellunmäki)
Urban station on track Exit urban tunnel
16,2 Nordsjö (Vuosaari)
Urban straight track Urban station on track
15,2 Gårdsbacka (Kontula)
Urban station on track Urban straight track
14,9 Rastböle (Rastila)
Urban bridge over water Urban straight track
Nordsjö bro
Enter urban tunnel Unknown BSicon "uSBRÜCKE"
Urban tunnel straight track Urban station on track
13,8 Kvarnbäcken (Myllypuro)
Urban tunnel station on track Enter urban tunnel
13,0 Botby gård (Puotila)
Unknown BSicon "utKRWl" Unknown BSicon "utKRW+lr" Unknown BSicon "utKRWr"
Urban tunnel station on track
11,9 Östra centrum (Itäkeskus)
Exit urban tunnel
Unknown BSicon "uABZgl+l" Urban track turning from right
Unknown BSicon "uSBRÜCKE" Urban non-passenger station/depot on track
Metrodepån (Metrovarikko)
Urban station on track Unknown BSicon "uTUNNEL1"
9,9 Igelkottsvägen (Siilitie)
Enter urban tunnel Unknown BSicon "LSTR"
Till järnvägsnätet
Urban tunnel station on track
8,5 Hertonäs (Herttoniemi)
Exit urban tunnel
Urban station on track
7,0 Brändö (Kulosaari)
Urban bridge over water
Brändö bro
Urban station on track
5,2 Fiskehamnen (Kalasatama)
Enter urban tunnel
Urban railway Urban tunnel station on track
4,1 Sörnäs (Sörnäinen)
Urban railway Urban tunnel station on track
3,2 Hagnäs (Hakaniemi)
Urban railway Urban tunnel station on track
2,3 Kajsaniemi (Kaisaniemi)
Urban railway Urban tunnel station on track
1,7 Järnvägstorget (Rautatientori)
Urban railway Urban tunnel station on track
1,2 Kampen (Kamppi)
Urban tunnel junction to left Unknown BSicon "utENDEeq"
vändspår
Urban railway Urban tunnel station on track
0,0 Gräsviken (Ruoholahti)
Unknown BSicon "utENDExe"
vändspår
Unused urban tunnel straight track
Västmetron (under byggnad, klar 2016)▼

Helsingfors metro är världens nordligaste[1] och det enda tunnelbanesystemet i Finland. Det finns en linje med två grenar öster om Helsinfors centrum och totalt 17 stationer, varav 8 under och 9 ovan jord. Systemet öppnade år 1982, då sträckan HagnäsÖstra centrum invigdes. Från Östra centrum har två linjegrenar byggts till Mellungsbacka och Nordsjö, och i väster slutar linjen nu i Gräsviken. Metron drivs av Helsingfors stads trafikverk - HST - och är totalt 21 km lång. Metron är mycket populär i de områden den trafikerar och har årligen över 50 miljoner passagerare.

Sedan 2009 pågår en 14 km lång utbyggnad västerut med åtta nya stationer som beräknas tas i bruk hösten 2016[2]. Sommaren 2014 togs ett beslut om att ytterligare förlänga metron 7 km västerut med fem nya stationer.[3] Denna etapp kan bli klar 2020.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det första initiativet till att bygga en tunnelbana i Helsingfors togs år 1955 då en utredningskommission utsågs under namnet Förstadstrafikens planeringskommission. År 1959 bytte den namn till Metrokommissionen. Kommissionen lade fram ett förslag till ett metronätverk år 1963 som omfattade 86,5 km banor med 108 stationer.

Efter mycket politiska diskussioner beslöts det att överge den lättare och tätare modellen och planera en tyngre variant med endast en linje som använder samma spårbredd som statsjärnvägarna. Man övervägde också, av politiska skäl, att använda sovjetisk tunnelbaneteknik, men beslöt att i alla fall använda västerländsk dito. Den första linjen som skulle byggas var Kampen - Botby och detaljplaneringen kom igång år 1965.

Ett byggnadsbeslut togs i maj 1969 och det var meningen att metron skulle öppna år 1977. År 1971 blev en 2,8 km lång testbana klar mellan Hertonäs och Kasåkers metrodepå. På denna bana provkörde man redan vissa turer med automatiserade metrotåg. Vagnarna beställdes av Valmet och Strömberg, och man planerade till en början en helautomatiserad metro utan förare. Man beslöt dock att övergå till ett helmanuellt system. Efter en brand i ett tåg på depån förbättrades vagnarnas brandsäkerhet. Metrons VD ville ha en teknik som skulle vara modern ännu 20-30 år in i framtiden och därför är Helsingforsmetron fortfarande mycket modern jämfört med många andra tunnelbanor i världen. Strömberg hade inte tidigare byggt elmotorer av denna typ men tekniken blev senare en exportprodukt för Strömberg. De första av Valmet byggda vagnarna och elsystemet av Strömberg levererades år 1976.

Metrokommissionens användning av finansiella medel sattes under lupp och misstankar om mutor fanns. Högsta domstolen dömde år 1985 metrons VD Unto Valtanen skyldig till tagande av muta.

I och med metron slopades tariffzonerna, då zon 2 tidigare börjat efter Brändö och zon 3 efter Hertonäs. Nu gällde samma tariff i hela östra Helsingfors.

Metron öppnades för allmän provkörning den 1 juni 1982 men invigdes först den 2 augusti, vilket var fem år efter den planerade öppningen och 27 år efter att initiativet tagits. Till en början gick metron mellan Järnvägstorget och Östra centrum, då med titeln världens kortaste tunnelbana. Den var och är fortfarande världens nordligaste tunnelbana, 30 km norr om både Oslos tunnelbana och Sankt Petersburgs tunnelbana.

Banans utbredning[redigera | redigera wikitext]

Projekt[redigera | redigera wikitext]

Helsingfors tunnelbana M100.
Ingången till Rastböle metrostation.
Metrostation Fiskhamnen.

Sedan 2009 pågår en 14 km lång utbyggnad västerut med åtta nya stationer från Gräsviken till Mattby. Utbyggnadsprojektet går under namnet Västmetron och stäckan beräknas tas i bruk hösten 2016.[4] Sommaren 2014 togs ett beslut om att ytterligare förlänga metron 7 km västerut med fem nya stationer från Mattby till Stensvik.[5] Denna etapp kan bli klar 2020.

Utöver den pågående förlängningen västerut finns det planer på att förlänga metron österut, samt att bygga en ny linje genom centrum och mot flygfältet.

Helsinfors stadsfullmäktige beslöt år 2006 att metron ska bli förarlös. Ursprungligen skulle automatiseringsprojektet bli klart 2011, men projektet har dragit ut på tiden och försenats flera gånger. Den nya tidtabellen har satts till 2016.[6]

Västmetron[redigera | redigera wikitext]

I projektet Västmetron förlängs tunnelbanelinjen 14 km västerut från Helsingfors till grannkommunen Esbo stad. Ett byggbeslut togs av Esbo stadsfullmäktige den 26 september 2006 och byggandet inleddes i november 2009. Hela den nya sträckan beräknas vara klar hösten 2016. Västmetron kommer att gå från Gräsviken till Mattby med stationerna Drumsö, Björkholmen, Kägeludden, Otnäs, Hagalund och Ängskulla. År 2014 beräknades kostnaden för sträckan Gräsviken–Mattby vara 976 miljoner euro[7].

Esbo stadsfullmäktige beslöt 24 februari 2014 att bygga ut linjen ända till Stensvik ifall staten bidrar med en tredjedel av kostnaderna.[8] Staten godkände sin andel på 240 miljoner euro av den beräknade totalkostnaden på 800 miljoner euro i budjetberedningen sommaren 2014.[9] Denna etapp väntas bli klar 2020.

Västmetron

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Västmetron har figurerat i planerna sedan 1950-talet, men Esbo stad har inte varit allt för intresserad. Esbo är Finlands näst största stad och Västerleden, som går parallellt med den planerade metrolinjen, lider av allt svårare trafikproblem på grund av att motorvägen mynnar ut i gatunätet i Helsingfors centrum.

På 1990-talet var staten och Helsingfors stad villiga att finansiera sin andel av projektet, men Esbo motsatte sig fortfarande och hänvisade till priset, 390 miljoner euro och ansåg att en metro inte passar som transportmedel för stadens egnahemshusområden. Staten lovade betala 30 % av kostnaderna medan Esbo stad krävde 70 %.

År 1997 tog Helsingfors stad igen upp projektet med Esbo. I december 1998 beslöt Esbo stadsfullmäktige rekommendera att metron endast byggs till Hagalund och lämna bort den planerade förlängningen till Mattby och Stensvik. Beslutet ändrades i februari 1999 då fullmäktige beslöt att metron kunde byggas till Mattby med rösterna 48-18.

Mera politiska fejder blossade upp då man utarbetade Huvudstadsregionens trafikplan PLJ 2002, där Västmetron prioriterades framom Esbo stadsbana. Till sist kom man överens om formuleringen "Södra Esbos spårförbindelse" för att undvika ordet metro och tillåta andra alternativ, såsom en snabbspårväg. Båda projekten, metron/spårförbindelsen och stadsbanan, blev likvärdiga i PLJ 2002 och planerades till åren 2010-2020.

Enligt en enkät i Helsingin Sanomat[10] i slutet av år 2005 stödde 70 % av Esboborna och 90 % av Helsingforsborna en utbyggnad. Den 26 september 2006 röstade Esbo stadsfullmäktige för att bygga Västmetron till Mattby med rösterna 45-19 och baserade beslutet på den miljökonsekvensbedömning som gjorts. Samtidigt ställde stadsfullmäktige krav på både staten och Helsingfors stad gällande finansieringen och andra trafikprojekt i regionen.

Östmetron Mellungsbacka-Majvik[redigera | redigera wikitext]

Östmetron

Efter att Helsingfors stad annekterade delar av sydöstra Sibbo kommun och en kil av Vanda stad i början av 2009 finns det planer på att bygga metrolinjen från Mellungsbacka till Majvik i Sibbo via de annekterade områdena i Östersundom. Sex stationer planeras på sträckan, varav fem namngivna är Västersundom, Sundberg, Gumböle, Östersundom och Majvik.[11] Finlands naturskyddsförbund har motsatt sig projektet eftersom det skulle bryta naturförbindelsen mellan havet och Sibbo storskogs nationalpark.

En snabbspårväg har presenterats som ett alternativ: det hävdas att man för samma pris (700 miljoner euro) kunde bygga ett snabbspårvägsnät i hela huvudstadsregionen som det skulle kosta att förlänga metron till Majvik.[12]

Andra metrolinjen[redigera | redigera wikitext]

I Helsingfors Generalplan 2002 finns det en reservering för en andra metrolinje från Sandhamn och Degerö via Skatudden, Kampen och Tölö till Böle, med en eventuell förlängning till Helsingfors-Vanda flygplats eller Vik.[13] Inga beslut har tagits, men en del av sträckorna har utretts närmare, speciellt sträckan mellan Kampen och Böle. Inom den närmaste framtiden kommer kollektivtrafiken från centrum till Degerö inte att skötas av tunnelbana, utan av en spårvägsbro, som antagligen börjar byggas 2017[14].

Metrolinjerna[redigera | redigera wikitext]


Tåg och teknik[redigera | redigera wikitext]

Spåren har 1524 mm spårvidd såsom annars i Finland. Elsystemet är 750 V likström via strömskena, vilket är vanligt för tunnelbanor. Tågen finns i två modeller. Modell M100 har använts från öppningen 1982. Modell M200 har använts från 2001. Marschfart är normalt 70-80 km/h.

Passagerarinformation[redigera | redigera wikitext]

Passagerarna informeras med skyltning och via högtalare. Den mest simpla formen finns på stationernas väggar, där stationens namn finns skrivet på finska och svenska. I vagnarna och på stationerna finns det linjekartor och på stationerna har man märkt ut vilken station man befinner sig i med en röd boll och metrons färdriktning är markerad med en pil.

På stationerna finns det elektroniska infotavlor som informerar om tågets ändstation och hur många minuter som är kvar till tågets avgång från stationen. Tekniken togs i bruk då metron öppnade i början av 1980-talet och infotavlorna såg rätt omoderna ut. Nu har de förnyats. Tågets avgångstid visas i realtid och baseras på var tåget befinner sig. Vid ingången till stationerna finns LED-tavlor där man kan se följande avgångar, destinationen och hur många minuter det är kvar till dem. Dessa tider baserar sig på tidtabellen och är inte baserade på tågens verkliga position i systemet. I Östra centrum berättar man dessutom tågens avgång via högtalare på grund av att det finns ett centrum för synskadade i närheten och tågen avgår till två destinationer från samma perrong.

Information om var ett kort tåg stannar i Botby station

I metrotågen meddelar man den kommande stationens namn en gång på svenska och finska via högtalare. Före Järnvägstorget använder man också engelska (Central Railway Station) och Kajsaniemi hörs bara en gång eftersom det finska (Kaisaniemi) och svenska uttalet inte skiljer sig nämnvärt. Exempel på stationsutrop vid ankomst till Östra Centrum.

Det finns LED-displayer i 200-seriens tåg och i en del av den äldre 100-seriens tåg som visar den kommande stationens namn på finska och svenska turvis. I 100-seriens displayer visas dessutom alla automatiserade meddelanden vilka det finns fyra av: "Det här tåget fortsätter Mellungsbacka/Nordsjö", "Tågen till Mellungsbacka/Nordsjö avgår från spår ett", "Tåget kör till vändspåret, vi ber alla passagerare stiga av" och "Vi är på vändspåret. Stig ej av tåget. Vi återvänder till avgångsperrongen om en stund".

I tågens ändor finns destinationsskyltar. I 200-serien används punktmatrisskyltar och i en del av 100-serien LED-skyltar. I resten av 100-serien fungerar tekniken med genomlysning av en skärm. Destinationen nämns på finska och svenska.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Enligt HST's årsberättelse 2003 hade Helsingfors metro 55,4 miljoner passagerare, vilka reste tillsammans 404,1 miljoner kilometer. HST-metrotrafik hade en omsättning på 16,9 miljoner euro och en vinst på 3,8 miljoner.

Det kostar endast 3,2 eurocent/passagerarkilometer att trafikera metron, medan till exempel spårvagnstrafiken i Helsingfors kostar 21,1 cent/passagerarkilometer.[källa behövs]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fanny Fröman (02.08.2012). ”Metron fyller 30 år idag”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2012/08/02/metron-fyller-30-ar-idag. Läst 26 september 2014. 
  2. ^ Jonas Blomqvist (10.02.2014). ”HS: Västmetron försenas ytterligare”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/02/10/hs-vastmetron-forsenas-ytterligare. Läst 26 september 2014. 
  3. ^ Pia Johansson (25.08.2014). ”Esbo får sina metropengar”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/25/esbo-far-sina-metropengar. Läst 26 september 2014. 
  4. ^ Jonas Blomqvist (10.02.2014). ”HS: Västmetron försenas ytterligare”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/02/10/hs-vastmetron-forsenas-ytterligare. Läst 26 september 2014. 
  5. ^ Pia Johansson (25.08.2014). ”Esbo får sina metropengar”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/25/esbo-far-sina-metropengar. Läst 26 september 2014. 
  6. ^ Christoffer Gröhn (30.10.2013). ”HST: Automatiseringen av metron kan försnabbas”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2013/10/30/hst-automatiseringen-av-metron-kan-forsnabbas. Läst 26 september 2014. 
  7. ^ Christoffer Gröhn (10.01.2014). ”Kostnadsökningen av västmetron ska utredas”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/01/10/kostnadsokningen-av-vastmetron-ska-utredas. Läst 26 september 2014. 
  8. ^ Christoffer Gröhn (24.02.2014). ”Esbofullmäktige godkände metroförlängning”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/02/24/esbofullmaktige-godkande-metroforlangning. Läst 26 september 2014. 
  9. ^ Pia Johansson (25.08.2014). ”Esbo får sina metropengar”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2014/08/25/esbo-far-sina-metropengar. Läst 26 september 2014. 
  10. ^ Valtaosa espoolaisista kannattaa länsimetroa Helsingin Sanomat.
  11. ^ ”Metron som spårtrafikslösning”. Östersundomkommittén. 20.4.2011. http://yhteinenostersundom.fi/sv/teemat/metron-som-spartrafikslosning/. Läst 26 september 2014. 
  12. ^ Kivekäs, Otso (5.9.2013). ”Ratikkaverkosto Östersundomiin ja koko seudulle (finska). blogg. http://vesirajassa.blogspot.com/2011/03/ratikkaverkosto-ostersundomiin-ja-koko.html. Läst 26 september 2014. 
  13. ^ ”Generalplan 2002”. Helsingfors stad. http://www.hel.fi/www/helsinki/sv/boende-och-miljo/planlaggning/aktuella/generalplan-2002. Läst 26 september 2014. 
  14. ^ Christoffer Gröhn (12.09.2013). ”Bron över Kronbergsfjärden byggs 2017, Maria sjukhus säljs”. svenska.yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2013/09/12/bron-over-kronbergsfjarden-byggs-2017-maria-sjukhus-saljs. Läst 26 september 2014. 
  15. ^ Lokaltidningen MunkinSeutu v. 51/2006 nr. 24

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]